lördag 25 september 2010

Brittiskt köande

Jag trodde att antropologen Kate Fox överdrev något i Watching the English när det gällde brittiskt köande. Men icke. Gjorde misstaget igår att ställa mig en bit från de andra vid busshållplatsen (jag vet, så himla svenskt att undvika kontakt) men ganska snart insåg jag att majoriteten av de andra faktiskt bildade en kö. En hemskt rak sådan. Den började i busskuren och växte sig snart en tio meter lång. Förundrad undrade jag över hur jag skulle bete mig, skulle jag ställa mig längst bak trots att jag stått där ett tag?

När bussen kom insåg jag det praktiska i köandet. För alla kunde inte komma på bussen, den blev för full. Folk gick på i turordning. De som stod längre bak i kön fick således vänta på nästa, vilket de gjorde utan något groll. (Sanningen att säga vågade jag inte tränga mig på första bussen utan ställde mig sedan lydigt längst bak i kön då jag läst i ovannämnda bok att engelsmännen inte ser på sådant beteende med blida ögon.) Inga suckar, bara några diskreta blickar på klockan. Tre minuter senare kom en ny buss, till och med två stycken så kön upplöstes lika snabbt som den bildats.

4 kommentarer:

Ewa sa...

De är likadana här i Toronto. Man ställer sig i en lång, lång rad när man väntar på spårvagnen.

Men sedan klämmer sig alla på i alla fall. Det spelar ingen roll att det kommer en till spårvagn precis bekom den första eller att chauffören försöker säga stopp och stänga dörrarna. Alla ska på! :D

Matilda sa...

Ewa >> Lustigt att jag aldrig tänkt på det när jag varit i Toronto. Men just det där med att tränga på sig på bussen fast den är proppfull gör de både i London och i Sverige. Jag antar att om spårvagnen/bussen/tunnelbanan är så proppfull att folk knappt kan röra sig så är det mindre risk att folk trillar än när det bara några stycken som står upp.

Maria Byström sa...

Jag tycker det är roligt med alla sådana här skillnader i vardagen som folk tar som det "normala". Älskar att läsa sånt ur just ett antropologiskt perspektiv. Ingenting är liksom ...självklart...

Kram!

Matilda sa...

Maria >> Precis. Eller rättare sagt, det som är självklart i ett samhälle är inte självklart i ett annat.