måndag 4 oktober 2010

Strejk i tunnelbanan

Tre saker kan tydligen förlänga min restid till och från universitetet:
  1. Strejk
  2. Terrorhot (har dock inte hänt ännu, har dock varit med om detta för ca 12 år sedan när det sprängdes bomber i tunnelbanan)
  3. Arsenals hemmamatcher
Idag var det nummer ett. Och jag blev egentligen inte alls försenad, men jag fick ändå se de praktiska följderna av strejken.

I Sverige känns det mest som att fackföreningarna hotar med strejk, i Storbritannien går de verkligen ut i strejk. Oftast är de snälla att i god tid berätta var och hur denna strejk kommer att gå till, som i det här fallet när det endast handlar om en 1-dags strejk. Varför denna demonstration? Jo, TFL (Transport for London) måste - som alla andra samhällssektorer - spara pengar. För ett antal år sedan införde man oyster card (ett chipkort som numera även finns i Sveriges storstäder), ett system som innebär kortare köer, mindre pengahantering och överlåter det mesta till resenären själv. Kortet kan laddas i maskiner med kontanter eller kort, eller laddas över internet. Mycket smidigt och bekvämt.

TFL:s förslag är nu att skära ner på antalet anställda som arbetar i biljettluckorna, tanken är att med ett oyster card så blir resenären inte lika beroende av en livslevande människa som sitter i en lucka. Slutsatsen är då att man kan skära ner på personal och spara in pengar.

Jag är för strejken av tre anledningar.
  1. Jag gillar personlig service. Maskiner och automatiska telefonsvarare som inte förstår dialekter är inget jag förespråkar.
  2. Jag tycker inte om när folk blir uppsagda, särskilt inte från ett jobb som gör nytta i samhället.
  3. Har ni sett köerna vid försäljningsluckorna i centrala London? Maskinerna är helt obegripliga för turister (som dessutom inte har ett oyster card) och de är helt förvirrande när man inte vet vilken zon man ska åka till och ifall man ska ha t.o.r. eller off-peak. Själv brukar jag till varje pris undvika dessa maskiner om jag inte ska ladda reskassan.
Det hela är alltså upplagt för strejk. Och strejk blev det, och fler lär det bli. Nu finns det faktiskt något komiskt i det hela. TFL vill göra sig av med personal, men det är just på själva strejkdagen som personalens roll i kollektivtrafiken gör sig tydlig. För gissa vad! TFL fick sätta in en himla massa människor som fick dirigera förvirrade människor till fungerande tunnelbanelinjer, visa hur kartorna fungerar, hur maskinerna fungerar... På det stora hela kändes det som att det var fler människor som arbetade där idag än på strejk-fria dagar.

4 kommentarer:

AnnCharlott sa...

Ja de där maskinerna kanske funkar bra när man är på hemmaplan, men när man är turist är de oftast ganska obegripliga. På San Francisco flygplats fanns endast maskiner (som ingen begrep sig på) och det bildades långa köer av förvirrade och frustrerade resenärer. Som tur var dök det upp en snubbe som fick hjälpa alla i tur och ordning.

cat sa...

Hoppas de får behålla sina jobb.

Anja sa...

Maskinerna är inte helt begripliga här heller...inte ens för oss som behärskar det svenska språket. Sedan att det ofta blir tekniskt strul gör inte saken bättre. De flesta laddar sina kort på Pressbyrån, vilket är typ samma som tidigare alltså. Förr köpte man kortet, nu laddar man det.

Matilda sa...

AnnCharlott >> Instämmer!

Cat >> Ja det får vi verkligen hoppas!

Anja >> Pressbyrån-grejen är samma som de vill göra här, låta någon annan stå för arbetskostnaden. Man kan köpa biljetter i diverse småaffärer, men man vill ju göra det på plats i tunnelbanan tänker jag...