Eko-statistik
Jag får en känsla av att när en journalist får för sig att skriva om ekologisk mat så ligger det en statistisk undersökning bakom. Det tycks vara bakgrunden till denna artikels uppkomst.
Med ingressen "Var femte svensk vill köpa de dyrare ekovarorna. Det visar en ny Sifo-undersökning" befäster man två saker. 1) Det går inte att skriva en artikel utan att för miljonte gången påpeka att ekologiskt är dyrare och att det är brott mot naturlagen att vilja köpa något som är dyrare och som inte är kaviar och champagne 2) Sifo-undersökningar är obestridbar fakta (det nämns inte ens hur många som deltagit i undersökningen, 50, 500, 5000?).
Undersökningen i sig tycks mestadels visa på redan befästa uppfattningar om varför folk handlar eko-mat. Intressant är dock att endast 3% uppger att de aldrig handlat ekologiska varor (jag blir nyfiken och vill direkt veta mer om dessa 3%, vem är de, varför resonerar de som de gör, har de aldrig råkat handla en eko-vara av misstag, osv). Tre procent, det är en minoritet, ändå utgår de flesta artiklarna i detta ämne från att det är normalitet att inte handla eko-mat.
Ska det vara så svårt att skriva en mer analytisk artikel där konsumenternas egna berättelser ligger till grund? En artikel som inte hänvisar till Marit Paulssons bok Lurad av laxen som om den vore en opartisk fackbok. En artikel som inte lite slarvigt blandar samman varumärken som Änglamark och I love eco med eko-certifikerade KRAV.
Det ska tydligen vara så svårt att man måste göra det själv. Eller vänta, jag har ju faktiskt gjort det själv, en hel D-uppsats dessutom.
Med ingressen "Var femte svensk vill köpa de dyrare ekovarorna. Det visar en ny Sifo-undersökning" befäster man två saker. 1) Det går inte att skriva en artikel utan att för miljonte gången påpeka att ekologiskt är dyrare och att det är brott mot naturlagen att vilja köpa något som är dyrare och som inte är kaviar och champagne 2) Sifo-undersökningar är obestridbar fakta (det nämns inte ens hur många som deltagit i undersökningen, 50, 500, 5000?).
Undersökningen i sig tycks mestadels visa på redan befästa uppfattningar om varför folk handlar eko-mat. Intressant är dock att endast 3% uppger att de aldrig handlat ekologiska varor (jag blir nyfiken och vill direkt veta mer om dessa 3%, vem är de, varför resonerar de som de gör, har de aldrig råkat handla en eko-vara av misstag, osv). Tre procent, det är en minoritet, ändå utgår de flesta artiklarna i detta ämne från att det är normalitet att inte handla eko-mat.
Ska det vara så svårt att skriva en mer analytisk artikel där konsumenternas egna berättelser ligger till grund? En artikel som inte hänvisar till Marit Paulssons bok Lurad av laxen som om den vore en opartisk fackbok. En artikel som inte lite slarvigt blandar samman varumärken som Änglamark och I love eco med eko-certifikerade KRAV.
Det ska tydligen vara så svårt att man måste göra det själv. Eller vänta, jag har ju faktiskt gjort det själv, en hel D-uppsats dessutom.
Kommentarer
Åsa >> Intressant! Du får alltid vara med i dessa paneler, först Svensktoppen sen Sifo...
Det förekommer dessutom tillfälliga utskick från Sifo också, hos helt random människor. Och telefonintervjuer, så man kan aldrig vara helt säker på hur många som fått chansen att svara på en sådan frågelista.
Hanna >> Hm, ja, jo jag har ju det, med en lite annorlunda frågeställning. Använde säkerligen en annan frågelista än vad sifo gjorde. Eller DN för den delen!
Cat >> Nja, jag mailar den gärna men att lägga upp den här blir lite som att röja all anonymitet. Å andra sidan antar jag att den som ivrigt försöker kan luska ut vem jag är.