Att vara utlandssvensk

Att vara svensk och bo utomlands känns emellanåt kluvet. Jag försöker hålla mig ajour med nyheter hemifrån, vurmar för svenska traditioner som Lucia och saknar emellanåt vissa svenska matvaror. På så sätt identifierar jag mig själv som svensk och inget annat. Samtidigt umgås jag inte privat med svenskar i London och jag känner mig obekväm när personalen automatiskt pratar svenska med mig vid något av mina få besök på Fika och Scandinavian Kitchen. I de fallen gillar jag inte att titulera mig utlandssvensk.

På mitt jobb eller volontärjobb har jag inget problem med att slå om och prata svenska med skandinaviska besökare. Senast idag hade jag ett trevligt samtal med ett svenskt sällskap från min hemstad. De passade på att fråga några extra frågor som de troligen inte ställt ifall konversationen var på engelska. I de situationerna ser jag det som en fördel att ha en annan nationalitet utomlands. Men på vägen hem hamnade jag framför två svenska tjejer som jag förmodade bodde i ungefär samma område som mig, något jag insåg irriterade mig något. Jag tror den bakomliggande orsaken till detta är en naiv önskan om att vara den enda svensken här. Det kanske också beror lite på att jag ofta känner mig mer bekväm i sociala sammanhang med andra internationella Londonbor än vad jag gör hemma (borta?) i Sverige med svenskar.

Oavsett vilket, det är väldigt lyxigt och givande erfarenhetsmässigt att ha möjligheten att bo utomlands ett litet tag!

Kommentarer

hur länge kommer du bo i london?
Ulv med benägen hjälp sa…
Ulv röstar på traktorn och att du kommer och bakar med honom snarast! Även tåg och lastbil var välkomna!
Matilda sa…
Walkingthecamera >> Ingen aning. Har säsongskontrakt till och med september, därefter har jag inga planer. Funderar ni på att flytta över?

Ulv >> Tålamod... ;)
kanske, men vet inte riktigt än. graham velar lite mellan london eller brighton. själv så har jag inte riktigt tänkt så långt (till september!) än. får se hur det blir!
Hanna sa…
Jag tycker alltid det är märkligt att vara i områden med mycket svenskar. För oavsett så blir det lite trevligare att prata med och hänga med andra svenskar. Lättare liksom. Man har något gemensamt i exil. Det är ju inte svårt att förstå att människor som flyttar iväg gärna bor i områden tillsammans med andra "hemifrån".
Matilda sa…
Walkingthecamera >> Brighton är en väldigt trevlig stad som jag gärna hade utforskat mer. Tror att du hade gillat närheten till havet!
September är som sagt långt fram, men hojta till när du vet hur det blir! :)

Hanna >> Helt klart är det lättare att konversera och så har man samma kulturella referensramar.