tisdag 26 juli 2016

När programmera videobandspelaren var åtråvärd kompetens

"Tingen förenklar och försvårar ständigt vår tillvaro, de sätter oss på hårda prov när de väljer att gå sönder eller krångla. De flesta av oss drivs med jämna mellan rum till raseriets eller tårarnas rand, när vi misslyckas med att omprogrammera videobandspelaren, sätta ihop IKEA-skåpet Princip, får motorstopp mitt på en skogsväg, feldoserar tvättmaskinen, bränner vid stekpannan eller snubblar på 367 utspridda legoklossar." (Löfgren 1996:122)*
I läsningen av citatet ovan drabbades jag av nostalgi. Jag minns hur videobandspelaren var något viktigt att kontrollera. Möjligheten att spela in "viktiga" program som annars skulle missas när man var borta eller familjen ville titta på något annat. Då fanns det ingen "play on demand"-tjänst. Att lära sig programmera videobandspelaren var en viktig kompetens. Denna kompetens har jag idag förlorat. Jag minns inte ens när jag använde en sådan sist. Kanske tio år sedan.

När jag hjälpte en kollega att flytta härrom veckan innehöll en av flyttkartongerna VHS-band. Sambon var måttligt imponerad eftersom de inte ens hade en tjock-TV vilket det tydligen krävs för att kunna spela filmerna i detta format. Det materiella och kompetenserna kopplade till dem är så förgängliga. Idag är det meningsfullt att kunna använda en smartphone och spela Pokémon GO, sannolikt kommer även dessa kompetenser en dag ha förlorat mening.**
VHS-band med säsong 1 och 2 av Anders och Måns samt kassettband med inspelningar av Så funkar det. Program som är svåra att få tag i sin helhet (även om Youtube erbjuder en hel del klipp), men i ett format som jag inte har rätt apparatur till. (Eller jo, jag har en kassettbandspelare på vinden.) Både CD och DVD känns också som format som snart är på väg bort och därmed dem mediepraktiker.
Vilken kompetens har du förlorat eller har inte längre någon användning för?
*Det står "mellan rum" i originalet. Löfgren, Orvar (1996), "Konsumtion som vardaglig praktik och ideologiskt slagfält." Socialvetenskaplig tidsskrift 1-2: 116-127.
** För mer teoretiskt resonemang om praktiker och dess materialitet, mening och kompetens rekommenderar jag min "bibel": The Dynamics of Social Practice. Everyday life and how it changes av Elizabeth Shove, Mika Pantzar och Matt Watson (SAGE 2012).

måndag 25 juli 2016

Metaanalys av återsamlingsskylten

Vad symboliserar pricken?
På en fredagseftermiddag för några veckor sedan fick brandlarmet på jobb. Brandkåren kom och efter en lång stund lyckades de lokalisera källan till en intryckt brandlarmsknapp i en korridor ingen av oss anställda för tillfället hade tillgång till på grund av asbestsanering. Att det bara tycktes vara en arbetare där denna eftermiddag gjorde det hela något mer suspekt.

Nåväl, vi fick då möjlighet att stifta bekantskap med en ny återsamlingsskylt. Jag vill minnas att dessa tidigare var gröna, men nu är de vita med fyra pilar pekandes på två figurer (sannolikt manliga - så var ska kvinnorna samlas?) med en prick mellan sig.

Det är denna prick jag hakat upp mig på. Symboliserar den tavlan (som egentligen är fyrkantig) som vi ska samlas vid? Är det en tredje person eller rentutav en helig svävande ande? En sol eller en boll?

Jämför vi denna nya skylt med en äldre version jag hittat på en annan del av campus har antalet figurer ändrats. Bilden nedan ser ut som ett luciatåg där nederkropparna huggts av och därmed inte är lika könsstereotypa som den tidigare nämnda. Här känns den flytande pricken mer som ett fjärde ansikte. Det hela spelar säkert inte så stor roll, men det är ju kul att fundera på irrelevanta saker...
Återsamlingsplats på en annan del av campus. Tre halva figurer och en prick.

torsdag 21 juli 2016

Kulturkrock mellan akademiker och hantverkare

Det är knappt någon på jobbet nu. Vi är ett fåtal - främst doktorander - som ståndaktigt arbetar trots solsken. Självfallet självförvållat. I början av veckan fördubblades antalet människor i byggnaden när ett hantverkarlag flyttade in för två dagar. Jag säger flyttar in för det var lite av en kulturkrock. De tog över halva pentryt och en stor del av kylskåpet. Givetvis är det fint att de kände sig som hemma, men det var med fascination jag observerade deras intåg (och matvanor).
Kaffekoppar i papp, läskburkar, kvarlämnade jackor och utdragna stolar vittnade om  deras närvaro.
En kaffekokare och brödlimpor dök upp i köket.
Och kylen fylldes med läsk, mineralvatten och två kilo ost.

tisdag 19 juli 2016

Checkliste-mani

Min whiteboard på kontoret är fylld med olika check-listor och tabeller. Det finns en tillfredsställelse att bocka av ruta efter ruta. Idag kunde jag sätta ytterligare en grön bock vid en deadline och ligger numera tre dagar före ursprunglig tidsplan. Nu återstår en jobbigare del: att gå igenom andra personers kommentarer och synpunkter på åtta kapitel.

Om jag lyckas betyder det att jag får ta semester om 18 arbetsdagar.

Heja mig!

söndag 17 juli 2016

Det är aldrig för sent...

Härrom dagen (eller om det var förra veckan, tiden flyter bara samman just nu) hade Vardag i P3 temat "Sist på bollen". Alltså när man börjar med något eller förstår något långt efter alla andra. Jag är alldeles för obekväm med att ringa in till ett radioprogram, men om jag skulle göra det så hade jag haft följande att bekänna:

Jag lärde mig cykla när jag var fem. På skumpiga grusvägar ska det tilläggas, det är inte det roligaste underlaget. Min första cykel med växlar tror jag att jag fick i mellanstadiet. En begagnad vitlila Crescent som jag cyklade med ända till gymnasiet.* Tre växlar hade den, och det hade de två efterföljande cyklarna också (en blev stulen). Jag har alltid cyklat i tvåan. Ibland i ettans växel vid uppförsbackar, men aldrig i trean. Har aldrig förstått poängen med treans växel. Förrän nu. Jag uppgraderade nyligen till en sjuväxlad cykel. Hade tänkt uppgradera till en hybrid men vågade inte mig på en cykel utan fotbroms. Och så hade jag ju vunnit en cykeldator och det kändes ju helfånigt at sätta den på en treväxlad tung damcykel. Så det blev en ny sjuväxlad. Ja, jag köpte ny cykel på grund av en cykeldator. Typ. Helt logiskt. Motiverat också med att den "gamla" nu kan bli vintercykel med rejäla däck eftersom jag vill kunna cykla på vintern också (och är alldeles för lat/oteknisk för att byta däck själv). Ytterligare en anledning var för att cykla snabbare när jag turfar. Nåväl, jag började cykla i fyrans växel och växlade ibland till trean. Tyckte det var lite fånigt. Att använda två av sju växlar alltså. Men så var det två vänliga personer som berättade för mig när man ska växla upp, alltså växla till högre växlar. När man redan fått upp farten, till exempel på en raksträcka eller i nedförsbacken. För då behöver man inte trampa så mycket. Så då började jag växla lite. Plötsligt gick det att komma upp i (åtminstone stundvis) 35 km/h även på raksträckor, inte bara i nedförsbackarna.

Så ja, jag var nog sist på bollen med att lära mig växla på cykeln...

*Låset fick efter några år svetsas bort då jag tappade bort enda cykelnyckeln. Visade sig sedan att nyckeln hade legat i en byxficka och i garderoben trillat ner i en sko där jag hittade den flera månader senare...

måndag 11 juli 2016

Kliande mysterium

Det är sommar och myggsäsong. En kväll vid sjön genererade minst tio myggbett som kliar ordentligt. Vilket då leder till funderingarna:

  • Kommer betten försvinna snabbare om jag inte kliar?
  • Kommer den kliande känslan avta snabbare om jag står emot önskan att vilja klia?
  • Stämmer det att man kan bli immun mot den kliande känslan ifall man blir biten tillräckligt många gånger?
  • Om svar ja på förgående fråga - hur många bett krävs?
  • Är inte "klia" i sig ett märkligt ord?
Nu: Åter till avhandlingen...

söndag 10 juli 2016

Hur återvinner jag kläder på bästa sätt?

Jag tycker mig ha läst mycket om att vi slänger för mycket textil i soporna, det vill säga en hel del kläder. Det lär gå åt enorma mängder vatten att göra jeans och inte minst massa färg till alla tyger som ska ha olika nyanser. Det finns förstås både mer och mindre hållbara plagg, så väl i i kvalitet som i produktion. Därtill kommer klädaffärer med nya kollektioner stup i ett som sedan reas ut.

För att öka återvinningen av textilier så ska det numera gå att lämna in kläder på vissa återvinningscentraler och i flera klädkedjor. Det jag längre grubblat på är vilken sorts kläder de egentligen vill ha. Som jag förstått det är det hela kläder. Och då är det som att lämna till secondhand-butiker, de vill ju ha hela och rena kläder. Men vad ska jag göra med de kläder som inte är "dugliga"? Alltså urtvättade linnen som blivit genomskinliga, underkläder vars resår som givit upp, t-shirts som sadlat om till sovtröjor och därefter till skurtrasor, jeans som är lappade och lagade...? Kan all sorts textil återvinnas och exempelvis bli till nya plagg eller trasmattor? Är det tänkt att sådant ska gå till brännbart?