onsdag 18 april 2012

Observationer från en fängelsecell

Hotell Gamla Fängelset i Umeå, från 1861 numera vandrarhem och hotell.
Klackarna från de bestämda stegen över trägolvet i korridoren ekar tydligt i cellen, trotsande den tunga trädörren.Glipor mellan tröskel och golv släpper genom ljus och ljud. Vaktögat sitter kvar men är numera insynssäkrat. På dörrens utsida sitter hasparna kvar, rörliga till en viss vinkel men inte så att de kan låsa in fängelsekunden. För visst är man en kund, åtminstone till vandrarhemmet.

De gråmålade väggarna möter det valvformade taket som omsluter det gallerförsedda fönstret. Rummet är sparsamt men modernt inrett. Till skillnad från tidigare interner har jag en nyckel och kan själv låsa in mig. Vad som däremot säkerligen fortfarande är sig likt är lyhördheten. I fängelsemuseet, inhyst i en cell, läser jag om den nya fängelseordningen som bygger på isolering och disciplin. Tystnad skulle råda. Från min brits hör jag dörrar som smäller, barn som leker, rörelser från vad jag tror är granncellen. När så tystnaden infaller är den nästan skrämmande. Jag kan riktigt föreställa mig fångvaktarnas patrullerande fotsteg som borde ha varit en varningssignal för all olämplig verksamhet inne i cellen. När som helst kunde tittögat öppnas och även om internen inte såg sin övervakare så såg denne internen. Enligt utställningstexten och bilderna rådde det dagtid sociala aktiviteter ute i korridoren under dagtid. Jag föreställer mig hur de inspärrade kommunicerade via knackningar istället för med dagens trådlösa internet.

På sätt och vis var det som en vanlig natt på ett vandrarhem. Samtidigt var det en liten tidsresa där man kom väldigt nära isoleringskänslan de intagna torde ha haft.

Fängelsereformationen med isoleringsceller med tittglugg. Jag anar att inspiration kommit från Jeremy Bentham (UCL:s huvudlöse man) och hans Panopticon-idé. Michel Foucault har i Övervakning och Straff utforskat Bentham's panopticon i relation till övervakningens och byggnaders disciplinära effekter på individen. Precis som med övervakningskameror idag så är panopticonbyggnaden konstruerad så att individen aldrig kan vara riktigt säker på ifall hon är övervakad eller inte. Tanken är att hon inte vill riskera något och därmed uppträder disciplinerat konstant vilket därmed förbättrar hennes moral och gör henne till en bättre samhällsmedborgare.
Celldörr med övervakningsöga och hasp. Numera kan utomstående inte titta in eller låsa in någon, dock kan hotellgästen låsa om sig själv.
Cellmöblemang.
För flera år sedan "satt jag inne" på Visby fängelse också, men det var inte riktigt samma känsla då det var flerbäddsrum. Bakom de gallerförsedda fönsterna syntes taggtråd för som hotade om skador för rymningslystna och utomstående inkräktare. Intressant nog lyckades vi bli utelåsta från vårt rum den gången, det gick helt enkelt inte att öppna dörren.

3 kommentarer:

Ewa sa...

Kul att se fängelset. Synd att jag bor i Umeå bara. Blir så sällan nödvändigt att ta in på hotell... Får väl åka till Visby kanske? :)

Matilda sa...

Ewa >> Det lär finnas ett på Långholmen i Stockholm också! Fast personligen gillar jag Gotland bättre än huvudstaden.

Hanna sa...

Coolt. Det är ganska likt fängelset jag satt i när jag var i Christchurch på NZ. Borde sticka dit på studiebesök.