torsdag 20 september 2012

Ständig förlorare av tysta leken

Visst är det märkligt, när man försöker som bäst att inte göra ljud från sig exempelvis en tidig morgon så lyckas man sätta igång en hel bullerorkester. Skedar som tappas mot diskbänken, en dörr som slängs igen lite för hårt, golv som knarrar, hostattacker som kommer... Jag vet inte om det är just för att man försöker vara tyst som man misslyckas totalt, eller så är jag helt enkelt bara otroligt klumpig alltid men att allt förstärks när det inte finns andra ljud som slätar ut mitt buller.

2 kommentarer:

cat sa...

Jag är själv en morgonångvält, så jag sympatiserar. Är så trött på morgnarna att allt jag gör blir galet och högljutt.

Matilda sa...

Cat >> Ah, det är så klart tröttheten som gör en lite mer fumlig.