torsdag 30 juli 2015

De återanvända tv-husen

Ibland när man ser en film eller tv-serie så förekommer ett hus som känns väldigt bekant. Efter en stund inser man att det är för att det huset förekommit i en helt annan serie. Detta är i sig inte så konstigt. TV-bolagen kan ju inte äga hur många hus som helst för att filma alla sina produktioner. Fast så äger de ju givetvis inte de här husen alls, de hyr in sig. Midsommer Murders lär ju turnera runt den engelska landsbygden på jakt efter nya byar och nya statister.

En vän till mig har berättat hur en nordamerikansk släkting till henne äger ett superfint och superdyrt hus som är extremt pampigt. Flera filmproduktioner har hyrt stället för att filma huset från utsidan. Det går alltså att tjäna sig en hacka på att låta sitt hem bli filmstjärna. Kanske mer lukrativt än att låta sin bebis födas en andra gång på tv? Vissa hus tycks ju gå att få miljoner för om det bara bott en kändis i det. Kan mäklarna trissa upp priset genom tillägget "känd från *insert film/tv-serie*?

Området en av mina släktingar bor i har flertalet gånger använts för inspelning av reklamfilmer. Det går alltså att återanvända hus och bostadsområden. Jag föreställer mig att följande dialog skulle kunna utspela sig i filmteamet:

- Vi behöver ett säreget hus till nästa avsnitt av Morden i *insert-valfritt-idylliskt-fiskeläge/ö/skärgård*.
- Vad sägs om det där huset i X-byn?
- Nja, de använde ju det i förra avsnittet av Kommissarie *insert-valfritt-efternamn*. Det kan ju vara lite förvirrande ifall både Kommissarie *insert-valfritt-efternamn* och *insert-valfri-kombination-av-journalist/författare/jurist-och-kvinnligt-namn* hittar ett lik just där.
- Jaha, men det där i Y-hamn?
- Det lär vara uppbokat av Barnkanalens senaste projekt. Vad sägs om att ringa Karlssons i Z-köping?
- Fast sist ville de ha flera tusen extra efter att någon amerikansk produktion varit där och filmat en minut.
- Men du, det finns ju det där gula huset med grönt tak i Kneippbyn på Gotland som inte använts i någon produktion sedan 1970-talet. Det borde vi ju kunna damma av. Det var nog inte så många som tittade på det barnprogrammet, eller minns att de gjorde det.
- Det tar vi! Gör en notering om att inte anlita några rödhåriga skådespelare för säkerhets skull.

Några fler tänkbara scenarion?

tisdag 28 juli 2015

Trondheim del 1

När jag ändå skulle till Östersund så kändes det lite synd att inte åka till Trondheim som ligger nära. Från Östersund tar det drygt 3,5 timmar med tåg och fin utsikt. Vädret var förvisso inte det vackraste men det spelade inte någon roll, jag blev riktigt förtjust i denna norska stad. Jag skulle till och med kunna tänka mig bo här en tid. En stor fördel är att jag kan förstå det mesta som sägs på norska, vilket är en fördel för mig som trots flera års studier i franska och spanska inte kan konversera på andra språk än svenska och engelska. Jag misstänker dock att vintervädret inte är det roligaste här. Jag tog massor av bilder, och har valt att dela upp de bästa i två delar. Enjoy!
Nidarosdomen.
Detalj av fasaden. Japp, gubben i mitten tycks ha tre huvuden i sin famn.
Baksidan av Nidaros domkirke.
I museet tillhörande Erkebispegården fanns modeller för att illustera hur kyrkan förändrats under de tusen år som gått sedan Olav den helige gjorde Norge kristet,
Erkebispegården. 
Den gamle bybru, bron som korsar Nidelva. 
Kanalen. 
Rockheim. 
Vy över Nidaroskyrkan. Älven ger verkligen en charm till staden.
Kristiansten festning.
Vy över Trondheim.

söndag 26 juli 2015

Monsterregn och väderdramatik

Paraply som kapitulerat till vädergudarnas extremväder.
När alla superlativ är förbrukade är det dags att skapa nya substantiv. Således har stora delar av Sverige - förutom SMHI:s 20+ utfärdade vädervarningar - drabbats av "monsterregn". Det är tydligen något helt annat än britternas regnande katter och hundar, här är det Godzilla och King Kong som trillar ner från molnen. Jo det regnar. Jag kan intyga detta, då jag blev våt när jag var utomhus. Dock regnade det bara vatten. Förvisso mycket vatten, men inte mer än en vanlig ösregnsdag. Men vad vet jag, jag är ingen meterolog.

Väderleksrapporterna har fått ett dramatiskt inslag. Det som SMHI kallar för "omfattande regnområde" förvandlas till "monsterregn" i media. Det räcker att googla på väl valda tidningssidor för att hitta exempel som "kaosvädret", "extremväder", "snökaos", "skotska stormen", "köldsmocka", "värmerekord"... Därtill otalet rubriker om hur länge regnet eller värmen håller i sig. Vädret är en ständig profetia, ett ständigt narrativ som berättas både i retrospekt och som framtidsprognos. Det blir antingen regn, sol, moln, vind, snö, hagel eller en blandning. Vi känner liksom till alternativen men vi vet bara inte i vilken ordning och i vilken kombination. För att göra vädret något mer spännande skapas alltså dessa dramatiska metaforer och narrativ.

Trots dessa former av "extremväder" verkar vi dock fortsätta leva som om det ska bli en "normal" sommar en dag. Jag menar, när funderade jag eller du senast på att vi är medskapare till detta "monsterregn"? Både som väderlekskonsumenter och som förbrukare av jordens resurser (t.ex. av olja eller andra ting som producerar växthusgaser och annat som lär påverka jordens klimat) som tidigare hållit vädergudarna i någorlunda schack när de funnits inkapslade i jordens ekosystem. Jag kan ärligt säga att det inte sker ofta. Och vad blir nästa metafor när "monsterregnet" blir för svagt?

torsdag 23 juli 2015

Jamtli historieland

En av de stora anledningarna till att jag ville till just Östersund var Jamtli historieland. Ett open air-museum i stil med Skansen. För flera år sedan sökte jag sommarjobb här även om jag aldrig satt min fot i staden. Jag fick förvisso inte det, men kanske en dag?
Vid museet pågick en demonstration mot kärnkraft och för sol, vind och vatten.
Stora delar av Jamtli består av äldre byggnader som flyttats hit, men det finns även ett "modernt samhälle", dvs 1970-talet.

Husen från 70-talet kändes igen av alla besökare. Folk gick runt och kommenterade hur de hade haft det hemma, vilka saker de haft osv. 
Här fanns också ett särskilt område för tv-programmet Fem myror är fler än fyra elefanter.
Här hölls en show med Eva, Magnus och Brasse (eller snarare yngre kopior av trion som gjorde en riktigt bra föreställning) som sjöng om K och O och tog fram Latjolajbanlådan. 
Köket i Per Albin-torpet. I de flesta byggnader fanns personal som hade historiska karaktärer. Det är imponerande att se hur de lever in i sina roller och håller uppe dialog med besökarna och med varandra. 
Inne i museibyggnaden pågår just nu en utställning med festkläder.
En fälla som skulle fånga Storsjöodjuret.

tisdag 21 juli 2015

På jakt efter rätt fritidssysselsättning

Som barn testade jag några olika aktiviteter innan jag kom att landa i en teatergrupp. Vissa aktiviteter höll jag på med några år, andra bara en enstaka gång. Då var jag väldigt känslig, motoriskt klumpig och hade dessutom en dålig självkänsla. Några av aktiviteterna lever kvar i minnet, och inte nödvändigtvis på ett positivt sätt. Hör här anledningarna till att jag slutade med:

... simskola: Jag var nog 5-6 år gammal och kunde inte simma. Bassängen var en sådan sluttande så det blev djupare ju längre man gick. Jag råkade hamna lite för långt ut för att nå upp med huvudet ovanför vattenytan. En av instruktörerna var i närheten och jag kunde precis greppa i dragkedjan på hennes våtdräkt vilket gjorde att jag kunde komma upp igen. Problemet var att instruktören stod med ryggen mot mig och hade inte sett, hon tog för givet att jag försökte dra ner dragkedjan med flit och jag fick en skarp tillsägelse att "så gör man inte". Needless to say, jag gick aldrig tillbaka till simskolan.

... folkdans: Under något eller några år i 5-7-årsåldern (tror jag) dansade jag i en folkdansgrupp för barn. Detta är lite av ett mysterium, då jag nog har två bakvända fötter och inte klarar pardans. Vi höll till i en lokal där man inte fick ha ytterskor utan man skulle ha med sig särskilda dansskor för inomhusbruk. Ibland åkte jag dit med några vänner och en av dessa gånger hade jag lyckats glömma mina skor hemma. Jag blev förtvivlad och grät och åkte hem med föräldern. Därefter skämdes jag över både glömskan och gråten. Needless to say, jag gick aldrig tillbaka till danslektionerna.

... cello: I lågstadiet gick jag i en försöksklass. Den kommunala musikskolan höll lektioner med oss varje vecka i musikspelande. Alla skulle få ett stråkinstrument och musiklärarna kom till klassen för att se över vem som skulle få fiol, cello eller bas. Jag påpekade första dagen att jag spelat fiol* tidigare, i en förhoppning att få detta instrument. Besvikelsen var stor när de veckan därpå förkunnade att jag skulle spela cello. Vad de utgick från i denna fördelning är något dunkelt. Nåväl, efter något år eller två så tyckte mina föräldrar att jag kunde ta extralektioner i cello och bli lite duktigare (jag saknade och saknar än idag tonkänsla). Både i skolan och i musikskolan så översattes noterna till särskilda bokstavs- och sifferkombinationer - B3 B4 A1 etc - som indikerade hur många fingrar som skulle hålla ner vilken sträng. Så småningom tyckte läraren på musikskolan att det var dags för mig att lära mig noter. En åt gången. Den första var enkel. Men sen, nej, det fanns ingen logik för mig. Jag ville fortsätta med mina bokstavskombinationer. Needless to say, det blev inga fortsatta cello-lektioner.

Därtill har jag testat så väl körsång som gymnastik (återigen de där två bakvända fötterna), men det höll inte särskilt länge det heller. Bowling sysslade jag med i högstadiet men slutade av praktiska anledningar. Det hör väl till att få testa och leta sig fram efter "rätt" aktivitet, och jag är väldigt glad att jag till sist hittade amatörteatern och fick positiv respons så att inte alla fritidssysselsättningar blev till dåliga minnen. Än idag sysslar jag med teater vilket varit en fördel i jobbet med konferenspresentationer och undervisning.

Vilka sysselsättningar testade ni er igenom som barn?

*Fiolspelandet pågick nog inte många månader det heller, anledningen till att jag slutade med detta minns jag inte då jag nog bara var 4-5 år gammal. Här finns dock en stark misstanke att föräldrarna inte stod ut med mitt gnisslande. 

PS. Jag har på sistone för ovanlighetens skull flitigt uppdaterat bloggen Flitigt och finurligt.

måndag 20 juli 2015

Östersund

Min upptäcktsresa genom Sverige fortsätter även om den nog tar längre tid än vad det gjorde för Nils Holgersson. Ifjol gjorde jag Dalarna, i år blev det Jämtland och Östersund.
Östersund vid Storsjön.
Frösö kyrka.
Jämtlandsvy från Arnljotlägden. Här spelas berättelsen om Arnljot varje sommar, ett vikingadrama skriven under nationalromantiken. Vyn var slående men att sitta i nästan tre timmar med solen i ansiktet (utan solkräm eftersom väderleksrapporten inte berättat att det skulle vara fint väder) resulterade i en rödlätt ansiktsfärg.
Ett av många fina trähus längs vattnet.
Det finns husvagnar, husbilar och husbåtar, tydligen även husvagnsbåtar. 

Konstverk vid biblioteket.
Regementet huserar numera Mitthögskolan. 
Sveriges nordligaste runsten på Frösön.

fredag 17 juli 2015

Ugnstemperaturer på 1920-talet

Igår införskaffade jag kokboken Mat för alla: Receptsamling för hemmet. Ett trevligt häfte från 1927 utgivet av Margarinfabrikernas Försäljningsaktiebolag. Recepten innehåller således margarin och inte smör. Smör och margarin, hävdas det i introduktionen, är "fullt jämställda" när det gäller "kvalitetsegenskaper", men används det senare kan en "medelstor familj" spara 200 kronor per år.

Det kluriga med recepten är dock ugnsangivelserna: "Gräddas i god ugnsvärme", "gräddas i varm ugn", "gräddas i mycket varm ugn", "gräddas i het ugn", "gräddas i medelmåttig ugnsvärme", "gräddas i ej för het ugn", "gräddas" samt "sval ugnsvärme". Ugnsvärme är alltså en hel vetenskap! Jag misstänker att hemmen på 20-talet inte hade termostatreglerade elekriska ugnar. Så hur översättes dessa rekommendationer till dagens temperaturangivelser?