lördag 28 januari 2012

Att rensa ut skräp

Jag har precis läst reportageboken Skräp av Mattias Hagberg som handlar om våra sopor och sophantering. En väldigt intressant och samtidigt skrämmande bok. Den har fått mig att konstatera två saker:
  • Mitt forskningsförslag som jag håller på att finslipa och hoppas att få finansierat en vacker dag är högst relevant.
  • Vi tänker alldeles för lite på helhetsperspektivet och konsekvenserna av vår konsumtion.
Som ni vet försöker jag att begränsa min egen konsumtion av nya varor och göra mig av med mitt överflöd genom att upprätta IN/UT-listor. Detta utrensande har visat sig vara något problematiskt eftersom majoriteten av mina ägodelar befinner sig i ett helt annat land än mig. Å andra sidan är min förhoppning att jag bevisat för mig själv att jag kan leva utan alla mina ägodelar så här länge och därmed lättare kan göra mig av med en hel del. Efter ha läst Skräp inser jag att denna utrensning inte enbart är tillgodo. Så länge mina avlagda saker kommer till nytta för andra genom att skänka till secondhand-marknaden är skadan kanske inte så stor. Men mycket kommer ändå en vacker dag hamna på soptippen, både på vår egen avfallsanläggning och på de höga berg av sopor som skeppas till andra länder.

- "Tänk dig en hund som är magsjuk. Hur botar man den hunden på bästa sätt? Genom att ta hand om avföringen eller genom att undersöka vad den stoppar i sig? I dag koncentrerar vi oss mest på hur vi ska hantera det farliga avfallet, inte på att avgifta samhället från början."
Mia Jameson citerad i Skräp.

Det är lätt att tänka att kylskåpet haft sina glansdagar och att det är dags att byta ut det mot en ny kyl som är mer energisnål. Eller att det där billiga soffbordet från IKEA man köpte när man flyttade hemifrån nu kan bytas ut mot en snyggare dyrare modell. Problemet är att vi inte är ensamma om att tänka så. Som Hagberg poängterar så slänger folk fullt fungerande spisar, madrasser och datorer varje dag och dessa innehåller mängder av metaller och andra farliga ämnen som måste tas om hand. Och allt går inte att återvinna vilket gör att vi använder mer och mer av jordens begränsade resurser. Samtidigt som jag känner mig lyckligt lottad över att ha fötts i Sverige med dess höga levnadsstandard, så skäms jag över att min höga levnadsstandard sker på bekostnad av andras. Än värre är att jag vet att jag kommer fortsätta att konsumera och göra mig av med saker resten av mitt liv. Därmed bör jag bli betydligt bättre på att reflektera över vad det är jag konsumerar eftersom det en dag kommer bli avfall. Det är nämligen inte för sent att ta ansvar för vad den här hunden stoppar i sig!

2 kommentarer:

Hanna sa...

Människor som återvinner känner sig oftast duktiga. Själv känner jag mig sjuk och äcklad varje gång jag återvinner. En gång i veckan går jag i väg med en hel påse papper, kartonger och annat. HUR MYCKET FÖRPACKNINGAR BEHÖVER VI EGENTLIGEN?! Jag blir illa berörd. Det känns bara dåligt. Jag vill åter till mjölkflaskans land. Samma flaska som används igen. DET är återvinning.

Matilda sa...

Hanna!! Det är precis så jag känner just nu! Hade jag bara haft mer pengar hade jag köpt mer mat i lösvikt. Och det där med mjölkflaskan har jag tänkt på åtskilliga gånger under den senaste veckan. Den existerar fortfarande på sina ställen i England och jag tycker verkligen att den förtjänar en rennäsans i stor skala!