Doggybag

Läste precis ett inlägg på Elsas Hälsa om kampen mot matsvinnet och ett av hennes tips fick mig att tänka till. Elsa föreslår att restaurangägare ger kunderna möjlighet till att få en "doggybag". Det vill säga en påse man tar med sig hem från restaurangen med resterna från middagen. Vissa restauranger vet precis hur stor en lagom portion är, andra lägger upp på tok för mycket som inte blir uppätet och återvänder till köket för att hamna i soporna.

Det som fick mig att haja till var att jag insåg att jag alltid känt mig obekväm med att fråga efter att få ta med mig resterna hem. Jag tror aldrig jag aktivt frågat, men fått frågan på pizzerior om jag vill ta med resterna hem. När någon annan i mitt sällskap frågat har jag känt mig olustig. Varför!? Jag har ingen aning. Är det ett svenskt fenomen att inte vilja vara till besvär? I andra länder verkar det vara helt normalt.

Och varför skulle det inte vara normalt? Vi har ju betalt för maten oavsett om den slängs eller äts upp så varför skulle restaurangägarna ta illa upp? Genom att be om en doggybag så säger vi ju faktiskt "Jag tyckte om maten, men jag orkade tyvärr inte äta upp hela eftersom portionen var för stor." Det är en komplimang att man vill äta upp det och inte lämnar rester för att det inte var gott. Samtidigt signalerar man att portionerna är på tok för stora och gillar inte restaurangägarna en ökad mängd doggybags så får de minska på maten på tallrikarna helt enkelt.

Bonus är förstås att man på så sätt har säkrat en extra måltid som inte behöver tillagas! Det är med andra ord ingen skam i att fråga efter en doggybag!

PS. Även Pernilla på Grönt är det nya svarta har sammanfattat några bra tips på att minska matsvinnet.
PS2. Här kan ni läsa ett tidigare inlägg av mig på ämnet om matsvinn.