söndag 31 augusti 2014

Matpyramider, tallriksmodeller och köttkonsumtion

"Ät efter matpyramidens idé.
Allt från basen varje dag. Mer från mitten än från toppen."
Gustavsberg för KF:s provkök
Jag hittade den är tallriken på en loppis i somras. Det är KF:s matpyramid med basvaror som bröd, potatis och mejeriprodukter i botten som man ska äta allting av varje dag. Mittenskiktet är störst och innehåller frukt och grönsaker (och något som ser ut som bönor) och högst upp i den minsta sektionen kommer kött, fisk och ägg.

Färgglad och vegetarisk matpyramid.
Rivna morötter, biffar på gröna ärtor (jag erkänner, de är halvfabrikat)
och spagetti på svarta bönor (pastan tappar lite färg när den kokas).
Matpyramiden är kanske lika ute som kostcirkeln och tallriksmodellen men proportionerna är intressanta. Tallriksmodellen förespråkar tredjedelar av protein, kolhydrater och grönsaker. Dock tänker nog de flesta automatiskt på kött för den första delen även om balgväxter räknas in också. Det intressanta med matpyramiden är dock att den - åtminstone på tallriken här bredvid - uttryckligen säger att det vi ska äta minst av är kött. 

Jag undrar om det är möjligt att sätta tallriksmodellen i relation till den ökade konsumtionen av kött de senaste decennierna? Inte enbart förstås, jag inser att även ekonomi och trender spelar in. Oavsett vilken inställning till animaliska produkter man har så har det nog varit svårt att missa debatten och de vetenskapliga kalkylerna som argumenterar att vegetabiliska livsmedel släpper ut betydligt mindre CO2. Lite förenklat kan man säga att grönsaker är snällare mot klimatet än biff. Sedan finns det förstås olika skalor och olika tolkningar kring detta.

Jag är ingen expert, men skulle inte matpyramiden kunna ses som något mer miljövänlig? Eller finns det andra piffiga kostrådsillustrationer som täcker in miljö och klimat på ett bra sätt?

lördag 30 augusti 2014

Mystiska byggnadstekniker och selektiv historieskrivning

Jag läste idag om en teori kring hur de lyckades bygga pyramiderna i Egypten. Eventuellt har de surrat fast runda trästockar runt de tunga stenblocken och därefter rullat fram dem. Vi gäckas ständigt av de här mysterierna om forna tider. Att man för flera tusen år sedan kunde bygga pyramider och resa Stonehenge utan moderna lyftkranar och maskiner verkar ofattbart. Det intressanta i sammanhanget är att de här mysterierna synliggör en tendens i historieskrivandet. De enda berättelser, bilder, inskriptioner, sägner etc som finns kvar idag från forna tider rör ofta eliten. Ingen tänkte på att folk i framtiden skulle vara intresserad av byggnadsteknik eller hur arbetarnas situation såg ut. Av tusentals och åter tusentals människor som levde tyckte man bara att ett fåtal var värda att minnas. Så är det fortfarande till stor del, även om idag kan de flesta skriva sina memoarer eller delta i dokumentationsprojekt (ledda av exempelvis etnologer och museer) som förtecknas och arkiveras.

Jag brukar säga till mina informanter att deras berättelser som jag för fram är en slags historieskrivning, en berättelse som sparas inför framtiden. Nu råder det förvisso delade meningar om huruvida folk läser avhandlingar men i teorin kan någon framtidsmänniska få veta hur det gick till att till exempel handla mat i början av 2000-talet.

Har ni blivit intervjuade om era liv, vanor, tankar eller liknande för en tidning, uppsats, avhandling eller arkiv? Har ni varit med i någon annan slags dokumentation? Eller kanske skriver ni på era egna memoarer som ni vill ska sparas till framtida generationer?

torsdag 28 augusti 2014

Harar och löpning

Jag har funderat på det här med harar i långdistanslopp. Nu är jag inte så insatt i sport, men det tycks som att haren håller tempot på en viss nivå ett flertal varv på arenan och sedan försvinner bort från antingen banan eller åtminstone täten. Är det något man gör frivilligt, ställer upp som hare alltså? De måste ju vara ganska bra löpare, så tävlar de i vanliga fall i kortare distanser eller är de upptränade enbart för att vara harar? Eller turas de som inte brukar vara med om medaljstriden om att vara hare? Typ - den som drar kortaste stickan får vara hare i den här tävlingen?

onsdag 27 augusti 2014

Skillnad på naprapat och kiropraktor

Är det någon som kan ge en pedagogisk förklaring till vad som skiljer sig mellan de två yrkena kiropraktor och naprapat? Båda tycks syssla med ryggen. En kollega sa att den ena "knäcker" mjukare än den andra, vilket inte gjorde det klarare för mig. De knäcker rätt ben och kotor, men vad mer? Men jag förmodar att de specialiserar sig på olika problem och arbetar lite olika. Men hur?

tisdag 26 augusti 2014

"Vi lämnar kostnadsfri offert"

Jag håller på att undersöka målarfirmor för att fixa till lite i lägenheten. Jag är ganska ohändig och vill ha det gjort snyggt. Jag slås av två saker:

1) Hur låg svarsfrekvensen är när man fyller i formulären på hemsidorna. Detta kan förstås bero på sommarsemestrar eller att man hellre vill ha stora jobb från företag.

2) Att i princip alla säger att de lämnar kostnadsfri offert. Det är som ett mantra. Även målaren jag mötte i trapphuset betonade det. Jag har aldrig stött på någon firma som sagt att de tar betalt för att ge en kostnadskalkyl. Men jag förmodar att det finns de som gör eller har gjort det. Eller?

söndag 24 augusti 2014

Eko-musik: Var med och skapa ett miljövänligt soundtrack


I somras hade jag turen att se Electric Banana Band spela live. Det är kul att se ett band locka en publik av alla åldrar och få majoriteten att göra rörelser för pirajor och batteriåtervinning utan att det känns konstigt eller pinsamt. EEB med Trasan och Banarne i spetsen är nog ett av de mer folkliga barnvänliga banden i det här landet. Samtidigt är de också ganska politiska, lyssna bara noga på nya låten Banarne for president, det är inte många band som sjunger om ekologiska bananer:

"Vi vill bo i en bananrepublik,
där vi kan shoppa i en vanlig butik
och få bananer utan gift.
En sån butik är en bedrift!"

Då många av EEB:s låtar handlar om miljön fick det mig att fundera lite över vilken roll miljön har i vår musikkultur. Politik är inte ett ovanligt sångtema, men hur ofta sjungs det om miljöförstöring på Melodifestivalen eller Allsång på Skansen?

Så jag tänkte vi kunde tillsammans göra ett försök att sätta ihop en spellista med "miljövänlig musik", eller musik som på något sätt ifrågasätter hur vi agerar mot vår miljö. Ett slags soundtrack till valet 2014 och en blocköverskridande fråga. Här kommer ett förslag på en början (ok, någon är kanske mer om konsumtionskritik snarare ren eko-pop). Fyll gärna på i kommentarsfältet!
  • Electric Banana Band - Exempelvis låtar som Fröken Öken, Ta' lianen till kneget och Batterilåten.
  • Svenska Akademien - En varning
  • Madonna och Justin Timberlake - 4 minutes
  • Evert Taube - Änglamark
  • Michael Jackson - Earth Song
  • Jodi Mitchell - Big Yellow Taxi
  • EkoBoys - Echo in my heart
  • Ted Gärdestad - Sol, vind och vatten
  • Imperiet - Guld och döda skogar
  • Weird Al Yankovic - First World Problems
  • Meja - All bout the money
PS. Jag såg att Fröken Ekoreko gjorde en miljömusiklista redan förra året.

fredag 22 augusti 2014

Att gå ur facebook

Nästa årstidsmål är "kreaktiv höst" som är ett led i att förbättra min livskvalité och bryta mitt datorberoende. Helst ville jag gå en kaligrafikurs men jag måste troligen vänta till våren.
Inför denna utmaning har jag laddat upp på olika sätt. Först och främst har jag låtit bli att uppgradera eller ersätta min Windows XP-dator. Detta har betytt att jag antingen måste släpa hem jobbdatorn eller använda min notebook som främst duger för ordbehandling och inte streaming av tv-serier. Därmed har det blivit fler datorfria kvällar som ägnats åt läsning, turf eller bakning.

En annan åtgärd - vilken egentligen är en konsekvens av andra saker - är att jag lämnat Facebook. Den observante kanske minns min stora skeptism mot detta sociala medium och den har egentligen aldrig upphört. Det fungerade väldigt bra som kommunikationskanal när jag bodde i London men sedan jag flyttade tillbaks till Sverige har det mest blivit en ångestkälla. Jag samtalade med en bekant om mina planer och han berättade att han hade tagit en längre paus och insett hur skönt det var att slippa tankarna kring vad som skedde online. Likt mig har även han ett visst bekräftelsebehov och därmed kan "likesen" (eller avsaknaden av dem) få större betydelse än vad de borde ha.

Jag har regelbundet rensat bland kontakterna för att begränsa till endast de som kännts som vänner. Men när sedan arbetskollegor jag inte umgås med privat började lägga kompisförfrågningar började det bli svårt att hålla en konsekvent linje. En kväll när jag kände mig extremt ensam körde jag en storrensning och kom på mig själv med att fundera över ifall jag verkligen behövde kontot. Jag fick inte fler vänner för att jag fanns på Facebook. Inte heller umicks jag oftare med majoriteten av dessa kontakter på grund av medlemskapet. Istället ledde det mest bara till tidsfördriv, avundsjuka och ensamhetskänslor. När jag var på mina småresor runt i landet kollade jag inte kontot på flera dagar. Jag vare sig "missade något" eller mådde dåligt av att inte kunde kolla om någon skickat eller inte skickat ett PM. Det var en frihetskänsla jag ville behålla.

I min sista statusuppdatering förklarade jag mitt beslut och sa att det gick bra att kontakta mig på andra sätt. Det blev en del tummen upp och några hörde av sig och ville ha mailadressen. I övrigt var det ganska tyst. Vilket förvisso kan bero på att allt fler i mina kretsar spenderar mindre tid på plattformen eller för att folk fortfarande var på semester. Några dagar senare tog jag bort mitt konto och gjorde mig fri. Givetvis fanns det två "ångerveckor" där det gick att återkalla den permanenta uppsägningen. Den tidsfristen har nu gått ut. 

Så om någon vill berätta vad ni ätit till middag, tipsa om musik, sprida tidningsartiklar eller visa bilder på var ni varit på semester så får ni hemskt gärna fortsätta göra det. Men gärna i ett personligt mail, genom ett telefonsamtal eller ännu hellre över en fika eller promenad. Jag har inte slutat bry mig om er, jag vill bara umgås på det sätt man gjorde förr. Alltså före 2004.

Men jag kan inte låta bli att fundera över hur de här sociala medierna lyckas ta så stor plats i våra liv och i vår vardag. Även bloggen slukar mycket tid, men på ett annat sätt. Hur är er inställning till sådana här sociala medier och hur mycket låter ni dem påverka era liv?