Att odla lök och förvara potatis

Mina lunchraster har de senaste veckorna varit förgyllda med helt underbara samtalsämnen. Det har handlat om lammkotletterna som försvann 1993, om hur man byggde telegrafkablar, släktkrönikor och mycket mycket mer. Tyvärr tar praktikperioden slut på tisdag och jag får återigen äta min lunch i ensamhet i mitt kök.

Idag på lunchen var det en man som berättade om en rödlök som blivit liggande på hans köksbänk i några månader och nu undrade han om det kanske vore bäst att plantera den eftersom den hade fått en massa gröna skott. Det väckte frågan om hur man odlar lök. Är det möjligt att plantera en lök för att få nya lökar? Så där som vi gissningsvis trodde potatisar förökade sig.

Nåväl, en halvtimme senare var saken utredd tack vara Google. Svaret är helt enkelt: nej, det behövs en sättlök för att odla lök, däremot kan det nog bli någon fin blomma.

Det i sin tur väckte en diskussion kring förvaring av lök och potatis. Dessa matvaror ska ju förvaras mörkt så att de inte börjar gro. Och de lagras under flera månader för att det ska vara möjligt att käka svensk potatismos med stekta rödlöksringar till middag (om man nu skulle vara sugen på detta) i februari. Det är här det börjar bli lite mystiskt. Låt gå att bönderna har sina potatiskällare fulla med potatis för att täcka vinterbehovet. Men det borde ju vara så att grossisterna köper upp stora lass potatis under sommaren då knölarna är som billigast, för att hamstra dessa det kommande året. Och om det är så, så borde det finnas enorma potatislager utan belysning här och var i landet. Jag tänker mig olika avspärrade lokaler inom dessa byggnader med skyltar i stil med:

Potatis för december 2010, får ej öppnas av obehörig personal, missbruk
beivras.

Det var vår teori i alla fall.

Imorgon ska det skrivas jordnötshistoria!