The Holy Island / Lindisfarne

Sista delen av min Northumberland-resa: The Holy Island. Det var en väldigt härlig ö som andades lugnhet. Jag åker gärna hit igen!
Lindisfarne Castle. Försvarsborg från Tudor-eran men som på senare tid blivit ombyggt.


Det var underbart väder och trots att det befann sig en hel del turister på ön så var dessa mest lokaliserade i byn. Stranden på östra sidan kunde man ha för sig själv. En stor del av ön är naturreservat och det var ett härligt ställe att vandra runt på (ön är inte så stor så det tar inte särskilt lång tid).
Jag tror att det finns ett svart får i flocken...
Varje år vandrar flera pilgrimer över från fastlandet till the Holy Island. När det är ebb givetvis. Pålarna i vattnet visar gångvägen. Själv tog jag bussen hit...
Det händer ett antal gånger per år att några turister inte kollar tidtabellen för ebb och flod och blir fast mitt ute i vattnet i sina bilar. Klicka på bilden för att se en större bild, men det kanske syns lite otydligt att det är människor som räddas från biltaken med hjälp av helikoptrar.
Lindisfarne Priory. Föregångaren till detta kloster var från 600-talet och i trä och sägs ha lagts i ruiner på grund av plundrande vikingar på 800-talet. Munkarna flydde till fastlandet med ett av sina många helgon från ön - St. Cuthbert - i en kista och var lite på turné några år innan de hamnade i Durham.
Lindisfarne Priory. Efter några hundra år kom några munkar tillbaka och byggde ett nytt kloster i sten. Detta kloster ligger nu i ruiner efter kung Henry VIII satte punkt för all klosterverksamhet på 1500-talet.Färdlektyren var passande nog Mary Douglas' Purity and Danger (delvis för att man aldrig är ledig som student). Slog mig ner i gräset ovanför stranden och ådrog mig en fin röd solbränna!

Kommentarer