lördag 24 januari 2015

Detektiv-app

För den som vill leka detektiv på egen hand finns ett detektivspel i mobilformat finns Another Case Solved. Lagom klurigt med olika pussel att lösa. En blandning av Cluedo, Vem-där, jewel-spel m.m. Tycks finnas hur oändligt många fall att lösa. Ganska snyggt gjort, massor av karameller, inget blod och mycket beroendeframkallande. Det är alltså det jag sysslar med för tillfället. Jag har fullt upp att lösa mysterier och glömmer visst bort att blogga.
Hälsningar vardagsdetektiven mobildetektiven.

torsdag 22 januari 2015

Matlådelogik

När det börjar bli brist på tomma lunchlådor i skåpet och en inte reagerar på följande logiska vis:

"Vilket ypperligt tillfälle att spara en extra slant genom att äta mer mat från frysen!"

Utan istället:

"Men åh, dags att köpa mer glass!"

För ju mer glass som äts, desto fler lunchlådor hamnar i samlingen... Det där med plastbanta på just matlådefronten går alltså lite trögt.

måndag 19 januari 2015

Bästa frånvaro-ursäkten?

Studenter, dom är så goa! Det kom ett mail:
Hej Lärare! Jag ska iväg på ett studentjippo några dagar som inte alls har med min utbildning att göra. Så jag missar alla dina föreläsningar. Kan du vara schysst och lägga upp dina lektioner på internet så att jag inte missar något? Hoppas du förstår. Tack! //Student.
Och mitt svar ba':
Hej bästa student, Åh vad roligt att du ska åka iväg! Givetvis kommer jag att filma mina föreläsningar och lägga upp mina anteckningar ord för ord så att ni kan åka iväg och roa er. YOLO! //Lärare
Nä, så klart stod det inte exakt i mailet. Och självklart svarade jag inte med ovanstående ord heller. Men ni förstår andemeningen. Jag kan inte låta bli att förundras över att så många tycks vara curlade genom sin utbildning (eller åtminstone hoppas att kunna bli det). Visst, det händer det att man får förhinder av olika orsaker, men frågan är hur långt en lärare ska gå för att se till att det är möjligt att ta del av det som missades.

För övrigt är min "bästa" frånvaroursäkt att jag var tvungen att följa med och avliva en katt (obs sant! tur att läraren var en förstående kattmänniska). Vad är din bästa ursäkt till frånvaro?

söndag 18 januari 2015

Statistisk osäkerhet

Idag rapporteras det att svensk officiell statistik lider av ett problem. Den är inte helt statistisk säker. Detta för att de som samlar in statistiken inte får tag i alla människor eller för att folk inte svarar på enkäter de får tillskickade sig. Detta gör att andelen som besvarar frågorna kan utgöra ett skevt utsnitt av befolkningen. Statistiken för arbetslöshet, ekonomi med mera, kan potentiellt bli helt förvriden. En teori är att svensken tröttnat på att fylla i enkäter. Vilket kanske inte är så konstigt, man uppmanas ju att fylla i utvärderingar efter "varje" samtal till kundtjänst, varje vara som beställts, varje event man deltar i...

Själv brukar jag tycka det är lite kul att få fylla i enkäter med massa frågor om ett givet tema. Jag känner mig lite "viktig" för att just jag vunnit i statistikens lotteri. Det händer dock inte så ofta. Jag har kanske fått besvara SCB-enkäter två gånger. Att bedöma kundtjänstservice hela tiden är däremot ganska trist.

Nyheten får mig att fundera lite över ens "plikt" att fylla i utvärderingar. Kan man verkligen förvänta sig av befolkningen att de ska ställa upp på alla frågeformulär och telefonsamtal där de ska uppge deras privata ekonomiska situation, partisympatier, konsumtionsvanor, vem som borde fått en Guldbaggenominering men inte fick det, hur många krukväxter de tagit död på senaste året... Befolkningsstatistik kan alltså bara fungera ifall människor är välvilliga till att ställa upp, annars riskerar statistik bli en väldigt osäker och otillförlitlig forskningsmetod.

Vad är din inställning till statistiska undersökningar? Är det en plikt att delta eller är enkäter förlegade?

För den som gärna vill uttrycka sina tankar kring olika aktuella ämnen betydligt oftare än att besvara en SCB-enkät rekommenderar jag att anmäla sig till ett museum/arkiv som årligen skickar ut ett antal frågelistor om alla möjliga spännande ämnen. Du får dessutom möjligheten att utveckla dina svar över flera A4-sidor om du vill och bidra till både samtidsdokumentering och aktuella och framtida forskningsprojekt. En ypperlig chans att föreviga din röst för framtiden och göra avtryck på historien. Se till exempel Nordiska Museet, Folklivsarkivet i Lund och Institutet för språk och folkminnen, som alla kontinuerligt söker nya meddelare.

torsdag 15 januari 2015

Uppföljning: Kreativ höst

Sista årstidsmålet för 2014 var att ha en kreativ höst. Ett ganska diffust mål som kunde inbegripa allt från pyssel, stickning, hobbykurser, bakning, odling, romanskrivande och ja, antagligen kreativa idéer. Jag måste erkänna att jag inte känt mig särskilt kreativ. Jag hade planer på att både gå kalligrafikurs och forsättningskurs i spanska men det fanns tyvärr inga sådana kurser att gå. Så det blev två teaterkurser istället. Och några få julkort. Och lite bakverk förstås (efter recept, så det kanske inte räknas som så kreativt).

Framtida mål: Jag vill fortfarande lära mig kalligrafi, sticka och odla, men man behöver ju inte göra allt på en och samma gång. En sak i taget är nog lagom.

onsdag 14 januari 2015

Kvadratiska mattor

Tydligen - enligt en möbelförsäljare - är kvadratiska mattor väldigt sällsynta. Han hade bara en i sin butik och menade att han blev förvånad när de fick in den. Rektangulära mattor där emot, finns det hur många som helst och flera olika mått. Runda mattor går det också att köpa. Men kvadratiska? Njäe, det är lite svårare.

Ärligt, har ingen i världshistorien kommit på att man kan göra kvadratiska mattor? Eller är kvadratiska bord en nymodighet som tagit mattindustrin på (den rektangulära) sängen?

söndag 11 januari 2015

Hemma-hos-special

Vi smyger in i lägenheten tillhörande en av bloggvärldens största detektiver. Eller snarare en av många privatdetektiver som kontinuerligt skriver om vardagliga mysterier. Vi hoppas på att få en skymt av denna mystiska Matilda som endast lämnat fragmentariska digitala spår och ledtrådar de senaste åtta åren. Ingen syns till. I bakgrunden hörs skivan Cannibals with cuttlery med det brittiska bandet To Kill A King.
A murder for dinner?
Vi börjar i köket, ty vi har sett ett tydligt mat-tema i bloggen. Bordet är det dukat för fyra, vilket är något märkligt då vi fått intrycket att hon bor själv och inte har barn. Men vi har ju läst och sett på TV att de duktigaste detektiverna alltid samlar ihop de misstänkta för att ett mysterium ska få sin rafflande upplösning. Kanske är det en mördare som ska avslöjas vid middagsbordet?

Det mesta på bordet är fyndat på loppisar. Tallrikarna har motiv av fåglar, tåg, slottet Balmoral och en historisk bild av Boston. Vi blir inget klokare. På väggen hänger en tavla med en känguru och andra australiensiska djur. Vi studerar trycket närmre. Är det inte en inramad diskhandduk?

Givetvis kan vi inte låta bli att glänta på kylskåpsdörren. Vad äter denna bloggerska mån tro? Vi finner mejeriprodukter, ägg, tofu, rotfrukter, äpplen, färsk pasta, ost inlindat i Bee's Wrap, en öppen flaska glögg, sweet chili-sås... en del ekologiskt. Kyl och frys är av äldre modell och borde nog bytas ut för att dra ner på el-konsumtionen.

Matildas signum - detektivhalsbandet.
Vi tassar vidare till klädkammaren. Det är lite av en besvikelse, det är ingen färgstark person, mycket är enfärgat och alldagligt. Men så kommer vi på att en detektiv måste kunna smälta in i mängden och inte sticka ut och vi förlåter genast hennes till synes brist på klädintresse. Vi noterar dock att på klänningsfronten är hon förberedd för de mest oväntade fallen: matchande klänning och kavaj för infiltration på kontor och i styrelser, en glittrig festblåsa och en 70-talsklänning som kan komma väl till pass om hon ombedes åka tillbaka i tiden. Då ingen detektiv synes till passar vi på att ta fotavtrycket av ett par stövlar, man vet aldrig när detta kan komma till nytta. Storlek 39 noterar vi på sulan.



Stilmedveten? Nej, men däremot en klänning för varje tillfälle (förutom Nobelfesten).
De flesta kända detektiverna bär hatt. På hatthyllan finner vi denna kreation.
Deckare och tennsoldater.
I biblioteket - vad icke-detektiver kallar vardagsrum - studerar vi noga bokhyllorna. Vi finner åtminstone två böcker av Sir Conan Doyle samt titlar av deckardrottningen Agatha Christie. De brittiska influenserna i detta hem är svåra missa. Vår teori är att bloggerskan blev anglofierad under sina två år i Storbritannien. Sekretären är uppfälld och det ligger ett påbörjat brev till Sherlock Holmes författat i skrivstil med reservoarpenna. I ett skåp finner vi spelen Cluedo, Personality och Deckarspelet. Har denna kvinna inget liv? Kretsar allt kring mysterier och deckargåtor?
I sekretären ligger ett påbörjat beundrarbrev.
Vi förbryllas över porträttet av Richard III. Han som sägs ha spärrat in, och senare dödat, sina brorsöner i Tower of London så att han själv kunde bli kung. Dock har vi hört att det inte nödvändigtvis var Richard som låg bakom detta fasansfulla dåd och att han blivit ganska misskrediterad av familjen Tudor som tog makten efter honom samt av den där Shakespeare. Och det är ju inte varje kändis som hittas nedgrävd under en parkeringsplats i Leicester.

När vi lyfter på en gardin finner vi en liten planta i en kaffekopp. Det är ytterst få växter i lägenheten och vi misstänker starkt att Matilda inte har gröna fingrar. Här ligger också en teatermask och natursouvenirer från stränderna utanför Zadar, Adelaide och Whitley Bay.

Mot balkongen hänger tjocka röda sammetsgardiner. Soffan är stor och det är lätt att föreställa sig att det är här hon sitter och författar många av de mysterier som hamnar på bloggen. Kuddarna känns lite indiska och det verkar som att det en gång påbörjades ett "orientaliskt" tema men som inte riktigt roddes i hamn. I ett hörn står en back med LP-skivor. Vi bläddrar igenom och blir inte alls kloka då vi finner allt möjligt. Klassiskt, 60-tal, Pippi Långstrump, ABBA, the Beatles, Magnus och Brasse, arabiskt... En stor fråga förföljer oss in till sista rummet: vem var the Coconuts?

Sovrummet utmärker sig med en fondtapet med lejon som står vid ett träd. På en byrå står ett antal fotografier på släktingar uppställda. Hela lägenheten är en blandning av gammalt och nytt. Det brittiska är ett genomgående tema. Tyvärr hittar vi inga kistor med lik i.
Tapeten i sovrummet identifierar vi som Sandbergs Leopold.
Vi dröjer oss kvar i lägenheten ett bra tag, men ingen detektiv kommer. Vi släcker stearinljusen som tycks ha tänts precis innan vi klev in, och lämnar lyan. När vi efteråt försöker summera våra intryck och skapar en gärningsmannaprofil - förlåt: fördomsprofil - konstaterar vi att denna bloggerska måste vara lite av en excentrisk anglofil vars inredningsstil har starka drag av historia och loppisar. Något gnager dock, troligen faktumet att lägenhetsbyggnaden är 100 år för ung för att uppnå rätt 221B Baker Street-känsla.

Den som känner för en blogg-utmaning: jag utmanar dig att göra ett hemma-hos-dig-reportage ur en utomståendes betraktares synvinkel.