Skrivbordsfilosofi

Vi är ett släkte av rutin. Människor alltså. Allt ska vara på ett visst sätt. Vett och etikett-böcker i bokhyllan är ett plus. Och - jag har sagt det förrut men säger det i gen - det evinnerliga "var sak på sin plats".

Och det är just det här med var sak på sin plats som jag tänkte ge lite utrymme till idag. Jag tänkte ta det enkla exemplet hur skrivbordet är organiserat. Högermänniska som jag är så har jag placerat datorn mer eller mindre exakt i mitten, tilll höger finnes musmattan med pekdonet. På samma sida finner jag min mobil, klockan, skrivbordslampan, några viktiga papper samt saker jag måste ta med mig när jag kilar ut lite senare. Den "viktiga" sidan alltså.

Till vänster där emot finns en salig röra ovanpå scannern. Mindre vikiga saker, men sådant jag kan behöva och då måste veta var det är. Till exempel 40 extra pennor om de två på höger sida slutar fungera. Skrivbordet i sig har två hurtsar på vardera sida. Här följer samma mönster. Vänster/mindre viktiga sidan: skräpsaker jag inte vet var jag ska ha dem, mer viktiga saker men som sällan används, gamla dataprogram jag aldrig använder samt i lådan längst ner skolpapper från mina senaste 4 kurser. Till höger däremot finns de lådor som jag drar ut nästan dagligen och som innehåller papper, block, viktiga papper och sådant.

I den virtuella skrivbordsvärlden, alltså i min dator på Skrivbordet så har Microsoft bestämt reglerna för var allt ska vara (dvs om man inte själv ändrar om allt). Till vänster: start menyn och alla ikoner. Till höger: klocka, snabbikoner till program som är igång samt Messenger-fönstret. Försökte flytta på det senare till andra sidan, men det verkade så fel, som om att programmet då inte uppfyllde sin funktion ordentligt.

Det finns någon slags logik i detta, även om jag inte riktigt kan sätta fingret på det. Det är lite som att hälsa, det gör man med höger hand, gör du det med vänster är du dum. Eller: det där med vigselringen, den måste ju sitta på vänster annars fattar man inte att du är gift. Är det inte okej att ändra om? Eller vänder man upp och ner på världen och riskerar att mänskligheten går under?

Mår vi bra av förändringar eller ska vi stå till och trampa på samma plats i all evig framtid. "Det har alltid varit så och då är det bäst att låta det vara så" - ska det vara vårt motto? För två hundra år sedan var det okej att ha slavar, för hundra år sedan var det okej att kvinnor inte fick rösta, för femtio år sedan var det okej att samla kärnvapen, för tio år sedan. Tiderna förändras. Inget är längre statiskt. Så, varför är det så svårt att rucka på tillvaron?

Kommentarer

Anonym sa…
*Nickar igenkännande och ler för mig själv när jag läser*.

något bra svar har jag inte heller........men kul fundering!
Anonym sa…
Kanske för att vårt skrivbord (och väskor, garderober, skivsamlingar unt so waiter) är en av de få saker vi verkligen, verkligen kan kontrollera. Visst lever vi i ett demokratiskt samhälle där vi har ganska mycket att säga till om och påverka, i alla fall om vi jämför med andra delar i världen, men vi kan inte kontrollera och ha full bestämmanderätt över särskilt mycket. Det är min teori.
Anonym sa…
btw, har skickat in ett mysterium. vet inte hur ofta du kollar den mailen. :D
Anonym sa…
Tack för kommentaren.
Bra blogg du skriver.
Matilda sa…
verkar vara en knepig grej alltså :p Tackar för att ni delar med er av era tankar och får mig att inse att jag inte alls är ensam om dessa - till synes - märkliga tankar =) Vårsol till er alla!