Märkliga vanor
Kommer ni ihåg när ni var små? Så små att man inte riktigt brydde sig om vad som hände när man skulle bli vuxen eftersom just då kändes det som att man skulle vara barn i en hel evighet?
Hade ni också - eller är det bara jag och en av mina vänner som hade sådana - konstiga små vanor i vardagen? Till exempel att inte nudda kanterna på de stora fyrkantiga gatstenarna, utan bara gå mitt på rutan? Eller om ni gick till höger om lyktstolpen så var ni tvungna att gå tillbaka för att gå på dess vänstra sida? Kanske var ni tvugna att klappa till en skylt var gång ni passerade den.
Jag upptäcker med jämna mellanrum att de små konstiga vanorna sitter i, helt omedvetet. Precis som om man gjort sina egna regler som man inte vågat bryta mot...
Hade ni också - eller är det bara jag och en av mina vänner som hade sådana - konstiga små vanor i vardagen? Till exempel att inte nudda kanterna på de stora fyrkantiga gatstenarna, utan bara gå mitt på rutan? Eller om ni gick till höger om lyktstolpen så var ni tvungna att gå tillbaka för att gå på dess vänstra sida? Kanske var ni tvugna att klappa till en skylt var gång ni passerade den.
Jag upptäcker med jämna mellanrum att de små konstiga vanorna sitter i, helt omedvetet. Precis som om man gjort sina egna regler som man inte vågat bryta mot...
Kommentarer
ingen fara, jag tänker inte sluta med bloggen. tror du att jag skulle svika dig, va? en mening kan man alltid skriva, och jag hoppas hålla på resten av livet, eller i alla fall ett år till. jag funderar till och med på att skaffa en egen webbplats, som kan heta fredrik.nu eller så. har du förslag på något bra namn?
Fredrik >> Hm... kanske. Fast det går nog mer under rubriken "konstiga saker man samlar på" :D
Så skönt att höra att du inte lägger ner. Blev riktigt oroligt där ett tag! En egen webbplats låter som en superb idé! Personligen är jag lite skeptisk mot blogg.se eftersom man ständigt möts av reklam. Jag återkommer om jag kommer på något bra namn!
Christoffer >> Ja visst blir det! Man tänker inte på det till slut. :D
Då säger han att jag har jinksat, han menar att jag liksom framkallar regnet bara för att jag sa så där...
Och jag bara skrattar åt honom
t ex.
Den tatuerade mamman >> Det får mig att tänka på ett uttryck som vi alltid slängde ur oss: "smurf". Detta skulle man säga så fort som möjligt efter att man råkat säga samma sak samtidigt. Till exempel om du och jag skulle råka säga "pannkaka" samtidigt. Hann du säga "smurf" före mig så var jag tvungen att vara tyst till någon sa mitt namn...
Cat >> Brunnslock verkar vara poppis, väl utspridet också i landet!
Sarsisen >> Små tävlingar ja, både på gott och ont! Lite fuskigt att den som satte reglerna alltid lyckades "vinna"...
Ha en bra dag. :)
pier_hansson@yahoo.com
Pier
tänkte faktiskt på det häromdagen. så, när jag gick runt ett brunnslock fnittrade jag lite för mig själv. när jag sen tittade upp och såg folk promenera framför mig så verkar det vara många fler som har samma vana. de går runt brunnslocken!
Nfavm >> Det där med brunnslock verkar vara en sorts arketyp, en medfödd vana. Väldigt mysko att folk beter sig så med brunnslock :)