Språkmysterium: Få - färre - vadå?

Det här språkmysteriet har hemsökt mig i flera år. En komparation av ett adjektiv har nämligen försvunnit ur det svenska språket. Det är superlativet till "få" som tycks ha rymt från oss.

Adjektivet går ju som bekant att komparera. Exempelvis: Glad, gladare, gladast eller liten, mindre, minst. Mitt problem är att jag inte kan böja "få" i den sista formen. Alltså "få" som i "det finns endast få exemplar kvar av den gamla upplagan". Som bekant heter det: få, färre... ja, precis, vadå?

Först och främst vill jag hävda att detta ordet behövs, även om det inte behövs användas var dag.

Exempel: "Mia har några få äpplen i sin korg, Tommy har färre äpplen än henne, han har bara två, men Stina har xxx, hon har endast ett".

Och man kan ju faktiskt böja lite till mindre och minst. Och snälla, kom inte och säg att det ska vara "minst äpplen" för det betyder att frukterna är mindre i storlek och inte i mängd!

Jag vill för min del framhäva ordet färst i och principen med värre, värst eller stor, större, störst. Tyvärr vill inte Nationalencyklopedin erkänna att detta ordet finns. däremot säger sig andra tycka att detta alternativ låter inte helt omöjligt.

Ett annat alternativ finns förstås också, men det låter inte lika roligt som "färst", och det är "ännu färre".

Någon språkprofessor där ute?