lördag 17 augusti 2013

Flyttrekord och telefonoro

Den här veckan har jag lyckats med bedriften att flytta två gånger. Från en ort till en annan samt inom den senare orten. Jag har nu bott på sex ställen de senaste fjorton månaderna vilket också är lite av ett personligt rekord. Men jag packar bara upp det viktigaste, inom ett år måste jag ha hittat ny lya. Det tär på mig och den korta semestern jag hade var mest stressig.

Därtill fick jag erfara den där känslan när man gång på gång ringer en äldre släkting men ingen svarar. Den där oron som uppstår när avståndet är för stort för att man ska kunna åka dit och kolla så att allt står rätt till. När det inte går att tränga bort tankarna om att personen kanske ligger död i sitt eget hem och ingen har märkt något. Nu var det tack o lov inte så illa, men det var alvarligt nog. En snårig  telefonkedja nådde till sist fram till en granne som sedan larmade räddningstjänsten som sedan larmade ambulansen. Släktingen ligger nu på sjukhus och tillfrisknar, men det är många "tänk om"-tankar i huvudet.

Jag hoppas att ni haft en lugnare vecka och får en skön helg!

4 kommentarer:

Ylva Lindberg, f. Dahl sa...

Uch. Jag känner med dig. Vilken tur din släkting har som har dig som bryr sig om, tänker på och oroar sig sig för hen. Och vad skönt att det inte var ännu värre. Hoppas det lugnar sig för dig snart!

cat sa...

Massor av kramar!

Hanna sa...

Men usch vad hemskt! Det är hemskt att bo så där långt ifrån människor som är gamla och bor själva.

Matilda sa...

Ylva >> Tack! De är jätterara på sjukhuset så det känns tryggt nu

Cat >> Tack!

Hanna >> Ja det är emellanåt väldigt jobbigt. Men den här personen har själv valt att bo helt själv och så långt bort, och då måste man respektera det. Även om man gärna önskar att det vore annorlunda