Edinburgh: Arthur's Seat

Så var det då den här vulkanklättringen.

Arthur's Seat från Calton Hill.
Klipporna från nära håll.
Upp upp upp!
Helt plötsligt stod det en barnvagn mer än halvvägs upp. En ambitiös familjefar hade dragit den en bra bit upp för de branta backarna.
En "liten" bit kvar!
Uppe! Nu ska vi bara ner också...
Vy från Arthur's Seat över klipporna på bild 2.
Det här var rätt väg att gå ner...
Men för säkerhets skull testade vi att gå ner på fel sida först. Det misslyckades och vi klättrade tillbaka upp och gick runt och upp nästa peak för att ta oss ner till klipporna. Märkligt nog kom vi ner utan att ha stukat fötter eller trillat. Nerstigningen var något mer kämpig än vägen upp. Skulle vi ha fallit illa så fanns det i alla fall trösten att det var full täckning på mobilnäten. Intressant nog så fanns det inga varningsskyltar om att man skulle vara försiktig, eller att det inte var lämligt att bestiga vulkanen om man hade svårigheter att gå. De enda skyltar vi såg var varning för ras på två ställen.

Kommentarer

cat sa…
Man tänker sig inte direkt vulkaner när man tänker Skottland.

Vilket ansvar som vilar på mina bilders axlar ;)
Hanna sa…
Så otroligt vackert. Och vad du reser människa! Hinner se massor känns det som.
Matilda sa…
Cat >> Nej verkligen inte! Men så har de inte varit aktiva på väääääääldigt länge!

Hanna >> Så mycket är det väl inte? Jag bara portionerar ut bilderna något så det verkar mer ;)
Fast du har nog rätt, hade jag varit hemma i Sverige hade jag inte alls rest runt lika mycket för att upptäcka nya ställen. Det får nog bli skärpning på det när jag kommer hem (fast då får jag ju inte längre studentrabatt på tågen...)