Julkalendrar och nya kulturella uttrycksformer
På SVT:s hemsida kan man fram tills den 9:e november rösta fram vilka julkalendrar som ska läggas upp på Öppet arkiv (läs här vilka 10 kalendrar du kan välja mellan. Just nu leder Pelle Svanslös (1997) ganska stort. Den kalender som fångade min nyfikenhet är den som för tillfället ligger sist och som jag tidigare inte hört talas om. Nämligen Broster, Broster! från 1971. Det handlar inte om sympatiröstning, utan det är beskrivningen som väckte min nyfikenhet:
"En julkalender om en brokig familj som kämpar mot köphysteri och miljöförstöring. Och snart blir det tillökning i familjen. Ska det bli en pojke eller en flicka? Ingen vet – och i väntan på nedkomst kallas hen för ”broster”, en sammanskrivning av bror och syster.
Medverkande: Claire Wikholm, Carl-Gustaf Lindstedt, Magnus Härenstam med flera." (SVT.)
I hen-debattens fotspår, miljöbloggar, köpstopp och klimattoppmöte känns det här nästan som en kalender för 2015. 70-talet är visst inte långt bort! Fast, tydligen väckte kalendern en hel del kritik då den ansågs vara mycket politisk. Det går att hitta första avsnittet på YouTube och det är ju onekligen något annorlunda 2000-talets kalendrar.
Miljötemat påminner mig om när jag gång på gång i min forskning inser att något inte är så nytt som jag trott. Människan är inte så innovativ i alla lägen. Föreställningar ligger ofta rotade bakåt i tiden och det är snarare de kulturella uttrycken som tar sig nya uttryck. Som modecykler när utsvängda jeans och platåskor återkommer med jämna mellanrum i något uppdaterade versioner. Eller att miljöfrågor visst varit aktuella under en lång period, men att de uppmärksammats på olika vis och i olika medium, t.ex. 80-talets Greenpeace-aktioner och dagens eko-märken och Facebooks-sidor.
Eller julkalendern på tv. De har visats sedan 1960 och har så länge jag minns (men går inte i god för att det var så på 60- och 70-talen) varit en slags följetong där avsnitt visats dagligen och hört samman med en fysisk kalender vars luckor öppnats. Fem myror är fler än fyra elefanter tycks visserligen ha haft 28 avsnitt istället för 24, en för varje bokstav i alfabetet. Och i år blir det en historieresa med programledarna från Historieätarna - Lotta Lundgren och Erik Haag - i Tusen år till julafton. Just det temat hade kanske inte varit lika självskrivet för femton år sedan, men nu fanns det ett vinnande koncept att luta sig mot. Kalendern har förändrats lite grann varje år för att fånga samtida kulturella uttryck. Kanske blir julkalendern 2016 en genus- och miljökritisk granskning av julen i dagens samhälle?
Vad skulle ni vilja se för slags julkalender?
Kommentarer
Herkules Jonssons storverk har förhoppningsvis alla sett, den ligger redan ute. Den är det också kultstatus på.
Min teori är att det är barn och unga som röstar, eftersom de minns dem som ligger närmst i tiden och alltså kommer högst upp på röstningen.
Cat >> Jag tror nog att alla generationer varit framtidsorienterade på ett eller annat vis, bara att det tagit sig olika uttryck. 70-talet verkar onekligen speciellt. Så antagligen kan du klassa dig som en bra årgång ;)
Bella >> Visst behöver de inte ha något budskap, men jag är ändå nyfiken på årets, tänker att den har en bildningsidé i sig. Julens hjältar minns jag bara vagt, tror inte jag såg kalendern det året.