Att inte äta choklad


Folk tycker det är väldigt konstigt att jag inte äter choklad, godis, chips eller dricker läsk. Många tycker det här är jättemärkligt. Det är lite som om jag levt på en öde ö hela mitt liv och aldrig utsatts för chokladens frestelser. Man ska tydligen älska choklad, det är visst en naturlag.

Jag äter visserligen chokladbollar och kladdkaka då och då, men bara om det smakar mer socker än kakao. Och tydligen har det slunkit ner vit choklad då och då utan att jag lagt märke till det när folk i min närhet valt att inte avslöja ingredienserna. Men brun choklad är det svårt att lura i mig.

Ursprunget till att choklad inte faller mig i smaken tror jag bestämt beror på min mor. Jag tror bestämt att det hette "nä, du gillar inte choklad/godis/läsk/grädde/socker" och som lydigt barn jag var så trodde jag på det. Och när jag sedan var stor nog att förstå att jag kunde bestämma själv vad jag tyckte om och inte tyckte om så var dessa smaker väldigt konstiga för mig. Det extremt söta, det bubbliga och det chokladiga passade inte riktigt mig. Förvisso åt jag godis under några år men jag insåg ganska snart att min kropp inte var van vid det och att det var väldigt lätt att sluta äta godis igen. Det är nu över 10 år sedan jag åt godis sist.

Tillbaks till chokladen. Jag tror att det är en smak man måste lära sig att tycka om och som tydligen har en beroendeframkallande effekt. Lite som kaffe och öl (som jag för övrigt inte heller har för avsikt att lära mig tycka om). För min del gör det inget att folk tycker jag är konstig på den punkten, så länge jag får tycka att alla som gillar choklad är lika konstiga.

Kommentarer

Pernilla sa…
Haha, jag älskar choklad, kaffe och öl ;). Däremot har jag extremt svårt för läsk och lösgodis. Inbillar mig ibland att jag är sugen på det, men så fort jag smakar börjar jag må illa och får ont i magen.
AnnCharlott sa…
Jag tycker ganska mycket om choklad, dock inte vit och inte den supermörka som alla säger ska vara så nyttig. Men jag skulle inte ha jättesvårt att avstå det. Däremot kan jag ibland gå vansinnigt igång på chips och ostbågar. Det lustiga är att just på grund detta så kan jag äta en par bitar choklad och sedan hejda mig. Men ställer någon en skål med chips eller ostbågar framför mig så är min enda chans att inte ta en endaste liten smakbit, för gör jag det så är det helt kört. Då ryker hela skålen.
Glassiga mamman som skäms...lite sa…
Ack vad jag skäms... men det var bara för att försöka göra så du slapp det här extrema sockersuget jag har, och kaffesuget, och godis... och choklad.... Som jag ju älskar. För att inte nämna glass!! Men DET fick du lov att tycka om! :-) Glass är ju ett livsmedel, inte godis, eller hur!? ;-)
cat sa…
Mitt liv skulle vara bra torftigare om jag inte fick sätta i mig choklad då och då.
Kaffe är ett måste på morgonen, öl slinker väl ner någon gång under sommarhalvåret men inte annars.
Godis är gott. Ja jösses mina lista med laster är bra lång.
Matilda sa…
Pernilla >> Exakt så kände jag det, det är som att kroppen reagerar mot godiset.

AnnCharlott >> Det låter lite som kex för min del. Även om de inte alltid är goda så är måste man bedöva eftersmaken med ett nytt. Farligt farligt...

Mamma >> Jag sa aldrig att dina intentioner var dåliga för mig. :)

Cat >> Men vad är det med chokladen som lyfter upp livet?
Hanna sa…
Matnycker är tabu. Det är så PROBLEMATISKT med människor som inte faller innanför normen. Och att sluta med saker ska vi inte tala om. Det känns ju skönt att det fortfarande finns människor som sticker ut.