Checklista för gårdsfest

Var på gårdsfest igår. Tillsammans med en nyfödd bebis och några yngre barn/barnbarn samt en handfull ansikten som såg ut att vara i ungefär samma generation som jag, så sänkte vi medelåldern. De flesta deltagarna var pensionärer.

Inget fel med det! Jag gjorde mig populär med min medhavda kapsylöppnare och ägnade kvällen åt att prata med grannar och att observera. Sådana här tillfällen följer nämligen liknande mönster som jag tidigare sett på midsommarkalas, 50-årskalas och dans på logen (ja, jag har bott på landet och där hade vi dans på logen en gång varje sommar, för mig och mina jämnåriga betydde det mestadels våfflor och försök till att härma de vuxnas buggsteg).

Först och främst måste det finnas ett sånghäfte med traditionella melodier som fått ny text. Pinsamt nog kunde jag inte identifiera hälften av de angivna melodierna, kan bero på att jag inte tittar på Allsång på Skansen men också för att jag tillhör fel generation. Dessa texter handlar mest om att egga upp varandra inför nästa snaps (det var dock inte särskilt många som snapsade igår). Jag tänker återkomma till dessa visor mer ingående i ett kommande inlägg.

En annan viktig ingrediens är en lekledare som berättar när det är dags att ta mat osv. I detta fallet föreningens ordförande. Lekledaren sköter sitt arbete galant genom att gå runt bland borden och se så alla har det bra, visa när det är dags att svaja med händerna i luften och upprepade gånger påtala att det är okej att ta en andra portion. Därtill hör det att mikrofonen denne använder är inställd så lågt att de längst bak inte hör ett ord.

Givetvis måste det finnas ett litet husband. Husbandet består ofta av en gitarr och ett avancerat keyboard som har alla låtar färdiginspelade med såväl fioler som trumpeter. Och så en sångerska som sjunger enligt dansbandsvärldens regelbok.

Buffén måste innehålla någon exotisk maträtt från 1900-talet. I detta fall fläsksvål. Bara namnet får mig att rygga, men tydligen ska det vara hemskt gott. Det ska också finnas gott om bullar och portionssmör så att man kan smuggla hem dessa och äta till frukost.

Kvällen är dock inte komplett här. Till detta måste det vara någon som håller fräckisar. Fräckisarna ska dras av en man och uteslutande handla om gubbar och kärringar. Punchlinen ska alltid vara att gubben på ett eller annat sätt undkommer sin kärring. Trots de uppenbara sexistiska undertonerna skrattar i princip samtliga (dock ej undertecknad) glatt varje gång.

Det skrämmande är att det hela kändes så väl bekant. Ifjol var jag och en vän på bussresa i Baltikum och jag tror banne mig att researrangören följde exakt samma checklista som gårdagens festkommitté. Trots detta var det faktiskt en trevlig kväll. Måste dock erkänna att jag när dansen började passade på att hastigt tacka för mig.