Veckans Föremål: 10. Snäcka
Många som är ute och reser vill gärna ha med sig en liten souvenir hem. Kanske är det en snöglob från turist-shoppen, ett vykort från snabbköpet eller en sten hittad på stranden. Ett litet föremål vi kan kapsla in våra minnen i. Den här snäckan plockade jag på mig när jag var och besökte orten min farfar växte upp i.
Egentligen vet jag inte varför jag plockade upp den. Det kunde ha varit en av de andra tusentals snäckorna som prydde stenarna som halva dygnet var täckta av tidvattnet. Det kunde också ha varit en nyckelring från turistshoppen (det blev det också, och ett vykort). Möjligen var det för att jag med säkerhet (fotobevis) vet att min farfar varit på just den här platsen och troligen hoppat mellan de olika stenarna där familjen sedan slagit sig ned för en picnic.
Snäckan i sig är inte ett minne av farfar, utan snarare en liten minnessak från min egen resa och från en specifik plats. Hade det varit ett skogslandskap hade jag kanske plockat på mig en kotte eller sten, men troligen ingenting från en smutsig storstad. Foton är en sak, de kan framkalla en visuell bild, men föremål blir så mycket mer konkret eftersom de är flerdimensionella och taktila, ibland behåller de dessutom lukt och färg längre än ett foto.
Den ligger på en hylla här på rummet och jag har inte riktigt hjärta att göra mig av med den, även om den inte fyller någon funktion. Å andra sidan fyller minnen alltid någon slags funktion, den tar en tillbaka till svunna tider. Jag misstänker dock skarpt att en dag om (förhoppningsvis) många år så kommer en stackars ättling till mig efter min död gå igenom alla mina saker och undra varför jag samlade på så mycket skräp. Hon/han kommer hitta snäckan i en kartong tillsammans med vykort och badges längst bak i ett skåp, ta upp den, sucka och säga:
- Men herregu', en snäcka! Samlade mänskan verkligen på allt!? Hur svårt är det att göra sig av med saker?
Jag vet, för jag har gjort det samma... Som tidigare nämnt har jag dock beslutat mig för att under det kommande året rensa lite granna och sortera bort saker som inte används och skapa plats. Till helgen kommer första IN/UT-listan!
Den ligger på en hylla här på rummet och jag har inte riktigt hjärta att göra mig av med den, även om den inte fyller någon funktion. Å andra sidan fyller minnen alltid någon slags funktion, den tar en tillbaka till svunna tider. Jag misstänker dock skarpt att en dag om (förhoppningsvis) många år så kommer en stackars ättling till mig efter min död gå igenom alla mina saker och undra varför jag samlade på så mycket skräp. Hon/han kommer hitta snäckan i en kartong tillsammans med vykort och badges längst bak i ett skåp, ta upp den, sucka och säga:
- Men herregu', en snäcka! Samlade mänskan verkligen på allt!? Hur svårt är det att göra sig av med saker?
Jag vet, för jag har gjort det samma... Som tidigare nämnt har jag dock beslutat mig för att under det kommande året rensa lite granna och sortera bort saker som inte används och skapa plats. Till helgen kommer första IN/UT-listan!
Kommentarer
Anonym >> Nu tänker jag ju vare sig slänga saker som har personlig anknytning, eller slänga bort saker generellt (loppis är förstahandsvalet). Nu vet jag ju vilken flodhäst du syftar på, men frågan är om du kommer känna dig bättre ifall du verkligen hittar exakt samma? Vi gör alla av med saker vi senare kan komma att ångra, det är en del av processen. Jag råkar veta att du har andra minnen/föremål kvar av denna person. Dessutom vill jag minnas att flodhästen inte flyttade in i hemmet förrän tidigast slutet av 90-talet, dessförinnan stod den hos farmor...