fredag 27 maj 2016

Synden straffar sig själv?

Tydligen så kan man få träningsvärk i en vecka om man får för sig att springa (nåja, en kombination av jogga, gå och släpa sig fram) i två timmar för att samla poäng. Tydligen är detta snarare regel än undantag om man som jag undvikit all form av löpträning sedan gymnasiet.

Mycket mystiskt att kroppen inte är ett väloljat maskineri.

Om det var värt det? Jodå, är nöjd med poäng- och placeringsresultat.

onsdag 18 maj 2016

Förslag på ny samhällsmodell: mellan-pension

Idag har jag och kollegorna slagit våra kloka huvuden ihop och kommit fram till en idé - eller kanske till och med samhällsrevolution - som jag nu tänkte testa på er. Vi föreslår nämligen att införa mellan-pension. Det är som pension, men som en kortare tidsperiod (cirka tre år) som du får förlägga någonstans mitt i livet, eventuellt mellan 35-45 år. De enda kraven är att du ska ha arbetat eller studera. I teorin är det lite som "friåret" men att du erhåller pension och således även pensionärsrabatter. Det står dig helt fritt att förkovra dig i skönlitteratur, skriva, resa, ha hobby-företag osv.

Alla utom en kollega tyckte att detta var ett ypperligt förslag. Och vi tänker att det borde få brett folkligt stöd oavsett partisympatier. Det torde vara bra för folkhälsan och rädda personer från stressrelaterade sjukdomar. Under de tre åren du är borta kommer yngre och tidigare arbetslösa att kunna komma i sysselsättning och få arbetserfarenhet. När det är dags för dig att återvända till arbetslivet är det möjligt att du behöver "arbetsträna" under en period så att du inte går in i väggen direkt. Det ska också stå dig fritt att kunna byta karriär och kanske omskola dig. Vi tänker oss också att detta kanske möjliggör att fler folk orkar/vill arbeta längre än till 65 år. Förslaget om mellan-pension borde alltså vara gynnsamt för samhället och individen på många olika plan. Kanske är det här den nya svenska modellen som gör oss till det lyckligaste folket?

Vem stödjer förslaget?

Och vart lämnar vi detta förslag? Till finansministern? Arbetsmarknadsministern?

Vi kan också tänka oss att göra ett tvärdisciplinärt forskningsprojekt för att dels testa modellen (på oss själva och andra) och göra analyser av vad det kan få för samhället gällande exempelvis litteraturläsande, samhällsekonomi, politik, folkhälsa, kulturella implikationer i det sociala etc etc.

söndag 15 maj 2016

Budgettips för maskeradoutfit

I helgen var jag på en fest med temat balkandisco. Alla uppmuntrades att klä upp (ut?) sig utifrån devisen "extra allt". Att ha teman som balkan är givetvis inte helt oproblematiskt eftersom det kan befästa stereotyper, men åtminstone en av arrangörerna har sitt ursprung från Balkan så det kändes ganska okej. De flesta - och nu pratar vi i åldrarna 29-60 - hade verkligen gått "all in" vilket var superkul. Det var lääänge sedan jag dansade i fyra timmar nästan nonstop.

Balkanoutfit à la garderoben: Blus, sjal, kjol, bälte, smycken och blomhårband.
Ska man på temafest är det lätt att känna att man "inte har något" som passar. Så tänkte jag först. "Jag har ju inget som är 'balkan'!" Men, jag är övertygad om att en grundlig genomsyn av garderoben kan resultera i en unik och passande kreation. Vid behov finns det loppisar, men här tänkte jag fokusera på vad som kan göras utifrån vad som redan finns. Alltså en outfit som är både ekonomisk och hållbar i den mening att du inte ska behöva köpa något.

Steg ett är att hitta en idé. Vilket kan göras enkelt genom att titta i böcker, tidningar eller bildgoogla. Försök sedan att hitta en grund att utgå från i egna garderoben, t.ex. utifrån färg, mönster, material eller klädesplagg. Därefter kan du börja söka efter kombinationer som du inte gör till vardags. Kanske fungerar favoritskjortan finfint genom att knäppa upp några knappar eller kompletteras med en väst eller skärp.

Som extra krydda kommer accessorerna. Från en släkting har jag en hel uppsättning märkliga föremål och smycken som jag för några år sedan inte riktigt visste vad jag skulle göra med. På sistone har de dock förvandlats till en guldgruva för just olika slags teman. En gammal medalj prydde en gång en kollega som spelade drottning och en hatt blev teaterrekvisita. Nu kunde jag botanisera i gömmorna igen och använda ett halsband, ett berlockarmband och en sjal. Därtill fick jag användning av en fin blus från min mammas ungdomsår och en brosch från när jag dansade folkdans som barn.
Accessoar: ärvt berlockarmband med souvenirhängen som jag aldrig trodde skulle komma till användning, men som nu flick bli passande klirr runt handleden.
Känner du fler som ska gå, varför inte göra det till ett gemensamt projekt och låna av varandra. Kanske blir du mer inspirerad av att titta i någon annans garderob än din egen.

Vilka är era bästa maskerader och temafester?

torsdag 12 maj 2016

Mysteriet med skräppost

De brukar komma lite då och då, de här mailen som utger sig för att vara personliga meddelanden men som bara är spam. De hamnar automatiskt i skräpkorgen, det enda jag behöver göra är att tömma den utan ens behöva öppna breven. Mailboxen skvallrar om rubriken och inledande meningen. De senaste veckorna tycks de ha ökat och de har alla några gemensamma nämnare. De är på engelska, de riktar sig direkt till mig med för- och efternamn och många kommer från en "Maddison". Därtill tycks två ämnen återkomma: att jag fått ett jobb eller att de flera gånger försökt kontakta mig om en presentkortsvinst.

Jag förmodar att det är en robot någonstans som massmailar ut alla dessa skräpbrev. Men ändå, vilket nöje får man ut av detta? På jobb varnar de titt som tätt om phishing-mail (så kallat "nätfiske") med farliga länkar som kan göra att du tappar kontrollen över din dator. Där har jag också märkt en tendens av att företag scannar av alla mail på hemsidan och sätter upp dem på en maillista. Jag blir ofrivilligt prenumerant på saker som inte är av intresse men på grund av just nämnda phishing-exempel känns det inte helt lätt att trycka på länken för avprenumerera.

Därtill händer det då och då att personer med samma namn som mig av misstag (eller är det kalkylerad spam igen) registrerar min privata emailadress på de mest märkliga sakerna. Jag har tydligen blivit medlem på Spotify, i barnboksbokklubbar, på jobbsökarsidor, blivit prenumerant på turistutskick och skickat in tävlingssvar till någon vintidning. En anledning kan vara att Gmail inte särskiljer på adresser med en punkt i. Så ett mail tilll adressen hej.hopp går också fram till samma inbox om du råkar skriva hejhopp. Jag misstänker att mina namnar (denna ordform av "namne" är korrekt enligt SAOL) missat en initial eller en siffra.

Det hela är förbryllande. Och stundtals förargande. För jag misstänker att det aldrig helt går att gardera sig mot spam. Eller?

tisdag 10 maj 2016

Hitta skatten!

Skattkarta av Matilda ca 7 år.
Jag hittade en skattkarta! Nu ska jag bara hitta skatten också. Någon som känner igen landskapet? Det lär vara ganska höga berg som sträcker upp mot solen. Lämpligt nog finns det en raststuga i närheten. Hoppas bara att den överfyllda skattkistan inte hunnit blåsa bort, blivit plundrad eller att guldet smälts i solen.

söndag 8 maj 2016

Det största mysteriet av alla?

Jag läste precis i en bok där det i ett exempel diskuterade vinnarna och förlorarna i ett krig. Att tala om "vinnare" och "förlorare" är något märkligt i min mening. Visst, i allmänt tal brukar det hävdas att den som haft störst muskler, den som varit uthålligast, den som bombat mest, den som lyckats få den andra parten att gå med på ens villkor etc, det är den som "vunnit".

Men när det kommer till krig finns det väl egentligen bara förlorare. Att det ens uppstått ett krig är ju ett stort misslyckande i fråga om kommunikation, diplomati, mänskliga rättigheter, demokrati... Alla sidor förlorar (oftast) människoliv, infrastruktur, trygghet, pengar, naturresurser och jag vet inte vad, alldeles i onödan.

Ett av de allra största mysterierna kommer nog - för mig - förbli varför det finns de som suktar efter krig, de som hotar med krig och de som är oförmögna att avsluta krig.

I övrigt vill jag passa på att tipsa om lite söndagsläsning om fulhet och klass av Kristofer Ahlström i dagens DN.

tisdag 3 maj 2016

Den försvunna storleken

Dagens mysterium inträffade i sportbutiken. Skulle köpa nya träningskläder (!) och hittade en långärmad tröja som både var skön, fin (dvs inte knalligt rosa eller lila som många träningskläder för kvinnor är) och rimlig i pris. Perfekt, skulle man kanske kunna tro. Men nej. Det var ju det här med storlek också. Beroende på affär så har jag storlek S/M eller 36-38-40. Storlek 36 är kanske egentligen mer en felaktig föreställning om att min kropp inte förändrats sedan jag var 18. Med andra ord, storleken är inte helt precis. Dessutom är jag kort och enligt många klädmodeller verkar jag ha kurvorna på "fel" ställen. Men i min mening är det kläddesignerna som baserar plaggen på märkliga mått.

Nåväl, jag behövde i detta fall en S, vilket givetvis inte fanns i någon av färgerna. Däremot storlekar uppåt och nedåt. Expediten kunde inte heller hitta någon vare sig på hyllan eller på lagret. Vi tittade på andra modeller, men inte heller här fanns någon S. Det verkade ytterst märkligt. Nu hittade jag visserligen en tröja i bra storlek till sist, men det förbryllar mig hur det ofta är denna storlek som säljer slut först på damavdelningen. På reor brukar den också vara svårast att hitta. Alla kvinnor ser ju olika ut och om man bortser från alla tonårstjejer och modellerna på reklamen så verkar det inte vara en enda storlek som är dominant. Men om nu ändå S är så superpopulär, varför finns det inte fler exemplar?

Sedan går förstås att ifrågasätta om det verkligen behövs 40 olika sorters sporttajts och 80 olika sorters träningstoppar. Per modesäsong...

Och så går det att fundera över ifall det någonsin kommer ett nytt kroppsideal här i Sverige som inte går ut på att jaga minsta möjliga storlek.