torsdag 18 december 2014

Att tänka på refrängen

Jag har funderat det här på refränger i låtar. De två första refrängerna brukar vara ganska identiska. Den sista - och oftast den tredje - är oftast längre då den upprepas i en miljon och kan ha olika stämmor eller till och med en röst som upprepar raderna som precis sjungits (tänk Mel C i Spice Girls, det tycktes vara hennes standarduppgift).

Nu är jag inte musikproducent, allt jag vet om hur  man bygger upp en låt har jag nog lärt mig från Värsta Schlagern med Markoolio och Linda Bengtzing, men jag täääänker mig att det finns en viss schablon man utgår från när man skriver en låttext och tillhörande musik. Eller ifall det nu är så att man kanske till och med skriver musiken först och sedan tänker på refrängen (insert: artigt skratt). Men hur gör man när man spelar in andra refrängen? Den som nästan alltid låter som den första. Tar man och copy-paste:ar första omkvädet eller får artisterna sjunga in den separat?

tisdag 16 december 2014

Boklåningsstrategi

Jag har en något korkad boklåningsstrategi. I synnerhet när det gäller facklitteratur. Jag gillar att gå längst hyllorna och hitta spännande titlar som jag plockar på mig. Och allt som ofta har jag en lång lista med böcker som andra forskare refererar till och som sannolikt skulle vara intressanta och värdefulla till min egen forskning. Detta resulterar i att jag lånar betydligt fler böcker än vad jag hinner och orkar läsa. Numera läser jag inte ens mycket skönlitteratur, vilket känns trist.

Hyllan med biblioteksböcker däremot är gedigen. De står fint uppradade i mitt kontor. Kanske bläddrar jag i dem och skriver en anteckning på en post-it-lapp om vilka kapitel jag bör läsa. Därefter händer ingenting. Tills jag får ett påminnelsemejl att det är dags att lämna tillbaka lånen. Då loggar jag in på hemsidan och lånar om alla böcker jag har lånat. Detta kan upprepa sig ett antal antal månader (vissa böcker har jag haft över ett år, kanske två). Tack till bibliotek som tillåter oändligt antal omlån! Först när någon annan lagt in en reservation på boken blir det fart på mig. Först försöker jag fixa referenserna jag behöver.

Köpa böcker gör jag först när jag inser att jag behövt låna samma bok flera gånger för att jag gillar den eller att det är en nyckeltext jag behöver ha tillgång till. För har någon satt upp titeln som kurslitteratur så är det ganska knepigt att få behålla den en längre stund.

Så, vad jag vill säga är nog att ni inte ska tro att akademiker läser alla böcker. Eller ens läser böcker från pärm till pärm. Ofta är de bara hyllvärmare som gör att det ekar mindre på kontoret. Och vad vore en akademiker utan böcker?

söndag 14 december 2014

3:e advent - juleljus

Älgparad vid Nybrohamnen.
Så sätts i staken ytterligare ett sparat ljus. Vi tänder ljusen en efter en i advent, de ska värma den som kall och frusen är. I lågornas sken säger vi "nu, nu har vi ljus här i vårt hus, julen har kommit, hoppfallerallera." Ljusen vi tänder i advent ska värma den som kall och frusen är, men några kommer fortsätta att frysa i kylan medan vi sitter inomhus och myser. Några av oss kanske klappar syr och nästan alla har ett fasligt styr.

Älg vid Sergels torg.
Julljusen har redan lyst upp hem och orter i en månad eller mer. Trekanter och stjärnor flyter i prydliga rader och kvadrater i mörka bostadsområden. Girlanger och slingor blinkar i olika färger och olika rytmer. Lamporna kompenserar för det kompakta mörker som råder större delen av dygnet. Julen ska stråla, den ska glänsa över sjöar, stränder och vita skogar. De tusentals juleljusen ska skänka hopp och frid.
Älgfamilj vid Kulturhuset.

I Stockholm patrullerar upplysta älgar i staden. Kanske för att glädja turister. Kanske för att ge älgen lite cred som juledjur i en årstid som annars domineras av renar. Själv kan jag inte låta bli att nynna på den jaktkritiska barnsången som också "sågar" kalhyggen: "älgarna demonstrerar, älgarna har fått nog, älgarna vill ha trygghet, här i sin egen skog" (och i letandet efter låttexten av James Hollingworth inser jag att jag inte är den enda som gjort den kopplingen).

Och medan älgarna vandrar sin tysta ban, så har vi tänt ytterligare ett ljus i advent och vi låter det brinna, tills det blir ljusare igen.

Ps. Hittar ni alla sång- och diktreferenser?

fredag 12 december 2014

Kräm som kräm?

Jag är hopplös när det kommer till skönhetsprodukter. Det är liksom inte min grej. Det verkar så jobbigt att ha hela badrumsskåpet fullt med olika produkter som ska läggas på i olika lager och för olika delar av ansikte och kropp. Men jag kan förstå att det finns de som är intresserade av sådana saker.

Så här års är huden torrare än torrast och förbrukningen av mandelolja ökar. Jag har också någon miljövänlig ansiktskräm och handkräm. Det är kanske inte helt nödvändigt, jag kanske borde testa Hannas hudvårdsserie face-guck. Vad som förundrar mig när jag står där i affären för att köpa min ansiktskräm är att det finns så himla många sorters ansiktsåterfuktare. Min logik är nämligen: ansikte + återfuktning = ansiktsåterfuktare. Men det finns visst lotion, cream, oil och jag vet inte vad. Sedan finns det dagkräm och nattkräm.

Förlåt, jag vet att det här säkert är en dum fråga, men vad är det för skillnad på dagkräm och nattkräm? Jag förstår verkligen inte.

torsdag 11 december 2014

Kravet på internationalisering

Konferensresa till Österrike.
Inom akademin förekommer ett ideal om "internationalisering". Man ska bredda sina kontaktnät, skriva på engelska, åka på konferenser, söka postdoc utomlands. Vi doktorander uppmanas att åka som gästdoktorander till universitet utomlands. "Ta chansen, vilket gyllene tillfälle!" "Bygg nätverk inför framtiden!"

Ja det är verkligen ett bra tillfälle, särskilt när det finns möjlighet att få ekonomiskt stöd för resekostnaden. Hittills har jag varit på två konferenser utomlands, i Österrike och Australien, vilket var givande. Jag känner dock lite av ett krav att jag borde åka iväg några månader på ett utbyte. Det låter ju som en helt fantastisk möjlighet och jag gillar ju att resa för att upptäcka nya platser.

Problemet är att jag inte vet vart jag skulle åka. Jag kan välja på hela världen,  över 200 länder. Men vilket universitet passar mig och min forskningsprofil? Det finns några lärosäten i USA, men jag är inte särskilt sugen att åka dit. Det finns ett intressant forskningscentra i England, men jag har bott i England i två år och vill se något nytt. Jag skulle kanske kunna åka tillbaka till universitetet i London där jag gjorde min master, men forskningsmiljön var alldeles för elitistisk och jag kände mig så felplacerad. Idealiskt vore att åka iväg sista året för att bara fokusera på att skriva. Gärna med lite värme och sol för att få ork och energi. Men jag skriver min avhandling på svenska och skulle få begränsad hjälp på det planet.

Internationaliseringen stressar mig. Det borde vara inspirerande, en möjlighet, en dröm. Men för varje doktorandkollega som åker iväg blir det bara allt mer en stressfaktor. Jag vill ju inte behöva "ångra" mig efteråt att jag inte tog den chansen. Kan inte någon bara föreslå ett bra universitet/institution/forskningscentra i ett trevligt område? 

tisdag 9 december 2014

Verksamma värktabletter

Jag har i perioder behövt byta från 200mg-styrkan på värktabletten till 400mg. Jag har gjort det motvilligt och har alltid försökt att ta den lägsta styrkan om möjligt. Dels för att jag är oroad för att bli beroende av den högre styrkan och att den en dag inte ska fungera. På förpackningarna så står det något i stil med att det är för vuxna och barn över X år. När jag bad om ett paket värktabletter på apoteket sist så pekade de automatiskt på 400mg och när jag ville ha den lägre sorten antydde den anställde att den var ju för barn. Det är inte första gången jag stött på detta. Det gör mig lite orolig för att denna barn/vuxen-uppdelning leder till överkonsumtion av värktabletter. Jag menar, är vi verkligen helt säkra på att de är helt ofarliga för oss? Vissa individer avrådes ju från att ta vissa sorters värktabletter vilket antyder på  något.

Kanske är jag bara lite för nojig.

söndag 7 december 2014

2:a advent - julmarknader

En julmarknad, någonstans.
Jag inser att ordet "marknad" kan väcker olika konnotationer. Några kommer säkert tänka på den hysteriska kommersen med särskilda presentkit, julrea, årets julklapp, sista-minuten-shopping, julskivor... Andra kommer att tänka på marknadsstånd med hantverk, lutfisk, lakritsremmar, glögg och stickade vantar. Båda hör till julen och båda har med kommersen att göra.

Det intressanta med den senare varianten är dock att den ofta anspelar på ett historiskt arv med marknader där människor kom från olika orter för att köpa, byta och sälja. Det är lite Kajsa Kavat-känsla över många julmarknader vars stånd och bodar ofta är av trä och väcker associationer till något robust och genuint. Jag minns julmarknaden i Lübeck för flera år sedan, den kändes så julig på ett sätt att man förstod att det här konceptet användes i första hand för att locka turister. I London hade man en tysk julmarknad på Southbank. Vad som gjorde den tysk var lite svårt att säga, men britterna vilje särskilja den från andra slags julmarknader (se exempelvis Worcesters som antog hela den gamla stadskärnan).

Den julmarknad jag besökte denna helgen var nog inte i första hand riktad åt turister. Det kändes som att hela orten hade gått man (och kvinna) ur huse för att vara där. Just att vara där, tycktes vara det viktigaste. Att ta sig fram och se vad som såldes vid stånden var inte det lättaste. Det mesta var det samma från tidigare år. Samma säljare och samma besökare återkommer alltså år efter år. Båda parter är viktiga aktörer, utan dem ingen marknad alls. 

En intressant observation är hur gränserna på olika slags marknader suddats ut. På marknaden som är ett ständigt inslag på Medeltidsveckan på Gotland såg jag för några år sedan airbrush tattoo, vilket inte kändes särskilt medeltida. På julmarknaden denna helgen kunde man köpa munkar, vilket inte känns så "juligt". Tog man bort tomtarna, pepparkakorna, granarna, julsångerna och glöggen så hade det kunnat vara en helt "vanlig" marknad. Vilket kanske indikerar på vilka element som skapar julkänslor på en marknad.

Vad är julmarknad för dig?