Julklappsekvation

Det är inte ens novemeber och jag börjar få julstress. Inte på grund av alla julsaker som affärerna bombarderar konsumenterna med, nej de grejerna kan jag tyst svära åt. Det är snarare julklappsstress som infunnit sig. Helst av allt hade jag förstås sluppit julhelgens gåvoutbyte men jag är i generande minoritet för att få det genomfört. Näst helst vill jag skänka pengar och ge gåvokort som julklapp men vi körde med det förra året och jag misstänker att det finns folk som inte kommer att uppskatta det (det är ju tjatigt att få samma grej två gånger, grrrrrrr).

Tack och lov hittade jag lite på senaste Englands-visiten (det gäller att vara ute i god tid). Sambons familj ger varandra gärna dyra fina presenter (som noggrannt skrivits upp på önskelistor flera veckor i förväg, förlåt sambo...) ett faktum som inte är förenligt med min studentekonomi. Dessutom består min familj av två personer medan hans består av fem plus en. En snabb summering ger mig ett facit där det står att jag därmed skulle spendera tre gånger så mycket på honom och hans familj än på min egen... Kanske är jag gniden, kanske är jag hemskt elak när jag tänker så här. Och ja, det är världens i-landsproblem, hur ska man göra för att alla ska bli nöjda men inte behöva ruinera sig bara för att det är jul?

Kommentarer

Anonym sa…
Själv löste jag mitt liknande problem att kombinera min vilja att skänka pengar och att ge bort en faktisk sak, genom att handla i Unicefs och Världsnaturfondens webbutiker. Det blev fina presenter och pengarna går till välgörande ändamål.
Anonym sa…
Jag brukar köpa katthemmets kalendrar som present. De är jättefina. Kokböcker är en annan klassiker. Körde någon julklappslista i fjol, något kanske inspirerar dig? (Kolla ia arkivet dec-07)
Anonym sa…
Överväger hemmagjorda julklappar i år, har också studentekonomi. Och dessutom: Vem blir inte glad för ett makaronihalsband?
Hilda sa…
Åh jag känner igen mig Matilda. Sambons släkt köper yberdyra julklappar till varandra. Det är typ bara vi som inte har råd. Suck. Så nu ska önskelistorna skrivas. Det blir lte fånigt tillslut detta med julklappar. Det blir plus minus noll liksom. Kan lika gärna gå ut och köpa grejerna man behlver själv ju. Låter litetrist kanske men det är så det känns i slutändan.

Angående utmaningen, Jo jo den har jag gjort förr. :))
AnnCharlott sa…
Om nu sambons familj vill köpa superdyra klappar åt varandra och andra så låt dom. MEN känn inte att du är tvungen att köpa lika dyrt till dem.

Hos oss är det biobiljetter, en flaska vin, olivolja eller liknande som gäller för oss vuxna. Till barnen blir det väl böcker och lite prylar som dom har önskat sig.
Matilda sa…
Cat >> Har unicef en webbutik! Tackar för tipset" :D Jag har en del sådana "välgörenhets"-gåvor som är finfina. :)

Maria >> ska kolla arkivet :D Tack!

Karin >> Makaronhalsband åt folket! ;)

Hilda >> Instämmer till fullo! Om man nu skriver ner exakt vilka klappar man vill ha och sen går och köper presenter för samma värde till samma person, då kunde man ju lika bra ha köpt det själv...

Anncharlott >> Du har nog rätt, jag borde sänka mina krav på mig själv. Något litet men trevligt kan vara minst lika trevligt :)
Anonym sa…
Jag och min karl har kommit överrens om att att jag köper våra gemensamma julklappar till min familj, han köper våra gemensamma julklapparna till sin familj. På så sätt får man lite "ta ansvar" för sin egen familjs juklappstradition. Eftersom hans familj är 3 st och min är 6 st så är det ett bra sätt tycker jag.

För övrigt har jag och min familj bestämt att köpa 1 julklapp till varje person, som inte får kosta över 50 spänn. Kommer bli en rolig utmaning. Barnen är dock borträknade ur detta experiment, där vräker vi på ;)
Matilda sa…
Linn >> Låter sunt! Billiga klappar kan vara mycket bättre klappar än dyra :)
Anonym sa…
Jag vill bara ha det allra dyraste! Två glada och lyckliga döttrar!
Matilda sa…
Anonym >> Om ändå alla tänkte så...