Vi och stereotyperna

Veckans önskemysterium kommer från Linn. Hon var härrom dagen inne i en butik som säljer skönhetsprodukter och liknande. Det saknas personal vid kassan och hon börjar fundera på annat en stund.

När jag vände mig om igen stod det en person i tjugoårsåldern där vid kassaapparaten, redo att ta betalt. MEN! Jag kunde inte avgöra om det var en tjej eller kille som stod där framför mig. Min första tanke var att det var en förvånansvärt osminkad tjej för att arbeta i en sådan butik. Sen slog det mig att det kanske var en kille. Som då var ovanligt mycket sminkad för att vara kille. Tankarna blixtrade i min hjärna under någa sekunder, och jag blev alldeles ställd. Men sedan öppnade personen i fråga munnen, och jag kunde höra att det var en kille. Phu, andas ut! Eller?

Jag har ingenting emot olika individers val att se ut på olika sätt. Brukar inte tänka något annorlunda om en kille med baggy byxor och keps, än om en med spretigt hår och stuprörsjeans. Samma sak med tjejer. Visst har jag fördomar som alla andra, men inbillar mig i alla fall att jag är ganska tolerant som person. Ingen homofobi, ingen rasism osv.

MEN VARFÖR VAR DET DÅ SÅ VIKTIGT FÖR MIG ATT VETA OM DET VAR EN KILLE ELLER TJEJ SOM STOD FRAMFÖR MIG?

Här skulle jag kunna börja gå på om arvssynden, det patriarkala samhället, att det har med den stereotypa könsuppdelningen som förts med sedan historiens begynnelse. Men jag tänker inte göra det. Dels för att det känns gjort, och dels för att det antagligen inte ens är sant. Det är ett faktum att kvinnor och män föds fysiskt olika på vissa punkter, men annars är vi väldigt lika. Hade alla rakat av sitt hår och låtit bli att sminka sig så hade det varit svårt att peka ut vem som är kille och vem som är tjej. Tyvärr är dagens samhälle fortfarande så pass könssegregerat att tjejer har rosa och killar har blått. Men, det börjar förändras, allt fler stuntar i dessa "könsgränser" och växlar helt fritt och glatt. Något som ibland blir förvirrande för de som fortfarande inte riktigt vant sig vid detta. Men det besvarar inte frågan varför det skulle vara viktigt att veta vem som är tjej och vem som är kille.

Personligen så tror jag att det ligger i människans natur att behöva definiera saker och ting och kunna sätta in det bland sina "fördomar". För det är väl lite så att om jag kanske ser en kille i tolvårsåldern stå och låtsa se cool ut och röka så kommer jag att tänka att han, han kommer nog bli en huligan, bäst att akta sig för honom så att man inte blir rånad. Och skulle jag stöta på en tjej med samma klädstil som mig själv så kommer jag kanske tänka att hon och jag skulle säkert bli bra vänner. Man generaliserar. Man vill sätta in folk i ett fack för att kunna leva upp till sina egna "fördomar" (även dem man hävdar att man inte har).

Och när man då träffar på de som utmanar samhällets stereotyper, de som vågar trotsa "gränserna" så utmanar de ju den struktur vi har byggt upp. Vi blir förvirrade, tagna på sängen. För man kan ju inte vara både och. Eller? Kan man vara kille och tjej samtidigt? Kan man vara plugghäst och värsta coola typen? Kan man ha hela överkroppen full med tatueringar utan att vara kriminell? Kan man lyssna på Aqua även om man är punkare?

Jag vill egentligen ha en poäng här på sluttampen. Men jag kan inte komma på någon bra. Dessutom är jag generad över att behöva erkänna att jag antagligen är en lika hemsk människa som sätter in folk i fack, ser dem som stereotypa, detta utan att vilja göra det. Jag vet inte vad vi ska göra åt det, mer än att var och en bekämpa våra egna fördomar.

Godnatt och sov gott på er!

PS. Du har väl inte glömt att du också kan skicka in ditt önskemysterium? Mailadressen finns i högerspalten!