Carl Larsson i Sundborn

När man är i Falun så ska man givetvis ta sig en sväng till Sundborn där konstnärsmakarna Carl och Karin bodde. För att besöka huset går man en guidad tur där man får se alla fina detaljer som Carl målade på väggar, i tak och på dörrar. Det är verkligen ett spännande hem och det ligger väldigt idylliskt. Man kan förstå att det inspirerade till många målningar.

Carl Larssongården.

"Var Välkommen, kära Du, Till Carl Larson och hans Fru!"

Vy från trädgården.

Familjegraven vid Sundborns kyrka.

I kyrkan finns det alster av Carl Larsson.

Falun

Jag är kanske en av få som inte åkt på bilsemester till Dalarna med familjen som barn. Ett landskap som tycks stå för det svenskaste av hela Sverige. Nåväl, det är aldrig försent att utforska landet man bor i. Det blev dock med tåg och inte bil. Första stoppet var Falun. En trevlig mellanstor stad med anor i industri, konst, historia och litteratur. För att nämna några. På 1600-talet var visst Falun landets näst största stad, mycket tack vare gruvan som varit en viktig näring för orten från 700-talet till början av 1990-talet.

Torget med Engelbrektsstatyn.

"Kanalen." Jag tror att vattnet gav staden extra mycket charm. Den och de gamla områdena.

Selma Lagerlöf huserade i Falun ett tag vilket man givetvis förevigat.

En av de äldre stadsdelarna, Östanfors. Jag gick en guidad kvällstur här som var jätteintressant och mycket prisvärd (40 kronor för 2 timmar och 45 minuter).

Här bodde Carl Larsson när han var i stan.

Majstången i Östanfors.

Ett gammalt litet hus.

I Falun kör man på mjuka linjen… Haha.

Falu koppargruva där även Falu Rödfärg huserar. Gruvan är inte längre aktiv utan har blivit ett världsarv tillsammans med stora delar av staden. Numera går det att besöka gruvan och tillhörande museum.

Nere i gruvan var det cirka 5°C varmt vilket var skönt när det var betydligt varmare utomhus. Vi besökare fick ha hjälm och regnjacka på oss vilket var praktiskt. Skorna hade en rödaktig färg på sig när man kom ut.

Sångtextanalys del VIII: Släpp hästarna fria

På 90-talet spelades Tomas Ledins hästlåt på radio ofta. Jag minns att jag gillade låten för att den handlade om hästar. Egentligen var jag väl ingen hästtjej, men det är söta djur och det hörde väl liksom till att man gillade hästar. Härrom dök refrängen upp som ett hjärnspöke. "Spring spring spring, släpp hästarna fria, åååååååh…" Det var typ allt jag kom ihåg. Det fick mig att fundera på varför Ledin vill släppa hästarna fria. Varför inte släppa minkarna fria eller o-ekologiska grisar som ligger i trånga bås? Eller handlar det egentligen om att låta bilens hästkrafter få gasa på? Det kändes som ett sångtextmysterium att undersöka.

Första versen verkar onekligen luta mot bil-teorin:

"Jag vänder min bil mot norr,

jag åker uppför kusten

Det får ta den tid det tar,

jag följer den intre rösten

Mina tankar spelar fritt

jag minner mig tillbaka

Bilderna kommer förstås,

hästarna sliter sig loss"

En roadtrip mot Norrland för att tömma hjärnan men minnena tränger sig på? Hästarna verkar mest komma in som ett nödrim. Versen fortsätter dock:

"Jag har Stockholm bakom min rygg,
slätten har jag passerat
Långtradarna kämpar på,
jag reser som planerat
På väg mot en ljusare trakt
där jag vet att jag hör hemma
Bilen får glida fram,
bakom hästarnas damm"

Efter lite googling så kan jag konstatera att Tomas Ledin är född i Östersund och utöver Jämtland även bott i bland annat Sandviken. Så låt oss anta att han är på väg hemåt. "Hästarnas damm" kan antingen anspela på galopperande hästar på grusvägar eller så används det som en metafor för bilar eller traktorer. Sedan följer refrängen som innehåller en himla massa "spring" och fritagande av hästar. I andra versen triggar vägen minnen hos Ledin. Var han liftat och ansiktet på en kvinna som bodde vid havet (hon bodde sannolikt inte i Jämtland). Sedan kommer ytterligare ett klassiskt rim som hade klassat i en melodifestivallåt:

"Känslorna svävar fritt,
jag hör hästarnas skritt"

I vers tre anar vi en orolig Ledin som säger att han nästan tappat greppet om trygghetskänslor. Vi kan anta att han nästan är hemma i sista versen:

"Jag närmar mig resans mål,
tar färjan över älven
Jag fylls av ett stilla lugn, 
ser havet slå mot bergen
Snart går jag på min barndoms mark,
där min farfar var min hjälte
Jag var indian och han,
han var hästarna som sprang"

Här får låten en oväntad vändning. Helt plötsligt är hästarna sångarens farfar i en av barndomens lekar. Kan man ana en nostalgisk längtan att leka indianleken med springande hästar? Ett behov att koppla greppet om det viktiga i livet? Eller bara att få springa fritt och klippa alla band av måsten för att hitta tillbaka till sig själv?

Någon som har alternativa tolkningar?

Piteå och lite Skellefteå

Idag bjuder jag på ett axplock av en liten upptäcksresa runt Piteå.

I Piteå gäller det att hålla koll på hur många gånger klockorna slår fall i fall det brinner och i vilket vädersträck man befinner sig i. Ett "klämtslag" signalerar brand i Norrmalm. För "staden öster om torget" klämtas det två gånger medan tre slag slås för den delen som är väster om torget.

Piteå är en trevlig liten stad. Här och var finns informativa skyltar som ger lite fördjupning åt det man tittar på . Här är Badhusparken där det en gång i tiden fanns ett badhus. Numera hålls det stora loppisar här på lördagar.

1961 anlades Sveriges första gågata i Piteå. Lite otippat! Jag trodde vi hade gågator långt innan dess.

På gågatan har man en egen "walk of fame" med kända Pitebor. Här ses Ronny Erikssons stjärna som finns precis utanför café Krokodil som är ett slags kulturhus med fairtrade-café som drivs av bland annat Ronny. Han sågs dock inte till denna dag.

Utanför Piteå finns Lillpite. Här syns Legd-gården, en slags hembygsgård om jag förstod det rätt.

I en av stugorna bakades det mjukkaka, tydligen en specialitet i trakterna. Det påminde om en blandning av tunnbröd och hönökaka.

I Öjeby kyrkstad fanns Solandergården. Daniel Solander, en av Carl von Linnés lärjungar, kom från Öjebyn och reste sedan jorden runt. Han var med James Cook på HMB Endeavour och utforskade Australien och Nya Zeeland.

 Öjeby kyrka härstammar från medeltiden men har byggts om flera gånger.

Öjebyn ligger precis utanför Piteå och det var visst här Piteå grundades men staden flyttade senare till sin nuvarande lokalisering. Kärnan runt kyrkan består av flera charmiga gamla bostadshus i trä.

Swensbylijda, ett trevligt hembygdsområde som till stor del är återskapat genom rekonstruktioner och inflyttade byggnader och föremål.

Skellefteälven och Bonnstan. Det blev nämligen en liten avstickare till Skellefteå också.

Precis som Öjebyn är Bonnstan i Skellefteå en levande kyrkstad där folk bor i dessa hus. 

Nordanå kulturområde med parker, museer och en gång om året även en "trästocksfestival" med musik.

Avatarer och användarnamn

Den vän som introducerade mig för Quizkampen borde ha vetat bättre. Jag blir lätt beroende av spel i digital form. Tetris, Jewel, Pinball, patiens… Jag kan spela det i timmar och behöver ofta avinstallera spelen från datorn och mobiltelefonen för att återgå till en mer normal vardag. Jag hade lätt kunna bli en "gamer" som spenderar timmar framför dators- eller tv-spelet, om det inte hade varit för min avoghet mot våldsspel. Nåväl, det finns förstås värre saker att vara beroende av.

Med just ovan nämnda app så går det att designa egna avatarer. Det vill säga figurer som kan likna en själv eller sitt alterego som byggs utifrån ett antal tillgängliga attribut som hudfärg, ögonform, munnens uttryck, hår och diverse extra attribut. Då måste man förstås pröjsa för den reklamfria varianten. Det verkar finnas nästan 3 miljoner spelare i Sverige, många konton är säkert inaktiva eller gratiskonton men det finns ändå väldigt många personliga avaterar. Jag har utfört min egen icke-statistisktförankrade undersökning i detta spel. Ansiktena är både fantasi och verklighet, några vänner har gjort avatarer baserade på sin egen hårfärg och frisyr. Det går inte riktigt att få till ett ansikte som är identiskt till ens eget, det existerar till exempel bara en ansiktsform - klotrunt. Baserat på spelet skulle man kunna tro att förutom hipsters med stora skägg så finns det väldigt många personer i Sverige med dreadlocks.

Användarnamnen är också spännande att fundera över. Utan att lämna ut några alias så finns det en hel del innovativa alias, som jag förmodar att det finns i alla andra spel och forum. Är ett namn redan tagit verkar man lösa problematiken med att lägga på några siffror, ibland till synes slumpmässigt och ibland tycks det vara hela eller delar av födelsedatumet. Några baserar sitt alias på en ort de gissningsvis bor på eller kommer från. Andra använder sina riktiga namn, det händer att man kan se förnamn, efternamn och födelseår kombinerat. Det kan givetvis vara påhittat, men det går säkerligen att spåra ett antal användare i verkligheten genom endast dessa uppgifter.

Det finns även de som insett att de kan använda appen/spelet som en potentiell datingarena. Förutom att skicka chattmeddelanden så går det visst att ha ett användarnamn som indikerar på att spelaren är singel och söker partner. Spelade med en sådan person en gång, men personen gav upp direkt, troligen för att min avatar inte stämde överens med personens drömavatar.

Egentligen fyller avataren ingen funktion alls i spelet. Det är bara en "kul grej". Namnet däremot är nog ganska behändigt för den som vill hitta en specifik person att utmana. Jag har här bara sammanfattat mina egna observationer, men fFör den som vill fördjupa sig lite mer i avatarer så finns bland annat antropologen Tom Boellstorffs bok Coming of Age in Second Life om online communities. Dessutom har etnologen Charlotte Hagström skrivit några artiklar om namn i World of Warcraft. Två att kolla upp är Naming me, naming you: Personal Names, online signatures and cultural meaning, samt Namn och normer bland alver och orcher.

Kungliga tågsäten

Att åka lokaltrafik kan vara spännande. Inte minst för att olika bolag har olika design på sina säten. Färger och mönster väljs tydligen omsorgsfullt men personligen tycker jag sällan att de massproducerade sitsarna blir riktigt tjusiga.

Tåg i Bergslagen verkar visst ha olika kungligheter och regenters namn. Vad Nefertiti, Kleopatra och Silvia har med Bergslagens kollektivtrafik att göra är lite mystiskt för mig men det finns säkerligen en logisk förklaring. Kanske ska man känna sig som en kunglighet när man reser? Kanske ska varje säte kännas som en tron eller som om man sitter i första klass? Det var lite svårt att tyda alla inskriptioner men det verkar bara vara kvinnliga namn. Kul! En motvikt till de så kallade skånska pågatågen mån tro?

Finns det några tåg- eller bussäten ni grubblat över?

Botemedel för klistriga burkar

Jag förmodar att ni vet hur jobbigt det är att få bort klister efter ettiketter på burkar eller prislappar på husgeråd. Ofta räcker det med blötläggning, lite diskmedel och gnugg. Men då och då tycks det vara omöjligt att få bort klisterresterna. Man kan ju undra vad det klistret är gjort av och varför producenterna använder andra slags ettiketter. Kanske är det tänkt att man ska lämna glasburkarna direkt till återvinningen i stället för att återanvända dem hemma?

Men misströsta icke! För dessa klistriga burkar finns ett praktiskt husmorsknep! Det inbegriper inga otäcka lösningsmedel, det enda du behöver göra är att uppsöka ditt kylskåp. Jag läste tipset någonstans på internet och efter att ha utfört flera kontrollexperiment anser jag det vara värt att dela vidare.

Tag en klick smör. Gnid in smöret på den klistriga ytan. Diska i varmt vatten med diskmedel och borste (eventuellt behövs lite extra gnuggande). Upprepa behandlingen vid behov.