Instruktionsmanualer ad absurdum

Blev tvungen att reklamera min e-boksläsare och fick till sist en ny. Med den följde (ironiskt nog) fem fysiska instruktionshäften på tio språk. Det här hör till när man införskaffar en ny teknikpryl. Häften och garantibevis på flera olika språk som samlas på hög eller åker ner i pappersåtervinningen. Jag förstår att när produkten packas ner (säkert av någon med minimilön) så går det inte att avgöra var produkten ska hamna och därför garderar man sig med alla dessa papper. Varför inte en all-in-one? Eller ännu bättre - print on demand? Butiken trycker ut en instruktionsmanual på det önskade språket.

Samtidigt som allt mer text blir digitalt så är vi fortfarande papperfetischister. Dock har jag lagt märke till att både läsplattor och nyare datorer innehåller en mer utförlig digital instruktionsmanual lagrad i sig. Smart! Fast det förutsätter att man lyckas få igång manicken med hjälp av snabbstartsguiden i pappersformat...

Storasysterssamhället

När jag skrev gårdagens inlägg nämnde jag storebrorssamhället, en referens till Hannas kommentar på ett tidigare inlägg. Jag vet mycket väl att big brother refererar till George Orwells kultbok 1984, men kan inte låta bli att tänka på den här storebrodern. Det är alltid den som är äldre och större som har övertaget, sällan den yngre. En broder alltså. Sällan är det en storasyster som får illustrera övervakningssamhällets panopticon*. Det tycker jag är lite orättvist. För som alla storasystrar vet så har man väldigt mycket makt. Åtminstone tills småsyskonen vuxit om en på längden och lärt sig att käfta mot. Men upp till si så där 15-årsåldern hade jag grymt mycket makt!

Jag namngav gosedjur och dockor (som inte ens tillhörde mig). Jag var lekledare. Jag rekryterade deltagare och artister till (obligatoriska) melodifestivaler. Jag hade största rummet. Jag startade mitt eget bibliotek och insisterade på att få (obligatoriska) låntagare. Jag anordnade skola med hemmagjorda skolböcker och multiplaceringsövningar till en femåring. Jag var trendsättare med fritidsaktiviteter. Jag bestämde vilken musik som det skulle lyssnas på. Jag fick vara uppe längre. Jag hämtade från fritids. Det var jag som bestämde att det blev spagetti och tomatsås alldeles för ofta efter skolan eftersom det var det jag som hade befogenheten att tillaga maten. Jag hade säkert kunnat utropa mig till diktator om jag så önskade, men det fanns ingen poäng då jag redan hade kontroll över husets ovanvåning.

Som ni ser uppvisade jag kompetenser för auktoritärt ledarskap i unga år. Därefter avsattes jag nog med kuppliknande metoder av motståndsrörelsen. Men ändock. Ge Big Sis lite mer cred. 
 

*För mer ingående om panopticon som styrmekanism, en fängelsekonstruktion av Jeremy Bentham (snubben i glasmontern på mitt gamla universitet) som skulle disciplinera fångarna då de aldrig visste ifall de var övervakade eller ej, rekommenderar jag Foucaults Övervakning och straff: fängelsets födelse. Och ja, jag är medveten om att jag tjatar lite väl mycket om Foucault. Men jag gillar just den här boken. En dag hoppas jag att få tid att gräva ner mig lite mer djupare i hans texter

Chippad identitet

Apropå identiteter och storebrorssamhället så hämtade jag ut mitt ID-kort idag. Samtidigt passade jag på att fråga om det här chippet som finns på det nationella ID-kortet. Jag har fått frågan själv flera gånger utomlands om vad det används till men inte kunnat svara. Jag har blandat ihop det med den mystiska PIN-koden jag fick med mitt förra kort för fem år sedan och som eventuellt, om utifall att, kanske komma till nytta till något någon dag. Den koden har jag aldrig behövt använda och jag vet inte längre vart den är.
Åter till chippet. Svaret jag fick var att det har samma funktion som passet. Det lagrar information, så som vart man reser. Jag undrar dock vad mer som lagras i de scannningbara passen och chippade korten. Om mig är det nog inget spännande, passkontrollanterna på Heathrow och Arlanda brukar släppa igenom mig utan ifrågasätta min överskridna kvot av utsläppsrättigheter.

Ett mysterium löst men fler frågor väckta. Och nu blir jag dessutom väldigt nyfiken på den där säkerhetskoden. Någon som sitter inne på mer detaljer?

Fördomsprofil à la ICA

Jag har med viss spänning sett fram emot första fördomsprofilen ända sedan jag införskaffade ICA-kortet. Det vill säga de personligt rabatterade erbjudanden som baseras på kundens köphistorik. Skulle de pricka rätt eller skulle jag få kuponger på blöjor och köttfärs? Idag kom domen som ett brev på posten (bokstavligt talat) och jag måste medge att ICA lyckats avslöja mina konsumtionsvaror väldigt bra. Pinsamt nog tycks det vara krossade tomater i väldigt många recept jag tillagar. Och just det här mūslimärket har blivit standard (trots att det inte är ekologiskt). Linser och bönor är jag inte så duktig på att köpa men jag trodde jag köpte det mesta av ett ekologiskt märke. Avslöjande alltså, på många vis. Lite som googles fördomsprofil baserat på dina sökningar som jag till sist lyckades stänga av. De prickade in både ålder och några andra detaljer...

Kanske ni kan ställa en fördomsprofil på mig? Eller så kan ni gå ut i sommarvärmen medan den varar. Trevlig helg!

Man ska ha husbil!

Bostadsbristen är ett uppenbart faktum. Förstahandskontrakt i den kommunala bostadskön är att se sig om i månen efter. Och de privata hyresbolagen tycks använda sig av de mest besynnerliga kösystemen som är obegripligt för alla utomstående. Principen tycks vara "ring och tjata varje dag så att vi blir trött på dig och ger dig en lägenhet." Däremot så är det väldigt lätt att hitta andrahandskontrakt för juni-augusti när studenterna sticken sin kos och vill spara en slant på hyran. Det finns massor av lägenheter att välja och vraka mellan. Antalet spekulanter är troligen betydligt färre.

Idag fick jag dock en idé. Det finns över tusen lediga bilplatser att söka. Kanske borde jag hyra en sådan och sedan införskaffa en husbil och bo i den? Jag misstänker att det kan bli lite problem med Skatteverket som promt vill ha ett lägenhetsnummer, men under förutsättning att det byråkratiska löser sig så är det här en finfin idé.

Återstår nu endast att skaffa körkort för att kunna köra husbilen till parkeringsplatsen.

Den andra vågen

Igår tittade jag på dokumentären Den andra vågen av Folke Rydén som tar avstamp i miljögifter i Östersjön. Jag har haft dålig koll på det här med miljögifter i naturen och hur det påverkar djur och människor. Jag har ju insett att det finns, men inte reflekterat så mycket över hur mycket och vilka konsekvenser det får. Dokumentären visar mycket pedagogiskt hur gamla och nya gifter lagras och överförs mellan vattenburna djur, fåglar och människor. Hur förbjudna kemikalier fortfarande finns kvar i våra blod och hur nya gifter får konsekvenser för djuren. Bland annat gjorde de tester på en kvinna under och efter graviditeten och även på barnet vilket visade sig att mamman överfört gifter till barnet. Jag undrar hur mycket kemikalier jag går och bär på?

Spontant blir jag trött. Vill bara stänga öronen. Samtidigt börjar jag mer och mer förstå varför många andra plastbantar och upprörts av perflourerade ämnen, något som jag tidigare inte orkat ta in. Det är för mycket information, för mycket råd, för mycket "fel". Men hädanefter ska jag försöka mitt yttersta att undvika nykonsumtion av farliga vattenavstötande material och teflon. De gamla får dock hänga med ett litet tag till, tills de är utnötta eller lämnas till loppis (å andra sidan, hur ansvarsfullt är det att ge vidare farligheter till andra?).

Ekologiskt - ett billigare alternativ?

Det finns en föreställning om att ekologisk mat är jättedyrt. Så mycket dyrare än "vanlig" mat som i och för sig också ses som dyrt. Jag tror jag har skrivit om det här många gånger förut, men debatten tycks alltid återkomma. Eftersom mitt forskningsämne tangerar ekologisk mat så brukar jag få en hel del kommentarer från folk - som inte deltar i studien - om att ekologisk mat är så mycket dyrare. Härrom veckan var det en kille som hävdade att det prislapparna i princip är dubbelt så höga. Nej, sa jag, det är de inte och pekade på några exempel. Visst, några produkter är mycket dyrare, andra är lite dyrare, ibland är det samma pris. Jag kan gå med dig till affären och visa, sa jag, något han nappade på men som ännu inte blivit av.

En av de produkter han hade föreställt sig som dyrare var ekologisk ketchup vilket fick mig att titta närmare på denna hylla när jag gick och handlade sist. Det intressanta var att ja, jämför man med budget-delux-märket så är det ekologiska alternativet dyrare men börjar man titta på jämförelsepriset så träder något annat fram. Det välkända icke-svenska ketchup-märket var dyrare än de ekologiska alternativen. Härrom dagen tittade jag på blanda-din-egen-müsli-hyllan. Det visade sig att kilo-priset på din personliga blandning är  betydligt dyrare än för någon müsli på hyllorna, inklusive alla ekologiska alternativ. Och då var det endast ett eller två alternativ som jag kunde skopa upp som faktiskt var ekologiskt.

Slutsats? Ekologiskt kanske faktiskt vara ett billigare alternativ, beroende på vad man väljer att handla och vilken matbudget man tror sig ha.

Johanna på bloggen Lite enklare har under den senaste månaden haft en utmaning i sin familj där de försökt inhandla uteslutande ekologiska matvaror. Resultatet visade att de hamnade på drygt 4500 kronor för en hel familj, vilket låg till och med lite lägre än en normal månad. Med noggrann och genomtänkt planering lyckades de.

Om inget annat så är det i alla fall min personliga föreställning att ekologiskt i är billigare för miljön.

Ps. Har satt igång kommentarsspärren igen på grund av för mycket spamkommentarer och spökläsare. Sorry!