torsdag 12 januari 2012

Veckans Föremål: 11. Morgonrock

När jag åkte över till London försökte jag packa smart. Urtvättade t-shirts som nattlinne, kläder jag kunde tänka mig ge till välgörenhet vid hemresan, plagg som inte vägde mycket eller tog mycket bagageutrymme, de slitnaste handdukarna och sängkläderna som kunde tvättas sönder ytterligare och sedan gå i soporna... Garderoben har förändrats något under det gångna året. Vinterkläderna åkte hem till Sverige i våras för att bytas ut mot sommarkläderna men kom tillbaka i höstas. Några nyheter har inhandlats, bland annat jobbkläder. Basplaggen har blivit än mer urtvättade av det hårda Londonska vattnet. Morgonrocken har dock varit med sedan början:

Det är egentligen min sommar-morgonrock och inte särskilt varm, men den var betydligt behändigare att packa ner än vinterversionen. Den har lite historia dessutom. Jag fick den av min farmor när jag var på besök en sommar för länge sedan. Den hade tillhört en släkting till henne vill jag minnas men jag har svårt att avgöra hur gammal den verkligen är. Eventuellt är den hemmasydd på maskin då den inte har någon indikation av tillverkare. En hel del sömmar har gått upp, den har några hål, en hälla för skärpet har lossnat... Den har slitits och formats av tvätt, tid och användare.
Mönstret är ganska intressant, men hade den inte varit en "släktklenod" hade den aldrig hängt i min garderob. Egentligen borde jag laga den, men jag är rädd att förstöra den. Jag velar fortfarande om jag ska ta med den tillbaka till Sverige eller inte. Den skulle ju i teorin kunna sys om till något spännande, men i praktiken vet jag att det aldrig kommer att ske.

En morgonrock, eller badrock, är på något sätt ett ganska intimt plagg eftersom många har den väldigt nära inpå kroppen. En liten stund funderade jag över lämpligheten att publicera en bild på den, men kom fram till att jag nog inte betraktar den som så pass privat som exempelvis ett par trosor. Jag använder främst min fram och tillbaka till badrummet på morgonen, hemma i Sverige har jag dock den när jag äter frukost i köket eller tittar på en film i soffan på kvällen efter ett bad. Här i London känns det dock lite fel. Jag kan tycka det är lite besvärande att se de andra som bor i huset i morgonrock och bara ben, kanske på grund av vetskap att den döljer nakenhet. Rocken är på något sätt förknippad med hemmets intima sfär, det är inget plagg man använder ute i offentligheten. Möjligen sträcker sig gränsen vid brevlådan när morgontidningen ska hämtas. Trädgården och balkongen beror nog på hur insynsskyddet eller hur prydd och brydd man är. Eller vad säger ni?

3 kommentarer:

cat sa...

Morgonrocken hör hemmet till :) Inget man vill bli sedd i av vem som helst.

Osyende mamman sa...

Du borde nästan ta den till ett museum för att kolla hur gammal den är och varifrån den kommer. Snacka om att vara slitstark! Jag vet ju att den varit använd! Skulle vara intressant att veta om sammansättningen av fibrerna i material gjort "förr i tiden" är gjort på ett annat sätt än idag. När man tvättar nya kläder rasar alla kemikalier av det och det blir nästan inte något kvar av plagget. Som dessutom inte håller ihop länge. Fibrer såväl som trådar faller isär.

Matilda sa...

Cat >> Lite så jag känner också!

Mamma >> Det är mycket möjligt att den inte är mer än 50-60 år. Och slitstark är den inte riktigt. Jag tror inte den har varit särskilt mycket använd innan jag fick den (fast den var lite sönder redan då).