onsdag 20 september 2017

Böcker som väcker känslor

Ofta när jag läser böcker bedömer jag om det är en bra eller dålig bok utifrån hur lätt den var att läsa, hur den sög in mig i handlingen och vad jag tyckte om storyn. Men det finns såklart så många fler sätt att bedöma en bok. På sistone har två böcker berört mig på olika vis, vilket fått mig att fundera på hur jag bedömer litteratur.

1) Fiskarmännen av Chigozie Obioma. En bok om pojken Benjamin och hans bröder. Berättelsen i sig är, enligt mig mycket bra, men det som slår mig är sättet författaren skriver fram storyn. Med risk för att generalisera, men i vissa afrikanska berättarkulturer så är berättelsen inte spikrak. Olika berättelser vävs in i varandra. För att ett narrativ ska kunna skrivas måste andra pusselbitar tas med. Jag finner det narrativa greppet fascinerande. Det är svårt att beskriva det, men det är en berättarteknik som jag ytterst sällan påträffar hos västerländska författare.

2) Just nu är jag här av Isabelle Ståhl. Den här boken störde jag mig på till en början. Jag hakade upp mig lite på hur meningarna skrevs. Efter ett tag insåg jag att det var något annat jag störde mig på. Inte berättelsen i sig, utan livet huvudpersonen lever. Jag kunde inte alls associera med 28-åriga Elise. Eller jo, delarna med livets osäkerhet kände jag igen, men inte hennes livsval. "Varför gör hon på detta viset?" ville jag konstant invända. Det var nästan så jag var illa berörd genom hela boken. Och där insåg jag att författaren faktiskt lyckats. Hon lyckas att väcka känslor hos mig som inte behöver vara spänning eller sympati, utan bara någon form av reaktion. Kanske till och med att få mig att känna mig påkommen med att vara fördömande...

Vad berörs ni av när ni läser skönlitteratur?

måndag 18 september 2017

Packning för 10 veckor

Hur packar man för tio veckor?

Under sommaren jobbade jag alltså på annan ort och var inneboende hos vänner. Den längre vistelsens packning krävde lite planering. Fördelen var att jag inte behövde ta med sängkläder och handdukar, nackdelen var att packningen behövde vara relativt lätt eftersom jag behövde flytta runt lite. Det gällde alltså att tänka till.

Förutom lite prylar som dator, lunchlådor och två fysiska böcker (samt en e-boksläsare med flera olästa böcker i) låg fokus på kläderna. Plaggen skulle kunna användas till olika syften, till exempel att en T-shirt skulle kunna vara en sovtröja och träningskläder vara vardagskläder. Eftersom jag hade arbetskläder på jobb så tänkte jag att det skulle bli mindre smutstvätt. Att det var sommar var ett stort plus eftersom jag kunde packa tunna kläder och klä mig i lager. Som den lata person jag är valde jag att ta med många underkläder för att slippa behöva tvätta ofta. Genom att räkna och anteckna under packningens gång kunde jag tänka efter - "hur många tröjor behöver jag egentligen?".

Klädmässigt bestod packningen på ett ungefär så här:
  • 5 par skor (2st jobb, 1 löparskor, 1 sandaler, 1 vardagsskor)
  • 5 par byxor
  • 4 tunna långärmade tröjor/blusar
  • 5 tjockare tröjor/koftor/funktionströjor
  • 5 T-shirts/kortärmade tröjor
  • Träningskläder
  • Sovkläder
  • 2 linnen
  • 5 BH
  • 15 par strumpor
  • 25 trosor
  • 1 baddräkt
  • 2 jackor + 1 regnset
  • 1 klänning
Utresans vikt blev 17,5 kg  plus 6 kg och på hemresan vägde väskorna något mer.

Behövde jag då allt? Både ja och nej. Jag använde nästan allt förutom sandalerna (jag är ingen sandalmänniska), baddräkten och den tjockaste tröjan. Två par jeans gav upp och gick sönder på det sedvanliga stället. En del strumpor och underkläder fick sönder och fick kasseras (det finns en gräns på lagningsmöjligheter). Efter några veckor fick jag en leverans på en datorsladd, en T-shirt, en kjol och lite strumpor. Jag fick ett par jeans av mamma och köpte ett andra par på secondhand tillsammans med två koftor.

Egentligen hade jag nog kunnat klara mig på något färre plagg. Men det är ju den där grejen på föreställt behov av "variation". Hade jag varit lite smartare så hade jag packat fler enfärgade tunna tröjor/T-tröjor men jag äger faktiskt inte många av den sorten. Enfärgat är lättare att variera och kombinera än mönstrat. När jag kom hem med mina två väskor kände jag nästan direkt jag öppnade skåp och lådor att jag äger för mycket prylar. Det ger perspektiv att begränsa sin klädes-/prylanvändning och jag börjar förstå konceptet med "kapselgarderob".

Packningstips: packa kläderna nytvättade och rulla strumpor och underkläder och lägg i skorna.

lördag 16 september 2017

Sagan om björnen med det oacceptabla beteendet

Screenshot från Västerbottens-Kuriren.
Västerbottens-Kuriren rapporterar om en björn som härjat utanför Umeå. Lokalt är den tydligen känd som "sopbjörnen" då den rotar i soptunnor. Den är visst också något oskygg för människor vilket föranlett ett beslut att den ska avlivas.

Det som jag finner intressant i sammanhanget är hur det talas om att "björnen har ett beteende som inte är acceptabelt". Det är jättespännande hur vi människor tillskriver djur normer och värderingar som utgår från oss människor. Att inte ha respekt för hustomter, rota i soporna och vara allmänt hotfull är sådant vi normalt sett inte förespråkar hos människor och tydligen inte heller hos björnar. Nu betvivlar jag inte att björnen kan vara farlig för människor (det är ju trots allt ett rovdjur), men kan vi verkligen tala om acceptabelt och oacceptabelt beteende hos djur? Har någon försökt ha ett samtal med björnen om dess kränkningar av hustomter och om att det inte är okej att rota i andras sopor, det är bara kommunen som får hämta den? Har björnen varit straffad förut eftersom den tilldelas dödsstraff istället för fotboja?

Givetvis raljerar jag nu och gör mig lustig över ett uttalande som råkat bli en rubrik. Men det är som sagt hur vi tillskriver djur egenskaper och våra kulturella värderingar som är det intressanta. Sagan om den björnens moraliska förfall kanske till och med ska ses som en allegori över oss själva? Och för fortsätta vara lite ironisk: Får jag anklaga grannens hoppande hund eller borreliasmittande fästingar för att ha ett "oacceptabelt beteende"? Och, har björnen i sin tur rätt att ifrågasätta människans beteende av att bygga hus i skogar och ställa ut soptunnor lite här och var på en bestämd veckodag?

fredag 15 september 2017

11 år!

11 års detektivarbete.
Efter fjolårets tioårs-jubileum med deckarfika är dagens elvarårsfirande något mer nedtonat. Jag har firat med att skicka in en postdoc-ansökan och fika med en vän.

Idag funderar jag lite över var jag var för elva år sedan. Hösten 2006 pluggade jag historia. Jag bodde på översta våningen i en tvåa och jobbade kvällar med att sortera post. Mina studie- och livsmål var kortsiktiga och reviderades nästan varje termin. Mina föräldrar hade nyligen skiljt sig och jag hade ett komplicerat förhållande till min far som två år senare gick bort. På bilderna i fotoalbumen ser jag ändå relativt glad och harmonisk ut, trots att året infaller i en extremt turbulent och jobbig femårsperiod (ca 2005-09). Det är ungefär vid denna tid jag utvecklade någon form av social ångest och umgicks i princip bara med ett fåtal vänner och min dåvarande pojkvän. På bloggen tror jag inte detta märks så mycket, att läsa och kommentera bloggar öppnar upp en ny välbehövlig social sfär.

Lika lite som jag idag kan föreställa mig hur mitt liv kommer se ut om tio år, lika lite tror jag att jag då kunde föreställa mig en doktorstitel och ett liv i en helt annan landsdel. Huruvida bloggen haft någon påverkan på de livsval jag gjort är nog diskutabel, men den har ändå kommit att betyda väldigt mycket. Så hurra för bloggen! Hurra för alla fina bloggvänner jag lärt känna! Hurra för er läsare som kikar in! Och hurra för mig! ;-)

Trevlig helg!

onsdag 13 september 2017

Hur många referenssystem behövs?

Ett urval av många många referenssystem.
Dagens mysterium är ett ämne som behandlades av kollegiet på fikarasten: hur många referenssystem behövs egentligen? Beroende på ämne och lärosäte finns det olika preferenser på hur en ska referera i sin uppsats eller text. De flesta forskare som publicerar sig i olika tidskrifter kan vittna om hur formalian är en viktig del i skrivprocessen och att referenssystemet skiljer sig mellan tidskrifterna. 

Tittar man lite närmre på referenssystemen så talas det ofta om noter eller om parenteser. Jag fick lära mig att skilja på Harvard och Oxford när jag var yngre. När jag studerade i England och gick en referens-workshop var vi några som inte kände igen oss i terminologin och frågade om Oxford. Läraren (en britt) hade aldrig hört talas om Oxford-systemet. Vilket förvisso kan bero på att denne jobbade vid ett konkurrerande läroverk.

Så småningom lärde jag mig att det inte bara handlar om olika benämningar utifrån universitetsnamn utan också utifrån olika tidskrifter. Därtill finns det olika versioner inom ett och samma referenssystem. Skillnaderna kan ligga i ifall det ska vara en punkt eller ett kommatecken. Om det ska vara kursivt eller citationstecken. Vilka uppgifter som ska finnas med och i vilken ordning de ska stå i. Ifall författarens förnamn ska skrivas ut eller om det bara ska vara en initial. Osv osv. Ni förstår, det blir en smakfråga. Och det är ju en guldgruva för personer som älskar att peta i detaljer och formalia, för det är ju nästintill omöjligt att alltid göra rätt. Jag menar, be aldrig mig redogöra för skillnader mellan APA, AAA, Chicago och Vancouver. Jag kör på ett referenshanteringsprogram. Till det går det att ladda ner inte mindre än 8830 (!) olika referensstilar.

Tänk om akademikerna kunde samsas om ett referenshanteringssystem...

måndag 11 september 2017

Vin och smakskillnader

Jag kanske besöker Systembolaget i snitt två gånger om året (varav ena gången är för att köpa glögg). Mitt intag av alkohol är ganska lågt av olika anledningar, bland annat av smak- och hälsoaspekter. Mina kunskaper om vin och andra alkoholhaltiga drycker är alltså väldigt begränsad. Till exempel fick jag en flaska bubbel i disputationspresent och tyckte väl att den såg fint förpackad ut men i övrigt var det inget speciellt med den, tills mamma berättar att det är en välkänd och fin producent. Att identifiera olika vinsorter/områden och deras smakkaraktär är alltså överkurs för mig.

Däremot tycker jag det är intressant att gå runt i butiken och titta på fina flasketiketter och läsa beskrivningar. Kanske är det för att mitt smaksinne inte är så utvecklat, men jag tycker ofta att beskrivningarna är lite väl fantasifulla. Att smakupplevelsen är subjektiv tycker jag kan illustreras med nedanstående bild:
Det syns kanske lite dåligt men på hylletiketten beskrivs vinet ha smakinslag av blåbär, björnbär, svartpeppar, mynta och vanilj. Smaker som låter ganska spännande. Men på flaskan beskriver vinproducenten att drycken har smak av hallon, körsbär och nejlika. Därtill ska plommon, choklad och vanilj också framkomma. Den senare smakbeskrivningen finner jag inte alls lika intressant. Möjligen hade jag inte kunnat känna skillnaden mellan alla dessa frukter i ett blindtest, men jag vill nog ändå påstå att hallon och blåbär smakar lite annorlunda. Och att det är skillnad på svartpeppar och kryddnejlika. Pojkvännen sammanfattade det hela ganska bra, kanske en lämpligare benämning är: "med smak av alkohol och med tillsats för smak".

I övrigt kan en också inventera det alkoholfria utbudet samt räkna antal personer som går runt med plastgran och halmbock (en person). En annan skoj grej att göra på systemet är att undersöka hur ofta man ombeds visa ID-kortet (nästan varje gång) och få känna sig ung.

fredag 8 september 2017

De eviga uppdateringarna

Hur mycket tid av min arbetsdag borde program- och systemuppdateringar få ta av min arbetsdag? De tycks sällan vara tidsanpassade efter mina behov. Efter en kvart har datorn bara uppdaterat drygt 40%.