Jag vs Telefonförsäljaren 1-0

Jag har alltid varit skeptisk till telefonförsäljare. Tack och lov har jag sluppit dem sedan jag flyttat hemifrån. Fram till idag... Ok, jag får skylla mig själv om jag lämnar ut mitt nummer i samband med en tidningsprenumeration!

Det börjar bli dags att förlänga dagstidningen nu. Och jag har insett att jag inte kommer att komma undan med 25 kronor i månaden den här gången. Och den här försäljaren (som ringer på mobilen samtidigt som jag talar i min vanliga lur) har då ett jättesmart upplägg. Typ halva priset första halvåret, fullpris nästa halvår. Det låter så bra när de säger det, eftersom de bara säger månadspris. I alla fall hade jag så mycket vett att säga att jag vill tänka på det och ja, det var okej att han hörde av sig om några dagar.

När han ringer mig igen så har jag fixat mig ett övertag. Jag räknade på vad det skulle bli på ett år och insåg att det är ungefär det samma som en tv-licens. Visst, jag sparar 500 kronor jämfört med om jag skulle betala fullpris, men ändå det kan bli bättre tänkte jag. Och visst kunde det det! Kollade runt lite på nätet, och vips hittade jag samma tidning två hundra lappar billigare (räknat på ett års prenumeration). Några fördelar har man allt för att man är studerande.

Frågan är nu om försäljaren kommer sänka studentpriset till mig, eller om han kommer säga att han inte vet något om detta pris som jag funnit. Antagligen kommer det väl resultera i att jag själv får beställa tidningen från nätet om jag bestämmer mig för att förlänga min prenumeration, fast då blir han ju utan provision. Men det är värt ett försök.

Kommentarer

Anonym sa…
Wau to go!