fredag 29 april 2016

Hemester och minimysterier

Som ni kanske märkt har det blivit mycket schemalagda inlägg. Det har varit en stor deadline på jobb som nu är avklarad. I det lilla mellanrummet som nu uppstått mellan deadline och nästa jobbhändelse har jag tagit en veckas hemester. Planerar storslagna saker som frosta av frysen (check), tvätta fönster, tvätta, sova och cykla (blev nog över 3 mil idag).

Två minimysterier från veckan:

1) Ni vet den påträngande känslan av att någon ser väldigt bekant ut men du kan inte placera personen. Du börjar misstänka att du kanske känner personen eller att det är en vän till en vän. Du funderar över ifall det Så går det sent omsider upp för dig att det egentligen är en av personerna som jobbar i mataffären du handlar i, fast i civila kläder. Frågan som då infinner sig: hur många av kunderna känner kassapersonalen igen?

2) En vän frågar om du vill hitta på något på söndag mitt på dagen, varpå du tvekar eftersom det är omgångsstart i Turf och att du kommer lida av abstinensbesvär av att inte kunna ta poäng och halka efter i listan. Är det möjligen dags för avgiftning?

torsdag 28 april 2016

Stirling Castle

För den som vill ha en crash course i skottsk historia rekommenderas ett besök på Stirling Castle, en dryg timmes tågresa från Edinburgh. Jag passade på att haka på en gratis guidetur under mitt besök och efteråt snurrade det i huvudet av alla James-kungar, alla slag mellan engelsmännen och skottarna och alla bebisregenter som krönts här. Som tur är har jag lite koll på den engelska historien för att kunna hänga med lite grann, men jag undrar hur bra de andra internationella turisterna kunde relatera till historien. Slottet stammar troligen tillbaka till 1100-talet så det har hänt mycket här. Ett antal regenter kröntes här, vissa bara som små bebisar så som Mary Queen of Scots (Elizabeth I:s kusinrival till den engelska tronen).
Stirling Castle.
James V stod för en av alla ombyggnationer av palatset. Han lade på 1500-tlet till ett antal statyer. Här placerade han djävulen, vilket känns som ett litet otippat val.
Givetvis placerade James V även en staty av sig själv på fasaden.
The Royal Palace till vänster.
Insidan av palatset är i princip helt rekonstruerat, så även dessa snidade och målade takdekorationer.
Och så även de vävda gobelängerna. (Ja, snubben i historiska kläder är också en rekonstruktion, kan man säga.)
Köket.

1297 stod häromkring slaget vid Stirling Bridge under det första skotska självständighetskriget mot engelsmännen. Skottarna, ledda av bland annat William Wallace, vann. Denna bro är dock från 1500-talet. Till höger kan ett torn skymtas långt bort, detta är the Wallace Monument från 1800-talet till minne av William Wallace ("känd från filmen Braveheart som jag ännu inte sett...). Det ska tydligen vara en häftig vy här, men det var lite för stort avstånd för mig att promenera dit.
Vill ni lära er lite mer om William Wallace och bakgrunden till slaget rekommenderar jag denna Horrible Histories-musikvideo:

tisdag 26 april 2016

Daunt Books - bokaffärernas bokaffär


Om det finns en bokaffär som en bör besöka så är det Daunt Books på Marlybone High Street i London. Den är välkänd och brukar dyka upp i reseguider för Londonturister. Ett stort mysterium alltså att aldrig tidigare hade besökt butiken trots att jag varit på gatan. De har mycket reseböcker och skönlitteratur i denna edwardianska affär. Vackrare bokaffär och upplägg av böcker är nog svårhittad. Jag blev förförd direkt och ville köpa nästan allt de hade...
Bästa försäljningsknepen: rejäla bokhyllor i mörkt träd och bunting (vimplar).

lördag 23 april 2016

Durham - om reliker på turné och ananas som statussymbol


Ett av mina stopp under min vistelse i Storbritannien var Durham. Det är en fin stad men jag hade nog förväntat mig lite mer. Kanske var jag där vid fel årstid, det var ganska grått och inte mycket grönt så här norr ut. Den äldre stadsdelen som är som en ö med slottet och katedralen är ganska mysig. Här finns det en hel del snirkliga kullerstensgator och många butiker.
Till vänster på bild syns byggnaden som sedan länge hyser en inomhusmarknad, eller saluhall. 
The Journey av Fenwick Lawson. Som jag förstår det föreställer det munkarna som reste runt med St. Cuthberts kista innan han till sist fick sin slutliga vila i Durhams katedral. 

Att gå längs vattnet var fint.
Slottsområdet. Till vänster syns den byggnad som hyser de allra äldsta delarna av slottet. "The keep" uppe på kullen är dock inte originalet utan en viktoriansk konstruktion som byggdes för att inhysa studenter, vilket den ännu gör.
Slottet kan endast besökas med guidad tur. Det stammar från "the norman period", nästan 1000 år sedan, och byggdes som försvarsfästning. Därefter har den byggts om i perioder. Blev hemvist för the prince bishop, en unik titel för England. På 1800-talet testamenterades den sista innehavaren slottet till universitetet och är numera studentboenden. När det är lov går det att bo här som bed and breakfast-gäst. En anmärkningsvärd sak är att det finns ett kapell från den normandiska perioden som av någon anledning blev igenmurad och bortglömd, dold under marken och nybyggnationer. Flera hundra år senare hittades kapellet då man skulle bygga en passage men då visste man först visste man inte vad det var så studenterna förvarade sina cyklar här. Cyklarna försvann när det gick upp vad det handlade om och slottet blev kulturminnesmärkt. I kapellet finns dekorationer som visar på berättande bildkonst, den enda från denna period. Bilderna föreställer bland annat en gepard och en sjöjungfru. En port från samma tidsperiod med alla dekorationer har också bevarats för att någon tyckte den skulle döljas bakom murbruk. Även denna port hittades senare av en slump. En rolig grej är att en trappa från slutet av 1600-talet är dekorerad med ananasfrukter snidade i trä (fast det är inte helt uppenbart att det föreställer denna frukt). Då åt man visst inte frukten utan det var något man visade upp för att imponera, för att visa att man hade kontakter med "nya världen". Guiden hävdade - möjligen med viss skämtsamhet - att biskoparna som uppenbarligen hade råd med att ha ananas till och med kunde hyra ut dessa till andra som hade ett behov att stoltsera med ananas.
Durham Cathedral i Lego.
Katedralen är stor och imponerande. Här är St Cuthbert begravd. Fast det är inte hans ursprungliga gravplats. Först var han begravt på Lindisfarne (eller the Holy Island, som jag tidigare bloggat om) men efter vikingarnas härjningar bar några munkar runt på kistan i sju år. Till sist hamnar han alltså i Durham där han lär ha fått en imponerande sarkofag i guld. Den fick han förstås inte behålla när Henry VIII genomfört sin reformation och lade beslag på allt värdefullt som fanns i kyrkans ägo. I katedralen finns också en trevlig giftshop...

Det rådde fotoförbud inne i katedralen men Lego-varianten gick bra att fotografera. Tittade man riktigt noga så såg man att även insidan var rekonstruerat enligt originalet.
Tealicious - ett trevligt ställe att fika på.

torsdag 21 april 2016

Oxford - på studenternas vis

Läsa bör man!
En fin sak med att ha vänner som är doktorander vid Oxfords universitet är att de kan visa runt en i olika colleges som annars inte alltid är öppna för turister. Dessvärre har jag nog blandat ihop vilka bilder som är tagna från vilket college, så det blir lite av en gissningslek med hjälp av bildgoogling.
Magnolieträden blomade. Balliol college. 
Balliol College Hall. Dukat för middag. Jag undrar hur det påverkar en som student att äta här varje dag under influens av historia och traditioner, och inte laga sin egen mat...
(Troligen) Matsalen i Queens College.

Magdalen College Gardens. Enormst stort grönområde att vandra runt i. Här har ett träd fått en stöttande hand.
Hjortar på Magdalen College.
Specificerad jobbannons på en restaurang i stan. Den som är långhårig och galen uppmuntras att söka.
Oriel College, en av de äldsta i stan.
Jag har tidigare bloggat om Oxford här och här.

tisdag 19 april 2016

Egenkomponerat skrivarinternat: lärdomar

I januari bloggade jag om tips och råd för dig som vill åka på skrivarinternat. Detta var innan jag hade åkt iväg på min skrivarvistelse. Men nu har jag alltså varit iväg och vill dela med mig med några lärdomar.

I mitt fall ville jag till England då jag ville passa på att ha möjlighet att träffa vänner. Därför förlade jag vistelsen runt påsk vilket gav mig två veckor med fyra arbetsdagar vardera på grund av de röda dagarna. Detta visade sig ha två fördelar. a) Tidsperioden inträffade med brittiska studenters påsklov vilket möjliggjorde boende på universitetens bed and breakfast (som i vanliga fall är studentboende). b) De korta veckorna gjorde det lättare att hålla uppe arbetsmoralen. För ärligt talat, ju länge vistelse desto svårare att hålla fokus hela tiden.

Första veckan spenderade jag i Cambridge och hade tagit in på Jesus College. Jag hamnade i en äldre länga men rummet var fräscht och badrummet nyrenoverat. Internet var förvisso inte helt stabilt, men det var faktiskt bara en fördel. (För den som är nyfiken på Cambridge som är en underbar stad att besöka kan läsa ett tidigare "resereportage" här.)
Delar av Jesus College. Cambridge.
Studentrummet på Jesus College, Cambridge
Frukost på Jesus College. Första dagen förstod jag inte att det var meningen att sitta vid högborden där lärarna annars sitter.  
Andra veckan var jag i Durham. Det var mest av en slump att det blev här då det fanns ledigt och billigt rum i en stad av intresse. Detta college var betydligt nyare och större, men låg en bra bit från centrum. Standarden på studentrummet inte lika hög som i Cambridge och jag frös en del när jag satt och jobbade på rummet. Dessutom var det olika ungdomsgrupper som bodde här för något läger, och de hade andra dygnsrytmer än mig.
Collingwood College, Durham. En nyare byggnad än den i Cambridge men inte lika hög standard. Helt okej och billigt, men något kallt att sitta och jobba flera timmar.
Vilka lärdomar tar jag med mig?

Tidsaspekt. En vecka (fem arbetsdagar) är kanske en lagom tid för effektivitet och ekonomi. gick upp vid klockan sex och jobbade fram till frukost (klockan åtta) och därefter i normalfallet till lunch. Sedan tog jag några timmars ledighet när jag tillät mig att utforska staden och därefter ett eftermiddags/kvällspass. Detta skulle jag aldrig göra hemma då kvällarna är helig återhämtningstid, men här fungerade det bra då det inte fanns mycket att göra på kvällen.

Budget. För mig blev det ganska dyrt, men det är självförvållat eftersom jag reste runt mellan olika platser, träffade vänner och åt ofta fika/lunch ute. Själva boendet under arbetsdagarna hade jag finansierat men resten var på egen bekostnad. Hade jag åkt någonstans i Sverige hade kostnaderna varit lägre.

Vinster. Det jag åstadkom under dessa två veckor var ovärderligt. Både tankearbetet och skrivandet tror jag inte att jag kunnat åstadkomma på kontoret eller vid köksbordet hemma. Jag kunde fokusera på en grej och hade inga andra åtaganden eller möten.

Bonus. Jag hann besöka ett intressant seminarium i London av en välkänd forskare inom mitt fält.

Har ni några frågor eller funderingar på skrivarläger så ställ gärna en fråga i kommentarsfältet!

måndag 18 april 2016

En vanlig vecka i lågstadiet

Jag har ganska fragmentariska minnen av vad vi gjorde i lågstadiet. Förutom att vi fick lyssna på Barnens Bibel (ja, detta är något av ett traumatiskt minne), spelade instrument en gång i veckan och gick i kyrkan så fort det var någon något som skulle uppmärksammas (Advent, FN-dagen, påsk, skolavslutningar...). Sedan gjorde vi visst en massa häften också. Det var några vikta vita papper med ett tjockare färgat papper som pärm. I dessa skrev vi sagor och bearbetade sådant vi gått igenom, t.ex. lägervistelser och bondestenåldern.
Vi gick, sprang eller lunkade. Vi hade frukoststund. Och så gjorde vi grönsakssallad. En annan dag gjorde vi fruktsallad. 
I ett av dessa häften som överlevt går det att läsa om någon slags friskvårdsvecka från antingen 1:an eller 2:an. Då gick vi igenom kostcirkeln. Och så var det något slags nationellt motionsevenemang, troligen Skoljoggen eller något liknande. Då fick vi välja om vi ville springa, lunka eller gå. Det kan vara så att vi gjorde det här varje dag i en hel vecka.
Och så gjorde vi tydligen mjukost av filmjölk.
Stencil-overload. Det var alltid uppkopierade stenciler i skolan. 
Hade ni också sådana här friskvårdsveckor i lågstadiet? Och fick ni också göra häften? Gör man så fortfarande? Är skolan lika stencil-beroende eller är allt på iPads numera?