söndag 19 februari 2017

Plus- och minus-skivor

För ett tag sedan stötte jag på de här skivorna i ett förråd och det var lite som att kastas bakåt något decennium. Görs det fortfarande olika slags brännare som kräver skivor i formatet CD+R och CD-R (alternativt DVD+R och DVD-R)? Jag har aldrig riktigt förstått skillnaden, eller kanske snarare varför det finns olika slags brännare - de som kräver +, de som kräver - och de som kan göra både och.

Lustigt egentligen att skivorna lever kvar som datalagringsform. De är ju inte det mest smidigaste formatet. Inte jämfört med USB-minnen och och behändiga externa hårddiskar. Till och med minimala minneskorten till mobilerna tycks vara kraftigare än vissa av de här skivorna. Och "molnen" är ju på sätt och vis immateriella. Å andra sidan så har min nya dator ingen skivspelare så något håller nog på att hända.

Förresten, säger man CD-ROM fortfarande? Eller är det ett utdött fenomen?

fredag 17 februari 2017

Fredagskänslan: slut

Slut i rutan: Snipp snapp snut så var mikrovågsugnen slut.
På nya jobbet har någon satt en lapp där det står "slut" på ena mikrovågsugnen. Slut i huvudet är lite som jag känner mig nu. Inte mycket ork eller lust att göra jobbsökarsaker denna veckan. Den där omstartsboosten som jag önskat mig verkar inte ha kommit än. Å andra sidan så tar det energi att sätta sig in i en ny arbetsplats, lära sig namn och få grepp om kurserna. Och så blir det ljusare varje dag!
 
Önskar er en fin helg!

söndag 12 februari 2017

Att peppa sig själv

Att bli arbetslös är kanske inte det roligaste som finns, men det betyder ju inte att allt blir tråkigt. Veckan har bjudit på ett antal fina saker. Såsom att bli bjuden på fika och pepp att söka forskningsmedel av en kollega. Att vinna en fin guldmedalj. Få in två ansökningar till sommarjobb. Att bli kallad på arbetsintervju för ett annat sommarjobb jag sökt tidigare. Och nu av en slump upptäcka att Anders "Ankan" Johansson är på tv (förvisso inte direkt mitt favoritprogram - Så ska det låta - men ändå).

Så för att sammanfatta var det inte en helt dum vecka om jag bortser från lite intern stress att prestera tillräckligt för Arbetsförmedlingen. Och imorgon börjar jag nya (deltids-) jobbet. Att peppa mig själv kan vara viktigt mellan varven eftersom jag är ganska pessimistiskt lagd.

Och en sista sista påminnelse. Mindre än fyra timmar kvar att få chansen att få en bok genom att svara/chansa på dessa frågor och skicka ett litet mail.

tisdag 7 februari 2017

Privatdetektiv söker jobb

Mitt första intryck av Arbetsförmedlingen har mest varit att komma över att deras hemsideslogik inte alltid överensstämmer med min egen logik. Jag har inte behövt att gå dit alls, allt kan skötas via dator eller telefon (det skiljer sig nog lite från ort till ort). Först om ett halvår, om jag fortfarande inte hittat ett heltidsjobb, kommer de att vilja se mig i fysisk form. En hel del av informationen jag fick över telefon var sådant som kändes som självklarheter eller som jag läst på själv.
Privatdetektiven anmäler sig till arbetslivets förfogande!
Efter en dag känner jag redan att det här med att vara arbetslös inte riktigt är min grej. Känner mig lite kluven med hur jag ska fördela tiden med jobbansökningar, förbereda forskningsansökningar och skriva färdigt en artikel jag borde skriva färdigt. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad att ha ett tillfälligt deltidsarbete att gå till snart, det kommer åtminstone ge mig ett socialt sammanhang. Skulle någon av er höra om ett lagom klurigt och spännande jobb som skulle passa en humanist med intresse för hållbarhetsfrågor och kultur så hojta gärna!

PS. Fem dagar kvar att tävla om en supertjusig grön bok som jag (!) skrivit. Frågorna är möjligen lite knasiga men svaren går att ana med lite detektivarbete på bloggen. Eller våga chansa! Två böcker finns i potten!

lördag 4 februari 2017

Likheten mellan Melodifestivalen och universitetsvärlden

Tydligen har Mello-säsongen dragit igång. Alltså årstiden mellan vinter och tidig vår när svenskarna är som mest uttråkade och behöver lite underhållning i form av glitter och låtar som fastnar på hjärnan. När jag läste tidningen imorse insåg jag att den första deltävlingen tydligen äger rum ikväll. Säsongen tycks komma allt tidigare för varje år som går. Jag insåg också att det finns vissa likheter mellan detta populära tv-kalas och den akademiska världen.
Först reagerade jag på den udda konstellationen av Thomas "jag skickar alltid in 100 melodifestivalbidrag varje år" G:son, Vi-ska-gung-gung-gunga-Jimmy Jansson, Dinah Nah och Dr Alban. Sedan kom jag på att det egentligen inte alls var konstigt. Det här är personer som också behöver lön och då får man slå ihop sina kloka huvuden för att göra en hyfsad hit som kan komma med på Svensktoppen.
Sedan började jag titta närmre på andra bidrag och se ett mönster. Flera hade flera låtskrivare. En hade sju låtskrivare. Hur kan sju personer skriva en låt? Hur delar man upp arbetet? Bidrar alla med lika mycket? Dessa funderingar fick mig att inse att Melodifestivalen inte skiljer sig nämnvärt från den akademiska världen där forskare ska publicera sig i vetenskapliga tidskrifter. I många tidskrifter samförfattas artiklarna och det kan stå en hel radda med namn. Och det är ju knappast så att alla fyra eller tio författare suttit i samma rum och skrivit från första till sista bokstaven. Någon har kanske samlat in data, någon har matat in datan i ett analyskapitel, någon har skrivit en sektion och en annan en annan sektion. Sedan står det med en handledare eller en projektdeltagare som kommit med några synpunkter på texten alternativt bara kommit förbi kontoret och sagt hej.

Inom universitetsvärlden räknas publiceringar. Ju fler desto bättre. Så att ha sitt namn på en artikel är bra för meritlistan. Jag tänker att det är lite samma sak i Melodifestivalen. Att kunna ha på sitt CV att man har haft femton låtar i de senaste fem tävlingarna ses säkert som en merit någonstans. Annars hade ju inte G:son fortsatt skriva låtar eller Dr Alban velat vara med på ett hörn. I akademiska sammanhang brukar den som gjort mest vara första-författare, det vill säga det första namnet som nämns. Jag misstänker att det är lite samma sak för låtskrivarna. Att "One more night" skrivits mest av G:son och att Dr Alban hjälpt till på ett hörn med några trumbeats eller koka en termos med kaffe.

Det känns allt gött ändå. Att det är rätt lika mellan olika yrkeskategorier. Kanske ska jag söka jobb som låtskrivare nu, jag kan ju alltid komma med feedback på innehåll och ändra lite rim.

PS. Glöm inte tävlingen med chans att vinna en bok. Frågorna kanske är konstiga men svaren kan med viss slutledningsförmåga hittas eller anas på bloggen.

fredag 3 februari 2017

Att lämna jobbet för sista gången

Här sitter ingen Matilda längre. Och Matilda är inte längre doktorand.
Det var sista dagen på jobbet idag. Efter fyra och ett halvt år så är doktorandtiden över. Det kändes lite vemodigt även om jag i praktiken egentligen kommer gå ner (kraftigt) i arbetstid och ha kontor i ett helt annat hus. Det kändes också märkligt eftersom det inte var något ordentligt avslut. Här försvinner doktoranderna normalt sett direkt efter disputation, ofta ljudlöst. Disputationsfesten är som en avskedsfest, att ha tid kvar på sin anställning efteråt tillhör inte vanligheterna. Och att lämna in nyckel till vaktmästeriet utan att ha haft avslutssamtal med vare sig med chefen eller med handledarna var också konstigt.

På måndag blir det arbetsförmedlingen. Kanske är jag den enda som någonsin sett fram emot att gå dit. Men jag har bara haft erfarenheter av den brittiska arbetsförmedlingen tidigare och känner ett visst behov att få lite erfarenhet av den svenska också. Om inget annat för att hitta nya vardagsmysterier att blogga om.

Trevlig helg på er!

torsdag 2 februari 2017

Tävling: Svara på några knasiga frågor - vinn en nyutgiven bok!

Jag har några exemplar av avhandlingen* över och tänkte att någon av er kanske är intresserad av att läsa den. Studien går i hållbarhetens tecken och är boken är relativt lättläst (i alla fall om ni hoppar över teorikapitlet). För att göra det lite roligare och knepigare att få tag i ett av två signerade exemplar så behöver ni svara på några mystiska frågor (jättelätta för den som följt mig ett tag eller är hobby-detektiver).

1. Matilda har i sin avhandling "kuppat" in några speciella personer. Vem/vilka av följande omnämns på ett eller annat sätt i avhandlingen?
A. Roald Dahls sagofigur Matilda
B. Heath Ledger
C. Anders och Måns
D. Spice Girls

2. Förutom att vara en framgångsrik bloggare och skriva en bok har Matilda haft många strängar på sin lyra. 😉 Men vad har hon inte gjort av följande för att tjäna sitt uppehälle?
A. Sorterat julkort och memorerat postnummer
B. Staplat paprikor och analyserat inköp i snabbköpskassan
C. Jobbat på slott och undvikit att svara på var prinsen bor
D.  Blandat och sålt färg utan att ha målat en enda vägg i sitt liv

3. Matförvaring upptar en del av Matildas funderingar, men vad har hon för vitvaror i nuvarande boende:
A. Smeg-kyl i 50-talsstil med mindre frysdel, 169 cm hög.
B. Kombinerad kyl-frys, 185cm.
C. Kyl och frys separat, 155cm.
D. Ishink på balkongen och hyrt frysfack i extern byggnad.

4. Utslagsfråga: Är pannkakor mat eller efterrätt? Skriv en fyndig motivering på max 20 ord.

För att delta i tävlingen skickar du dina svar i ett mail till vardagens.mysterium (snirklig-kanelbulle) gmail (punkt) com senast söndag 12 februari kl 23:59. Vinnare kommer att utses genom flest antal rätt svar på fråga 1-3, vid lika många svar blir fjärde frågans motivering avgörande. Har du redan fått en avhandling av mig kommer ditt tävlingssvar inte att räknas, tyvärr. 

LYCKA TILL!
(Det går inte att lämna kommentarer på detta inlägg.)

*Boken går även att köpa i onlinebokhandlarna, så inlägget skulle kunna ses som "smygreklam". Men jag vill betona att jag inte tjänar några pengar på försäljningen av boken.