Museirunda i Stockholm

Efter några dagar i Stockholm följer här en kort utvärdering av några museibesök:

Vasamuseet: Ja vad säger man, behöver man ens presentera regalskeppet Wasa? Det är stort och maffigt och välbevarat. Utställningarna runtomkring var intressanta. Shopen tog wettextrasekonsten till en ny dimension, vem betalar dyra pengar för att få en trasa med Vasaskeppet och en "fyndig" slogan på?

Nordiska museet: Utifrån ser det ut som en stor enorm byggnad som skulle kunna vara ett slags slott. Vid ingången står en gigantisk staty av Karl X Gustaf och innuti tronar Gustav Vasa mitt framför en. Att kalla sig för "nordiskt" är kanske lite överdrivet, inga islänningar eller danskar fick komma till tals (egentligen inte heller norrmän eller finnar men då det samiska folket bor över gränserna...). Några utställningar verkade vara smått bortglömda och monrarna tycktes inte vara rörda sedan skrivmaskinens gyllene dagar. Dessutom var det något knasigt skyltat. Men fri entré på onsdagskvällar mellan 16-20 är inte fy skam! Tycker dock lite synd om guiden som inte fick en enda åhörare till guidningen om masker. Tack Fredrik för en trevlig eftermiddag! Förresten, kom vi fram till vad folkkonst egentligen är? ;)

Aquaria: Ett mysigt museum som är fint uppbyggt med regnskogs- och mangrovemiljöer. Texterna berättar om hoten och vad vi människor kan göra åt att dessa miljöer försvinner. Men var finns självreflektionerna? Om man bygger upp ett sådant museum med djur- och växtarter fraktade från andra sidan jordklotet - hur pass mycket ekologiskt tänkande har man då? Dessutom måste jag säga att entrépriset för 80 kronor (de hade varken studentrabatt eller var kopplade till kulturarvskortet) var lite väl maffigt för det korta besöket. Jag - liksom de andra fyra besökarna som kom samtidigt som mig - var ute efter 35 minuter, vilket känns löjligt kort tid. Cafét verkade har goda kakor, dock var jag inte fikasugen klockan 10.30... Jag rekomenderar mer än gärna Universeum i Göteborg för de som vill ha mer valuta för pengarna.

Historiska museet: Något av en läskig upplevelse. Jag såg inte en enda värd/guide på hela besöket men säkert fyra olika väktare som cirkulerade i utställningarna. Ganska kusligt. Jag hade hellre velat ha någon som kunnat ta tag i mig och berätta om något föremål eller någon berättelse i stället för att bli lämnad till min ensamhet att läsa montertexterna (vilka i basutställningen Forntiders andra del i princip bara bestod av frågor som inte besvarades). Jag gillade nog allra mest att man i utställningen om medeltida kyrkokonst kunde gå in i en landsortskyrka och trycka på en knapp och få en interaktiv guidning. Överlag kändes byggnaden ganska kyrkolik, dels rent arkitektoniskt och dels för sakraliseringen av föremålen. När ska museer våga vara lite mindre traditionsbundna?

Junibacken: Kanonmuseum! Om man bortser från alla springande skrikande barn lite här och var. Och att jag var alldeles för gammal och alldeles för stor för att kunna leka i de små husen där Karlsson, Mumin och Pippi bodde. Jag tänker inte skriva mycker mer än så, ni får uppleva resten själva! Trevligt fik med hyffsade priser och en stor fantastisk shop (om man nu inte sedan årtionde tillbaka äger alla Astrids böcker). Minus dock för att vi inte stötte på en enda barnbokskaraktär på "riktigt", förvisso missade vi nog precis en av showerna men jag hade förväntat mig att se Pippi och Karlsson där ändå.