Vara ute i god tid? No way!!!

Varför är det så att varje gång jag ska vara ute i extra god tid - som till exempel idag på min allra första praktikdag - så slutar det i ett extremt misslyckande? Det brukar sluta i ett av två olika scenarion:
  1. Att jag kommer dit samma tid som jag hade gjort om jag inte hade ansträngt mig för att vara extra tidig.
  2. Att jag kommer mycket senare.

Det börjar bli så frustrerande att det snart är dags att sluta bry sig om att vara mån om att komma i tid.

Idag, till exempel, så kom det tåg jag skulle ta in någon minut för sent till stationen. Vi alla som stod där och väntade klev på och satte oss till rätta. Det dröjde innan tåget startade, men det är inget ovanligt vid en start/ändstation. Efter en stund säger en röst i högtalaren något i stil med:

- Det dröjer tyvärr några minuter innan vi kan starta på grund av personalbrist. (liten paus, typ konstpaus) Vi saknar nämligen lokförare.

Här börjar många i vagnen fnissa lite. En kvart senare fnissar ingen, då det är klart att vi måste traska av tåget och traska över till ett annat tåg. Vårt har blivit inställt. Nu löd det dock "på grund av akut personalbrist".

Det slutar alltså med att jag tar ett tåg som går en halvtimme efter det jag planerat ta och anländer i princip på sekunden i tid till praktikplatsen efter en väldigt rask promenad från stationen. Det är alltså lönlöst för mig att ens försöka komma lite tidigare än tänkt. Hädan efter tänker jag bli tidsoptimist! (hur bra det nu kommer att gå...)

Kommentarer

AnnCharlott sa…
Jag är nog snarare tidspessimist. Vilket innebär att jag alltid får ta flera varv runt kvarteret när jag ska någonstans, för det är ju pinsamt att dyka upp alltför tidigt.
Matilda sa…
ja, det är rätt pinsamt att dyka upp alltför tidigt. Har också fått gå de där hemska rundorna.. :p