Vardagens Mysterium - en deckargåta?

IN/UT v. 6

2012-02-12T18:01:00.000+01:00

+ 1 teaterprogram för Matilda the Musical
+ 1 plastkort (äntligen slipper jag det avgiftsbelagda internationella bankkontot!)
+ 1 morgonrock

- Ingenting

Summa: +3

Pinsamt nog gjorde jag inte av med något denna vecka, men jag skyller på en rejäl förkylning som berövat mig från både röst och jobb och hållit mig inomhus större delen av veckan. Möjligen anledningen till att min snälla mamma inhandlat en ny varm morgonrock till mig.

Hemma eller borta?

2012-02-11T18:32:00.000+01:00

Jag ska snart åka hem till Sverige på besök, vilket jag ser fram emot. Men att sätta "hem" och "besök" i samma mening känns väldigt märkligt. (Varning för långt och personligt inlägg.)

UCL.

När jag åkte till London i september 2010 för att studera hade jag som avsikt att komma tillbaka till Sverige i juni 2011, skriva masteruppsatsen hemifrån och sedan söka jobb eller doktorandtjänst i Sverige. Det blev ju inte riktigt så. Av olika anledningar blev jag kvar lite till, och lite till... Deadline för hemresa har skjutits upp ett otal gånger. Nyligen var jag inställd på att packa väskorna i mitten av mars, men så fick jag ytterligare ett timjobb som kommer ge mig erfarenheter och upplevelser jag inte kan få i Sverige. Så det lutar åt att jag blir kvar lite till.

Under denna process har London plötsligt blivit "hem" och hemma blivit "borta". Jag vet inte riktigt när detta hände, ifall det var när Skatteverket krävde ett beslut på var jag egentligen är bosatt eller om det skedde av sig själv.

London och River Thames.

Det finns många anledningar till varför jag velat i frågan att lämna London. Det har varit lite av en rädsla för vad som väntar hemma. Inte så mycket på jobbfronten, mer på det sociala planet. Jag har vänner hemma, fina vänner som jag tycker väldigt mycket om och har kul med. Tyvärr har många under årens lopp lämnat hemstaden för jobb och studier på annan ort. Men, det är inte riktigt där skon klämmer. Detta "men"beror till allra största del på mig själv så att jag hoppas att ingen som läser detta tar illa upp. Detta inlägg är en brottningsmatch med mig själv och min egen inställning och syftar absolut inte till att kränka någon!

Parmiddag på tiden det begav sig.

Majoriteten av mina svenska vänner är i seriösa förhållanden sedan över fyra år tillbaka, är sambos, är förlovade, har barn, umgås i par med andra par... Det är nog bara två stycken som är singlar, och då har den ena barn och den andra hus. Givetvis har de familjeförpliktelser och andra vänner att träffa och det har jag full förståelse för. Men jag känner ofta att jag inte riktigt passar in i detta sociala mönster där det endast finns tid för en fika en gång i månaden eller halvåret. Jag har ett behov av ett rikt socialt liv (vilket är ironiskt eftersom jag måste medge att jag har svårt att skapa nya kontakter) men jag förstår att det inte finns plats för samma spontanitet och flexibilitet i deras liv som jag som långtidsstudent haft. Samtidigt inser jag att denna sociala situation delvis beror på mig då jag känner för tillfället inget behov av ett förhållande eller familjeliv. Samboliv för mig är "been there, done that". Och då kan det bli lite bökigt att matcha mig i en bordsplacering på en tillställning jag inte kommer känna mig bekväm i. Min rädsla ligger alltså i att vara det där udda svarta fåret som sitter ensam hemma de flesta helger*. Samtidigt vet jag att jag måste ändra attityd för att motverka att det blir så.

Mitt London-rum.

I London är det tvärtom. Singlarna är i majoritet (i mina umgängeskretsar). Folk kommer till London för att studera eller jobba tillfälligt, inte för att slå sig ned och skapa familjestabilitet. Vi hyr rum och delar kök med främlingar (jämförbart med det svenska "bo kollektivt" som jag har avsikt att återkomma till i ett annat blogginlägg). Vi umgås ute, nästan ingen har möjlighet att bjuda hem folk. De flesta har jag lärt känna via universitetet och har likasinnade intressen. Samtidigt som jag i Sverige är van och trivs med att umgås med folk med olika intressen och yrkesbakgrunder så känner jag att i London passar jag för ovanlighetens skull in.

Min Sverige-soffa (gamla lägenheten).

Samtidigt saknar jag min egen lägenhet, mitt alldeles egna kök, min säng, min soffa, mina böcker, min katt, min cykel, min mamma och mina svenska vänner. Jag är kluven. Jag vet inte riktigt vad som är "hemma".

*Antalet museer, teaterföreställningar och utflyktsmål klaras snabbt av i min hemregion. I London finns det alltid något nytt att upptäcka, på egen hand eller med andra.

Veckans föremål: 15. Reflex

2012-02-09T18:39:00.004+01:00

En sak jag äger och som förundrat väldigt många här i London är min reflex. Visst har de sett reflexliknande material på kläder men inte sådana här plastbitar som sitter på fickan eller dinglar på ett snöre. What is that!? undrar alla.

Så jag får förklara. Jag får berätta att jag är uppvuxen på landet och att reflexer är en bra överlevnadsstrategi om man vill att bilister ska se en när man är ute och går när mörkret infallet. Så tittar de på mig. Undrande. Ja, men det är ju i mörka Sverige där det är natt halva året, det här är ju London! Mm, men bara för att det är en välkänd storstad betyder inte det att a) det finns tillräckligt med gatubelysning eller b) att bilarna har full uppsikt över alla gående. För ett tag sedan gav jag en nallebjörnsformad reflex till en vän som flyttade, han blev överlycklig över denna "exotiska" gåva.

Härom dagen uppmärksammade en annan vän det dekorativa hjärtat och frågade oroligt ifall det betydde något. Hon tänkte nämligen i helt andra banor, att det kanske symboliserade någon hjärtsjukdom. Det finns ju flera olika slags smycken som ska symbolisera olika allvarliga sjukdomar på ett diskret men effektivt sätt.

Summa summarum: Reflexer skapar både [reflexiva] konversationer och reflektioner. Dessutom torde det alltså finnas en stor exportmarknad för svenska reflexer där svenska utbytesstudenter skulle kunna stå för marknadsföringen.

Matilda the Musical

2012-02-08T17:03:00.000+01:00

Som en avskedskväll för en vän igår så åt vi först middag på en av Jamie Olivers restauranger och sedan såg vi Matilda the Musical på Cambridge Theatre. Musikalen är baserad på Roald Dahls bok Matilda och det är Royal Shakesepare Company och Tim Minchin som står för arrangemanget. Egentligen hade jag biljetter till en av de första föreställningarna redan i oktober men på grund av teknikaliteter så flyttade de fram premiären till november, men nu fick jag äntligen chans att se min självbetitlade musikal ;)

Jag brukar inte bli särskilt imponerad av musikaler men den här var f-a-n-t-a-s-t-i-s-k!

Scenografin och de tekniska finesserna var mycket välgjorda (varning för blinkade lampor och laserstrålar för känsliga besökare). Ungefär hälften av uppsättningen bestod av barn och de var fantastiskt duktiga. De sjöng, dansade och agerade igenom 2 timmar och 40 minuter (inklusive paus) på ett väldigt proffsigt sätt! Det är fyra flickor som alternerar rollen som Matilda och kvällens skådespelerska gjorde rollen extremt bra.

Jag kan varmt rekommendera musikalen och skulle utan problem kunna se den igen! Ta en titt på trailern:

IN/UT v. 5

2012-02-06T17:34:00.002+01:00

+ Ingenting

- 5 plastkort (soporna)

Summa: -5

Jag var först osäker på om plastkort är något som bör noteras. Men med tanke på hur lätt det är att samla på sig bonuskort, klubbkort, bibliotekskort, resekort och bankkort och att man faktiskt har vissa en väldigt lång tid så anser jag att det är en befogad pryl att notera i protokollet. Ofta är ju korten i sig nyckeln till mer konsumtion genom medlemserbjudanden och kredit.

Det började med att jag hittade ett förlagt, oanvänt och spärrat kreditkort när jag letade efter passet. Det klipptes i bitar tillsammans med ett utgånget CSN-kort. Sedan hittade jag två utgångna bibliotekskort från olika universitetsbibliotek i London samt ett gammalt resekort. Av någon anledning hade jag beslutat mig för att spara dessa som minne. Det kändes meningslöst. Mitt student ID-kort har jag valt att spara men de andra klipptes och förpassades till soporna. De tar ju bara plats och fyller ingen vettig funktion i mitt liv. Och jag kommer med stor sannolikhet inte att sakna dem. Så tack och hej till onödiga plastkort.

London i (tillfällig) snöskrud

2012-02-05T23:44:00.002+01:00

Utlovade bilder från nattens snöfall i London:

Sent igårkväll i mitt område efter tre timmars snöfall. Inte mitt hus, men visst är det häftigt med palmerna!

Imorse - nattens snöfall.

Under eftermiddagen började det sakta smälta och snön trillade ner från tak och träd. Här en bild från mitt volontärarbete. Kan ni gissa var?

Ledtråd nummer 2.

Sen eftermiddag i centrala London - det mesta av snön hade blivit till slask. Eller kreativa snögubbar...

Mitt i smeten i Leicester Square/Chinatown/Covent Garden-området var det mer vattenpölar än snö. Dekorationerna för den nya musikalen Singin' in the Rain kändes helt rätt. Där jag bor är det fortfarande snö på gatorna dock. Fryser det på inatt kan det bli farligt, men det lär bli fortsatt "milt".

"Stängt pga snö"

2012-02-04T17:47:00.001+01:00

Är det något britterna inte kan så är det att hantera snö. Åtminstone inte snö i kombination med flygplats. Vi minns ju alla kaoset på Heathrow i december 2010. Ikväll väntas det snö och för att motverka förra vinterns förvirring har man helt sonika bestämt sig för att ställa in flyg. Som en förebyggande åtgärd. Observera att det inte börjat snöa ännu...

Låt gå att Heathrow ligger långt ut i Londons västra delar, minst en timmes tunnelbaneresa från min station. Väderleken kan ju skilja sig enormt från stadsdel till stadsdel i London. Men det hela får mig att rulla ögonen. Ja, de säger det ska snöa. Ja, de säger att det kan falla 5-10 centimeter. Ja, det har varit väldigt kallt den senaste veckan och folk använder ord som Baltisk kyla att beskriva temperaturer på -2. Men ärligt, imorgon väntas tempen ligga på någon plusgrad och de har haft ett år på sig att träna sig i snöröjning. Är det så svårt att införskaffa snöskyfflar?

Snö verkar vara ett väldigt stort mysterium för flyg-, tåg- och busstrafiken. I min svenska hemstad kollektivtrafiken lika handfallen varje år det snöar - "oj, det kom i år igen!" Och SJ verkar också ha haft lite problem med det kalla vädret har jag förstått. Det känns lite som att de färdsätt människan har hittat på fungerar oftast finfint, så länge det inte är snö... (Eller för varmt...) Å andra sidan, det är ju ganska galet att vilja bege sig ut när det är massa snö, vi kanske borde sätta upp en skylt "Stängt pga snö" och stanna hemma istället.

Just nu är det inte en enda snöflinga i sikte utomhus. Jag får lov att återkomma imorgon med uppdatering om det massiva snöfallet. Trevlig kväll!

Veckans föremål: 14. Pass

2012-02-02T20:43:00.000+01:00

För en timme sedan låg min stressnivå något över det normala. Jag letade febrilt efter mitt pass. Det var inte på mitt vanliga gömställe, inte heller var det bland jobbpapperna. Det fanns inte i väskan. Inte i soppåsen (man ska aldrig utesluta något!). Däremot hittade jag ett kreditkort jag varit av med (spärrat sedan länge) och en hel bunt papper som kunde gå till återvinningen. Paniken bröt aldrig ut men jag blev något orolig över möjligheten att jag skulle ha tappat det på arbetsförmedlingen. Men då skulle väl någon ha lämnat in det, eller? Och så började jag fundera över hur snabbt jag skulle kunna få ett ersättningspass. Jag ska om ett tag åka till Sverige och då UK inte tillhör Schengenområdet kan jag inte använda mitt ID-kort i passkontrollen.

Nåväl, det löste sig. Det låg i scannern, av alla ställen Jag vet inte ifall det är särskilt lämpligt att scanna eller kopiera identifikationshandlingar men de gör det här i UK ganska frekvent. Jag tänker mig passet som en extremt privat handling. En handling som styrker min identitet, visar att jag är medborgare i ett land och har den mänskliga rättigheten att förflytta mig (mer eller mindre) fritt över imaginära och politiskt skapade gränser. Utan pass kommer jag inte någonstans (utanför Schengen) och utan en visa-stämpel kommer jag inte in i vissa länder. Andra är inte lika lyckligt lottade. Människor som flytt och/eller berövats sina identitetshandlingar får det svårt att ta sig in i ett nytt land och försöka styrka vem de är. Utan ett pass kan de potentiellt vara vem som helst, deras egen utsago kan bli misstrodd. En liten liten bok kan alltså vara väldigt mäktig då den ger dig en identitet samt kan tillåta eller neka inträde i ett land.

Det är ganska lustigt att passet har så många sidor i sig. Stannar man inom Schengen så tittar ju ingen på passet och det är sällan jag får en stämpel. Alla sidor är blanka utom sida 9 och 11 (Canada 2005 och Canada 2007). Jag vill minnas att jag också besökt Estland, Lettland, Litauen, Frankrike, Norge, Danmark, Tyskland och Irland under dess giltighetstid. Numera går det inte att få pass giltiga i tio år (som detta är) och jag kan förstå varför. Under en tioårsperiod hinner man ju förändras väldigt mycket. Förutom oändliga skiften i hårfärg och frisyr så tillkommer och bortfaller piercingar, tatueringar, rynkor, födelsemärken och ärr. På det viset visar inte passet vem jag egentligen är som person, den visar bara mina rättigheter.

På Jobcentre del 3

2012-02-01T16:11:00.002+01:00

Idag gjorde jag officiellt slut med den brittiska arbetsförmedlingen. Tre gånger har de lovat mig att jag skulle träffa min personliga rådgivare, tre gånger har de sagt "Va? Nä, inte idag." Efter att ha konstaterat att jag inte är berättigad till jobseekers allowance (som svensk är man generellt berättigad, men där var vissa kriterier jag föll på) och blivit tilldelad en femtio sidor lång "blankett" med orden "det skadar ju inte att försöka att söka" så gav jag upp. Jag kan få CV-hjälp från universitetet och har på egen hand lyckats bli kallad till några intervjuer och fått två behovsanställningar (zero hour contracts). Jag kan själv, men andra ord. Rent ekonomiskt är det tajt, men det finns en back-up-plan som innebär flytta tillbaka till Sverige och ansöka om alfa-kassa.

Nu blir det rond två med banken istället. I höstas försökte jag avsluta mitt avgiftsbelagda internationella studentkonto och öppna ett gratiskonto, vilket visade sig vara lite knepigt och jag har dragit mig för att ta itu med det. Men £5 i månaden kan jag använda till annat. Givetvis fungerar bankväsendet inte som i Sverige där jag kan besöka min bank och få ett nytt konto på studs utan att byta kort. Här innebär det både nytt betalkort och ny internetbank. De som gav mig besökstiden var optimistiska och menade att det här skulle gå snabbt och smärtfritt. Ok, de sa kanske inte "smärtfritt". Och de sa på fredag. Och 90 minuter, mer eller mindre...

Tålamod är alltså A och O om man vill överleva den brittiska byråkratin.

Kanske borde jag ta och undersöka vilken vårdcentral jag egentligen är registrerad vid. Bara så där fall i fall...

Kreativa uppvärmningsmetoder

2012-01-31T19:12:00.000+01:00

Med risk för att låta som en energibov, men när man bor i ett viktorianskt/edwardianskt brittiskt hus med enkelglasade* fönster och med värme på timer som endast får röras av hyresvärden, så blir värme en prioritet i den kalla årstiden. Tack och lov har vintern hittills varit väldigt behaglig. Vi har nog haft runt 10 Celsiusgrader sedan i julas men nu har temperaturen lagt sig precis runt nollan. Jag vet, jag borde vara tacksam, vi har ingen snö och ni i norra Sverige har säkert minus 10 eller femton vid det här laget. Men ni har säkert effektiv uppvärmning inomhus. Temperaturen i vårt kök ligger på morgonen och mitt på dagen oftast runt 16 grader eftersom det inte har något element (badrummet är desto kallare mitt i natten med dess klinkergolv). Men, repertoaren av kreativa påhitt att producera värme växer:

Stanna inte hemma. Jakten på varma bibliotek, café med gratis wi-fi och vänner med centralvärme blir högsta prioritet.

Om du måste stanna i hemmet mellan 9:00 och 17:30:

Klä dig i två-tre lager kläder plus filt.
Håll dig till köket.
Drick mycket te.
Koka tevattnet i en stor kastrull på gasspisen utan lock och låt värmen sprida sig i köket. Låt vattnet koka upp till varje ny kopp.
Värm maten i gasugnen (sätt gärna igång ugnen lite tidigare så att värmen sprider sig i köket).
Boka resa till varm lägenhet i Sverige.

*Frågade min landlord en gång ifall de inte hade funderat på att byta ut glasen till dubbel- eller trippelglasade som skulle hålla isoleringen bättre än dessa dragiga träfönster och därmed sänka uppvärmningskostnaden. Men tydligen skulle detta sänka fastighetsvärdet eftersom fönsterna är "original features".

IN/UT v. 4

2012-01-29T17:44:00.002+01:00

+ Ingenting

- 3 böcker (1 Bookmooch, 2 välgörenhet)

Summa: -3

Räddade ett par strumpor och ett par strumpbyxor från att bli sopor med hjälp av nål och tråd. Har varit väldigt slarvig det senaste året att laga söndriga kläder, en hel del billighetsstrumpor har gått i soporna. Får bli bättring på den fronten nu, små hål går ju faktiskt att enkelt fixa till.

Att rensa ut skräp

2012-01-28T12:34:00.001+01:00

Jag har precis läst reportageboken Skräp av Mattias Hagberg som handlar om våra sopor och sophantering. En väldigt intressant och samtidigt skrämmande bok. Den har fått mig att konstatera två saker:

Mitt forskningsförslag som jag håller på att finslipa och hoppas att få finansierat en vacker dag är högst relevant.
Vi tänker alldeles för lite på helhetsperspektivet och konsekvenserna av vår konsumtion.

Som ni vet försöker jag att begränsa min egen konsumtion av nya varor och göra mig av med mitt överflöd genom att upprätta IN/UT-listor. Detta utrensande har visat sig vara något problematiskt eftersom majoriteten av mina ägodelar befinner sig i ett helt annat land än mig. Å andra sidan är min förhoppning att jag bevisat för mig själv att jag kan leva utan alla mina ägodelar så här länge och därmed lättare kan göra mig av med en hel del. Efter ha läst Skräp inser jag att denna utrensning inte enbart är tillgodo. Så länge mina avlagda saker kommer till nytta för andra genom att skänka till secondhand-marknaden är skadan kanske inte så stor. Men mycket kommer ändå en vacker dag hamna på soptippen, både på vår egen avfallsanläggning och på de höga berg av sopor som skeppas till andra länder.

- "Tänk dig en hund som är magsjuk. Hur botar man den hunden på bästa sätt? Genom att ta hand om avföringen eller genom att undersöka vad den stoppar i sig? I dag koncentrerar vi oss mest på hur vi ska hantera det farliga avfallet, inte på att avgifta samhället från början."

Mia Jameson citerad i Skräp.

Det är lätt att tänka att kylskåpet haft sina glansdagar och att det är dags att byta ut det mot en ny kyl som är mer energisnål. Eller att det där billiga soffbordet från IKEA man köpte när man flyttade hemifrån nu kan bytas ut mot en snyggare dyrare modell. Problemet är att vi inte är ensamma om att tänka så. Som Hagberg poängterar så slänger folk fullt fungerande spisar, madrasser och datorer varje dag och dessa innehåller mängder av metaller och andra farliga ämnen som måste tas om hand. Och allt går inte att återvinna vilket gör att vi använder mer och mer av jordens begränsade resurser. Samtidigt som jag känner mig lyckligt lottad över att ha fötts i Sverige med dess höga levnadsstandard, så skäms jag över att min höga levnadsstandard sker på bekostnad av andras. Än värre är att jag vet att jag kommer fortsätta att konsumera och göra mig av med saker resten av mitt liv. Därmed bör jag bli betydligt bättre på att reflektera över vad det är jag konsumerar eftersom det en dag kommer bli avfall. Det är nämligen inte för sent att ta ansvar för vad den här hunden stoppar i sig!

Veckans Föremål: 13. Stegräknare

2012-01-26T18:04:00.001+01:00

Vissa inköp hänger tydligt ihop med trender. I skolan samlade klasskamrater plastnappar och hängde i halsbandet, halvåret senare handlade allt om troll. På rasten skulle alla spela kula under en period, det gällde att ha massor av glaskulor med sig. Och så var det fotbollskort och ishockeykort och kulorna fick ligga och damma. Bland de yngre årskullarna blev det Tamagotchi och pog.

Även vuxna hakar på pryltrender. För bara något år skulle alla ha spikmattor. Jag skaffade aldrig någon, förstod inte riktigt syftet med dem, alla gav mig olika anledningar till dess nytta vilket gjorde mig än mer skeptisk. Idag är det nog iPads och iPhones som är de största försäljningssuccéerna.

Själv hakade jag på stegräknartrenden 2009. Inte för att jag deltog i någon stegräknartävling på jobbet, men en vän gjorde och jag behövde en anledning att komma ut och motionera mer. Och visst fungerade det någorlunda bra. I alla fall de första månaderna. I Riga och Tallinn kom min vän och jag upp i närmare 30'000 steg på en dag (steg vi hade gått i alla fall, med eller utan räknare). Mitt intresse avtog något när jag skrev min magisteruppsats och inte hade tid att promenera runt i 1,5 timme för att komma upp i de där önskvärda 10'000 stegen.

Idag använder jag den sällan. Ibland när jag vill mäta upp en promenadsträcka för skojs skull. Ibland när jag är ute och reser, då går jag jättemycket för att se så mycket som möjligt. Egentligen behöver jag inte alls en stegräknare då, men den får mig att känna mig lite duktig. Medan jag skriver detta inser jag hur märkligt det är att jag lade en del av ansvaret för min hälsa och motion på en liten teknisk manick. Samtidigt kan visst en liten svart klämma på byxfickan fungera som en morot för motivationen. Åtminstone för en stund, innan man tröttnar på ytterligare en pryl...

Kontosäkerhet

2012-01-25T19:16:00.000+01:00

Det där med att lämna ut kontokortsuppgifter är något man ska vara försiktig med, det får man lära sig av banken hemma. Man ska inte lämna kortet utan uppsikt på restaurangen eller lämna ut kortnumret över telefon.

I Storbritannien är det nästan det motsatta. Man uppmanas lämna detaljerna när man betalar räkningar via telefon, skriva det på bokningspapper för konferenser, knappa in det på mobilen när kontantkortet ska laddas... Det känns väldigt olustigt varje gång. De verkar inte ha samma varningar om bankomatskadogörelse heller.

Jag lyckades få mitt brittiska kontokort uppätet för någon månad sedan. När jag skulle spärra kortet gick jag in till banken. Men de inte hjälpa mig utan hänvisade mig till deras servicetelefon. Jag blev kopplad fram och tillbaka eftersom jag inte hade bankuppgifterna till handa och fick svara på mängder av säkerhetsfrågor. Vem har liksom memoriserat kontonumret eller springer runt med senaste kontoutdraget i väskan? Å andra sidan fick jag ett nytt kort inom tre dagar vilket var hemskt snabbt.

Summa summarum - Jag får gärna lämna ut mina kontokortsuppgifter hur som helst men inte spärra mitt eget kort.

Rondeller för hästar och kor

2012-01-24T18:34:00.000+01:00

Det märks att man är i utkanten av London när man påträffar trafikskyltar som dessa:

Se upp för vilda djur och nymodigheter som rondeller! Det är lite som att vara i gränslandet mellan miljonstaden London och den stereotypa brittiska landsbygdsidyllen. För säkerhetsskull har man valt att varna för både kor och rondeller (den rondellen har varit där i minst två år så ny är den inte - å andra sidan tog jag bilden för över ett halvår sedan). Bild tagen i östra delarna av London, mot Ilford i Essex.

Rain check

2012-01-23T14:06:00.002+01:00

Om någon säger/skriver rain check så betyder detta inte att de helt apropå ingenting ber dig om en väderprognos. De menar bara att de tyvärr inte har möjlighet att acceptera din inbjudan, men vill gärna göra det en annan gång. Ursprunget till detta uttryck är från sportvärlden när en match har blivit inställd på grund av dåligt väder och biljetten gäller på nya matchdagen.

Detta kan vara bra att veta. Det kan bli ganska pinsamt och förvirrat ifall du ger dem väderuppdatering...

IN/UT v. 3 + Richard II

2012-01-22T18:45:00.000+01:00

+ 1 par vinterstövlar (rea)
+ 1 bok (Bookmooch)
+ 1 drömfångare (present)
+ 1 anteckningsbok

- 1 strumpbyxor (sopor)
- 1 underkläder (sopor)
- 1 par stövlar (sopor)

Summa: +1

Stövlarna var egentligen inte ett nödvändigt köp, men de är ett bra kvalitetsmärke och jag hade tittat på dem sedan oktober när mamma var över och hälsade på. Nu var de halva priset och de fick ersätta mina favoritstövlar som har läckt in vatten för sista gången. Allt som gick ut denna veckan var alltså sönder.

Bästa köpet denna vecka var helt klart en teaterbiljett till Richard II på Donmar Warehouse. Shakespeare-pjäsen har fått mycket bra kritik och varit slutsåld sedan länge. Jag chansade och stod i kö en halvtimme och fick en sista minuten-biljett som inte hämtats ut. £15 för en perfekt plats och en suverän upplevelse även om jag hade lite svårt att hänga med i Tudor-engelskan emellanåt. Scenografin var riktigt snygg. Pluspoäng var givetvis Andrew Buchan (Garrow's Law och Party Animals) och en ruskigt bra Eddie Redmayne.

Tuggummikonst

2012-01-20T17:58:00.001+01:00

I det trevliga området Muswell Hill (som ligger uppe på en kulle) finns det en man som gör konst av tuggummi. Mer precist, där folk har tappat sina tuggummin på trottoaren. Tänk er märket som uppstår när ett tuggummi slängts på marken och sedan spritts ut av fotgängare och fordon och lämnat ett ärr i asfalten.

Så här kan ett konstverk se ut:

Annorlunda gatukonst, minst sagt! Jag funderar lite över konstnärens syfte, ifall det är för att uppmärksamma hur mycket tuggummi som slängs på marken?

Mer bilder och information om the chewing gum artist Ben Wilson kan ni hitta här, här och här. Ni kan också se en mini-dokumentär om hur det går till när han målar dem. Själv har jag inte haft äran att se honom in action.

Veckans föremål: 12. Pennskrin

2012-01-19T17:01:00.002+01:00

Det här pennskrinet sydde jag på hemslöjden i högstadiet. I mörktblått (numera urtvättat) jeanstyg med lila blixtlås och knallgröna sömmar. På några ställen har sömmarna gått upp något men annars är det ett fungerande pennskrin och har hängt med skolväskan i högstadiet, gymnasiet och universitetet. Numera ligger det på en hylla.

Det innehåller två bläckpennor, en stiftpenna, två blyertspennor, en överstrykningspenna, ett suddgummi, en pennvässare och fyra gem. Väldigt basic arbetsutrustning jämfört med dagens iPads, diktafoner och laptops. Ska jag vara ärlig använder jag inte blyertspennor lika ofta längre, föredrar bläck och stift. Den lilla vita pennvässaren i plast känns därmed som en antikvitet som sällan kommer till nytta (och när den används gör den sällan ett särskilt effektivt jobb).

Pennskrinet får mig att tänka på alla pennor jag har samlat på mig under åren för att de kan vara bra att ha, och de kommer ju ofta till nytta. Man får ju ofta en gratispenna här och en gratispenna där. Jag undrar dock vad som är mest miljövänligt - flera vässbara blyertspennor eller en refillbar stiftpenna? Och hur ofta fyller jag egentligen på bläckpennorna med nya "patroner"? Det skulle vara väldigt intressant och veta hur många pennor man förbrukar under en livstid och om siffrorna förändrats sedan allt fler använder sig allt mer av teknik och mindre av papper.

På Jobcentre del 2

2012-01-18T20:59:00.001+01:00

Idag fick jag äran att gå upp till andra våningen (enligt britterna första våningen, de räknar lite annorlunda här). Där patrullerade ytterligare två säkerhetsvakter. Jag fick inte träffa min personliga handledare för den personen var inte där idag. Hon som hjälpte mig gick minst två varv runt i lokalen i sina väldigt höga klackar för att lokalisera mina papper. Det visade sig att papperna fanns där de skulle vara, mer eller mindre...

Efter några blanketter, några standardfrågor och några signaturer fick jag en ny tid om två veckor och därefter var det besöket avklarat. Tydligen måste jag meddela dem så fort jag beger mig utanför staden, även om det bara är över dagen och sker på helgen. Och så måste jag söka minst 2-3 jobb, söka jobb online 2 gånger, ringa två samtal och fråga folk jag känner varje vecka.

Det är tur att jag är handlingskraftig själv. På tre dagar har jag betat av två jobbansökningar, en doktorandansökan och en jobbintervju. Funderar på att ta kompledigt resten av veckan... ;)

Spökläsare

2012-01-17T20:42:00.001+01:00

Det finns spökskrivare* och så finns det spökläsare.

Det är något märkligt med Bloggers statistikmätare. Den läser in onaturligt höga besökssiffror mitt i natten. Oftast kommer "besökarna" från Ryssland eller USA via websidor som verkar högst suspekta (se bild nedan under Trafikkällor).

Ibland hamnar de på samma inlägg dessutom, inlägg som inte vore av intresse för 50 amerikaner eller ryssar. Mitt vanliga statistikprogram registrerar aldrig de här besöken. Mellan 00:17 och 08:18 besökte inte en kotte bloggen. Jag misstänker att det handlar om en bugg i Blogger eller helt enkelt om spökläsare för att göra bloggen mer populär (kan dock på heder och samvete säga att jag inte betalar någon för att höja besökssiffrorna).

*Skribent som skriver böcker/låtar/tal osv för någon annan (oftast en känd person) i dennes namn.

Umami

2012-01-16T13:37:00.000+01:00

För några år sedan (2008) uppmärksammades umami, det femte smaksinnet, i Fråga Anders och Måns. Nu går det att köpa renodlad umami-pasta i butiken (i alla fall i London) för den som vill få en smakupplevelse av detta mystiska smaksinne.

Det verkar inte vara en storsäljare om man säger så. Kanske borde jag köpa en hem en tub för att göra ett smakexperiment en dag? Priset var dock lite väl maffigt, låg mellan £2-£3 och jag vet ju inte riktigt vad jag ska göra med den. Om det nu verkligen bara smakar buljong så är buljongtärningar billigare att köpa. Men i marknadsföringsbranschen måste man ta till vara på alla möjligheter. Och eftersom umami är en "ny" smak måste den ju framställas som ett dyrare och exklusivare alternativ till buljong, eller vad det nu må vara som den här produkten verkligen konkurrerar med.

IN/UT v. 2

2012-01-15T20:06:00.000+01:00

+ Bok (Bookmooch)

- Bok (gåva)

Summa: +/- 0

Boken som kom in är Skräp av Mattias Hagberg som jag moochade efter tips på Skrot & skräp i mitt hjärta. Tänkte att det kan vara intressant läsning i samband med mitt utrensande att fundera över var alla sopor tar vägen. Fördelen med Bookmooch är att böcker kan få ett andra hem hos någon som verkligen vill läsa dem, det enda som kostar är portokostnader när man själv skickar en bok. Dessutom kan jag få tag i svenska böcker vid behov nu när jag befinner mig utomlands.

Egentligen borde jag nyttja biblioteken bättre när det gäller skönlitteratur. Men jag gillar att alltid ha en bok i väskan att plocka upp när jag sitter på bussen eller i tunnelbanan. Livet i min ryggsäck tillsammans med dator, mat, och diverse prylar kan vara tufft och är kanske inte ett liv för en biblioteksbok. Jag försöker köpa begagnade böcker, men jag kan ibland tycka att de kostar lite väl mycket här i välgörenhetsaffärerna. Hemma kan man enkelt hitta böcker för en femma eller tia på loppisarna, här verkar en begagnad bok kosta minst £2.50 och då kan man nästan gå till outlet-bokaffärerna och köpa en ny för samma pris (å andra sidan går inte pengarna till välgörenhet då). Jag tror det får bli biblioteket framöver och bättring på väsk-fronten.

Kroppsspråk

2012-01-13T16:05:00.000+01:00

Ibland skulle jag vilja förstå kroppsspråk. Till exempel hade jag gärna förstått vad min mage har knorrat högljutt om de senaste timmarna. Nämnde jag att jag sitter i ett "tyst" läsrum på biblioteket?

Veckans Föremål: 11. Morgonrock

2012-01-12T22:57:00.000+01:00

När jag åkte över till London försökte jag packa smart. Urtvättade t-shirts som nattlinne, kläder jag kunde tänka mig ge till välgörenhet vid hemresan, plagg som inte vägde mycket eller tog mycket bagageutrymme, de slitnaste handdukarna och sängkläderna som kunde tvättas sönder ytterligare och sedan gå i soporna... Garderoben har förändrats något under det gångna året. Vinterkläderna åkte hem till Sverige i våras för att bytas ut mot sommarkläderna men kom tillbaka i höstas. Några nyheter har inhandlats, bland annat jobbkläder. Basplaggen har blivit än mer urtvättade av det hårda Londonska vattnet. Morgonrocken har dock varit med sedan början:

Det är egentligen min sommar-morgonrock och inte särskilt varm, men den var betydligt behändigare att packa ner än vinterversionen. Den har lite historia dessutom. Jag fick den av min farmor när jag var på besök en sommar för länge sedan. Den hade tillhört en släkting till henne vill jag minnas men jag har svårt att avgöra hur gammal den verkligen är. Eventuellt är den hemmasydd på maskin då den inte har någon indikation av tillverkare. En hel del sömmar har gått upp, den har några hål, en hälla för skärpet har lossnat... Den har slitits och formats av tvätt, tid och användare.

Mönstret är ganska intressant, men hade den inte varit en "släktklenod" hade den aldrig hängt i min garderob. Egentligen borde jag laga den, men jag är rädd att förstöra den. Jag velar fortfarande om jag ska ta med den tillbaka till Sverige eller inte. Den skulle ju i teorin kunna sys om till något spännande, men i praktiken vet jag att det aldrig kommer att ske.

En morgonrock, eller badrock, är på något sätt ett ganska intimt plagg eftersom många har den väldigt nära inpå kroppen. En liten stund funderade jag över lämpligheten att publicera en bild på den, men kom fram till att jag nog inte betraktar den som så pass privat som exempelvis ett par trosor. Jag använder främst min fram och tillbaka till badrummet på morgonen, hemma i Sverige har jag dock den när jag äter frukost i köket eller tittar på en film i soffan på kvällen efter ett bad. Här i London känns det dock lite fel. Jag kan tycka det är lite besvärande att se de andra som bor i huset i morgonrock och bara ben, kanske på grund av vetskap att den döljer nakenhet. Rocken är på något sätt förknippad med hemmets intima sfär, det är inget plagg man använder ute i offentligheten. Möjligen sträcker sig gränsen vid brevlådan när morgontidningen ska hämtas. Trädgården och balkongen beror nog på hur insynsskyddet eller hur prydd och brydd man är. Eller vad säger ni?

Finger Teeth Wipes

2012-01-11T19:29:00.000+01:00

Jag förde över lite bilder från mobilkameran och hittade några märkliga bilder som jag misstänker att jag planerade blogga om. Så nu gör jag det. En och en.

Jag har tidigare bloggat om The Chewable Toothbrush som jag hittade på en Heathrow 2007. Senaste uppfinningen är Finger Teeth Wipes - "The Ultimate 'on the go' Fresh Breath & Clean Teeth". Bilden är troligen från toaletten på flygplatsen i Dublin (alternativt Stanstead Airport). Priset är 2 Euros.

Bildkvaliteten är inte den bästa så instruktionsbilderna är lite suddiga. Men man ska visst trä den på fingret och gnugga tänderna rena. De har mintsmak och är sockerfria (detta känns tydligen som en viktig upplysningsdetalj). Designen är barnvänlig och det behövs ingen tandkräm. Jag tror inte tandläkarna hade uppmuntrat oss att använda dem istället för tandborste. Men de är som sagt sockerfria!

På Jobcentre del 1

2012-01-10T16:37:00.000+01:00

Efter många om och men så registrerade jag mig hos den brittiska arbetsförmedlingen idag. Det är ett krav om man ska få Jobseekers allowance (några hundralappar i veckan) och jag har inte emot att få lite hjälp. Nu har jag personligen aldrig haft någon kontakt med den svenska arbetsförmedlingen och har därför inte mycket att jämföra med. Men när man är i ett annat land så ter sig vissa saker väldigt annorlunda ändå.

1. Varför heter det Jobcentre Plus? Vad är pluset till för? Alla arbetsförmedlingar jag passerat eller varit inne på (behövde gå dit i höstas för att få mitt NINo, National Insurance Number, ett krav för att kunna jobba i UK) har haft ett Plus i sitt namn. Förmodar att det betyder att de erbjuder hjälp med jobbsökande och "lite till". Vad nu "lite till" kan vara får jag kanske möjlighet att återvända till

2. Det behövs tydligen tre säkerhetsvakter för att hålla de arbetslösa i schack.

3. De två handledare jag träffade gjorde egentligen inte mycket mer än att dubbelkolla mina papper, kopiera mina papper, skriva in information på datorn och ge mig nya papper att skriva under. De ville inte ens se CV:t som de på telefon sa jag skulle ta med. Det ska jag göra först på möte två, nästa vecka. Man ska tydligen inte vara för otålig att vilja ha ett jobb.

4. En av handledarna blev som mest exalterad när hon konverserade med sina kollegor (medan hon skulle hjälpa mig) om vem som tagit vems stol igår kväll och att hon var skyldig, men sen tog hon tillbaka erkännandet för den personens stol hade hon verkligen inte tagit för den hade ju en kofta på sig.

Fortsättning följer...

Ojämställt i Blogglandet?

2012-01-09T16:42:00.000+01:00

Är det bara en illusion - eller är majoriteten av de svenska bloggarna verkligen kvinnor?

På sistone har jag haft mycket fritid och roat mig med att planlöst vandra från blogg till blogg. Jag gör det under täckmanteln "research". Min slutsats är att det verkar finnas betydligt fler kvinnliga bloggare än manliga. Åtminstone verkar jag 9 av 10 gånger hamna på en blogg skriven av en flicka/tjej/kvinna/gumma.

Majoriteten av bloggarna jag själv följer råkar vara skrivna av kvinnor. Och då vill jag poängtera att jag inte följer renodlade mode-, skönhets- och hälsobloggar eftersom jag oftast har svårt att relatera till innehållet i dem. Dessa kategorier tycks vara mer dominerade av tjejer. Men samtidigt är jag inte heller intresserad av sport och renodlad politik, där de bloggande pojkarna/killarna/männen/gubbarna tycks dominera. Men där mitt emellan, i landet Allt-möjligt, bland livsfunderingar och vardagsbetraktelser borde det ju vara 50-50.

Jag har ingen avsikt att måla upp en bild av den stereotypa bloggaren som kvinna! Jag hoppas att det bara är en slump att jag (som kvinna) hamnar på bloggar där kvinnor länkar vidare till andra kvinnors bloggar som länkar vidare till andra kvinnor...

IN/UT v. 1

2012-01-08T18:48:00.001+01:00

För ett tag sedan upptäckte jag bloggen It's easy being green där Pernilla tipsar om enkla metoder till att leva lite mer miljövänligt. Jag blev inspirerad av hennes IN/UT-listor och beslutade mig för att få lite ordning i mitt föremålskaos under 2012.

Enkelt beskrivet handlar det om att lista föremål som kommer in i hemmet samt de som lämnar det. Lite som en-in-en-ut-principen men målet är alltså att hamna på minus och det som kommer in ska helst vara genomtänkt (bonus om det är miljövänligt och secondhand). Allt räknas, inköpt, gåvor, hittegods, arvegods... Jag kommer inte att lista konsumtionsvaror som mat, schampoo, tvättmedel, skrivarpapper osv, utan fokusera på beständiga föremål.

Första veckan:

+ Ingenting!

- 1 kjol (välgörenhet)
- 1 klocka (välgörenhet)
- 2 böcker (1 välgörenhet, 1 soporna)

Summa: -4

Det var inte svårt att låta bli att köpa något, dels för att jag inte haft pengar och dels för att jag inte varit frestad att gå in i någon rea-butik. Just nu har jag nog allt jag behöver (och en himla massa extra). Boken som gick i soporna var en gammal loppisbok på svenska. Jag försökte få ett av de svenska fiken i stan innan jul att ta emot den och skapa någon slags bokbytarhylla men de var inte riktigt intresserade, så den fick tyvärr rivas i två delar (pärm + papper) och gå i materialåtervinningen eftersom jag inte har några planer på att ta med den tillbaka till Sverige (och inte heller umgås med svenskar i London).

Mat och dryck på biblioteket

2012-01-06T13:30:00.002+01:00

Sitter på det lokala biblioteket där det är något varmare och något bättre internet än hemma på rummet. Jag inbillar mig ockå att jag är effektivare här när det gäller jobbansökningar och research, men ska jag vara ärlig blir det mest P3 och bloggande (därmed den exponentiella ökningen av inlägg den senaste tiden).

Biblioteket saknar mysighetsfaktor och är i behov av viss uppfräschning, men det innehåller en hel del märkligheter som den dag jag får ro skulle kunna generera en novell. Runt omkring mig i läsesalen sitter folk med termosar, läskburkar, koppar med kaffe från bibliotekets café och en himla massa take-out pappersmuggar från närliggande kaffekedjor. Vissa har lite snacks på bänkarna också. Jag har inte sett några förbudsskyltar och personalen verkar inte ha något problem med detta. Kanske för att majoriteten sitter med egna böcker och datorer och inte rör böckerna på hyllorna längs väggen. Jag trodde att hela bibliotekskåren hade en konsekvent policy att förtäring av mat och dryck (frånsett vatten) är förbjudet. På UCL gick personalen ronder och konfiskerade all mat och dryck (ej vatten) till den grad att man gömde smörgåsarna långt ner i väskan så att de inte skulle råka sticka ut av misstag.

Vad tycker bibliotekarierna som läser den här bloggen om detta? Och givetvis ni andra som nyttjar bibliotek. Är det okej med mat och dryck på bibliotek så länge det inte är stinkande hamburgare och kladdiga apelsiner?

Veckans Föremål: 10. Snäcka

2012-01-05T20:01:00.002+01:00

Många som är ute och reser vill gärna ha med sig en liten souvenir hem. Kanske är det en snöglob från turist-shoppen, ett vykort från snabbköpet eller en sten hittad på stranden. Ett litet föremål vi kan kapsla in våra minnen i. Den här snäckan plockade jag på mig när jag var och besökte orten min farfar växte upp i.

Egentligen vet jag inte varför jag plockade upp den. Det kunde ha varit en av de andra tusentals snäckorna som prydde stenarna som halva dygnet var täckta av tidvattnet. Det kunde också ha varit en nyckelring från turistshoppen (det blev det också, och ett vykort). Möjligen var det för att jag med säkerhet (fotobevis) vet att min farfar varit på just den här platsen och troligen hoppat mellan de olika stenarna där familjen sedan slagit sig ned för en picnic.

Snäckan i sig är inte ett minne av farfar, utan snarare en liten minnessak från min egen resa och från en specifik plats. Hade det varit ett skogslandskap hade jag kanske plockat på mig en kotte eller sten, men troligen ingenting från en smutsig storstad. Foton är en sak, de kan framkalla en visuell bild, men föremål blir så mycket mer konkret eftersom de är flerdimensionella och taktila, ibland behåller de dessutom lukt och färg längre än ett foto.

Den ligger på en hylla här på rummet och jag har inte riktigt hjärta att göra mig av med den, även om den inte fyller någon funktion. Å andra sidan fyller minnen alltid någon slags funktion, den tar en tillbaka till svunna tider. Jag misstänker dock skarpt att en dag om (förhoppningsvis) många år så kommer en stackars ättling till mig efter min död gå igenom alla mina saker och undra varför jag samlade på så mycket skräp. Hon/han kommer hitta snäckan i en kartong tillsammans med vykort och badges längst bak i ett skåp, ta upp den, sucka och säga:

- Men herregu', en snäcka! Samlade mänskan verkligen på allt!? Hur svårt är det att göra sig av med saker?

Jag vet, för jag har gjort det samma... Som tidigare nämnt har jag dock beslutat mig för att under det kommande året rensa lite granna och sortera bort saker som inte används och skapa plats. Till helgen kommer första IN/UT-listan!

Att marknadsföra ekologisk mat

2012-01-04T17:33:00.001+01:00

Si så där en eller två gånger om året skriver tidningarnas ekonomisidor om hur det går för försäljningen av ekologisk mat. Åtminstone upplever jag att det förefaller sig så. Det brukar vara ömsom positivt (försäljningen ökar*) och ömsom negativt (det är för dyrt). Idag skriver DN att den ekologiska maten är för dyr för att locka fler att köpa den, att det krävs lock-priser för att väcka intresse och öka försäljningen. Jag kan till viss del hålla med. Låt mig förklara.

Idealet för oss som förespråkar ekologisk mat är förstås att all mat som säljs är ekologisk, så ser givetvis inte realiteten ut just nu. Ekologiska varor tar allt större plats på butikshyllorna och blivit en allt mer vanlig syn, liksom det vegetariska utbudet i frysdiskarna blivit standard. Emellanåt rynkar jag dock på näsan när varor från Kung Markatta och Saltå Kvarn placeras i en hel annan ände av affären medan butikens eget eko-märke står bredvid de konventionella varorna. Detta förutsätter att kunden är medveten om alternativen och är villig att gå kors och tvärs för att jämföra priserna. Generellt kan man kanske säga att ekologisk mat är dyrare, åtminstone lite grann. Men frågan är kanske snarare om inte den konventionella maten är för billig? Bra mat måste få kosta, det är min personliga åsikt. Visst, jag har fallit flertalet gånger för dagligvaruhandelns egna budget-märkesvaror på grund av priset. Ibland smakar det billigt, ibland smakar det som de andra produkterna. Men med eko-maten vet jag (eller åtminstone hoppas) att odlingen för tillverkningen har skett på ett naturmedvetet sätt och är skänker därmed en förhoppning om att jorden kan snurra ett extra halvt solvarv innan den förgörs av alla kemikalier.

Så var det här med lockpriserna. I början av 2009 körde ICA en stor reklamkampanj med 10% rabatt på sitt nya ekomärke I love eco. Detta sammanföll med mitt fältarbete till min D-uppsats** om ekologisk mat och bloggar. Under denna period var det flera bloggare som valde att uppmärksamma kampanjen, vissa visade dessutom upp stolt vad de köpt. Nu har jag ingen specifik kunskap i marknadsföring, men jag skulle vilja hävda att kampanjen var en boost för märket. Lösningen ligger kanske inte så mycket i en prissänkning i sig (även om detta synnerligen skulle vara uppskattat från många håll) utan kanske mer i marknadsförningen av ekologiska produkter och märken, att våga låta dem ta plats på reklamskyltar och butikshyllor.

Dock får jag väl lägga till en brasklapp*** om att det är mer än 2½ år sedan jag gjorde mitt fältarbete och att jag på sistone inte tillbringat så mycket tid i Sverige och inte kan ge en uppdaterad bild av de svenska mataffärerna och deras ekologiska utbud. Vad hade fått er att vilja köpa, eller att köpa mer eko-mat?

*Se mitt tidagare bloginlägg om detta här.
**Skickar den gärna till intresserade personer.
***Finfint ord, brasklapp.

Problematiska museisamlingar

2012-01-03T23:53:00.004+01:00

De stora museiinstitutionerna i London och runt om i England är verkligen kolossala. British Museum, V&A, Ashmolean, Natural History Museum... Deras utställningshallar är gigantiska. Men så är deras samlingar också enorma. Samlingar som är uppbyggda av upptäcktsfärder och imperiebyggande. Eller, enligt andra: genom kolonisation och stöld. Friserna från Parthenon (även kända som the Elgin Marbles), Akropolis är en ständigt het potatis i fråga om återlämnade till Grekland.

Idag var jag på Victoria & Albert Museum (V&A) och tittade på delarna om Mellanöstern och Mughal-perioden i Indien. Det är imponerande detaljrika föremål skapade av hantverkstalanger genom århundraden. Men jag blir ändå irriterad. Förrutom att jag saknar intresse för konst och design och därmed inte besitter färdigheter att till fullo uppskatta alla utställningar i museet, så är det en annan sak som jag stör mig på: proveniensen.

Två exempel:

Sultan Qa'itbays minbar, en slags predikstol, från 1400-talets Egypten.

The Ardabil Carpet. En iransk matta från 1500-talet. Shah Tahmasp beställde två mattor till en helgedom (shrine) i ära av en förfäder. Cirka 5x10 meter.

Vad som inte framgick av utställningstexterna är hur de kom att hamna på V&A. Vilken väg har de tagit? Vem har varit ansvarig? Har de kommit som gåvor eller stöldgods? Hur kommer det sig att en predikstol och en matta från en gravplats har lämnat sina ursprungliga "hem" och hamnat på ett museum i ett helt annat land?

Enligt V&A's hemsida har de över 2 miljoner föremål i sina samlingar och flera tusentals är på display. Att ha detaljerad föremålshistoria till var och en av dessa är ett tidskrävande jobb. Och att fylla utställningssalarna med för många texter kan skrämma bort eller trötta ut besökarna. Dock har de en detaljerad databas på sin hemsida för den som är nyfiken på mer. Just de här föremålen saknade en historisk tidslinje. Mattan är tydligen inköpt av museet och här hävdas det att de inte är helt säkra på vem som beställde de två mattorna och de sägs ha varit använda i en moské med gravplats för grundaren av Safavid dynastin.

Som besökare är det lätt att beundra konsthantverken och imponeras av de stora samlingarna. Men personligen tycker jag att museerna har ett större ansvar vid införskaffandet av sina föremål. Visst, många av artefakterna har varit i samlingarna i hundra år och förr tyckte man inte det var så problematiskt att plocka på sig föremål, monument och byggnader från annekterade områden. Gigantiska museer är imponerande, men jag tror jag föredrar mindre komplex, med färre föremål och ett tydligare föremålsnarrativ och där museets egna historia sätts i en större omvärldskontext. Å andra sidan ska jag som svensk kanske inte kasta sten i glashus. Skansen är på sätt och vis en liknande museiinstitution där särskilda byggnader har plockats från sin hemmiljö för att "räddas" undan förfall och visas upp för en större publik...

I Love the 80's & 90's NYE Party

2012-01-01T18:56:00.002+01:00

Så var det plötsligt ett nytt år. 2012 enligt den gregorianska kalendern. Vi firade på I Love the 80's & 90's NYE Party i Kentish Town. Åldersgränsen var 18 men det var en ganska stor åldersspridning, såg några i femtioårsåldern som dansade glatt till de gamla klassikerna. Ett tag såg det ut som att vi skulle få fira tolvslaget i kön till gardroben på HMV Forum. Men efter ha köat i ungefär tjugo minuter var jackorna inlämnade (helt plötsligt förstår jag varför alla dessa ungdomar i tunna kortkorta klänningar går utan jacka kalla vinterkvällar) så lyckades vi ta oss ut på dansgolvet. Sista låten innan klockslaget var mina tonårsidoler Five med Everybody get up. Och för en gångs skull kändes det varken fel eller konstigt att dansa med och kunna låttexterna till Cotton Eye Joe eller Wannabe, alla var med på noterna. Och vem visste att Macarena-stegen satt kvar i benmärgen!?

Det var länge sedan jag gick ut och dansade på ett så här stort ställe och det är inte direkt som att jag saknat armbågar i ryggen, fulla tonåringar, folk som spiller öl på en eller det öl-slaskiga dansgolvet i trä med plastglas överallt...

Som inledning på det nya året möttes vi alla upp igen idag för en brunch. Vi gick på The Breakfast Club i Soho (de finns även på andra ställen i London). Folk pratar så högt om denna restaurang och det är tydligen ett populärt ställe, vi fick köa ute i regnet ett bra tag innan vi fick bord. Alla beställde The All American Pancakes, jag körde veggie-varianten. Visst, stället var mysigt, men jag var inte särskilt imponerad av maten. Pannkakorna var ganska tråkiga. Möjligen är jag van vid de svenska brunchernas standard (den bästa amerikanska brunchen jag haft hittills har nog varit på Southern Kitchen Café i Malmö), kanske hade pannkakssmeten en dålig dag...

Hoppas att ni hade ett fint avslut av 2011 och en härlig inledning av 2012!

Gott Nytt 2012!

2011-12-31T14:08:00.002+01:00

Önskar alla en härlig nyårsafton och nya krafttag inför 2012! Nya äventyr väntar runt hörnet.

Holy Island (Lindisfarne) juli 2011.

2011 - Året då studentlivet kom till ända

2011-12-30T15:57:00.000+01:00

Precis som ifjol verkar det som att dagen innan nyårsafton är dagen alla undrar hur man får en mango att mogna snabbare. Kanske är det populärt med mango-sorbet till tolvsslaget. Men mellan mango-topparna i statistiken så har det hänt lite grann.

Januari - mars: Andra terminen vid UCL, London. Irland. Fyra födelsedagskalas på samma vecka.

April - maj: Uppsatsskrivande och salsenta. Högsommarvärme i april. Volonärarbete. Skottland, hembesök i Sverige.

Juni - september: Fältarbete och uppsatsskrivande om kylskåp. Kusinbröllop. Northumberland, Skottland, Birmingham och hembesök i Sverige. Last Night of the Proms och sorgliga förväl.

Oktober - december: Praktik, jobbansökningar, doktorandintervju, arbetslöshet, osäker timanställning. Familjeträff i London. Hembesök i Sverige, Portsmouth, Oxford, Bath och Wales. Första julen utan familjen.

Bladen i 2012 års kalender är fortfarande blanka. Allt kan hända. Jag saknar redan studentlivet men försöker hålla en positiv inställning till att jag kan börja betala av CSN-lånet inom kort.

Veckans föremål: 9. Hänglås

2011-12-29T22:22:00.001+01:00

Hänglås kan användas till mycket, i detta fall till källarförråd, tvättstuga, jobbskåp och gymskåp. Lås symboliserar något privat, så som ett dagbokslås eller låset på ytterdörren. Inkräktare hålls på utsidan och det som förvaras på inuti lådan/skåpet/förrådet/huset är utom räckhåll för allmänhetens fingerfärdighet.

Christopher Polhelm (han på den nuvarande 500-ingen) lär vara hjärnan bakom det moderna hänglåset, men låsanordningar i sig går tillbaka ännu längre och går ofta att se på historiska och arkeologiska museer.

Jag tror att jag inhandlade det här 30mm låset på Willy:s för att använda på jobbet. Egentligen var det ironiskt att det skulle behövas ett lås, för att bli anställd på Posten behövde man ett rent utdrag från Polisregistert. Men "tillfället gör tjuven" säger dem, och skåpen var konstruerade för våra medhavda hänglås. Därefter användes det för att låsa torkrummet i tvättstugan, eller möjligen först på förrådsdörren innan ett tjockare införskaffades efter ett inbrott (de tog sig in utan att klippa bort hänglåset, allt för att få en säck tomma pantburkar). Därefter hamnade det i påsen med gymkläder för att låsa skåpet i omklädningsrummet innan det följde med till London för att användas till samma syfte. Men det var nog ganska onödiga gram som släpades med, för här kör man med myntlås (precis som i mataffärerna hemma) och inte har jag kommit iväg till gymmet särskilt ofta heller.

I grund och botten har låset används som skydd, en säkerhetsåtgärd. Egentligen vill jag tro gott om alla, men gång på gång motbevisas jag av folk som tycks ha helt andra spärrar än mig och som har andra idéer om etik och moral. På något sätt symboliserar hänglåset misstron mot allmänheten. Varför ska det vara så svårt att skilja på mitt och ditt? Och varför har vi ett sådant behov av att ha ett avgränsat och låsbart territorium där vi samlar alla våra privata "skatter" istället för att ha en öppen kollektiv känsla där alla delar lika? Är människan ett hamstrande släkte? Själv är jag otroligt duktig på att samla på mig diverse föremål som upptar plats och som sällan kommer till användning. Inspirerad av Pernilla ska jag dock försöka att få bukt med detta under 2012.

På ämnet förtroende och det svenska samhälle kan jag rekommendera Sociala fällor och tillitens problem av Bo Rothstein.

*Acknowledgements: Lina och Karin som jag för flera år sedan (2005?) gjorde ett mini-etnologiskt projekt om hänglås. Reflektioner (mer korrekt: vad jag kan minnas från vår analys) från detta projekt har inspirerat detta inlägg. Vid närmare eftertanke kan det faktiskt röra sig om exakt samma hänglås!

Internationellt julbord

2011-12-26T19:30:00.003+01:00

Julen blev riktigt trevlig! Alla närvarande satt i samma situation: vi hade inte möjlighet att åka hem till familjen på grund av ekonomi, jobb eller visa-status och ingen ville sitta ensam. Det var väldigt avslappnat och inga höga prestationskrav.

Grekisk vinmarinerad skinka med potatis och plommonsås. Svensk rotfruktslåda med mannagryn (mycket enkel att tillaga och väldigt billig, passar bra till vardags också). Sydkoreansk marinerad biff med grönsaker. Sydkoreanska riskakor med fiskkakor, nudlar och ägg. På bild saknas grekisk (?) rödbetssallad.


Svenskt efterrättsbord: apelsin- och pepparkakscheesecake, glögg och lussebullar. Både ostkakan och lussebullarna blev väldigt uppskattade. På bild saknas kinesiska (?) cookies. Jag har märkt att folk blir väldigt imponerade här när man bakar eget, det verkar vara praxis att köpa istället för att baka. Passade på att lära ut två nyttiga svenska ord: lussekatt och glögg.

Jag hoppas att ni hade en lugn och behaglig jul!

God Jul

2011-12-24T13:14:00.000+01:00

Julen är en dag sen här i Storbritannien. Affärerna är öppna som vanligt. Bussarna och tunnelbanan går enligt tidtabellen fram till ikväll (imorgon står de helt stilla). Medans ni hemma i Sverige dukar upp sillen, rödbetssalladen och steker de sista kötbullarna och prinskorvarna förbereder jag lussekatterna. Utan mortel är det lite knepigt att separera saffranstrådarna, men skam den som ger sig!

God Jul på er alla!

Kombinerad tvättmaskin och torktumlare?

2011-12-23T23:22:00.000+01:00

Så här på lillejulafton har jag funderat över varför det inte finns en kombinerad tvätt-och-tork-maskin. Det borde väl inte vara så svårt att få en maskin som tillsätter vatten att också tumla bort vattnet. Det skulle spara mycket plats i hemmet. Visst, man kan bara göra en maskin i taget, det kan vara en nackdel. Och som min vän påpekade, vilket företag skulle självmant vilja börja sälja enbart en maskin när de kan tjäna pengar på två maskiner?

Veckans föremål: 8. Kinesisk knut

2011-12-22T21:46:00.001+01:00

Jag ville få lite julprägling på veckans föremål men ganska så snart insåg jag att jag har inget juligt här i London, förrutom några julkort jag fått. Och ska sanningen fram så rymmer alla mina julsaker i Sverige i en låda lika stor som två skokartonger. Men så föll min blick på en röd dekoration jag fick från en f.d. kinesisk flatmate i julklapp ifjol, en så kallad kinesisk knut. Eller möjligen kinesisk tassel, i brist på bättre översättning.

Kinesiska knutar har tydligen en flera tusen år lång tradition bakom sig. Intressant nog fick jag alltså den här som julklapp. I Kina firar man traditionellt inte jul men från de kinesiska studenter jag pratat med så verkar det lite som att den västerländska seden börjat nysta sig in lite ändå. Och det är kanske inte så konstigt eftersom allt fler människor flyttar på sig över jordklotet, tillfälligt eller för alltid. Traditionerna följer med, förändras, adopteras, anpassas. Det kinesiska nyåret firas stort på Trafalgar Square i London. Halloween har börjat rota sig i Sverige. De amerikanska studenterna bjuder till Thanksgiving. Ramadan påverkar vad mataffärerna har som extra-erbjudande. Traditioner är inte statiska, de förändras med samtiden. När de blivit statiska är de snarare del av en museiuställning som kapslar in en tidsera. Lite som debatten härrom veckan om manliga Lucior (vilket fick mig att tänka på mitt eget Lucia-uppror i mellanstadiet när jag insisterade på att vara tomte till min lärares förfäran). Även Lucia-firandet har förändrats genom åren, oavsett vi vill det eller ej.

På tal om en riktig kulturblandning så kommer juldagen firas i svensk-grekisk-amerikansk-kanadensisk-kinesisk-sydkoreansk-brittisk-tappning. Det kommer bli väldigt intressant!

Cardiff

2011-12-21T19:47:00.002+01:00

Mitt första besök i Wales blev i Cardiff på besök hos en vän.

The Keep, en av de äldre delarna av Cardiff Castle som funnits sedan romarna, men det här fortet härstammar från the Normans.

De nyare delarna av Cardiff Castle, påbörjat på 1400-talet och sedan påbyggt allt eftersom.

Den senmedeltida byggnaden har dock under 1800-talet genomgått upprustning. William Burges har gjort imponerande utsmyckningar, här en väl dekorerad eldstad.

En av karusellerna i vinterlandet. Jag har aldrig förstått dessa gungkaruseller, de ser väldigt farliga ut...

Konstverk.

Wales Millennium Centre.

The Senedd, National Assembly for Wales. Ett slags parlament.

Norska sjömän och stolar i Cardiff

2011-12-19T20:24:00.001+01:00

Vad har den här stolen gemensamt med norska sjömän och Roald Dahl?

Jo, stolen står nämligen i den här kyrkan:

Norweigan Church i Cardiff från 1868 som numera är ett kulturcenter. Här samlades norska sjömän och är också platsen för författaren Roald Dahls dop.

Och hur var det nu med stolen? Jo den är till minne av att den norska prinsessan Martha Louise återinvigde kyrkan 1992. Så här tjugo år senare kan stolen tyckas vara ganska omodern och trist, men den var säkert väldigt tjusig på tiden det begav sig...

"Den norske sjømann er et gjennombarket folkeferd"

Romerska bad i Bath

2011-12-18T18:31:00.000+01:00

Åkte på en mini-resa västerut tidigare i veckan och gick i Jane Austen och Mr Darcy's fotspår. Sista på ett tag eftersom det går väldigt segt på jobbfronten. Bath är en väldigt fin stad med intressanta byggnader. Jag återvänder gärna en vår eller sommar för att se staden i ett annat ljus.

Pulteney Bridge.

Prince Bladud.

Bath Abbey.

Bath Abbey på platsen för de romerska baden.

En av Bath's välkända byggnader: Royal Crescent.

The Roman Baths. Det mesta av de romerska baden består av ruiner och utgrävningar man kan se i museet. Den här bassängen är ett av undantagen.

Vattnet är verkligen varmt, jag lovar! Bilden är med andra ord inte suddig, det är ånga från vattnet som stiger upp i den noll-gradiga luften.

Bath Abbey upplyst.

Veckans föremål: 7. Kalender

2011-12-14T16:26:00.003+01:00

Den mest miljövänliga kalendern måste nog vara filofaxen där man bara byter ut de lösa bladen och återanvänder själva fodralet. Jag hade en sådan för en himla massa år sedan men tröttnade på det kamoflauge-färgade fodralet. Som pacifist vet jag inte varför jag hade en period med militärflammor. Nåväl, då jag inte hittade jag inte en ny filofax som föll mig i smaken (jag är visst kräsen) och gick över till årsdagböcker.

Inför 2010 föll jag för Paperblanks och köpte mig en fin röd Foiled. De är något dyrare än andra almenackor men så mycket snyggare så jag såg det som en motivation att bara fylla året med fina uppelvelser. Jag blev så förtjust i den att jag köpte en likadan för år 2011. I år tänkte jag att jag skulle variera mig något, Paperblanks har utökat sin kollektion och dessutom ville jag gärna byta från veckouppslaget till en-dag-per-sida för att få plats med fler noteringar.

Efter två timmar, fem bokaffärer och väldigt stor beslutsångest kom jag mycket riktigt från affären med ett nytt format, men med samma design...

Det som i slutändan övervägde var att det mindre formatet vägde mindre och tog mindre plats. Och eftersom det formatet endast fanns i ett begränsat utbud blev det som det blev.

Anledningen att jag har en kalender är att jag är rädd för att glömma viktiga saker om jag inte skriver ner dem. Ibland lägger jag in viktiga händelser i mobilen med alarm för säkerhets skull. Det får mig lite att tänka på hur mycket vi tillförlitar vårt minne till andra saker. Kalendrar, mobiler, e-kalendrar osv. Undrar om vi krymper vårt eget minne när vi använder oss av megabites och USB-minnen? Har vi alltför många uppdrag och aktiviteter i dagens samhälle att vi har ett behov av att strukturera vardagen istället för att ta dagen som den kommer? Numera ska mötet passa ihop med projektets deadline, dagisets stängningstid, grossistens leveranstid, Shanghai's tidszon, lanseringen av senaste iPhonen...

Jag undrar hur jag hade klarat ett år utan en kalender. Hade mitt minne blivit bättre? Hade tappat tidskontrollen och förlorat en av mina starkaste kvaliteter: time-management? Hur gör ni för att organisera era liv?

Trial and error x2

2011-12-12T21:28:00.003+01:00

Morgonens läxa: Ät inte apelsin när du har en ljus tröja på dig.

Kvällens läxa: Ät inte apelsin när du har en vit tröja på dig.

Ibland tar det bara lite extra tid innan poletten trillar ner.

Svensk medeltidshistoria revised!

2011-12-09T15:29:00.001+01:00

Så har det visat sig att det inte alls är Magnus Ladulås som ligger i sin grav. Historieförfalskning eller en dundertabbe? Det får en att fundera över allt vi lärde oss på historielektionerna inte är hugget i sten. Under årens lopp har historien förändrats för att passa politiska ambitioner. Precis som Richard III i England har målats upp av Tudor-kungarna som en puckelryggad prinsmördare även om bevisen är tveksamma.

Dagens läxa: vi kan aldrig vara riktigt säkra på vårt förflutna.

Läs mer på Magnus Ladulås gravöppningsblogg här!

Personligen är jag väldigt intresserad av frågor som rör gravar och hur man behandlar gamla gravar. Det går att spekulera ifall det är rätt att öppna eller flytta en grav som är förseglad i god tro att kropparna kommer ligga där ostörda. Jag var en gång på studiebesök i ett museimagasin som stolt visade upp en massa vita kartonger innehållande kvarlevor från en medeltida kyrkogård som man funnit när man skulle bygga en väg. Jag var något chockad över behandlingen av dessa döda människor som troligen inte skulle gilla att hamna på museum. Samtidigt är jag väldigt nyfiken på resultatet från Karl Knutssons grav och hoppas på att ansökan går igenom.

* * *

För medeltidsintresserade på väg genom London i jul kan jag rekommendera The Canterbury Tales som spelas på Southwark Playhouse. Teatern är uppbyggd som en gammal taverna och krogen är öppen genom hela föreställningen och skådespelet och musiken tar plats runt omkring i lokalen. Föreställningen rekommenderas inte till de allra yngsta och man bör ha god förståelse för engelsk vers och dialekter (jag hade problem att hänga med emellanåt!). Men det är helt klart en häftig upplevelse till ett väldigt förmånligt pris!

Veckans föremål: 6. Brevpapper

2011-12-08T16:00:00.001+01:00

Den största delen av min skriftliga kommunikation med andra består av e-mail. Och några enstaka vykort. För femton år sedan bestod den av brev. Brev skrivna för hand på antingen papper utrivna ur ett kollegieblock eller på fint brevpapper erhållit i födelsedagspresent. Helst skulle det vara på brevpapper, det var så mycket roligare att läsa brev med (oftast) diskreta dekorationer runt texten.

För några månader sedan hämtade jag ett av mina kvarvarande brevpappers-set med mig till London då jag tyckte det var pinsamt att skriva brev till en gammal släkting (utan internetuppkoppling) på utrivet kollegiepapper. Det kändes som att brevet fick mer personlighet och signalerade genuin omtanke genom att använda brevpapper.

Jag misstänker att många med mig idag kommunicerar mer eller mindre uteslutande genom datorn eller SMS. Det känns ganska synd. För även om det går så snabbt att skriva ett e-mail och man kan få svar så snabbt, så är det inte samma tjusning som att komma hem och hitta ett personligt adresserat och handskrivet brev i brevlådan. Det går också att fundera över om dagens ungdom kommer att ha en sämre handstil idag då de skriver mer eller mindre allt genom datorer. När jag läst etnologi, historia och arkivvetenskap så har vi ofta fått titta på gamla texter skrivna med gammaldags handstil. Emellanåt var det omöjligt för mig att tyda vad som stod eftersom den klassiska skrivstilen förändrats så mycket under århundradena. De äldre arkivarierna kunde dock utan problem tyda de mest märkliga krumbukterna.

I flera år jobbade jag för Posten och det går nog knappast att hymla om att större delen av breven som gick igenom terminalerna var företagspost och reklam. Endast till jul och påsk kom en uppsjö av personlig kommunikation och då är det nästan alltid på färdigtryckta kort. Trots att jag och mina kollegor ofta svor i tysthet över Gallerix's utstansade kort i olika former som inte fick plats i facken (ibland hade vi gissningslekar genom att hålla upp baksidan och låta motståndaren lista ut vad kortet föreställde) så är trots allt vykorten en variant av ett personligt brev. Varje gång jag åker till en ny stad skickar jag ett vykort till min gudson. Dels för att jag som barn älskade att få personlig post och dels för att jag hoppas väcka lite reslust och brevskrivarlust hos honom när han blir äldre. Om inget annat så är det en tyst manifestation för mina forna kollegor sin runt om i landet sliter med tung företagspost varje dag i en kamp mot ett brevfritt samhälle.

Nu är det officiellt vinter (enligt mig)

2011-12-06T16:31:00.001+01:00

Det tog emot. Meteorologerna hävdar att det är runt 7 grader och här är tack och lov ingen snö. Men det är trots allt december och fasligt kallt, så nu är de fodrade höst/vinterskorna är framplockade. Vinterkappan har jag använt ett tag. Mössa nästa. Jag tror bestämt att det är vinter!

Jag vet inte hur jag ska klara av temperaturer under noll grader och snö, det är redan svinkallt* i huset!

*Och varför säger man svinkallt? Djur brukar ju vara ganska varma.

Taste of Christmas

2011-12-04T13:45:00.001+01:00

Blev bjuden på matmässan Taste of Christmas på det stora mässcentrat Excel ute i Docklands. Tydligen hade de auditions till Britain's got Talent på samma ställe så vi funderade lite på om vi hade någon talang att visa upp. Tyvärr missade vi Jamie Oliver som öppnade hela mässan på fredagen, men det fanns gått om andra kockar och montrar som bjöd på smakprover. Det var trångt emellanåt, för det är inte klokt hur folk beter sig när det ges möjlighet till gratisprover!

Excel London.

Gary Rhodes tillagade bread and butter pudding, som består i princip av bröd och smör. Och lite krydda och russin samt custard. Vi fick dessvärre inte möjlighet att smaka då publiken bokstavligen rusade fram för att roffa åt sig en sked full med pudding.

Frank Raymond tillagade en tre-rätters-middag bestående av ankterrin, havsabborre på sten och vit chokladmousse med apelsin.

Julljus och antropologi i Oxford

2011-12-03T22:09:00.001+01:00

I fredags åkte jag med en vän till Oxford för att lyssna på en antropologiföreläsning med Harvardprofessorn Michael Herzfeld: Negotiating space, buying time: The performance of housing politics in a Bankok community under siege. En väldigt intressant föreläsning! Och har man tagit sig hela vägen till Oxford (på billiga biljetter) så vore det ju synd att inte utnyttja möjligheten att vandra runt i den fina universitetsstaden. Det var över tio år sedan jag var här sist dessutom.

The Radcliffe Camera.

The Bridge of Sighs.

The Sheldonian Theatre.

The Ashmolean Mummy Boy. Baserat på en röngten av en liten mumiepojke har konstnären Angela Palmer återskapat röngtenbilden i bläck på 111 glasskivor. The Ashmolean Museum of Art and Archaeology.

Oxford University Museum of Natural History.

Pitt Rivers Museum, en enorm antropologisk samling av föremål grupperat utifrån olika material och användingsområden. På tok för många föremål och intryck för att smälta på en knapp timme.

Det visade sig att Oxford tände sin julbelysning på fredagskvällen och dagen till ära fanns det en julmarknad i staden och butikerna var öppna extra länge. För att inte tala om alla människor som var ute!

Kreativ ljusparad med många fantastiska kreationer skapade av skolbarn som stolt gick med i det långa tåget.

Inställd jul?

2011-12-01T13:03:00.001+01:00

Det lider tydligen mot jul. Jag missade helt att det var första advent i söndags och var nära på att missa att det var första december idag. Såg första avsnittet av Tjuvarnas jul på SVT Play. Det hör liksom till att se första avsnittet åtminstone. Fler blir det nog inte trots att jag verkligen gillade stämningen och scenografin, jag har länge önskat en julkalender med gammaldags stuk. Men skådespelet och storyn kändes ganska platt. Kanske håller jag på att bli för gammal, kanske kräver jag för mycket av tv-produktioner numera.

En vackert dekorerad julgran på mitt volontärjobb.

Julen känns så avlägsen samtidigt som den varit närvarande i London sedan åtminstone oktober. För ovanlighetens skull har jag inte hunnit tröttna på den. Det är ironiskt eftersom jag brukar få allergiska reaktioner med allt som har med julen att göra i december och vilja fly den. Möjligen är det för att jag faktiskt fått min vilja hörsammad i år: familjejulen är inställd, något jag försökt få igenom med demokratiska metoder i flera år. Jag borde alltså vara nöjd. Men istället längtar jag nästan efter att få plocka fram min samling av pepparkaksformar och baka 2kg pepparkaksdeg. Att rulla lussebullar. Att dricka Dufvenkrooks glögg. Att rimma på paket som är inköpta innan julmånaden ens hunnit börja. Jag som aldrig haft egen julgran och vars säsongsdekorationer rymmer i en låda i storlek av två skokartonger känner helt plötsligt ett behov av att återskapa julgranen på bilden ovan. Hade inte alla Lucia-konserter varit utsålda sedan länge hade jag nog köpt biljetter dit.

Jag är medveten om att det hela är en önskan om att få uppleva min barndomsdröm om en Bullerbyjul. Men den kommer alrig att inträffa, de jularna finns nog inte för någon. Så jag måste lära mig förhålla mig till julen utan besvikelse. Antingen fly den helt, eller ta tjuren vid hornen och göra det bästa av situationen. Första steget blir att besluta mig för om jag ska boka flygbiljetter till Sverige över jul eller inte.

Veckans föremål: 5. Gratisklocka

2011-11-30T17:49:00.000+01:00

För några år sedan slutade jag använda armandsur. Jag vet inte riktigt vad det beror på, om det var på frustrationen av hur snabbt läderremmarna gick sönder eller på grund av den vita randen på vänsterarmen som uppstod varje sommar. Kanske var det på grund av min tidshysteri, att jag ville bryta vanan att hela tiden ha kontroll över tiden och lära mig slappna av.

Men när jag började på mitt volontärarbete, och även när jag jobbar som event assistant vid behov, så behöver jag ha koll på tiden för olika aktiviteter och för att avlösa kollegor. Att hala upp mobiltelefonen känns väldigt oprofessionellt så jag behövde skaffa mig en klocka.

Genom min mobiltelefonsoperatör fick jag tidigare bonusgåvor när jag laddade kontantkortet och jag trodde mig ha tur när jag fick möjligheten att få den här Breo-klockan "gratis". Jag är lite tveksam till om den verkligen var gratis eftersom jag trots allt betalar pengar när jag ringer samtal. Klockan visade sig vara ganska värdelös. Förrutom att den är hemskt svår att ställa in korrekt tid på så är materialet väldigt obekvämt och säkerligen inte miljövänligt. Den är snäv att få över handen men väl på plats snurrar den irriterande fritt runt armleden. Vidare samlar den damm vilket ger den en än mer billig "look".

Det hela slutade med att jag hämtade hit min finklocka från Sverige (och som jag nu titt som tätt glömmer att ta fram eftersom jag lyckats vänja mig av med att använda klocka). Den här klockan med tillhörande plåtask får nog gå till en second hand-affär.

Benjamin Franklin House

2011-11-28T13:30:00.000+01:00

En annorlunda upplevelse i London är Benjamin Franklin House på 36 Craven Street, runt hörnet från Charing Cross och Trafalgar Square. Det är inget vanligt museum utan bjuder på en historisk inblick i Brittisk och Amerikansk 1700-tals historia med fokus på upplysningen, social historia och politik med teatrala och visuella inslag. Jag vill inte avslöja allt för mycket, men det är en väldigt spännande upplevelse! Man bör boka i förhand då grupperna inte kan vara för stora.

Portsmouth

2011-11-27T18:29:00.001+01:00

Spenderade lördagen i Portsmouth hos en vän och besökte A Victorian Festival of Christmas på Portsmouth Historic Dockyard. Portsmouth har sedan Tudor-peioden varit en viktig hamnstad för the British Navy och detta har påverkat mycket av staden.

Lord Horatio Nelson är en nyckelperson i staden. Samma snubbe som går att hitta på Trafalgar Square i London.

Spinnaker Tower.

Julmarknad med fejk-snö.

HMS Victory, Nelsons skepp.

"Why would you have a canon in your bedroom?" frågade en pojke ombord på HMS Warrior. Vi undrade det samma...

Ett av många krigsfartyg vi såg under båtturen i hamnen.

Victoriansk cykel. Det mest genuint Victorianska vi kunde se denna dag. Det var en mycket märklig marknad, och en betydligt märkligare procession på eftermiddagen med utklädda folk.

Spinnaker Tower.

HMS Warrior i julskrud. Ser det inte ut som att de har Jesus korsfäst på toppen av julgranen?

Veckans föremål: 4. Vikingahjälm

2011-11-24T12:46:00.001+01:00

Mer än en gång har jag fått höra att jag är en väldigt knepig person att köpa present till. Min svar är oftast "du behöver inte köpa något" eftersom vänskap inte manifesteras genom materiella utbyten, och jag föredrar ärligt talat upplevelser framför saker. Men, det är inte alla som håller med mig, och det händer att jag får "opersonliga" gåvor. Eller ja, de är inte opersonliga, som så, de är givna med genuin omtanke, men de har ingenting med min personlighet att göra. Exempelvis så har jag genom åren fått många parfymerade tvålar, detta till trots (eller kanske därför?) att jag har svårt för parfym och starka dofter.

Sedan finns det en annan kategori gåvor som verkligen knyter an till antingen mig eller någon specifik händelse. Priset i denna kategori kammades hem i år. Jag har under ett års tid "undervisat" ignoranta icke-skandinavier om att vikingarna inte hade horn på sina hjälmar, att detta var ett påfund under romantiken när man ville spetsa till föreställningar så som Valkyria. Historikern Dick Harrison kan säkerligen ge er en betydligt mer ingående föreläsning.

Nåväl, trots mina tappra försök att sprida kunskap så fick jag den här gåvan:

De till och med gick så långt att de letade på internet efter den perfekta vikingahjälmen. Plasthjälm, givetvis med horn, och fuskpäls och blont löshår. Men det är ju självklart att vikingar såg ut så här! Ju fler hjälmar med horn eller bilder med det samma som produceras och säljs som souvenirer och används som marknadsföring, desto mer utbredd blir den här hornbeklädde vikingen. En anakronism som sakta blir "sann".

På sätt och vis är det en väldigt rolig present, den symboliserar en del roliga minnen. Frågan är nu ifall jag någonsin kommer använda den, och i så fall, till vad? Jag har svårt att se mig själv släpa runt på den här hjälmen i flera år bara för att jag fick den av några fina vänner. Vilket i sin tur väcker funderingar kring hur accepterat det är att göra sig av med gåvor man fått av andra. Just nu bor den i en plastpåse i ett skåp, inte en särskilt hedervärd plats.

IKEA och demokratisk design

2011-11-21T22:46:00.001+01:00

När man ändå är i London och har väldigt mycket fritid kan man alltid passa på att gå på en himla massa intressanta föreläsningar på universiteten och museerna i staden.

Förra veckan blev det gamla receptböcker och dess likheter med moderna matbloggar med Sara Pennell, anordnat av the Wellcome Collection. Idag lyssnade jag på Pauline Garvey's paper Democratic Design and the IKEA Flapjack på UCL. Det var väldigt intressant att höra om en studie kring svenskars inredning i relation till IKEA och hur detta går att koppla till folkhemsbygget och standardiserat boende. Lite skrämmande också när hon visade upp bilder från 50- och 60-tals lägenheter och jag insåg att det där såg precis ut som mina gamla hyresrätter. Det var också intressant att höra om hur konceptet "demokratisk design" förknippas med Skandinavisk design och hur företaget tidigare hade som designfilosofi att alla skulle kunna ha råd att ett fint hem med praktiska möbler. Garvey berörde också hur konsumenterna själva förhåller sig till IKEA-produkterna. Exempelvis att vi gärna köper IKEA, men för mycket IKEA-möbler hemma ses som negativt, det blir en socialt steril miljö som saknar personlighet.

Intressant att nämna är att det tydligen nyligen fanns en kombinerad masterskurs och forskningsprojekt på Stockholms Universitet under namnet Opening the Flatpack: Ethnography, Art, and the Milly Bookcase. Kolla in deras blogg här och få tips på intressanta artiklar.

Vi är nog många svenskar som har en hel del att säga om IKEA. Både positivt och negativt. Och visst är det nog så att IKEA är en stor del av den svenska livsstilen och påverkar vår inredningsdesign.

Mer inlägg av mina vardagsbetraktelser kring IKEA finner ni här.

Söndag i London

2011-11-20T21:05:00.001+01:00

Söndagseftermiddagen tillbringades med en vän strosandes runt i centrala London. Vi började med att se en utställning om William Morris verk på Two Temple Place och sedan såg vi några utställningar i Somerset House.

Helgen har varit fantastiskt fin med strålande solsken igår och imorse låg London i dimma och kvällen slutade i ett vackert skimmer.

Themsen från Temple Station.

Skridskorinken sponsrad av Tiffany & Co på gården i Somerset House. Vi tog oss dock inte en tur. Tydligen anordnas det club nights här också, på och vid sidan av isen...

De yngsta kunde kana runt i en mindre rink med hjälp av pingviner.

Centrala London är sedan länge pyntad i julskrud. Här Somerset House's julgran. Det kanske inte syns så tydligt men på på taket står det SKATE.

Veckans föremål: 3. KeepCup

2011-11-16T15:56:00.001+01:00

Jag är ingen kaffedrickare ochatt köpa en tepåse och lite varmt vatten brukar vara oförskämt dyrt påcaféerna. Men så upptcäkte jag Chai Latten i UCLU:s caféer och så blev jagockså en sån där som köper dryck på språng. Samtidigt kändes det fruktansvärtfel. Var jag än går i London så springer folk runt med pappersmuggar från olikakedjor fyllda med kaffe eller annan dryck. På universitetet var det ofta litemer anonyma muggar klädda i brun wellpapp.

I huvudet började jagmultiplicera dessa muggar och med tanke på hur många människor som köper endryck ute var dag så borde en dags skörd av papperskoppar ihopstapladeresultera i ett väldigt långt rör. Det där röret ville jag inte vara delaktig iatt bygga.

Jag köpte mig en återanvändningsbarKeepCup i plast från studentkåren. Rättvisemärkt dessutom! Det gick attkombinera många olika färger men jag valde en lite mer enkel variant i svartoch lila. På många ställen får man avdrag på ca 10p (cirka 1 krona) om man tarmed sig sin egen kopp vilket är positivt! Dricker man en take-out kaffe per dag under ett år förbrukar man motsvarande 16 KeepCups och 5kg skräp! Beräkna ditt eget fotsteg här.

Mitt nya ilandsproblem är nu attkomma ihåg att ta med min kopp när jag går ut...

Biologiskt arvegods

2011-11-15T21:21:00.001+01:00

DN har en artikel om sydkoreaner som förvandlar sina anhöriga till pärlhalsband. Trångbodda kyrkogårdar har satt igång kreativiteten och numera är det möjligt att bära med sig sina käraste vart man än går.

Artikeln framställer asiaterna lite som ett märkligt folk med ovanliga vanor som måste studeras. Lite av antropologerna tänkte förr i tiden (och vissa än idag). Det här med att förvandla anhöriga till smycken och brevpressar är dock inget nytt, och inget som enbart sker i Sydkorea. I maj 2010 bloggade jag här om en liknande företeelse jag fann i Storbritannien. Dock får jag väl gardera mig med att säga att jag inte har några statistiska siffror över populariteten av dessa smycken och brevpressar innehållandes anfädernas kvarlevor så jag vet inte om det är fler än de 500 sydkoreaner som nappat på ett av de sydkoreanska företagens erbjudande.

13 - How are you sleeping these days?

2011-11-13T18:33:00.001+01:00

"Across London, people wake up from an identical, terrifying dream. At the same moment a young man named John returns home after years away to find economic gloom, ineffective protest, and a Prime Minister about to declare war. But John has a vision for the future and a way to make it happen."

När jag läste de här orden i en folder från National Theatre i somras visste jag direkt att 13 var en pjäs jag ville se. Och igår blev det äntligen av. Mike Bartletts pjäs är skrämmande aktuell och produktionen helt fantastisk. Den ger publiken en nyanserad bild av verkligheten, sett både utifrån idealisterna och politikernas synvinkel. Utan att avslöja allt för mycket så spelar den mycket på dikotomierna gott och ont, rätt och fel. Både jag och min vän var överens om att det här var bland det bästa vi sett på väldigt, väldigt länge. Vi gick direkt och köpte boken, det tryckta manuset i bokaffären efteråt.

Så är ni i London i december eller början av januari så tycker jag verkligen att ni ska gå och se den! Det finns billiga biljetter för £12 och för de ca 130 kronorna får ni kvalitet och förhoppningsvis en tankeställare.

Chips och Crisps

2011-11-11T10:32:00.001+01:00

Britterna tycks vara tokiga i potatis. Processerad potatis. Fritterad potatis. Och de äter potatisen på ungefär samma sätt som svenskar äter ketchup: till allt.

Givetvis är det här en överdrift men det ligger viss sanning i det. Ta till exempel deras chips, som är det samma som vi kallar för pommes frites (inte att förväxla med pommes stripes), den ständiga halvan i kombon fish and chips. Beroende på var man beställer mat så kan man ofta få man frågan "vill du ha ris eller chips till det?" Och då kan "det" vara allt från lasagne till indisk mat. I min värld är det helt otänkbart att ha potatis till pasta, det är liksom kolhydrater på kolhydrater.

Nästa exempel, och detta är betydligt mer skrämmande. Britternas crisps, vilka vi kallar chips (välkommen till landet tvärt-om där vänstertrafik är naturlag) ses inte alls som ett typiskt lördags-snacks. Jag skulle vilja hävda att i Sverige äts chips ur en stor skål som snacks till fredags- eller lördagskvällen. Eller kanske på mellanstadiediscot och födelsedagskalaset. I Storbritannien äter man det till lunch eller snacks. Jag skämtar inte! En typisk lunch tycks bestå av 1-2 klassiska sandwiches och en påse crisps. Och då pratar vi i alla generationer. Jag hjälper emellanåt till med skolsessioner på museet/turistattraktionen jag är volontär för och till lunch är det snarare regel än undantag att eleverna (ofta i 8-10 års åldern) plockar upp smörgåsar och en liten påse crisps tillsammans med dricka och kanske en frukt. Jag har fortfarande inte vant mig utan blir förvånad varje gång att föräldrar packar sina barns matsäck med något som i Sverige är klassat som godis. Och nu är detta inget som är reserverat för utflykter, utan detta är en högst vardaglig företeelse. Jag har sett föräldrar ge barn som inte är mer än fem år gamla en påse crisps på bussen som mellanmål. Meal-deals man kan köpa i mataffären består ofta av sandwich + dricka + crisps för en obetydlig summa. Köper du en stor chipspåse i affären, tänk er de här stora OLW eller vad de nu heter man köper för fest, så kommer man till sin förvåning att upptäcka att det inte är en stor påse innehållande chips, utan flera små påsar lämpade för skolutflykter och jobb-luncher.

Och som extra grädde på moset: bekanta har vittnat om att favoritsmörgåsen är crisp-sandwich. Alltså smörgås med chips i sig! Madness...

Veckans föremål: 2. Maskeradmask

2011-11-09T20:00:00.001+01:00

Det visade sig att jag och en vän delade födelsedag och vi beslutade i år att anordna något ihop. Vi bokade ovanvåningen på en mysig pub och skickade ut mail om att folk var välkomna att dela vår dag. Av min vän och hennes make fick jag den här kaninmasken (eller är det en björn?) som de tyckte var "Matilda":

En rosa paljetterad kanin är nog så långt ifrån "Matilda" man kan komma, men jag höll god min och hade den på mig den under delar av kvällen. Jag passade också på att låta den gå "laget runt" och ta bilder på flera av de närvarande när de hade den på sig. Nästan alla spexade till det och man kan se hur de gestaltar sin personlighet genom masken. Det är helfestliga bilder! Bilder som också är fyllda av glada minnen. Många av de närvarande har nu lämnat London, så även min vän och hennes make som åkt tillbaka till Brasilien.

Masken symboliserar på något sätt den normalitet som rådde under ett år. Under ett års tid var det personer jag träffade och umgicks med väldigt ofta, vissa flera gånger i veckan. När masteruppsatsen lämnades in och en efter en åkte hem bröts denna normalitet.Under detta år har det hänt så mycket. Förhoppningsvis har jag utvecklats akademiskt sett, även om det nog kommer ta ett tag innan jag inser hur. Men viktigast av allt är nog att jag hittat tillbaka till mig själv. Jag tror inte jag mått så här bra eller haft ett sådant brett socialt liv på 6-7 år.

Masken är kanske inte "Matilda" i sig, men den kommer för alltid bära konnotationer av mig och de människor runt mig under mitt mastersår.

PS. Idag spikades våra betyg på våra uppsatser. Givetvis ligger betygs-portalen nere idag så jag måste nervöst vänta någon dag till på resultatet. Diplomet får vi dock inte förrän nästa år, det brittiska systemet är fortfarande helt obegripligt för mig.

Wordfeudande

2011-11-07T19:45:00.001+01:00

Att söka jobb åtta timmar per dag är ganska orealistiskt. Vad som är mer realistiskt är att spä ut arbetssökandet med:

Maniskt dagligt bloggande.
Bloggsurfa (a.k.a. gå bloggenader som en Blue Maple Tree så fint kallade det när hon fortfarande bloggade).
Musikvideo-surfa på YouTube och finna band som To Kill A King.
Göra deltagandeobservationer på ämnet Wordfeud.

Jag hade förväntat mig betydligt mer av Wordfeud. Trodde åtminstone att det fanns någon slags statistik över vunna alfapet-omgångar och rekord-ord. Men nix. Dessutom är jag skeptisk till de märkliga böjningar av ord som spelet tillåter. Jag hade väldigt svårt att förstå dess tjusning, fram tills jag insåg att det var random-spelplanen som attraherar spelarna. Möjligheten att lägga ord som generar flera hundra poäng tycks vara en motivation till spelandet. Själv föredrar jag nog gamla hederliga alfapet där man sitter vid samma bord och kan samtala och bråka om reglerna. Men, jag antar att det är bra att folk tränar sitt ordförråd. Vem vet, kanske svenska folket blir bättre på att stava!?

Slutsats: Jag behöver ett jobb* så att jag kan hålla mig sysselsatt med "viktiga" saker.

*Dvs ett jobb som fyller ut glappen mellan timjobbet och volontärjobbet och som gärna får täcka hyran.

Arkeologisk utgrävning av kylskåpet

2011-11-06T19:27:00.000+01:00

Jag får ofta frågan varför jag fick för mig att betala en väldans massa tusen pund för att skriva en masteruppsats om kylskåp. Vad jag inte säger, men ofta tänker är då:
- För att vi svenskar är så himla bortskämda med att få ha vårt egen [student]lägenhet med vårt eget kylskåp. Och för att det är väldigt konstigt för mig att behöva dela kylskåp med fyra främlingar vilket gör att jag bara har en hylla till godo och inte kan handla så mycket frukt och grönsaker som jag brukar.
Istället säger jag lite mer diplomatiskt:
- Att dela kök gjorde att jag började observera hur vi alla använde de delade utrymmena på olika sätt.

Idag var det min tur att städa köket. Vi har ett rullande städschema som fungerar hyfsat. De flesta gör vad de ska. Det är väl mer så att vi har olika uppfattningar om vad som behövs städas och definitioner av vad smuts är. Jag kom fram till att det nog var dags att städa de tre facken i kylskåpsdörren som är gemensamma ytor till skillnad från hyllorna som är individuella territorier. Mig veterligen är det ingen som har städat kylen sedan jag flyttade in, mer än möjligtvis sitt eget hyllplan. Jag tog mig friheten att slänga lite matvaror som passerat sina bäst-före-datum. På sätt och viss var det som att göra en arkeologisk utgrävning av forna och nuvarande kylskåpsanvändare.

Svensk senap (september 2011) inköpt på IKEA av en f.d. flatmate som skänkte den vidare när hon flyttade ut i februari till en annan flatmate som lovade att äta upp den.
Oöppnad ris-mjölk (augusti 2011)
Smörgåsfett (juni 2011)
Kapris (december 2009)

Det hade helt klart kunnat vara värre om vi hade haft en större kyl. En tjej har redan tackat mig och sa att hon helt glömt bort att hennes produkt fortfarande fanns i kylskåpet. Det hela bekräftar en av mina observationer från fältarbetet. Saker som ställs i periferin, det vill säga såser och andra tillbehör som inte används särskilt frekvent, blir lätt bortglömda och skapar sig sitt eget revir som kylskåpsägaren inte har mycket kontroll över.

Guy Fawkes och julig glass

2011-11-05T22:06:00.001+01:00

Efter GB:s försök med pepparkaksglass och lussebullsglass ger sig Tesco in i leken med att lansera en julig glass. Mince Pie Ice Cream!

För er som är obekanta med Mince Pies så är det en jultradition i Storbritannien. Fyllningen, mincemeat, består inte längre av kött utan av russin, julkryddor, äpple, socker och citrusfrukter. Mince pies och mulled wine är en klassisk kombo på julmarknader och andra juliga aktiviteter.

Som glass lyckas det här inte riktigt. Jag vet inte om det beror på att julens smaker lämpar sig bättre i varmt än kallt format (ett faktum glassindustrin försöker utmana). Det kan också bero på konsistensen, jag vill nog hellre ha riktigt pajskal och fyllning snarare än smulor i glass.

Idag är det för övrigt Guy Fawkes Night när britterna smäller fyrverkerier hela dagen lång för att fira att en grupp sammansvurna misslyckades med att spränga parlamentet 1605.

Veckans föremål: 1. GoreTex-skor

2011-11-03T12:53:00.000+01:00

Idag introducerar jag en ny kategori här på bloggen: Veckans föremål. Under denna etikett kommer jag samla betraktelser utifrån mina personliga ägodelar. Genom föremålets livshistoria kommer jag försöka utnyttja erfarenheter från studier i materiell kultur och etnologi för att reflektera kring vardagshistoria, konsumtion och miljömedvetenhet.

* * *

Härrom dagen insåg jag att jag det senaste året gradvis lyckats förflytta de flesta par skor från Sverige till London. 14 par (inkluderat 2 par inneskor, 1 par regnstövlar, 1 par gym-skor, 2 par sommarskor,1 par festskor, 1 par jobbskor, 3 par stövlar, 2 par vinterkängor och 2 par walkingskor). Det är på tok för många skor. Det är pinsamt många för någon som avskyr att handla skor. De flesta har flera år på nacken och vissa ligger på gränsen till att slängas ut då de knappast kan bli räddade av den skickligaste skomakare.

Ett par kommer gå i sopkassen direkt efter detta inlägget är färdigskrivet. Mina beiga Viking-skor.

Är det något jag inte är särskilt förtjust i så är det att köpa skor. I synnerhet skor jag behöver gå mycket i. Förrutom det att få par faller mig i smaken så sitter de konstigt eller saknar en upphöjning vid hålfoten. Som barn var det alltid en mardröm - för både mig och min mor - att gå och handla skor, det tog timmar. Konstigt nog går jag fortfarande och handlar skor med min mamma, även om jag är med råge gammal nog att klara detta själv så tror jag att detta blivit hennes sätt att se till att jag faktiskt inhandlar skor jag behöver istället för skor som är snygga men inte praktiska. Något genant jag kan erkänna att det kan vara rätt behändigt att ha med mamma när det ska handlas skor, för på något märkligt vis har det blivit regel snarare än undantag att hon betalat för dem (kvalitetsskor är dyra för en student). Så var det även i fallet med dessa skor...

De vattentäta Viking-paret inhandlades ett tag innan jag flyttade till London och var en nödvändighet. De gamla trotjänarna hade fått gå i soptunnan. Dessvärre har jag aldrig kommit riktigt bra överens med de här skorna. De har givit mig många skoskav och det var inte förrän ganska nyligen jag insåg varför så många par strumpor har gått sönder på samma sätt det senaste året. Det är något fabrikatfel i vänster häl som gör dem obekväma.

De må se ut att vara i hyfsat skick på håll, men de är inte lämpliga för secondhand-affären om man tittar på sulan. Vänster skos yttersida bär ärr från en promenad längs Regent's Canal i 30-gradig hetta och smältande asfalt. Och tittar man på undersidan så ser man hur ojämnt slitna de blivit på mindre än ett och ett halvt år. De har blivit en förlängning av min kropp. Istället för att ge mig support och ändra min hållning har de formats efter mig innifrån samtidigt som de formats av min närmiljö utifrån och förändrat färg och bidragit till slitage.

De har i alla fall aldrig läckt in vatten...

Immateriell konsumtion

2011-11-02T13:43:00.001+01:00

Ända sedan jag läste Ann-Christin Grammings blogg-som-blivit-bok Köp inte den här boken! har jag velat läsa Judith Levines Not Buying it: My year without shopping. Nu har det äntligen blivit av. Båda böckerna berättar om ett år av köpstopp där inget mer än det mest nödvändiga får konsumeras, en utveckling av Adbusters Buy Nothing Day (som i år infaller den 26:e november).

Som jag tidigare nämnt är det ett grymt initiativ, väldigt beundransvärt. Vi konsumerar uppenbarligen allt för mycket i dagens samhälle när sopbergen växer snabbare än vi kan göra något åt dem. Vi behöver kanske inte köpa nya klädesplagg varje månad, eller byta ut en fullt fungerande möbel bara för att den inte är så trendig längre. Second-hand marknaden är ett fantastiskt alternativ där jordens resurser får ett andra liv. Jag vill inte gå in på debatten om att vi måste konsumera för att folk i fattiga länder ska få jobb och en chans att få samma levnadsstandard som oss, i så fall blir jag alltför politisk.

Vad jag är intresserad av, och som jag reagerade på i Levines bok (och vad jag vill minnas även från Grammings bok) är det är med att köpa tjänster. Genom att avstå köpa en tjänst (där inget materiellt byter ägare) framställer Levine sig som en väldigt konsekvent anti-konsument. Hon gick inte på teater, bio, restaurang osv. Museum, så länge de var gratis, godtogs. MEN! Gå till frisören var tydligen en nödvändighet. Detta har jag personligen väldigt svårt att förstå. Att betala någon att klippa ditt hår är okej, men inte att betala någon att laga din middag. Förvisso är det svårt att klippa sitt eget hår, men under större delen av min uppväxt var det min mamma som lekte frisör för det var för dyrt att ta hela familjen och få det gjort professionellt. Intressant att notera är att DN rapporterade härrom dagen att frisöryrket inte drabbas i samma utsträckning av det ekonomiska läget.

Själv lägger jag gärna pengar på kultur som teaterföreställningar och museiutställningar eftersom det ger mervärde till mitt liv. Dessutom stödjer jag en bransch som missunnas ekonomiskt av politiker, samma bransch jag själv vill en dag kunna arbeta inom. För mig handlar immateriell konsumtion i mångt och mycket om att samla på sig personliga upplevelser och erfarenheter. Att äta ute på restaurang och fik är kanske inte en nödvändighet, och svinnet från dessa ställen kan vara skrämmande stort. Men det finns också ett alternativ till Starbucks och Pizza Express. Att stödja de unika fiken, de små familjeägda restaurangerna, gärna de med miljöprofil som lyfter fram ekologisk och rättvisemärkt mat. Alternativet är så klart att anordna middagstillställnignar för vänner i hemmet

Att definiera konsumtion är med andra ord väldigt klurigt och i köpstopps-sammanhang är det kanske inte mer än rätt att låta deltagarna skapa sina egna kriterier. De tar i alla fall ställning genom att aktivt delta. Själv tycks jag endast i teorin leva efter ett konsekvent låg-konsumtions-ideal. I verkligheten känns det som att jag dränks av föremål runt omkring mig. I synnerhet böcker och papper (som jag plockar på mig överallt). Jag hade mått bra av att ha ett köpstoppsår och aktivt göra mig av med saker. Frågan är hur pass mentalt stark jag är för att faktiskt genomföra det...

Back in the game

2011-11-01T20:19:00.000+01:00

Höll min allra första "forsknings"-presentation idag. För ungefär 50 personer, de flesta doktorander eller museipersonal. På ämnet kylskåpspraktiker och matkonsumtion. Det var lite nervöst faktiskt och jag tyckte jag pratade i 190km/h och tappade ord. Men det gick bra och fick en hel del positiva kommentarer efteråt.

Det har knappt gått 1½ månad sedan masterprogrammet tog slut och jag börjar redan bli sugen på att fortsätta studera (som om 7 år på universitetet inte var nog). Vi får väl se om detta håller i sig när slutbetyget dimper ner inom de kommande två veckorna...

Afternoon Tea

2011-10-31T14:05:00.001+01:00

En trevlig brittisk tradition är Afternoon Tea som förrutom te oftast innehåller smörgåsar, scones och kakor. Som avskedsfika för en vän som snart lämnar London begav vi oss till mysiga Bea's of Bloomsbury.

Efter smörgåsfatet kom kakfatet in. Cupcakes, mango meringues (maränger), scones med clotted cream och jordgubbssylt, macaroons, brownies, marshmallows med Baileys smak och något smått till.

Det var debut för mig både för conceptet Afternoon Tea och macaroons. Det förra är fantastiskt. Det senare är något överreklamerat i min åsikt. Kanske är det för att "alla" (mestadels matbloggar och Anja) har pratat så mycket om hur fantastiska macaroons är, och för priset de kostar här i London så hade jag förväntat mig något så mycket mer. Det var tur att jag skippade frukosten, det var en väldigt maffig brunch, ovanligt söt brunch dock! Kan dock varmt rekommenderas Bea's som finns på tre olika platser i staden men deras flaggskepp ligger på Theobalds road inom promenadavstånd från Holborn och Russell Sqaure.

Apropå kakor så tog jag de här bilderna för någon vecka sedan på St. Pancras station. En bakad tunnelbanekarta! Klicka på bilderna för att se de finurliga namnen på stationerna...

Unsubscribe

2011-10-28T23:10:00.001+02:00

Har återfått kontroll över min mailbox genom till sist förstått hur jag ska filtrera meddelande från vissa avsändare så de hamnar direkt i undermappar istället för i inboxen. Så nu behöver jag inte känna samma olust av att mötas av 17 olästa mail varje gång jag loggar in. Endast de viktiga är de som syns när jag loggar in.

Har passat på att säga upp några meningslösa prenumerationer. De flesta är förvisso "bra" när man vill ha bra erbjudanden. Men om jag tänker efter så hade jag troligen inte utnyttjat tjänsten/företaget ifråga lika frekvent ifall jag inte haft mailerbjudandena, så i så går jag egentligen med förlust att prenumerera på dessa.

Givetvis blir inte företagen lika glada av att jag säger upp kontakten...

"We're suprised you're not interested in our exclusive money saving offers but hey we respect your choice."

Kanske är det för att jag just nu läser Not buying it av Judith Levine som får mig att reagera på formuleringen, men det känns som att man får en stämpel på sig att man är ganska dum ifall man inte vill spara pengar. Å andra sidan är det här inget nytt, Daniel Miller i A Theory of Shopping (1998) har skrivit om hur konsumenter uppfattar thrift, sparsamhet. "Köp tre betala för två"-erbjudanden är typiska exempel. Det vore ju ganska korkat att inte köpa tre om man ändå hade tänkt köpa två. Och även om du inte hade tänkt köpa en tröja idag så är det ju ett väldigt bra erbjudande med halva reapriset. Egentligen går företagen säkert med vinst även när saker och matvaror säljs till rabatterat pris, vilket kan få en att undra hur mycket (eller snarare hur lite) de egentligen betalar för sina varor från början...

Som om ingenting hänt

2011-10-24T23:10:00.002+02:00

När man har varit borta ett tag inser man hur mycket som förändrats, förändringar som inte hade varit så uppenbara om man hade varit närvarande under hela förändringsprocessen och därmed vant sig vid det nya. Det kan vara allt från konkreta förändringar som ändrade bussnät och byggnader som förändrar stadslandskapet, till kulturella företeelser som Idol-deltagare man "bör" känna till eller böcker och tv-serier man bör ha hängt med i.

Sedan finns det platser som aldrig tycks förändras. Det spelar ingen roll hur länge man varit borta och hur mycket som än hänt, allt är precis som vanligt, så som man är van vid. Det finns två sådana platser för mig. Fast egentligen är det nog personerna som finns på de platserna som gör dem så speciella.

Det första är hemma hos en av mina närmsta vänner som jag känt sedan mellanstadiet. Hennes familj har alltid välkomnat mig och fått mig att känna mig som hemma. De lät mig till och med bo hos dem till och från under ett år i tonåren. Det spelar inte någon roll att jag och min vän under några år inte hade någon kontakt alls eller att hon sedan länge flyttat hemifrån, när jag kommer hem till hennes föräldrar känns det precis som det var i förra veckan som jag var där nästan varje dag.

Den andra platsen är min gamla universitetsinstitution. Kanske är det för att jag läst fyra terminer där, utspritt över fyra år, och gjort en kortare praktik där så att personalen blivit van med att se mig där. Jag har gjort det till en vana att titta in med jämna mellanrum, dels för att hålla kontakten och hålla mig ajour med vad som händer, men också för att det är trevliga människor som jobbar där. Givetvis händer det massor mellan besöken, men det är en välkomnande miljö och det känns bra att vara ihågkommen trots att jag inte längre är student där.

Har du en plats eller särskilda personer som får dig att känna som att ingen tid har förflutit alls?

Omväxling förnöjer

2011-10-22T21:58:00.001+02:00

Omväxling förnöjer. I torsdags såg jag Backbeat (musikalen om Beatles tidiga karriär i Hamburg) i London. Idag såg jag Anders Johanssons show om hjärnan i Malmö. Vem vet var jag är imorgon...

Anders var lika rolig som alltid och lyckades få in E-Type med sina elva vikingabåtar och ihjälkörda rådjur som borde ringa polisen. Och givetvis kommunen som misslyckades med att skjuta ihjäl den vita exemplariska ankan för att den inte skulle frysa ihjäl...

Public Call Police Box

2011-10-19T22:50:00.001+02:00

Ibland blir det lite fel...

Utanför Aldgate Station.

Ur funktion: gratis telefon. Vill du ringa polisen var god använd betaltelefonen.

Fröken Miss

2011-10-16T17:36:00.000+02:00

Appropå britternas förtjustning i titlar så fick jag mig en funderare i veckan. Har hjälpt till med en hel del skolklasser som kommer till praktikplatsen för guidning/undervisning och alla ungar kallar museipedagogerna - och mig för den delen - för "Miss". Till och med lärarna. De duar inte, utan det är "Miss" när de vill ha uppmärksamhet eller vill ställa en fråga.

Till en början tyckte jag detta var lite ovant. "Så gör ju inte ungarna hemma i Sverige" tänkte jag. Sen tänkte jag lite till, och då insåg jag att Miss översätts till Fröken, och visst kattsingen sa jag "Fröken" till mina lärare i alla fall i lågstadiet. Även fröknarna som uppenbarligen var gifta och borde bli kallade Fru.

Det är lustigt hur vår användning för Fröken i det svenska språket har förvandlat ordets betydelse till att bli en yrkestitel och inte bara ett civilstånd/en titel.

Mode som terapi

2011-10-12T22:44:00.001+02:00

Det finns ju folk som har shopping som hobby. Det finns också folk som har shopping som terapi, för att känna sig lite bättre belönar de sig själva med något nytt.

Sedan finns det visst klädesplagg som fungerar som terapeuter...

Mitt namn - mitt liv

2011-10-11T21:00:00.000+02:00

Alla har vi ett namn. Eller åtminstone kallas för något.

Matilda var resultatet efter långa namnlistor på potentiella namn och efter veton mot Åslög, Gunlög och Adelle. Matilda var kompromissen. Dels för att det gick att uttala på svenska och engelska. Och dels för att mina föräldrar inte trodde det kunde gå att komma på några smeknamn. Tji fick de, trots att de valde att stava det utan H så stavar resten av världen mitt namn med H. I skolan och ända fram till idag har det blivit Mat-Hilda, Matte, Matteboken, Matt, Matty...

I Sverige har jag märkt att få personer tilltalar mig vid namn. Intressant nog så är jag nog själv dålig på att i konsversation med en annan person använda deras namn istället för "du". När jag var liten använde min mamma hela mitt namn ifall jag förargat henne, Matilda + mellannamn + efternamn. Min förra pojkvän använde ytterst sällan mitt namn, i princip aldrig mer än när det var något allvarligt. Här i London med alla internationella studenter hör jag mitt namn betydligt oftare. Det kändes lite konstigt i början eftersom jag inte identifierade mig själv med mitt namn, det var bara ett namn jag skrev under papper med eller presenterade mig med när jag träffade nya personer. Lite som att säga Doktor, eller Snickare.

Jag har börjat vänja mig vid mitt namn. Även om det emellanåt blir lite väl tjatigt att höra referenser till Roald Dahl, eller att folk brister ut i "Matilda, Matilda, she took me money and run Venezuela" eller nynna på Waltzing Matilda. Jag har till och med Harry Belafonte's låt som ringsignal sedan något år tillbaka.

DN har en intressant intervju med den hemskt trevliga etnologen Charlotte Hagström* om betydelsen av att ha ett namn och att bli berövad sitt namn.

*Som för tillfället forskar om vardagsliv och spelande mammor tillsammans med Jessica Enevold i ett projekt vid namn Gaming Moms.

Återvändande bokglädje

2011-10-10T21:25:00.000+02:00

Det känns så härligt befriande att plötsligt ha ro att läsa skönlitteratur efter ett år av i princip bara antroplogiska texter. Att läsa ~~sittandes~~ ståendes tunnelbanetåget i rusningstrafiken gör det betydligt lättare att skärma sig från faktumet att för många människor trängs på för liten yta.

Det är lustigt hur studier kan få en att tappa lusten att läsa. Men sitter man flera timmar om dagen på biblioteket och bläddrar i böcker och läser artiklar online så är man ganska trött i ögonen när man kommer hem på kvällen. Å andra sidan så vet jag ju inte hur pass logiskt det egentligen var att sätta sig vid datorn på nytt när man kom hem bara för att glo på någon fånig serie. Mycket märkligt att jag inte har glasögon än, så mycket som mina ögon utsatts för datorskärmar.

Nu behöver jag goda lästips! Helst på engelska. Och allra helst bladvändarböcker. Inget tungsmält just nu, bara böcker som griper tag i en direkt och som får tiden att bara flyga iväg. Alla tips emottages tacksamt!

Livet som praktikant

2011-10-09T12:35:00.002+02:00

Gör praktik just nu. Precis inom det området jag skulle vilja jobba med. Och jag trivs som fisken i vattnet. Jag får göra riktiga arbetsuppgifter, följa olika projekt, vara behind-the-scenes på ett fantastiskt historiskt ställe. Dessutom får jag struktur på vardagen genom att ha fasta arbetstider. Det enda kruxet är att det bara är några veckor och att det inte är betalt.

Att ha en inkomst på 0kr som ska täcka hyra, mat och resekostnader går inte riktigt jämnt ut. Förhoppningsvis blir det ändring på detta snart eftersom CSN:s återbetalningskrav borde dyka upp när som helst.. Har fått en behovsanställning (dvs när arbetsgivaren behöver en extra hand) inom ett helt annat område från november vilket är bättre än inget. Jag vill ju så hemskt gärna jobba inom kulturarvssektorn med pedagogik och/eller evenemang. Desvärre verkar det vara väldigt tunnsått med jobb inom museivärlden just nu i Sverige. Märkligt nog finns det fler doktorandpositioner än museijobb.

Det ordnar sig säkert, det har det gjort förr...

Arbetslivserfarenhet

2011-10-06T21:51:00.000+02:00

Man vet att man nog håller på att bli vuxen om man konstaterar att man behöver inhandla ett antal par svarta strumpor för att matcha svarta skor och svarta byxor.

Räknefel III

2011-10-03T20:22:00.001+02:00

Om du blir påkommen med att ha fel biljett på tunnelbanan men betalar din bot inom tre veckor så behöver du bara betala halva, det vill säga £25. Men matar du en duva kan du få böter på minst £75 och max £2500. I say no more...

Birmingham

2011-10-01T13:05:00.003+02:00

Runt 28 grader varmt i London, helt galet varmt!!

Har varit nyfiken på Brimingham ett tag och kom iväg nu i veckan. Det är en mycket besynnerlig stad med många olika slags stadsdelar. Ett område känns som Amerika, ett annat har en massa konstverk, ett tredje är ett supermysigt kanalområde. Sedan har vi det gamla industriområdet, området med hundratals juvelerare bredvid varandra (alla som hävdar de har kanonpriser på diamanter och guld till den grad att jag börjar undra om vi inte har inflation av diamanter) och så centrum med enorma shoppingcenter.

Council House på Victoria Square.

Konstverk.

Kanalen. Åkte en kanaltur på en timme, men större delen av resan var genom det gamla industriområdet som såg ganska förfallet och tråkigt ut. Var dessutom ganska irriterad på en av de som jobbade på båten som tyckte det var kul att prata högt med resenärerna, så högt att hon överröstade speaker-rösten som berättade vad det var vi såg.

En av de äldsta broarna.

Selfridges.

Upptäckte dock alldeles försent att det fanns ett intressant living history museum (the Black Country Living Museum) utanför staden (i stil med Beamish) så jag kanske får återkomma till staden en dag. Nu blir det nog dessvärre inte många upptäcksresor på ett tag, måste hitta ett jobb som kan finansiera resor först...

Scotland

2011-09-27T21:10:00.000+02:00

Några bilder från senaste vistelsen i Scotland. Hade Dundee som bas men var inte särskilt förtjust i staden. Jag tog inte många bilder och inte heller kuskade jag runt särskilt mycket. Tog det ganska lugnt och umgicks med trevligt sällskap.

Hamnområde i Dundee.

Glamis Castle (uttalas Glams) där den brittiska drottningens moder växte upp.

Scottish Highland cattle.

The Royal and Ancient Golf Club's klubbhus var strikt för medlemmar. St. Andrews lär vara golfens ursprung och staden var full med golfare och golfshoppar. Och en hel del universitetsstudenter.

Katedralen i St. Andrews med en något nyare kyrkogård.

Hamnen.

St. Andews från hamnen.

Sista dagen var jag ganska trött på Dundee - som till stor del tycks bestå av shoppingcenter - och åkte till Edinburgh istället och promenerade runt och shoppade (ganska ologiskt men betydligt mysigare stad).

British Parliament

2011-09-24T19:39:00.001+02:00

Parlamentet uppifrån.

Och nerifrån.

Innan man fick gå in gick man igenom flygplanskontroll och så fick man ett eget "pass". Ganska dåligt pass dock, bilden var väldigt grynig och det var svårt att urskilja något annat än en difus ansiktsform.

Westminister Hall.

Minnesplakat över historiska händelser fanns här och var i den stora salen som bär anor från 1000-talet. De andra byggnaderna är betydligt nyare och inredda i Victoriansk stil.

Hit men inte längre. Efter den här punkten fick vi inte ta fotografier, så vill se mer får ni besöka parlamentet sjäva. Se här för mer information.

Sad goodbyes och London Eye

2011-09-19T22:51:00.003+02:00

Det känns sorgligt att säga adjö till vän efter vän som lämnar London. Imorgon har jag bott här i ett år och det känns konstigt att veta att jag inte kommer se folk varje dag längre. Vissa kanske aldrig igen. Helgen har inneburit en hel del avsked men också en hel del turistande som inte hunnits med tidigare. London Eye, Tate Modern och Parliament.

Up we go!

Hjulet underifrån

Fritt fall...

On top of the ~~world~~ wheel

Houses of Parliament

Imorgon bär det av upp till Scotland igen, den här gången till Fife och en bloggvän.

Fri som en fågel

2011-09-15T11:46:00.003+02:00

Masteruppsatsen om folks användning av kylskåp och cirkulation av mat i Londonska hushåll är färdig, utskriven, inbunden och inlämnad! Nu är det bara att sitta och vänta på betyg på uppsats och salstenta, besked vi får först i november.

Och så kanske det är dags att lägga in en högre växel i jobbsökandet eftersom jag nu är arbetslös. Yay!

Lustigt nog inträffar detta avslut av min totalt 20 år långa akademiska karriär på femårsdagen för Vardagens Mysterium. 655 inlägg har det blivit. Och det blir nog några till... :)

Nu: välförtjänt vila och partaj!

Last Night of the Proms 2011

2011-09-11T10:48:00.000+02:00

Varje gång jag går på konsert på Royal Albert Hall händer det märkliga ting. Första gången ställde alla sig upp och gjorde märkliga gester i refrängen till The Twelve Days of Christmas. Förra gången invaderade vikingarna publiken. Och igår, igår tog nog priset i märklighet. Det var Last Night of the Proms, jag hade lyckats få tag i en restbiljett, förvisso ingen superbra plats men jag kan nu bocka av ytterligare en sak på listan "saker jag måste göra i London innan jag flyttar hem."

Royal Albert Hall

The Proms är en musikfestival som pågår i två månader sedan över hundra år tillbaka i Royal Albert Hall och 2011 års säsong avslutades alltså igår.

Prince Albert Himself, The Albert Memorial.

Det var en märklig blandning av människor. En hel del var klädda i aftonklänningar och kostym. Andra kom hade maskeradkostymer. De flesta hade flaggor med sig, i varierande storlekar. En hel del svenska flaggor och röster kunde urskiljas i vimlet.

Det började som en ganska vanlig konsert med en publik som var där för att lyssna och uppskatta musiken. Men efter varje musikstyckes slut hände det märkliga ting. Flaggor viftades, det var ballongtävling i vem som kunde släppa ut luften ur ballongen och lyckas få den att sväva ända upp i taket, det var visselpipor... Ju närmre slutet desto mer saker hände det nere på ståplatserna. Små märkliga ritualer utspelades när pianot (Lang Lang var fantastisk på pianot) bars in, när vissa låtar spelades. Fler och fler flaggor dök upp, men så fort musiken började försvann de på nytt. För en utomstående som aldrig varit där var det hela mycket märkligt men underhållande.

För de som inte fått tag i biljett så visades allt på TV, på storbildsskärm i Hyde Park och på andra ställen runt om i landet. Det är en folkfest i flaggviftande och allsång, det är nog det närmsta jag kan komma att beskriva det i ord.

Susan Bullock sjunger Rule Britannia. Med hjälp av publiken. Och med mindre hjälp av den märkliga rekvisitan.

Titel-hierarki

2011-09-04T14:02:00.007+02:00

Eftersom det blivit hög tid att söka jobb och det ärligt talat var ett tag sedan jag skrev en seriös jobbansökan kände jag att jag behövde lite träning. I Storbritannien använder de sig ofta av ansökningsformulär på internet och dessa är rätt kniviga, inte nog med att det tar timmar att fylla i all erfarenhet man har sedan ska man svara på en hel del frågor om sig själv i relation till jobbet. Ofta vill de att man lyfter fram exempel som styrker det man hävdar att man kan. Det är tufft, men jag har insett hur nyttigt det är eftersom det lär mig hur jag kan skriva ansökningsbrev när jag kommer tillbaka till Sverige. Om nu inte någon av de här "tränings"-ansökningarna skulle ge napp vill säga.

Här i UK är de ganska nojjiga med alla titlar. De vill alltid att man fyller i Miss, Mrs, Ms, Mr, Dr osv varje gång man handlar över internet, fyller i en utvärdering, öppnar bankkonto, gå på gym... Titel-hysterin känns väldigt tröttsam. Inte nog med att man separerar gift från ogift (gäller dock inte män som alltid är Mr), man från kvinna, det finns en hel vetenskap i titel-hierarki! Se nedan på exempel hämtade från en av de här tränings-blanketterna jag roat mig med:

(Klicka på bilden för att se texten bättre.)
Inte nog med att man kan vara the Right Honourable, det går att vara the Right Honourable Sir eller Lord. De flesta vet jag inte ens vad det betyder! Och man kan fråga sig om det är någon annan än administationen för kungahuset som har koll på skillnaderna...

Hade varit kul att fylla i Pipe-Major, The Honourable eller Duchess (man kan fråga sig vad skillnaden är att vara Duchess och the Duchess) men som vanligt får man nöja sig med Miss.

Scattered thoughts from a scattered mind

2011-09-01T18:31:00.001+02:00

Some days this makes sense, other days not...

Med verkligheten runt hörnet

2011-08-31T15:55:00.006+02:00

Jag refererar artiklar om dörrar, om fönster och om garderober Jag citerar böcker om städning, japanska hus och strömavbrott. Och någonstans där mitt emellan dyker shoppinglistor och mikrovågsugnar upp. Och därtill Jean-Pierre Warnier's antropologiska analys om kungakroppar i Cameroon som containrar.

Emellanåt känns det inte så självklart vad det är för ämne jag skriver om.

Cirka två veckor kvar nu... Verkligheten börjar göra sig påmind. Putsar lite på CV:t och funderar vad jag ska bli när jag blir stor. Snart är det adjöss med studentrabatter och "stadig" inkomst i form av lån.

Jag blir lika förvånad var gång...

2011-08-24T15:14:00.005+02:00

... folk svarar i sin mobiltelefon på toaletten. Förutom deno hygieniska aspekten så trodde jag att toabesöket var lite mer privat än så. Å andra sidan är kanske toaletten på universitetsbiblioteket de ställen man kan tala i telefon utan att utsättas för mörka blickar av andra studenter eller bli tillsagd av patrullerande ordningsvakter.

Så tydligen är WC-rummet inte lika privat och heligt för alla. Minns att jag ringde en vän för några år sedan och han svarade medans han stod i duschen...

Nyttiga svenska ord att kunna?

2011-08-23T18:29:00.001+02:00

Nästan varje gång jag nämner att jag är svensk så är det någon som har åtminstone en svensk vän. Kanske inte särskilt förvånande eftersom det bor väldigt många svenskar i London. Det som är mer intressant är vilka svenska ord de fått lära sig av sina skandinaviska kamrater.

Förrutom en hel del svordomar så dyker det upp en del märkligheter. Idag var det en kille som var väldigt stolt över att kunna ordet "struts". Själv kunde jag inte begripa vad just det djuret skulle vara nyttigt att kunna säga. En annan kille sjöng glatt "helan går" för mig och berättade att han kunde säga "Göteborg" på det rätta svenska sättet. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig, om jag ska applådera eller lära dem sjunga "vitvarusången" av Anders och Måns så att de kan roa sina svenska vänner.

Lägesrapport

2011-08-18T22:10:00.006+02:00

Kom tillbaka till London i förra veckan när upploppen nått sitt crescendo. Trots att mitt område var med någon mindre incident förskonat var det ändå pubbar och affärer som bommat igen fönster och dörrar med playwoodskivor. Polisen närvaro var också betydligt påtaglig Allt har återgått till sitt normala med undantag för diskussionerna som levt kvar. Domstolarna arbetar igenom åtalen på löpande band och unga människor döms till höga fängelsestraff för att ha skapat facebook-grupper eller stulit en läsk. Det hela går väldigt snabbt och man kan undra hur rättvist det egentligen är. När premiärminstern talar om barn utan fäder som en av många orsaker till samhällsproblem blir i alla fall jag väldigt orolig. Samma premiärminister drog igenom höjningen av studieavgiften i våras som nu gör att färre har råd att gå på universitetet och fler kommer gå arbetslösa. Jag är för att de som deltagit i upploppen på ett eller annat sätt ska få ett straff så att de lär sig av sina konsekvenser även om de redan ångrar sig. Men det finns olika grader på straffskalan. Obligatorisk samhällstjänst där de får hjälpa till att laga butiker som slagits sönder och arbeta med de butiksägare som förlorade allt skulle förhoppningsvis lära dem hårt arbete och ödmjukhet.

I övrigt är det uppsatsskrivande som gäller. 6-7 dagar i veckan. Effektiviteten är dock lite svajande. Normalt sätt arbetar jag som bäst på morgonen, dvs från 9 när biblioteket öppnar fram till lunchtid runt halv ett. Sedan går det brant utåt. Eftermiddagen spenderades idag med att prata med kurskamrater i ett tomt datorrum i tre timmar. Efter ha lyckats skriva 3-4 rader totalt under denna tid förflyttade jag mig hem till en vän och drack te och pratade i ytterligare tre timmar. Inte undra på att jag är helt slut varje kväll när jag kommer hem! ;)

Souvenirer...

2011-08-08T19:52:00.002+02:00

Packar väskan igen för att åka tillbaka och skriva färdigt uppsatsen. Ungefär en månad kvar nu sedan börjar livet som arbetssökande. Hu!

Med i väskan finns bröd. Riktigt svenskt och gott tunnbröd! Lite märklig packning kanske men det brittiska brödet är väldigt tråkigt.

(Detta inlägg är för övrigt ett test med en sådan där dum-fån så förhoppningsvis kommer ni se en bild någonstans i inlägget.)

Barnvagnar som åker kollektivt

2011-08-06T19:10:00.005+02:00

Är på besök hemma. Det var nästan att jag inte kom iväg för alla tåg till flygplatsen var inställda och jag kom dit tio minuter efter avgång. Kön till ombokningen var enorm och personalen på lågprisflygbolaget sa att vi kunde vara glada om vi kom iväg 5-6 dagar senare. Men med ett annat flygbolag och en annan flygplats så kom jag hem.

På temat kollektivtrafik så har jag gjort en intressant iakttagelse mellan Sverige och London. Här hemma tas det för givet att man kan ta barnvagnen på bussen, oavsett storlek på vagn, tid på dygnet osv. I London åker ingen (förutom någon enstaka turist, som den danska barnfamiljen härrom dagen som tryckte in sin stora Emmaljunga vagn) med barnvagn på tunnelbanan, dels för att det inte får plats under rusningstid och dels för att hissar och rulltrappor inte finns på alla stationer. På bussarna ser man barnvagnar men oftast sulkys och andra små ihopfällbara vagnar. Här har man inte stora vagnar till barnen, och skulle man ha det så tar man inte dem på bussen eftersom man antagligen har en egen bil.

Nu vill jag betona att jag inte dömer varken den ena eller den andra, men det är intressant och se hur vi här i Sverige tar för givet att kunna åka kollektivt med barn och hur storleken på barnvagnar skiljer sig mellan olika länder.

Vikingar enligt britterna

2011-07-31T12:55:00.002+02:00

Ett av mina favorit tv-program här i London är Horrible Histories. Ett fantastiskt historieprogram för unga i sketchformat baserat på märkliga fakta. De gör hysteriskt roliga musikvideos dessutom. Igår hade en egen Proms i Royal Albert Hall. Jag lyckades få tag i några gratisbiljetter och jag och en vän satt med en massa barnfamiljer och lyssnade på klassisk musik varvat med sketcher och musiken från Horrible Histories. Väl värt detta frånsett barn som hoppade i stolarna och föräldrar som pratade i mobiltelefon.

Här är sista låten (Literally: The Viking Song) med vikingarna (mannen längst till höger är Döden som egentligen inte hade något med denna låten att göra). Det är intressant och se hur vikingarna porträteras i detta land. Oftast highlightas plundringarna och slaktandet av munkar. Vi ska väl vara glada att de inte har hjälmar med horn!

Literally: The Viking Song

The Holy Island / Lindisfarne

2011-07-28T20:48:00.013+02:00

Sista delen av min Northumberland-resa: The Holy Island. Det var en väldigt härlig ö som andades lugnhet. Jag åker gärna hit igen!
Lindisfarne Castle. Försvarsborg från Tudor-eran men som på senare tid blivit ombyggt.

Det var underbart väder och trots att det befann sig en hel del turister på ön så var dessa mest lokaliserade i byn. Stranden på östra sidan kunde man ha för sig själv. En stor del av ön är naturreservat och det var ett härligt ställe att vandra runt på (ön är inte så stor så det tar inte särskilt lång tid).
Jag tror att det finns ett svart får i flocken...
Varje år vandrar flera pilgrimer över från fastlandet till the Holy Island. När det är ebb givetvis. Pålarna i vattnet visar gångvägen. Själv tog jag bussen hit...
Det händer ett antal gånger per år att några turister inte kollar tidtabellen för ebb och flod och blir fast mitt ute i vattnet i sina bilar. Klicka på bilden för att se en större bild, men det kanske syns lite otydligt att det är människor som räddas från biltaken med hjälp av helikoptrar.
Lindisfarne Priory. Föregångaren till detta kloster var från 600-talet och i trä och sägs ha lagts i ruiner på grund av plundrande vikingar på 800-talet. Munkarna flydde till fastlandet med ett av sina många helgon från ön - St. Cuthbert - i en kista och var lite på turné några år innan de hamnade i Durham.
Lindisfarne Priory. Efter några hundra år kom några munkar tillbaka och byggde ett nytt kloster i sten. Detta kloster ligger nu i ruiner efter kung Henry VIII satte punkt för all klosterverksamhet på 1500-talet.Färdlektyren var passande nog Mary Douglas' Purity and Danger (delvis för att man aldrig är ledig som student). Slog mig ner i gräset ovanför stranden och ådrog mig en fin röd solbränna!

Coast and Castles

2011-07-26T21:28:00.016+02:00

Alnwick Castle norr om Newcastle-upon-Tyne. Den här sidan kanske är bekant för er som sett första säsongen av Blackadder.
För andra är slottet kanske mer känt från Harry Potter filmerna. Slottet är bebott av the Duke of Northumberland, åtminstone under vinterhalvåret. Så inne i det restaurerade slottet går man runt i familjens festsal och vardagsrum med deras familjefoton överallt. Alla avspärrningar och utställningstexter tas bort när turistsäsongen är över. Helt galet! Jag hade inte kunnat bo där! Dessvärre var det fotografiförbud så ni får titta in på deras hemsida för att se hur de bor.
Alnwick Castle från en annan vinkel.
Till slottet hör en stor vacker trädgård. Den här stora fontänen har ett vattenspel varje halvtimme.

Duvor i trädgården.
Det finns också en giftig trädgård (The Poison Garden). Man var tvungen att gå in i grupp och porten låstes efter oss. Alla växter där inne var giftiga på ett eller annat sätt och vi uppmanades att inte lukta, röra eller smaka på något! Några växter var dessutom olagliga och krävde tillstånd, dessa var inspärrade i burar. Ni kan nog själva gissa vilken sorts växter det handlade om...
Berwick-upon-Tweed. Järnvägsbron i bakgrunden är från 1800-talet och Berwick är den sista stationen innan Scotland.
Två av stadens tre broar som länkar samman stadens nyare del (ovan till vänster) och den äldre med intakt försvarsmur från queen Elizabeth I:s tid (se nedan).
Det var en mysig liten stad, men inte mycket att hitta på. Dock kan man ta sig härifrån till både Bamburgh (se nedan) och the Holy Island (mer om detta senare i veckan!).
Bamburgh Castle. Bamburgh uttalas på samma sätt som Edinburgh, alltså Bam-bra. Slottet ser imponerande ut på långt håll. Dock är mycket rekonstruerat och då detta var slott nummer fyra på min sista dag på resan så var jag lite mätt på slott.
En underbar sandstrand.
Ett av många kreativa sandslott längs stranden.

Blommor och ljus

2011-07-24T22:28:00.008+02:00

Det har varit en helg full av chock och frågor. Händelserna i Norge har fått mig att intensivt följa NRK:s livesändningar sedan fredag eftermiddag. Bomben i Oslo var hemsk nog, men händelserna på Utöya berörde mig hemskt djupt med tanke på vilken mardröm alla dessa unga människor fick uppleva.

Samtidigt kändes den norska nyhetsbevakningen väldigt saklig, kommentatorerna var noggranna med att varken lägga fram för många hypoteser kring vem gärningsmannen/männen kunde vara. Och räddningsinsatserna, polisrutinerna och krisberedskapen verkar ha fungerat enligt inövade riktlinjer. Imponerad blev jag också av lugnet och modet hos statsminister Jens Stoltenberg och AUF:s ledare Eskil Pedersen, och av de privatpersoner runt Utöya som åkte ut med båt och plockade upp ungdomar. Det visar ett samhälle som fungerar och där människor hjälper varandra i svåra tider.

Bilderna från Oslo idag visar hav av blommor. Oftast inköpta blomsterbuketter. Blommor tycks vara ett sätt för folk att visa stöd, sorg och sympati. "Säg det med en blomma" känner vi alla igen. Liksom de tända ljusen som flackar överallt. Måhända är det min kulturanalytiska sida som kommer fram, men det är intressant hur se hur folk i flera olika länder i traumatiska situationer agerar genom blommor och ljus. Både blommor och ljus är väldigt vackra (även om detta är kulturellt betingat då vi värderar blommor i vissa situationer som vackrare än stenar och kottar) åtminstone så länge de inte vissnar eller lågan slocknar, men det är intressant att det är på detta vis vi väljer att visa våra sympatier. Personligen har jag svårt att förstå Facebook-grupper som tänder virtuella ljus, även om jag förstår att det "är tanken som räknas". Jag funderar över vad jag själv kan göra i en situation som denna och har inte kommit fram till något bra svar alls. Kanske blir mitt bidrag till detta att försöka börja tro på medmänskligheten igen och att tydligare stå upp för mina personliga åsikter och andras rättigheter att ha åsikter som skiljer sig från mina. Jag hoppas att detta på lång sikt håller dörrarna mellan människor - bekanta som främlingar - öppna, istället för att vi isolerar oss ännu mer från varandra.

Beamish living history museum

2011-07-21T18:17:00.009+02:00

En av höjdpunkterna under min rundresa i Northumberland var Beamish museum, ett living history museum i samma anda som jag föreställer mig Jamtli och Skansen (har inte varit på Skansen sedan jag var 12 år så jag minns inte mycket).

Museet är ett så kallad open-air museum med byggnader och transportmedel tidstypiskt för årtiondena vid skiftet av 1800/1900-talet. Området är stort och är indelat i olika sektorer: Home Farm, Railway Station, The Town, Pockerly Old Hall med georgianskt landskap, Pit Village och Colliery (kolgruva). För att ta sig runt på hela museiområdet kan man åka spårvagn, buss, häst och vagn och ångtåg!

Landskapet är fantastiskt även om det verkligen är planerat och återskapat.
Staden. Man kunde gå in i nästan alla byggnader och på sätt besöka både affärer och bostadshus. Det fick med andra ord både att köpa godis och gå till tandläkaren så väl som att titta på en bil och gå till banken.
Bilverkstaden. Alla anställda har tidstypiska och yrkestypiska kläder på sig.
Chokladtillverkaren.
Äkta ångtåg som jag åkte med!
I några av husen fick man se hur det gick till att baka kakor och bröd, här bakades det scones. Typiskt nog lyckades jag alltid komma antingen precis försent eller för tidigt för att kunna få en smakbit.

Det var ett fantastiskt museum och jag tror jag stannade 3-4 timmar. Jag åker gärna hit igen, och hade inte tackat nej till ett jobberbjudande. Det här är verkligen något jag tror jag hade kunnat arbeta med och trivas med.