Idag hann jag att se Song Dong's utställning
Waste Not på
Barbican. Idag var nämligen sista dagen. Det är en väldigt spännande och
tankevärd utställning som bygger på alla ägodelar den kinesiske konstnärens mamma
hade. Allt uppradat och sorterat utifrån föremål och användningsområde. Jag hade en lång och intressant pratstund med en av utställningsvärdarna och det finns hur många aspekter som helst att belysa med installationen. Konsumtion, miljö, slit och släng-samhället, återvinning, generationer, relationer, minnen, det museala hemmet... Det som är mest skrämmande är tanken att göra precis samma sak med sina egna ägodelar, hur stor yta hade de då upptagit? Och hur mycket sopor gör var person av med under en livstid - och hur mycket av detta är egentligen fullt funktionella ting?
 |
| Mängder av sparade plastpåsar och plastförpackningar. Det är skrämmande likt ett dödsbo jag var med att städa ut för några år sedan. |
 |
| Plastskorkar, tandkrämstuber, tändare, sladdar, pennor, sladdar, kartonger... Allt i prydliga rader. |
 |
| Medicinskåpet. |
För mer reflektioner kring "bra att ha"-mentaliteten läs mitt inlägg om
Reserver i överflöd.
Kommentarer