TV är farligt!

Satt igår och lyssnade på några arbetskollegers diskussion. Jag hade inte så mycket val. De överröstade radion och mina beställda hörlurar har inte levererats än, trots att de skulle komma innan 1-3 arbetsdagar (så de borde ha kommit senast i torsdags). I alla fall, denna ofrivilliga tjuvlyssning gjorde att jag började fundera vilken tur jag måste ha som inte har en tv hemma. För tydligen är tv väldigt skadligt och påverkande. Åtminstone ifall vuxna människor har svårt att skilja fiktion och verklighet.

Samtalet kretsade kring någon av alla långkörar såpor. En sådan där alla dör och återuppstår och dör igen, om jag förstod det rätt. Sakta gled samtalet in på ett spår där de antingen sympatiserade eller avskydde rollkaraktärerna. Favoriterna ville de självfallet inte skulle dö, "henne gillar jag" kunde de säga. Samtidigt som de verkligen levde sig in i denna fiktiva värld och avskydde skurkarna eller någon som betedde sig som en "bitch". Givetvis är detta vad såpans producenter vill att tittarna ska göra. Man ska bli upprörd, man ska bli engagerad, man ska ta ställning. Och tydligen: man ska diskutera det på jobbet (eller i andra sociala sammanhang).

Det som förvånade mig mest var det här att dessa fiktiva karaktärer, producerade fantasifoster, näst intill refererades som deras vänner eller hatobjekt. De talade om dem som om de fanns i riktiga livet, här mitt bland oss. Kanske är det inget konstigt med detta alls. Om vanliga människor runt oss kan ses i en fiktiv eller regisserad form på tv (exempelvis dokusåpor) kan väl de fiktiva personerna kunna ta en plats på stolen bredvid oss.

Kanske borde detta inlägg istället ha handlat om varför tv har blivit det nya väder-snacket, isbrytaren och referensramen som "alla" har något att tillföra. Men jag tyckte det var fascinerande hur fiktiva personer upplevs som verkliga. Hur avståndet mellan tv-rutan och tv-soffan krympt och att de i lådan plötsligt befinner sig mitt bland oss.

Kommentarer

Anonym sa…
Kan man inte skilja fiktion från verklighet bör man nog ta starka mediciner. Själv gillar jag tv men jag vet att det är enbart underhållning jag ser om jag tittar på en serie typ Desperate housewives.
Och inte har jag något behov av att diskutera olika serier på jobbet heller.
Intressanta dokumentärer däremot kan vara kul att snacka om någon gång.
Matilda sa…
Cat >> Ja dokumentärer är ju oftast faktabaserade och kan därför vara i ett samhällsintresse att diskutera.
Tur att någon kan skilja fakta och fiktion!