Veckans föremål: 4. Vikingahjälm

Mer än en gång har jag fått höra att jag är en väldigt knepig person att köpa present till. Min svar är oftast "du behöver inte köpa något" eftersom vänskap inte manifesteras genom materiella utbyten, och jag föredrar ärligt talat upplevelser framför saker. Men, det är inte alla som håller med mig, och det händer att jag får "opersonliga" gåvor. Eller ja, de är inte opersonliga, som så, de är givna med genuin omtanke, men de har ingenting med min personlighet att göra. Exempelvis så har jag genom åren fått många parfymerade tvålar, detta till trots (eller kanske därför?) att jag har svårt för parfym och starka dofter.

Sedan finns det en annan kategori gåvor som verkligen knyter an till antingen mig eller någon specifik händelse. Priset i denna kategori kammades hem i år. Jag har under ett års tid "undervisat" ignoranta icke-skandinavier om att vikingarna inte hade horn på sina hjälmar, att detta var ett påfund under romantiken när man ville spetsa till föreställningar så som Valkyria. Historikern Dick Harrison kan säkerligen ge er en betydligt mer ingående föreläsning.

Nåväl, trots mina tappra försök att sprida kunskap så fick jag den här gåvan:


De till och med gick så långt att de letade på internet efter den perfekta vikingahjälmen. Plasthjälm, givetvis med horn, och fuskpäls och blont löshår. Men det är ju självklart att vikingar såg ut så här! Ju fler hjälmar med horn eller bilder med det samma som produceras och säljs som souvenirer och används som marknadsföring, desto mer utbredd blir den här hornbeklädde vikingen. En anakronism som sakta blir "sann".

På sätt och vis är det en väldigt rolig present, den symboliserar en del roliga minnen. Frågan är nu ifall jag någonsin kommer använda den, och i så fall, till vad? Jag har svårt att se mig själv släpa runt på den här hjälmen i flera år bara för att jag fick den av några fina vänner. Vilket i sin tur väcker funderingar kring hur accepterat det är att göra sig av med gåvor man fått av andra. Just nu bor den i en plastpåse i ett skåp, inte en särskilt hedervärd plats.

Kommentarer

Åsa sa…
Hej du! jag tycker att den är, hum, JÄTTEFIN! *harkel* ser fram emot att de dig i Foteviken i sommar! *fniss*
cat sa…
Jösses en sådan hiskelig skapelse. Om jag vore du skulle jag liksom "råka tappa bort" den.
Säger som du, att hellre kan väl någon bjuda mig på fika eller bio, i stället för att ge mig något jag vare sig behöver eller tycker om.
Ett tag fick jag en massa doftljus och precis som du blir jag dålig av starka lukter. Då undrar man ju lite över den som ger en sådan present???