onsdag 27 augusti 2014

Skillnad på naprapat och kiropraktor

Är det någon som kan ge en pedagogisk förklaring till vad som skiljer sig mellan de två yrkena kiropraktor och naprapat? Båda tycks syssla med ryggen. En kollega sa att den ena "knäcker" mjukare än den andra, vilket inte gjorde det klarare för mig. De knäcker rätt ben och kotor, men vad mer? Men jag förmodar att de specialiserar sig på olika problem och arbetar lite olika. Men hur?

tisdag 26 augusti 2014

"Vi lämnar kostnadsfri offert"

Jag håller på att undersöka målarfirmor för att fixa till lite i lägenheten. Jag är ganska ohändig och vill ha det gjort snyggt. Jag slås av två saker:

1) Hur låg svarsfrekvensen är när man fyller i formulären på hemsidorna. Detta kan förstås bero på sommarsemestrar eller att man hellre vill ha stora jobb från företag.

2) Att i princip alla säger att de lämnar kostnadsfri offert. Det är som ett mantra. Även målaren jag mötte i trapphuset betonade det. Jag har aldrig stött på någon firma som sagt att de tar betalt för att ge en kostnadskalkyl. Men jag förmodar att det finns de som gör eller har gjort det. Eller?

söndag 24 augusti 2014

Eko-musik: Var med och skapa ett miljövänligt soundtrack


I somras hade jag turen att se Electric Banana Band spela live. Det är kul att se ett band locka en publik av alla åldrar och få majoriteten att göra rörelser för pirajor och batteriåtervinning utan att det känns konstigt eller pinsamt. EEB med Trasan och Banarne i spetsen är nog ett av de mer folkliga barnvänliga banden i det här landet. Samtidigt är de också ganska politiska, lyssna bara noga på nya låten Banarne for president, det är inte många band som sjunger om ekologiska bananer:

"Vi vill bo i en bananrepublik,
där vi kan shoppa i en vanlig butik
och få bananer utan gift.
En sån butik är en bedrift!"

Då många av EEB:s låtar handlar om miljön fick det mig att fundera lite över vilken roll miljön har i vår musikkultur. Politik är inte ett ovanligt sångtema, men hur ofta sjungs det om miljöförstöring på Melodifestivalen eller Allsång på Skansen?

Så jag tänkte vi kunde tillsammans göra ett försök att sätta ihop en spellista med "miljövänlig musik", eller musik som på något sätt ifrågasätter hur vi agerar mot vår miljö. Ett slags soundtrack till valet 2014 och en blocköverskridande fråga. Här kommer ett förslag på en början (ok, någon är kanske mer om konsumtionskritik snarare ren eko-pop). Fyll gärna på i kommentarsfältet!
  • Electric Banana Band - Exempelvis låtar som Fröken Öken, Ta' lianen till kneget och Batterilåten.
  • Svenska Akademien - En varning
  • Madonna och Justin Timberlake - 4 minutes
  • Evert Taube - Änglamark
  • Michael Jackson - Earth Song
  • Jodi Mitchell - Big Yellow Taxi
  • EkoBoys - Echo in my heart
  • Ted Gärdestad - Sol, vind och vatten
  • Imperiet - Guld och döda skogar
  • Weird Al Yankovic - First World Problems
  • Meja - All bout the money
PS. Jag såg att Fröken Ekoreko gjorde en miljömusiklista redan förra året.

fredag 22 augusti 2014

Att gå ur facebook

Nästa årstidsmål är "kreaktiv höst" som är ett led i att förbättra min livskvalité och bryta mitt datorberoende. Helst ville jag gå en kaligrafikurs men jag måste troligen vänta till våren.
Inför denna utmaning har jag laddat upp på olika sätt. Först och främst har jag låtit bli att uppgradera eller ersätta min Windows XP-dator. Detta har betytt att jag antingen måste släpa hem jobbdatorn eller använda min notebook som främst duger för ordbehandling och inte streaming av tv-serier. Därmed har det blivit fler datorfria kvällar som ägnats åt läsning, turf eller bakning.

En annan åtgärd - vilken egentligen är en konsekvens av andra saker - är att jag lämnat Facebook. Den observante kanske minns min stora skeptism mot detta sociala medium och den har egentligen aldrig upphört. Det fungerade väldigt bra som kommunikationskanal när jag bodde i London men sedan jag flyttade tillbaks till Sverige har det mest blivit en ångestkälla. Jag samtalade med en bekant om mina planer och han berättade att han hade tagit en längre paus och insett hur skönt det var att slippa tankarna kring vad som skedde online. Likt mig har även han ett visst bekräftelsebehov och därmed kan "likesen" (eller avsaknaden av dem) få större betydelse än vad de borde ha.

Jag har regelbundet rensat bland kontakterna för att begränsa till endast de som kännts som vänner. Men när sedan arbetskollegor jag inte umgås med privat började lägga kompisförfrågningar började det bli svårt att hålla en konsekvent linje. En kväll när jag kände mig extremt ensam körde jag en storrensning och kom på mig själv med att fundera över ifall jag verkligen behövde kontot. Jag fick inte fler vänner för att jag fanns på Facebook. Inte heller umicks jag oftare med majoriteten av dessa kontakter på grund av medlemskapet. Istället ledde det mest bara till tidsfördriv, avundsjuka och ensamhetskänslor. När jag var på mina småresor runt i landet kollade jag inte kontot på flera dagar. Jag vare sig "missade något" eller mådde dåligt av att inte kunde kolla om någon skickat eller inte skickat ett PM. Det var en frihetskänsla jag ville behålla.

I min sista statusuppdatering förklarade jag mitt beslut och sa att det gick bra att kontakta mig på andra sätt. Det blev en del tummen upp och några hörde av sig och ville ha mailadressen. I övrigt var det ganska tyst. Vilket förvisso kan bero på att allt fler i mina kretsar spenderar mindre tid på plattformen eller för att folk fortfarande var på semester. Några dagar senare tog jag bort mitt konto och gjorde mig fri. Givetvis fanns det två "ångerveckor" där det gick att återkalla den permanenta uppsägningen. Den tidsfristen har nu gått ut. 

Så om någon vill berätta vad ni ätit till middag, tipsa om musik, sprida tidningsartiklar eller visa bilder på var ni varit på semester så får ni hemskt gärna fortsätta göra det. Men gärna i ett personligt mail, genom ett telefonsamtal eller ännu hellre över en fika eller promenad. Jag har inte slutat bry mig om er, jag vill bara umgås på det sätt man gjorde förr. Alltså före 2004.

Men jag kan inte låta bli att fundera över hur de här sociala medierna lyckas ta så stor plats i våra liv och i vår vardag. Även bloggen slukar mycket tid, men på ett annat sätt. Hur är er inställning till sådana här sociala medier och hur mycket låter ni dem påverka era liv?

onsdag 20 augusti 2014

Jeans som låter

Väldigt ofta tycker jag att mina jeans knäpper när jag går. Lite som att de låtsaspruttar. Kanske är det ingen annan som lägger märke till det, men det kan driva mig till vansinne. Jag är lite osäker på vad det beror på, men det kan vara att jeansen glider ner lite och veckar sig mellan låren som i sin tur går emot varandra (och sliter sönder par efter par). Om det sedan beror på att jag har fel byxstorlek eller att kroppen och jeansen inte är anpassade efter varandra vet jag inte. Lösningen skulle kunna vara att ersätta jeans med byxor av andra material, alternativt gå i kjol/klänning oftare. 

Någon annan som känner igen det här problemet?

måndag 18 augusti 2014

Att lämna soppåsen utanför ytterdörren

Grannarnas sopor.
Två hushåll på min våning har som (o-) vana att ställa sina sopor utan för ytterdörren. Det kan vara hushållssopor, kompostpåsar och tomma pizzakartonger. Antagligen för att det inte ska lukta illa inne i lägenheten. Detta får då och då konsekvensen att luften på våningsplanet besudlas. Jag vill förtydliga att det här alltså inte handlar om korta stunder medan de klär på sig ytterkläder utan kan handla om några timmar. Med tanke på att sophuset ligger precis utanför vårt hus så det är inte ett stort projekt att springa ut med soporna.
Jag lekte med tanken att en dag ta bort dem och lämna en lapp i stil med "Vi tröttnade på att vänta och gick till sophuset själva. Mvh soporna." Men det är säkert bättre att konfrontera dem direkt. Eller är det bara jag som är lite gnällig här? Det kanske är okej att lämna sopor utanför dörren?

Ska man betrakta trapphuset som en del av sin egen boendeyta som man har rätt att nyttja som man känner för? Ibland har det legat badleksaker här och det händer att barn leker i korridoren, trots att det finns både balkong och lekplats till förfogande. Det händer absolut inte varje dag, men när det händer så är det som att reagerar. Lite som att det känns som att de bryter någon oskriven regel. Å andra sidan finns det blommor utsatta på vissa våningsplan och det tycker jag ju är trevligt, de skänker utrymmena lite personlighet och hemtrevnad. Men det är ju också lite av en form av tillägnande av utrymme egentligen.

Så medan växter inte egentligen inte är en markör av en specifik individ så är soporna lite mer privata, det är rester av någons liv, biprodukter som oftast göms under vasken bakom dörrar och förseglas i påsar. Här i min trappuppgång har de dock trätt fram i offentligheten till allmän beskådan. Mina grannars sopor har också blivit "matters out of place" som antropologen Mary Douglas* skulle säga. Soporna är inte var de ska vara och jag reagerar instinktivt på ett sätt jag inte hade gjort om jag sett dem under vasken eller i sophuset. Helt plötsligt har grannarnas sopor avslöjat något om mina egna föreställningar om sopor, smuts och hemmets gränser...

*Läs gärna hennes bok Purity and Danger: An Analysis of Concepts of Pollution and Taboo för mer om människans förhållande till smuts, exempelvis genom religiösa föreskrifter om renhet.

lördag 16 augusti 2014

Tidtabellens baksida

För ett tag sedan kom jag i konversation med en  en busschaufför som berättade hur upphandlingar hade preassat ner en runda från 25 minuter (vilket var i snålaste lager) till 20 och sedan till 15 samtidigt som hastighetsskyltarna fått längre tal. Det var en matematik chaufförerna inte kunde få ihop. De fick med sig chefen i en personbil och körde sträckan på 23 minuter utan stopp för på och avstigande passagerare. Tiden har nu justerats uppåt en aning men nu är bussarna också bussgodsfilialer vilket innebär att busschaufförerna hämtar och lämnar paket på rundorna vilket medför fler stopp och svårigheter att hålla tiden.

Är det detta som kallas satsning på kollektivtrafik? För min del spelar det egentligen inte någon roll på en bussresa tar 20 minuter eller 25 minuter enligt tidtabellen. Däremot vill jag åka säkert med en chaffis som inte är stressad och inte behöva planera in en regelbunden försening i resrutten bara för att vinnaren av en upphandling varit tidsoptimist. Det är märkligt, mycket märkligt, att det inte satsas mer för att kollektivtrafiken ska gynna resenärer och miljön, i stället för någons plånbok.