Legoklossar och herrskratt
Vid restaurangbesöket härrom dagen uppstod ett mysterium runt bordet. Vi i sällskapet kunde inte begripa varför det är som så att servitörerna/servitriserna alltid buntar ihop gästerna så tätt intill varandra som det bara går trots att halva restaurangen har lediga bord. Jag vill inte behöva lyssna på andra folks diskussioner eller få mina konversationer överröstade av firmafestande herrars skratt.
Det här händer i princip alltid. Man blir anvisad ett bord intill ett stort sällskap även om det hade varit trevligt med ett i avskildhet. Oftast går det förstås att fråga om man inte kan få sitta vid fönstret eller borta i hörnan i stället och det brukar de inte ha invändningar mot. Men varför ska vi sitta som legoklossar på varandra?
En teori som jag hade var att det beror på den som serverar och vilka bord denne har ansvar för. Dock verkar samma problem infinna sig även när det endast finns en i serveringspersonalen. Eller är det här ytterligare en "svensk" fobi som gestaltar sig i vardagen. Att vi är för rädda att sitta nära någon annan men att resten av världen räknar med gemenskap och vänskap även på restaurangen. Så som busskompis-fobin?
Ps. det uppdateras flitigt på andra håll också ;)
Det här händer i princip alltid. Man blir anvisad ett bord intill ett stort sällskap även om det hade varit trevligt med ett i avskildhet. Oftast går det förstås att fråga om man inte kan få sitta vid fönstret eller borta i hörnan i stället och det brukar de inte ha invändningar mot. Men varför ska vi sitta som legoklossar på varandra?
En teori som jag hade var att det beror på den som serverar och vilka bord denne har ansvar för. Dock verkar samma problem infinna sig även när det endast finns en i serveringspersonalen. Eller är det här ytterligare en "svensk" fobi som gestaltar sig i vardagen. Att vi är för rädda att sitta nära någon annan men att resten av världen räknar med gemenskap och vänskap även på restaurangen. Så som busskompis-fobin?
Ps. det uppdateras flitigt på andra håll också ;)
Kommentarer
Fattar inte varför jag inte krävde att jag och mitt sällskap skulle få byta bord. Det att tiga och lida är nog typiskt svenskt.
God jul
kram och tack för ett råfint hemmagjort julkort det vill jag absolut inte skicka bort...
Gojulijen
Men som gäst är det ju trevligare att få sitta lite mer avskilt. Säg till om bordet inte passar!
GOD JUL!!!! KRAM!!!
Linn >> Men allt kan ju inte vara enkelt! ;)
Cat >> Hurra vilket hemskt samtalsämne att behöva lyssna på i två timmar :( Hoppas kommande födelsedagsmiddagar blir bättre!
Mossfolk >> När det är fullt i restaurangen är det ju sin sak ;) Jag föredrar dock de ställena som inte är packade med folk, så man får lite utrymme för sitt eget sällskap och slipper skrika över bordet...
Ann-Charlott >> haha, men på små ställen kan det ju inte spela så stor roll?
Sarisen >> Human tetris? ;)
Varsego!!!
Karin >> Okej då! Du får rätt! ;) Men om det bara finns två sällskap i restaurangen då behöver väl de inte sitta bredvid varandra?
Hilda >> Det är ju hela charmen med granar att de aldrig blir så vackra som man föreställer sig...