Veckans föremål: 16. Resekortshållare

Det finns en marknad för "fodral" till Oyster cards, dvs resekort. De används flitigt i reklamsyfte men säljs också för några tior på designmarknader och museer. Många byter ut plasthållaren som kommer med kortet till något som signalerar mer personlighet. Själv har köpte jag mitt med en vy över 1600-talets London från the British Library. Även om det är indirekt reklam för biblioteket så signalerar det för mig mitt intresse för historia och London med the Tower of London som främsta riktmärke. Samtidigt  I hållaren gör jag hellre reklam för en kulturinstitution än ett företag jag inte vet något om. förvarar jag dessutom en tunnelbanekarta och en extra sedel ifall resekassan skulle sina. Ofta stoppar jag kontokortet och mitt ID i hållaren för att slippa bära plånbok och väska. Detta bidrar dock till slitaget av innerfickan och reducerar livslängden av hållaren.

Jag hittade följande hållare i mitt rum:
Understa raden: originalhållaren med reklam som första kortet kom med, biljetthållare från Museum of Broken Relationships. Understa raden: reklamhållare med skyline av London används till mitt svenska resekort, inköpt hållare från British Library med panorama över London målad av Weceslaus Hollar 1647.
I och med att Oyster-korten har microchip behöver man bara nudda vid en platta och därmed behöver man aldrig ta ut kortet från hållaren. På så sätt visas fodralet upp för andra resenärer och därmed kanske det finns ett behov av att särskilja sig från mängden. Samma system används i många svenska städer och jag tycker inte mig ha märkt en stark trend i att byta ut lokaltrafikens originalhållare mot något mer dekorativt. Ett busskort är ett busskort, inte mer. Eller så har man ännu inte insett den potentiella marknaden för plastfickan ännu. Kanske är det annorlunda i Stockholm?

Marknaden för dessa korthållare gör fickan till en accessoar som ska syna, snarlikt tygpåsen man tar med sig till mataffären. Det går egentligen lika bra med en enkel tygkasse men de med häftiga tryck är mer lockande att använda. Och det är lätt att samla på sig en uppsättning miljövänliga tygkassar som sedan bara ligger på hög (och hur miljövänliga är de då när de producerats till ingen nytta?).

Jag kan konstatera att jag inte behöver fyra hållare till tre kort, inte heller behöver jag två resekort när ett räcker gott och väl.

Kommentarer

Hanna sa…
De verkar ha precis samma form som när jag bodde i London i alla fall 1998-1999. Jag hade ett gult. Älskade det, hade allt möjligt viktigt i kortet. Numer lever jag med ett SL-kort. Däri har jag mitt Ica-kort och kontanter. Jag kör dock på gratisvarianten. De är bra till mycket, men just något resekort har jag inte haft i det på länge.