Veckans föremål: 7. Kalender
Den mest miljövänliga kalendern måste nog vara filofaxen där man bara byter ut de lösa bladen och återanvänder själva fodralet. Jag hade en sådan för en himla massa år sedan men tröttnade på det kamoflauge-färgade fodralet. Som pacifist vet jag inte varför jag hade en period med militärflammor. Nåväl, då jag inte hittade jag inte en ny filofax som föll mig i smaken (jag är visst kräsen) och gick över till årsdagböcker.
Inför 2010 föll jag för Paperblanks och köpte mig en fin röd Foiled. De är något dyrare än andra almenackor men så mycket snyggare så jag såg det som en motivation att bara fylla året med fina uppelvelser. Jag blev så förtjust i den att jag köpte en likadan för år 2011. I år tänkte jag att jag skulle variera mig något, Paperblanks har utökat sin kollektion och dessutom ville jag gärna byta från veckouppslaget till en-dag-per-sida för att få plats med fler noteringar.
Efter två timmar, fem bokaffärer och väldigt stor beslutsångest kom jag mycket riktigt från affären med ett nytt format, men med samma design...
Det som i slutändan övervägde var att det mindre formatet vägde mindre och tog mindre plats. Och eftersom det formatet endast fanns i ett begränsat utbud blev det som det blev.
Anledningen att jag har en kalender är att jag är rädd för att glömma viktiga saker om jag inte skriver ner dem. Ibland lägger jag in viktiga händelser i mobilen med alarm för säkerhets skull. Det får mig lite att tänka på hur mycket vi tillförlitar vårt minne till andra saker. Kalendrar, mobiler, e-kalendrar osv. Undrar om vi krymper vårt eget minne när vi använder oss av megabites och USB-minnen? Har vi alltför många uppdrag och aktiviteter i dagens samhälle att vi har ett behov av att strukturera vardagen istället för att ta dagen som den kommer? Numera ska mötet passa ihop med projektets deadline, dagisets stängningstid, grossistens leveranstid, Shanghai's tidszon, lanseringen av senaste iPhonen...
Jag undrar hur jag hade klarat ett år utan en kalender. Hade mitt minne blivit bättre? Hade tappat tidskontrollen och förlorat en av mina starkaste kvaliteter: time-management? Hur gör ni för att organisera era liv?
Inför 2010 föll jag för Paperblanks och köpte mig en fin röd Foiled. De är något dyrare än andra almenackor men så mycket snyggare så jag såg det som en motivation att bara fylla året med fina uppelvelser. Jag blev så förtjust i den att jag köpte en likadan för år 2011. I år tänkte jag att jag skulle variera mig något, Paperblanks har utökat sin kollektion och dessutom ville jag gärna byta från veckouppslaget till en-dag-per-sida för att få plats med fler noteringar.
Efter två timmar, fem bokaffärer och väldigt stor beslutsångest kom jag mycket riktigt från affären med ett nytt format, men med samma design...
Det som i slutändan övervägde var att det mindre formatet vägde mindre och tog mindre plats. Och eftersom det formatet endast fanns i ett begränsat utbud blev det som det blev.
Anledningen att jag har en kalender är att jag är rädd för att glömma viktiga saker om jag inte skriver ner dem. Ibland lägger jag in viktiga händelser i mobilen med alarm för säkerhets skull. Det får mig lite att tänka på hur mycket vi tillförlitar vårt minne till andra saker. Kalendrar, mobiler, e-kalendrar osv. Undrar om vi krymper vårt eget minne när vi använder oss av megabites och USB-minnen? Har vi alltför många uppdrag och aktiviteter i dagens samhälle att vi har ett behov av att strukturera vardagen istället för att ta dagen som den kommer? Numera ska mötet passa ihop med projektets deadline, dagisets stängningstid, grossistens leveranstid, Shanghai's tidszon, lanseringen av senaste iPhonen...
Jag undrar hur jag hade klarat ett år utan en kalender. Hade mitt minne blivit bättre? Hade tappat tidskontrollen och förlorat en av mina starkaste kvaliteter: time-management? Hur gör ni för att organisera era liv?
Kommentarer
Mycket fin kalender du har köpt.
Själv använder jag en Moleskin-kalender. Är helt biten sedan jag började 2008. Inget annat duger. Den är förstås dyr, men fyller de flesta av mina kalenderbehov.