tisdag 3 januari 2012

Problematiska museisamlingar

De stora museiinstitutionerna i London och runt om i England är verkligen kolossala. British Museum, V&A, Ashmolean, Natural History Museum... Deras utställningshallar är gigantiska. Men så är deras samlingar också enorma. Samlingar som är uppbyggda av upptäcktsfärder och imperiebyggande. Eller, enligt andra: genom kolonisation och stöld. Friserna från Parthenon (även kända som the Elgin Marbles), Akropolis är en ständigt het potatis i fråga om återlämnade till Grekland.

Idag var jag på Victoria & Albert Museum (V&A) och tittade på delarna om Mellanöstern och Mughal-perioden i Indien. Det är imponerande detaljrika föremål skapade av hantverkstalanger genom århundraden. Men jag blir ändå irriterad. Förrutom att jag saknar intresse för konst och design och därmed inte besitter färdigheter att till fullo uppskatta alla utställningar i museet, så är det en annan sak som jag stör mig på: proveniensen.

Två exempel: 
Sultan Qa'itbays minbar, en slags predikstol, från 1400-talets Egypten.
The Ardabil Carpet. En iransk matta från 1500-talet. Shah Tahmasp beställde två mattor till en helgedom (shrine) i ära av en förfäder. Cirka 5x10 meter.
Vad som inte framgick av utställningstexterna är hur de kom att hamna på V&A. Vilken väg har de tagit? Vem har varit ansvarig? Har de kommit som gåvor eller stöldgods? Hur kommer det sig att en predikstol och en matta från en gravplats har lämnat sina ursprungliga "hem" och hamnat på ett museum i ett helt annat land?

Enligt V&A's hemsida har de över 2 miljoner föremål i sina samlingar och flera tusentals är på display. Att ha detaljerad föremålshistoria till var och en av dessa är ett tidskrävande jobb. Och att fylla utställningssalarna med för många texter kan skrämma bort eller trötta ut besökarna. Dock har de en detaljerad databas på sin hemsida för den som är nyfiken på mer. Just de här föremålen saknade en historisk tidslinje. Mattan är tydligen inköpt av museet och här hävdas det att de inte är helt säkra på vem som beställde de två mattorna och de sägs ha varit använda i en moské med gravplats för grundaren av Safavid dynastin.

Som besökare är det lätt att beundra konsthantverken och imponeras av de stora samlingarna. Men personligen tycker jag att museerna har ett större ansvar vid införskaffandet av sina föremål. Visst, många av artefakterna har varit i samlingarna i hundra år och förr tyckte man inte det var så problematiskt att plocka på sig föremål, monument och byggnader från annekterade områden. Gigantiska museer är imponerande, men jag tror jag föredrar mindre komplex, med färre föremål och ett tydligare föremålsnarrativ och där museets egna historia sätts i en större omvärldskontext. Å andra sidan ska jag som svensk kanske inte kasta sten i glashus. Skansen är på sätt och vis en liknande museiinstitution där särskilda byggnader har plockats från sin hemmiljö för att "räddas" undan förfall och visas upp för en större publik...

3 kommentarer:

Karin sa...

Silverbibeln... Förr snodde man saker - det kan man väl stå för idag? För inte tycker jag självklart att det ska lämnas tillbaka.

Matilda sa...

Sant Karin, det är ett argument. Men det blir samtidigt knepigt när man tar avstånd från liknande företeelser i nutid. Jag är ganska kluven när det kommer till att återlämna förmål, jag tror det måste avgöras från fall till fall. Däremot har jag svårt med stora museer som till stor del innehåller "stulet" gods och som man visar upp stolt utan någon reflektion över hur artefakterna kom att hamna just där
Livrustkammaren hade en väldigt intressant utställning om krigsbyten för några år sedan som behandlade några av de här frågorna. http://lrk.lsh.se/default.asp?id=4648&ptid=&refid=4648&filename=&xmlfilename=

Anonym sa...

proveniens, härkomst, ursprung.
källa: ne.se

(hälsar obildad äldre generationsmedlem som inte gillar när det är svåra ord redan i början av en artikel...;-))

(En artikel som för övrigt både är intressant och högaktuell, med tanke på att vissa länder bränner upp sina museer och bibliotek.)