50-öringens vara eller icke vara

50-öringens dom faller idag. Alltså inte 50-åringens, utan öringens. Det där lilla myntet man får när man handlar något för 199,50 kronor och sedan undrar vad man ska göra med det. Idag ska riksdagen rådgöra i denna stora fråga. Man kan undra om det är ett led i finanskrisens spår, att dra in alla ören, smälta ner kopparn och sedan sälja det som råvara? Eller helt enkelt låta folk växla in 50-öringarna till enkronor men inte trycka upp fler enkronor, då hade man väl motverkat inflationen lite, eller?

Nåja, det blir lite lättare att hitta i (den oftast tomma) plånboken nu när det eventuellt bara ska finnas 1, 5 och 10-kronors mynt. Annat är det ju i Storbritannien. 1 pence, 2 pence, 5 pence, 10 pence, 20 pence, 50 pence, 1 pund och 2 pund i en enda röra! Att lära sig skilja på dem är verkligen en mardröm. Det resulterar alltid i att jag kommer hem med massa 1 pence mynt i portmonän efter en vecka i England. Jag vet inte vad jag ska använda dem till! (Eller jo, jag brukar kasta ner dem i de sparbössorna som går att hitta på museer i England med fri entré för att gynna kulturen - även om småören inte gör någon större skillnad...)

En fördel om nu riksdagsledamöterna väljer att slopa 50-öringen är att då kommer allt upp till 49 öre avrundas nedåt. Å andra sidan kommer antagligen butikerna justera sina priser efter beslutet. Tuggummi för 50 öre kommer få en 200% prisökning! Inte för att jag bryr mig, jag tuggar inte tuggummi. Visst kommer jag sakna det lilla myntet, men jag kommer också att ha glömt det inom kort. Snart kommer vi väl ha vant oss vid att inte tala om ören alls. Så när kommande generationer undrar vad uttrycket "korvören" och vad "5-öres kola" i Pippi Långstrump betyder kommer vi något flummigt få berätta om den tiden när man räknade med decimaler när man handlade mat.