Satt på skolan och skulle vara duktig och plugga. Det gick så där. Det fanns enorma fönster att titta ut genom. Således blev det mycket mer intressant att studera människors rörelse inne på universitetsområdet än att läsa om författningspolitik. I och för sig så var det väl ingen konkurrens direkt, ganska mycket är roligare än att läsa om författningspolitik.
Nåväl, ganska snabbt insåg jag hur lika folk var. Eftersom det är höst och folk börjat plocka fram sina vintriga jackor så är det detta plagg som syns mest när man ser en person. Och när majoriteten har svarta jackor så smälter alla ihop till en homogen massa. Lite skrämmande, insåg jag, eftersom även mina jackor för denna årstid är svarta eller mörkgrå.
Svart ska det visst va. Möjligen grå, eller någon mörk dov grön eller brun. Alla med rött lyser upp något kolosalt, lite som att se jultomten promenera förbi (detta kan förvisso se lite annorlunda ut på en gymnasieskolgård där "alla" går i röda gås-jackor). Nu är förvisso svart en mycket praktisk färg, den matchar det mesta och de flesta. Men det är ändå lite sorgligt att vi inte är ett mer färgglatt folk.
I min vintergardrob* hänger det mest mörka kläder. Knappt några glada färgglimtar alls. Hittills har jag nog mest trott att det beror på min personlighet, att jag inte tycker om att folk lägger märke till mig för mycket och att starka färger inte går ihop med min bleka hy. Men nu, nu undrar jag inte om det är ett allmänt utrbrett gardrob-symtom, att vinterkläderna matchar vinterns färgskala: mörkt och dovt.
*Ja, jag kör med sommar- vs. vintergardrob. Något min sambo tycker är totalt onödigt, men jag anser att bytet gör att det blir mer uttrymme i gardroben och mer variation på kroppen.
