söndag 19 november 2017

Att sälja Berlinmuren

Här och var i Berlin står partier kvar av Berlinmuren för att minnas den separationstiden  mellan öst och väst. Den största delen av de över 4 milen mur har dock raserats. En murdelar har blivit konstverk eller minnesmärken på andra ställen än just vid den tidigare gränsen. Några har dessutom omvandlat muren till mindre bitar för att sälja till turister.
Bitar av muren till salu.
Jag har funderat en del på detta fenomen sedan mitt besök i staden. Visst kan kommodifieringen (ungefär: göra något som tidigare inte varit till salu till något med värde på marknaden) av kommunismens lämningar ses som en vinstmarkör av ett kapitalistiskt samhälle. Men om vi lämnar detta därhän och funderar kring själva muren som souvenir. Flera bitar hävdas komma från en särskild del av muren, t.ex. en känd målning. Ifall det är äkta eller inte kan sannolikt diskuteras (The Local har en artikel om murrelikerna).
Del av Berlinmuren (East Side Gallery) som ännu står.
Kanske är det känslan av att hålla eller äga en bit historia som möjliggör kommersialiseringen av en politisk barriär. Det autentiska är kanske inte det viktigaste så länge ägaren tror på dess äkthet och betydelse. Berlinmuren, månsten och helgonreliker kan vara äkta vara i begränsad (nåja...) upplaga. Eller endast en bit cement, sten eller människoben med en etikett på. Berättelsen runt föremålet bidrar till dess monetära och sociala värde. Även om biten i sig är fejk, är berättelsen om muren och rivningen kopplad till en autenticitet genom minnen, känslor och de delar som ännu står i Berlin.

Ingen murbit fick följa med mig hem, att se muren på sin plats var för mig personligen mer värdefullt. Men hur ser ni på souvenir-murbitar? Äger ni en del?

onsdag 15 november 2017

Svårigheten att hålla roliga saker hemliga

Bild tagen i Glasgow.
Det händer en hel del spännande saker just nu, eller rättare saker som är på gång.  Några saker är halvoffentliga, men en ska ju inte "ropa hej förrän en kommit över bäcken". En annan sak är dock jättehemlig och jag får inte berätta för någon (än). Det är lite frustrerande eftersom det är en väldigt rolig sak som jag vill kunna dela med mig. För er som följer mig i andra kanaler kommer de här hemligheterna snart avslöjas.

Apropå detta funderar jag även på vilka tillfällen som förtjänar smällande av champagne-kork. Jag fick en flaska när jag disputerade och jag har förstått på andra (som är mer världsvana) att det alltid bör finnas en sådan i kylen inför ett festligt tillfälle. Men när är något festligt nog? Risken är att "rätt" tillfälle aldrig dyker upp. Vad säger ni, när skålar ni i finbubbel (med eller utan alkohol)? Vad är lämpliga tillfällen för er?

Att hålla tyst om roliga saker är, som ni märker, inte lätt! Och kanske inte helt rättvist mot er att väcka nyfikenhet...

En rolig sak som jag däremot kan berätta är att Så funkar det-podden är tillbaka! Nytt avsnitt varje lördag.

söndag 12 november 2017

Gamla älgar och fotoproblem

Veckan har försvunnit i rask takt men passat på att bjuda på en del försiktigt positiva besked. Bland dem en ökad chans att jobbsituationen för hela 2018 är löst, men lite byråkrati återstår.

Fotograferande är inte min starkaste kompetens, men att ta bilder är roligt. Att ta bra bilder är snäppet roligare. Allt som ofta sker situationer när kameran inte realiserar min tanke. Eftersom jag råkar veta att en del läsare är fenomenala på fotografering tänkte jag se ifall jag kan få lite blogg-support. Ett återkommande bryderi är hur jag ska fotografera en mörk atmosfär. Min systemkamera (av enkel variant) lyser gärna upp miljön mer än vad jag önskar. Nedan ser ni två exempel på fotografering på Neues museum i Berlin.
Benen från älgen hittades i Berlin på 1950-talet och detta exemplar av skogens konung lär ha promenerat på jorden runt 10700 f.Kr.
De ljusare bilderna är tagna med systemkameran, de mörkare med mobilkameran. Båda använder den automatiska inställningen. Mobilkameran är visserligen bra, men bilderna blir mindre skarpa. Alltså skulle jag vilja få samma mörker på kamerabilderna som på mobilbilderna. Jag har testat med nattfotografering, men det funkar sådär (eftersom jag saknar stativ). Jag misstänker att jag kanske behöver justera ISO eller något sådant, men känner mig alltså lite osäker på den fronten. 

torsdag 9 november 2017

Berlin - bortom monumenten

Mitt första intryck av Berlin var lite besvikelse. Det var så stort, så mycket större än vad jag hade föreställt mig. Men det fanns förstås också sådant som överraskade på ett positivt sätt.
En av många spännande dekorerade husfasader.
Efterrätt i form av en fisk på världens 48:e bästa restaurang.
Knödel på knödelrestaurang. Till och med efterrättsvalet var knödel. Enkelt men mysigt.
Marknad vid Kollwitzplatz. Det här området gillade jag bäst av alla vi passerade. Det fanns små unika butiker, lagom mycket människor, lugnare tempo. Jag hade förväntat mig mer sådana områden i Berlin. Jag tänker att de säkert finns, men att jag råkade befinna mig på helt fel ställen denna gång.
Konstverk utanför Mexikos ambassad.
Neues museum.
Nefertiti på Neues museum.
Om några tusen år kanske forskare misstänker att våra emojis är en nyare sort av hieroglyfer.
På pomme frites-restaurang. Tallriken till vänster är pomme frites med banana split. Ja, vi åt en hel del under vår vistelse.
"Hundskits-butler". Det fanns flera varianter av soptunnorna, men den här var roligast..
Telecafé och internetcafé med så många tjänster som jag inte trodde någon levererade längre. Jag tog fotot i hast och först efteråt har jag noterat att de (förutom t.ex. telefonkort) säljer cash-kort.
Stig-Helmer Olssons resebyrå: SunTrip(s)!

tisdag 7 november 2017

Att bry sig mindre

Jag är en ganska nojig person. Jag oroar mig ofta alldeles för mycket över om jag gör eller säger rätt saker. "Gjorde jag fel nu?" "Hur tolkades det jag sa?" Jag tror mycket av det bottnar i en rädsla som jag haft sedan jag var barn över att inte göra rätt, att få en tillsägelse eller göra någon besviken. Det är grymt utmattande.

När jag hälsade på hos Pernilla (Ekoenkelt) i hennes butik senast tipsade hon om boken The Subtle Art of Not Giving  a Fuck: A Counterintuitive Approach to Living a Good Life av Mark Manson. Jag bläddrade lite i den och insåg att det här är nog något som kan vara värt att läsa. Några månader senare hade jag hämtat boken från bibliotekets reservationshylla och redan på sida sex inträffar det:
"Or you're so worried about doing the right thing all the time that you become worried about how much you're worrying. Or you feel guilty for every mistake you make that you begin to feel guilty about how guilty you're feeling. Or you get sad and alone so often that it makes you feel even more sad and alone just thinking about it.
Welcome to the Feedback Loop from Hell."
Aj.

Manson, som är en amerikansk bloggare, menar att han har en "bakvänd" ingång till det här med att hitta en bra liv. Eller ett liv där man "give a fuck" om rätt saker. Ja, det är en hel del "give a fuck" i boken och den är skriven på ett visst sätt som kanske inte tilltalar alla. Framåt slutet av boken har jag blivit lite mättad på hans litterära stil, men boken är definitivt lättläst.

Åter till det bakvända. Manson menar exempelvis att problem genererar tillfredsställelse. Att ha problem, är inte ett problem i sig. Att inte lösa problemet, är själva problemet. Dessutom menar han att negativa känslor kan vara något bra, då de ska ses som en uppmaning till handling. Positiva känslor kommer oftast som en bekräftelse på att du har gjort något rätt. Negativa känslor däremot ska ses som sporrar att göra något, t.ex. att lösa det där problemet. För att må bra, att känna sig tillfreds eller lycklig så måste vi kämpa lite, kämpa med att ta itu med problem och negativa upplevelser. En del av denna process blir att komma underfund med vilka svårigheter och smärtor vi är villiga att uthärda för att nå våra mål. Därtill: strävan i sig skänker också glädje.

Med den sammanfattningen så kommer kanske Manson i sig inte med så mycket nytt. Hans bakvända sätt handlar kanske snarare om att han utgår från de där jobbiga sakerna vi ofta vill undvika i jakten på till exempel lycka. Så som att ta ansvar, acceptera sin osäkerhet, utgå från sina brister och misstag, säga nej samt betänka sin dödlighet.  Några av teserna Manson driver är a) du väljer hela tiden, du väljer vad du vill bry dig om eller inte bry dig om, b) vi måste göra fel för att komma framåt och bli bättre, c) du är inte speciell. Till synes inte så peppigt, men faktiskt mer konstruktivt än visualisera regnbågar och solsken när det öser ner och dina kläder är genomvåta.

Är det här en självhjälpsbok som kommer förändra ditt liv? Näe, kanske inte, men boken kan sannolikt hjälpa dig i tankeprocessen kring vad som betyder mest i ditt liv och vad du faktiskt vill göra med ditt liv. Som exempel, jag insåg att jag stressar upp mig över saker jag inte gör men fått för mig att jag borde göra (t.ex. inte skriver artiklar, inte söker forskningsstipendier etc). Antagligen är de här grejerna inte tillräckligt viktiga för mig. Medan det som betyder mer för mig, det gör jag (oftast), även om de är jobbiga och det ibland tar sin tid. Vad jag behöver göra är alltså att fokusera på det jag verkligen vill bry mig om (eller "give a fuck about").

söndag 5 november 2017

Knappar - hetaste innegrejen?

"Hetaste innegrejen"?
Idag var jag och handlade i en större matbutik. Dels för omväxling och dels för att ersätta min skurhink som varit sönder i tre år. I butiken påträffade jag ett något som kallas för "knäppa knappar" (dvs plastknappar i diverse former). Eftersom jag scrapbookat i flera år och besökt pysselbutiker i olika länder var de här knapparna inte något som stack mig i ögonen precis. Jag har sett liknande förr, men skulle väl inte säga att jag sett dem i någon större utsträckning. Skylten däremot väckte lite funderingar. Det här ska enligt skylten alltså vara senaste - eller hetaste - "innegrejen" och något som "alla bara älskar".

Om jag får spekulera och analysera lite högt så försöker de alltså lansera knappar i vakuumet  efter fidget spinner. När det går att hitta något i matbutiken brukar det vara sista anhalten i inneprylens storetstid. Dessförinnan torde den ha funnits i ett mindre antal, i dyrare utformningar, kanske till och med av särskilda märken. Så tänkte att vi gör en statistisk undersökning hos er läsare eftersom ni borde ju vara bosatta i olika delar av landet, tillhöra olika generationer och handla i olika slags butiker.

Är hetaste innegrejen just nu där ni bor knäppa knappar? Och - älskar du knäppa knappar?

fredag 3 november 2017

Fredagslättnad

Fredagsnedvarvning: 1500-bitarspussel.
Den här veckan har varit något utöver det vanliga. Jag har nyligen fått gå upp i tjänst (fortfarande inte heltid) för att täcka upp för en sjukskrivning. Jag har tacksamt tagit emot nya arbetsuppgifter och nya utmaningar, men inte helt utan viss nervositet. Denna vecka har inte mindre än tre kurser dragit igång för vilka jag har kursansvar för, en roll jag inte har mycket vana av. Varav två kurser inte ingått i min ursprungliga planering för hösten. Det är en jättekul utmaning, men jag är också och tassar på områden jag har liten eller ingen erfarenhet av kunskapsmässigt. Så det gäller att mota Olle med impostorsyndromet i grind. Turligt nog är det inte många salsföreläsningar för min del och jag har kunnat styra om upplägget något. Det dyker ständigt upp nya frågor och oväntade saker jag måste ta tag i (utöver andra arbetsuppgifter). Jag tyckte att jag hade flera bollar i luften som doktorand, men det var ingenting i jämförelse med nu.

Jag är som sagt väldigt tacksam för att ha fått möjligheten att göra detta, men det är otroligt skönt att det är helg nu. Jag har flera gånger de senaste två veckorna drömt om undervisningen (t.ex. att halva klassen lämnat undervisningssalen). Idag hade jag ett fyra timmar långt undervisningspass, och det var inte bara studenterna som var trötta efteråt. Men av döma så verkar de fått med sig något från föreläsningen och övningarna.

Nu ska jag ta helg. Och med ny energi ta tag i nya utmaningar nästa vecka. Såsom konstruera en hemtenta.

Trevlig helg!
PS. Antagligen är jag sist på bollen, men om du inte redan sett Johannes Nyholms film Jätten så ligger den på SVTplay några dagar till. En (i min mening) väldigt vacker film.