Observationer under ett strömavbrott

Maten är klar och jag har stängt av ugnen och satt mig till bords. Plötsligt släcks lampan. Oj, det blev visst mörkt. Ute har det börjat skymma. Jag konstaterar att det inte är fel på min kökslampa, halva kvarteret är släckt. Fem av åtta hus har fallit i mörker.

Jag äter min middag, skickar iväg några sms och hoppas på att ljuset ska komma tillbaka. Hur ska jag annars kunna plugga? En efter en lägenhet lyses upp av ett dunkelt sken, stearinljusen har plockats fram. Jag tänker att jag nog också får göra det innan det är helt kolsvart ute. Tändaren med det långa skaftet strejkar, gasen är slut. Jag våndas, jag avskyr verkligen att tända med tändstickor. Till sist måste jag. Jag får efter några försiktiga drag mot plånet fyr på stickan och kan tända en veke. Hastigt trycker jag ner den brinnande stickan i sanden som ursprungligen var tänkt som bordsdekoration med värmeljus i. Resten av ljusen tänds utifrån den första lågan.

Jag hör röster från grannar runt omkring i huset. Själv har jag ingen att prata med. Telefonen som går via bredbandet är nere och mobilen sjunger på sina sista tjugo procent. Jag inser att jag inte vet vad jag ska göra. Läsa blir svårt och jobbigt för ögonen. Laptopens batteri klarar på sin höjd en timme och utan bredband är det lite trist. Jag har inte rätt batteri till den gamla radion så det får bli tyst, frånsett en klocka som nöjt tickar på i mörkret.

Jag har blivit handlingsförlamad, jag vet verkligen inte vad jag kan göra. Vad gjorde de på tiden innan elektricitet? Usch och fy, jag är verkligen ett barn av i-landsproblem.

Födelsedagskortet som skulle pysslas ihop förblir ogjort. Skolboken förblir oläst. Filmen förblir osedd. Men det är okej, sådant är livet. Och med ett kollegieblock och en penna kan mycket skapas. Som den här texten till exempel! Och den där ansökningen om sommarjobbet som lät så kul.

* * *
En timme senare kommer ljuset tillbaka. Jubel hörs. Plötsligt har grannhuset fått liv igen. Det knakar lite i rören. Vi har återvänt till senmoderniteten, sparat en timmes elförbrukning och jag har lyckats strukturera upp åtminstone delar av arbetsansökningen. Det var en rofylld timme.

Kommentarer

mossfolk sa…
Kanske t.o.m. lite nyttigt med ett strömavbrott :)
Tur att maten hunnit bli klar i ugnen innan!
Anonym sa…
Jag skulle nog bli väldigt handlingsförlamad jag också. När stormen Gudrun ven utanför fönstret för ca 4 år sedan var min del av världen av med strömmen i ca 4 timmar. Satt och läste med en ficklampa vilandes mot axeln och fick väldigt ont i ögonen. Som tur var så var det sent på kvällen, så sänggående kändes som en bra idé.
Hilda sa…
Vilken härlig reflektion. Man kanske skulle behöva en ellös timme om dagen... :)
Matilda sa…
Mossfolk >> Mycket nyttigt! Man får verkligen perspektiv på saker och ting!

Cat >> Läsa gav jag upp ganska snabbt, det var alldeles för svårt att koncentrera sig.

Hilda >> Jag tror det också! Jag tror det hade varit nyttigt för relationer och familjer om inget annat, att tvingas umgås och prata! (för det hörde jag att grannarna gjorde!)
Anonym sa…
Äventyr!

Men visst är det lite läskigt hur elberoende man är - inte bara för belysning.
Matilda sa…
Karin >> Ja det var hemskt att sitta där och inse att jag inte visste vad jag skulle göra för allt jag kom och tänka på behövde el på ett eller annat sätt!