Alice underskattade nog den galne hattmakaren

Observerade min systers katter nu i helgen när jag var på besök. Hon har två stycken väldigt söta men busiga katter. I alla fall så verkar de vara konstant hungriga och tydligen utspelar sig följande nästan var gång de får mat:
Katt A äter inte upp riktigt allt utan går där ifrån efter ett tag. Katt B däremot är i princip färdig med sin mat och övergår då till att länsa sin systers matskål. Efter ett tag kommer katt A tillbaka och upptäcker att maten är slut.

Denna situation får mig osökt att tänka på the Mad Hatter's tea party i Alice i Underlandet. Ni vet där de tre vännerna (samt en avig Alice) konstant byter plats med jämna mellanrum vid matbordet för att slippa diska eller hur det nu är. En sorts "hela havet stormar" där ingen egentligen åker ut, men riskerar att bli utan te och kaka om någon annan utropar att det är dags att byta plats. Här någonstans börjar Alice en diskussion om att hon inte kan få mer te eftersom hon inte fått någon te från början, och hela scenen är allmänt farsartad.

Poängen som jag ville komma till var väl att det är en märklig situation. Det bryter mot det traditionella bordsskicket. Ifall någon lämnar sin plats för en stund är det knappast acceptablet att jag sätter mig på dennes plats och börjar förtära personens måltid. Kanske är det inte så trevligt eller hygieniskt, men det skapar lite variation. I nästan varje familj finns bestämda platser vid matbordet. Platserna är på något sett personliga och om man får för sig att sätta sig på någon annans stol en dag så är detta ett hot mot den andres integritet. Det är som att starta ett krig. Kanske är det någon ibygd vana och säkerhet att man altid vet var man ska sitta, men lite variation har ju aldrig skadat. Vi kanske skulle må bra av att leka lite "hela havet stormar"med bibehållna stolar vid bordet för att få nya perspektiv på livet vid frukosten. Samma system hade kanske också kunnat appliceras i skolsalen eller rent utav på arbetsplatsen. Nya bänkgrannar - nya vänner?

Ps. Den som kan komma på vilken figur jag spelade i en teaterversion av Alice i Underlandet förtjänar en stor applåd =)

Kommentarer

Anonym sa…
men det vet ju jag.. men jag ska inte avlsöja det... fast det har att göra med Matildas knasiga äggmani... (har jag avsöjat för mycket?)
Skulle bara säga att min syster har inte riktigt koll på mina katter: först äter både A och B (varför hon nu kallade dem det.. Honey och Cayenne är det faktiskt) senare går katt A en liten promenad medan katt B byter matskål. När Katt A sedan kommer tillbaka så slukar hon i stortsett resterande mat tills Katt B kommer tillbaka och äter de sista smulorna.. ojoj, det var en massa katter hit och dit. /Systeryster
Anonym sa…
jag har alldeles för lite erfarenhet av mat tea parties så jag vågar inte uttala mig kring detta.

däremot minns jag från yngre dar hur pinsamt det kunde bli hemma hos någon kompis om man råkade sätta sig på fel stol. för aldrig att pappa/mamma/lillebror/storasyster eller vem det nu var kunde rucka på rutinen och sitta någon annanstans denna måltid. ve och fasa! själv har vi i min familj faktiskt aldrig haft bestämda platser, ganska ovanligt säger min erfarenhet.
Tjingeling! Har en liten utmaning åt dig här: http://blueberrytequila.blogspot.com/2007/03/challenge.html