7 punkter av irritation

Dagens debattartikel angående att svenska studenter studerar på tok för länge gör mig irriterad. Nu höjs det röster om att det ska kosta pengar för att studera för att få ut folk på arbetsmarknaden. Detta gör mig irriterad!

1. Färre kommer ha råd att studera - även om det ska finnas möjlighet att "låna" (yeay, högre skulder till CSN!) eller få stipendier, något som kommer leda till segregering då utbildning återigen blir något exklusivt för dem som har råd att betala för en hel masterutbildning.
2. De humanistiska ämnena kommer att utkonkureras eftersom de a) inte automatiskt ger jobb och b) sällan ingår i hela program. Och det är just korta "yrkesförberedande"-program som kommer att gynnas.
3. Intresset för att förkovra sig och bredda sig straffas, att bli doktorand är således inget att eftersträva.
4. Fler ungdomar går direkt ut på arbetsmarknaden efter gymnasiet och riskerar att höja arbetslösheten ytterligare några snäpp.
5. Kraven på att veta vad man ska bli "när man blir stor" blir ännu större redan på gymnasiet.
6. Studerar man för att man tycker det är kul att studera ska man brännmärkas som "stud" för all framtid.
7. Hur kommer det fungera rent praktiskt pensionsåldern höjs samtidigt som fler unga kommer ut i arbetslivet samtidigt? Var hittar Långtidsutredningen alla jobb?

Ja, jag är irriterad. Ja, jag tycker om att läsa olika ämnen. Och ja, jag kan tänka mig studera några år till bara för det är kul. Visst, min pension blir drabbad. Visst, jag skulle vilja ha ett yrke någon dag som jag trivs med men jag kommer inte bli en bättre arbetande människa för att jag tvingas läsa till exempel till sjuksköterska i stället för att läsa de ämnena jag tycker om.

Förlåt, jag var bara tvungen att avreagera mig...

***

Till lite trevligare saker! Snart är det ju måndag och i dagens DN går det att läsa om Måns Nilsson, bland annat undersöks det i fall han verkligen kan all världens låttexter...

Dagens lilla YouTube-klipp är anledninen till varför min framtida katt ska heta Womba-Womba.