Märkliga vanor

Kommer ni ihåg när ni var små? Så små att man inte riktigt brydde sig om vad som hände när man skulle bli vuxen eftersom just då kändes det som att man skulle vara barn i en hel evighet?


Hade ni också - eller är det bara jag och en av mina vänner som hade sådana - konstiga små vanor i vardagen? Till exempel att inte nudda kanterna på de stora fyrkantiga gatstenarna, utan bara gå mitt på rutan? Eller om ni gick till höger om lyktstolpen så var ni tvungna att gå tillbaka för att gå på dess vänstra sida? Kanske var ni tvugna att klappa till en skylt var gång ni passerade den.


Jag upptäcker med jämna mellanrum att de små konstiga vanorna sitter i, helt omedvetet. Precis som om man gjort sina egna regler som man inte vågat bryta mot...

Kommentarer

Anonym sa…
Haha, jag kommer på mig själv med att räkna vägstolpar längs med vägen med jämna mellanrum. Tur att jag inte har körkort.
Anonym sa…
jag var väldigt förtjust i handväskor när jag var lite, räknas det? jag tror jag hade tre stycken jag "ärvde" efter mamma. stora var dom, och en massa stora plånböcker hade jag också.

ingen fara, jag tänker inte sluta med bloggen. tror du att jag skulle svika dig, va? en mening kan man alltid skriva, och jag hoppas hålla på resten av livet, eller i alla fall ett år till. jag funderar till och med på att skaffa en egen webbplats, som kan heta fredrik.nu eller så. har du förslag på något bra namn?
Anonym sa…
Det blir till en vana till slut. Man bara gör det.
Matilda sa…
Petra >> Oj, ja det är nog tur du inte har körkort! :D Det är nog ganska tur att jag inte heller har det, brukar sitta och peka ut saker hela tiden. "Titta där!" eller "såg du det?". Oftast får man en grymtning från föraren "jag KÖR!"

Fredrik >> Hm... kanske. Fast det går nog mer under rubriken "konstiga saker man samlar på" :D
Så skönt att höra att du inte lägger ner. Blev riktigt oroligt där ett tag! En egen webbplats låter som en superb idé! Personligen är jag lite skeptisk mot blogg.se eftersom man ständigt möts av reklam. Jag återkommer om jag kommer på något bra namn!

Christoffer >> Ja visst blir det! Man tänker inte på det till slut. :D
Anonym sa…
Hahaha...jo, det hade jag nog. Brunnslock med A fick man inte gå på men däremot skulle man stiga på alla med K. När vi åkte bil var jag tvungen att nicka mot alla lyktstolpar fast det har jag nu ändrat till att jag precis som Petra räknar dem (bara de inte är för många då). Vad hade jag mer? Räkna mötande bilar - DET gör jag ännu ibland - sist var när jag körde en sträcka på 500 kilometer - vid varje större stad skrev jag upp antalet sedan senaste större stad och väl hemma räknade jag ihop dem. Hemskt! :)
Min man Jocke har en massa såna där "barnsaker" för sig. Om jag till exempel säger : "Nu blir det säkert regn i morgon när vi ska på utflykt"
Då säger han att jag har jinksat, han menar att jag liksom framkallar regnet bara för att jag sa så där...
Och jag bara skrattar åt honom
Anonym sa…
Jo då, nog hade jag och mina små vänner sådana saker för oss. Vi fick inte gå på vissa brunnslock
t ex.
Sarisen sa…
Förutom A-brunns grejen (som sitter i än), var jag ett tag tvungen att hinna upp till vår dörr och öppna den innan ytterdörren till svalen (trapphuset) stängdes. Flås och flämt, jag bodde på tredje våningen och fick springa ned ett par gånger för att börja om. Sen insåg jag att min klasskompis som introducerat detta "exter", bodde på första våningen och således hade bättre förutsättningar att lyckas, så jag slutade...
Matilda sa…
Nette >> Haha, ja det där med räkna bilar gjorde vi med. Om man skulle någonstans där det tog lite för lång tid att åka så tog vi med oss papper och penna och räknade bilar med olika färger. :D Fast du verkar ju göra det fortfarande... Hoppas att du har koll på körningen samtidigt! ;)

Den tatuerade mamman >> Det får mig att tänka på ett uttryck som vi alltid slängde ur oss: "smurf". Detta skulle man säga så fort som möjligt efter att man råkat säga samma sak samtidigt. Till exempel om du och jag skulle råka säga "pannkaka" samtidigt. Hann du säga "smurf" före mig så var jag tvungen att vara tyst till någon sa mitt namn...

Cat >> Brunnslock verkar vara poppis, väl utspridet också i landet!

Sarsisen >> Små tävlingar ja, både på gott och ont! Lite fuskigt att den som satte reglerna alltid lyckades "vinna"...
Anonym sa…
Som arbetande i sjukvården så kan jag upplysa om att dessa vanor/ovanor är ett tvångssyndrom som i vissa individers fall blir till en sjukdom med en väldigt besvärlig vardag då tvångssyndromet för de drabbade tyvärr tar en för stor del i anspråk för de drabbade i deras vardag.Problemet är många gånger att bedömma när detta sympton blivit till ett handikapp och något som den drabbade ändå uppfattar som normalt.

Ha en bra dag. :)

pier_hansson@yahoo.com

Pier
Anonym sa…
jag har oxå brunnslocksvanorna kvar, jag går ALDRIG på ett brunnslock av någon anledning.

tänkte faktiskt på det häromdagen. så, när jag gick runt ett brunnslock fnittrade jag lite för mig själv. när jag sen tittade upp och såg folk promenera framför mig så verkar det vara många fler som har samma vana. de går runt brunnslocken!
Matilda sa…
Pier >> Jo, ibland kan dessa "ovanor" leda till mer allvarliga saker och ställa till större problem. Tack för att du satte mer perspektiv på ämnet!

Nfavm >> Det där med brunnslock verkar vara en sorts arketyp, en medfödd vana. Väldigt mysko att folk beter sig så med brunnslock :)