Observationer från mitt fönster
Jag får hela tiden märkliga blickar och suckar* när jag börjar reflektera över någon person jag sett och plötsligt fantiserat ihop en hel livshistoria. Det har blivit till ett litet vardagsnöje att följa** vissa personer på gården med deras märkliga förehavanden. Troligvis är personerna helt normala, fantastiskt trevliga personer, men de har sina udda vanor. Vissa följer exakta tidsscheman, somliga har inövade rutiner och alla är en osinlig källa av fantasi för mig.
Kanske är det för att jag under 2½ års tid endast hade en järnväg att observera, nu har jag en stor gård (à la miljonprogrammet). Kanske är jag totalt ostimulerad. Kanske är det för att Anders och Måns inte gjort något nytt på länge. Kanske är det två års studier i etnologi som skadat mig. Kanske är jag bara väldigt onormal.
För inte kan det väl vara sunt?
*Främst från sambon, det ska erkännas...
**Nu spionerar jag definitivt inte på dem, utan råkar mer se dem från fönstert lite då och då. Det händer väääldigt mycket spännande på gården just när jag ska sitta och plugga som bäst...
Kanske är det för att jag under 2½ års tid endast hade en järnväg att observera, nu har jag en stor gård (à la miljonprogrammet). Kanske är jag totalt ostimulerad. Kanske är det för att Anders och Måns inte gjort något nytt på länge. Kanske är det två års studier i etnologi som skadat mig. Kanske är jag bara väldigt onormal.
För inte kan det väl vara sunt?
*Främst från sambon, det ska erkännas...
**Nu spionerar jag definitivt inte på dem, utan råkar mer se dem från fönstert lite då och då. Det händer väääldigt mycket spännande på gården just när jag ska sitta och plugga som bäst...
Kommentarer
Vad gäller bilden på ljuset hos mig, så använder jag mig av lite olika inställningar och program i kameran. Kommer inte riktigt ihåg vilken inställning jag hade vid det tillfället.
Men vi närmare eftertanke; att jag också gör det är förstås ingen garanti för att det skulle vara normalt, utan snarare kanske en bekräftelse på det motsatta?