Nyttan med mellannamn(?)

Jag har funderat lite på det här med "mellannamn". Alltså de namn som inte är tilltalsnamn eller efternamn, men som vi har ändå.

Ex. Pippilotta Viktualia Rulgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump

Varför har vi dem egentligen? Jag har ett. Andra har tre. Vissa har inget alls. Måste man ha ett? Är det så att ju fler man har, destu bättre är man? Är det bara för att kunna fira namnsdag oftare?

En teori jag haft är att de namnen man får som mellannamn är dem som föräldrarna inte kan komma överens om att man ska som tilltalsnamn. Men det stämmer inte i mitt fall. I så fall skulle jag ha hetat Matilda Adelle Aslög Illian XXX. Och det gör jag tack och lov inte!

Oavsett vilket så kommer ju inte det här mellannamnet till någon särskild nytta. Några enstaka har det som smeknamn, en handfull bytar sitt mellannamn till tilltalsnamn. Annars så syns det mest på ID-kort och i pass. Med andra ord de är ju rätt onödiga. Så varför har vi dem?

Kommentarer

Cax sa…
Har en kompis som lade till ett mellannamn...som senare blev hans tilltalsnamn.

Håll i dig nu :)...Han heter numer FÄLGEN. I kid you not!!! :)

Så på körkort och dyl står det numer FÄLGEN. Haha vilken lirare!
Anonym sa…
Jag kan berätta att Fredrik är mitt mellannamn. Mitt förnamn som inte används har jag efter morfar. Det är väl det mellannamn är till för, att föra något släktnamn vidare. Men jag vet också föräldrar som givit sina barn mellannamn av den anledning du var inne på, att man hade svårt att enas om ett namn. Adelle är fint för övrigt.
Matilda sa…
Cax & Fredrik >> Ser man på, ser man på. Man lär sig något nytt varje dag :) Fälgen lät ju som ett intressant namn, förmodar att det finns en berättelse bakom detta. :) Jo, Adelle är fint, det var väl toppen av gödselstacken så att säga, men INGEN hade ju kunnat utala det ordentlig...
Jag har faktiskt bara ett namn med. För att mina föräldrar kommer från Bosnien, och där existerar inte mellannamn. När jag var liten tyckte jag det var jättetråkigt att jag bara hade ett endaste futtigt namn, medans kompisarna hade flera *snyft*

Även dock jag tycker mitt förnamn är fult som faen, så är jag evinnerligen tacksam att det inte blev det namn mina föräldrar först tänkte på (å håll i dig nu)... ALMASA *eeewwwww*
Anonym sa…
Jag tror att det är en kvarleva från äldre dar, där namnet var av större vikt för att vilsa vem man var, vart man kom ifrån och vilken "klass" man tillhörde? Kan det vara så tro?

Men jag tycker inte att vi ska göra oss av med den vanan att ge våra barn mellannamn. Namn är roligt, och ger ju på något sätt en identitet. Jag är ju inte Linn, jag är ju Linn Elisabeth.
Anonym sa…
Jag har samma tankar själv. Det känns lite onödigt och meningslöst. Jag funderade ett tag på att plocka bort mitt mellannamn. Jag känner mig inte alls som någon Sofia även om jag heter det, det är ju inget man använder. Jag håller alltså inte alls med Linn Elisabeth. =)
Matilda sa…
Det är verkligen intressant och höra era olika tolkningar och åsikter. =) Vissa tycker det är bra med mellannamn och andra gillar inte dem man har. Undrar egentligen hur det kommer vara om si så där 30-40 år om man kommer ha mellannamn på samma sätt då. Allt fler bebisar idag verkar få dubbelnamn som förnamn, men det är inte många som har ett dubbelnamn i mellannamn...