Du-reformen

Jag har precis läst ut Tanten, vem är hon? En (t)antologi som diskuterar föreställningar om "tanten" och hur denna epitet förändrats. Bidragen spänner sig över genus, åldersuppfattning, sexualitet, tanter i Astrid Lindgrens barnböcker och tanter i populära televisionsprogram. Någonstans i läsandet insåg jag att du-reformen är något av ett mysterium för mig. Och ett mysterium måste behandlas på mysteriebloggen!

När, vem, hur och varför infördes du-reformen?

Jag är något för ung för att naturligt kalla någon för "ni' och jag saknar förståelse för varför somliga skriver "Du" med stor bokstav. Det märkliga med du-reformen är att den omtalas som om det var ett dekret från staten. Men skulle verkligen en riksdag kunna influera en befolkning angående vilka ord vi bör använda? Skulle de i så fall kunna bannlysa "ja ba" och "negerboll'*? Nej, givetvis kan de inte det. De enda faktiska ledtrådar jag hittar är nyckelorden Bror Rexed och 1967. Som ny chef på Medicinalstyrelsen (som sedermera blev Socialstyrelsen) ska herr Rexed meddelat att det var du och inte ni som gällde.

Men vad skedde här näst? Var det en revolution som gick i kuppartad-takt - där folket gick ut med fanor och skanderade utanför statschefens kammare? Eller var det en seg och långdragen som industriella revolutionen som inte heller skedde över en natt.

Och varför får vi idag, 2012, inte dua de som kallar sig kungliga? Vem bestämmer det? Må det vara av den anledning att vi har ett behov av att minnas det gamla ståndssamhället där en elit besitter en privilegierad ställning som plebejerna aldrig kan erhålla?

Och hur kommer det sig att i ett inlägg om tanter och niande att jag införlivar mer formella och ålderdomliga ord?

*Det omdebatterade och förnedrande ordet för "chokladboll' används här enkom som ett exempel. Denna epitet har alltid varit förbjuden i vår familj.

Kommentarer

Den agiterande mamman sa…
Jag var en av dem som agiterade för du-reformen! Under min tid som praktikant på en välkänd tidning som hette Arbetet gjorde jag en reportage och intervjuade elever och rektor på vår skola. Eleverna var för du-reformen. När jag frågade rektorn så han att han var för den. När jag däremot frågade honom om vi hädanefter kunde dua honom sa han bestämt NEJ! Detta var år 1973. Till slut blev det ett genombrott och alla duades. Det kändes dock märkligt att du gamla tanter och farbröder, så dem fortsatte iallfall jag att ni-a. Jag blir alldeles tokig när jag idag träffar butiksbiträden som ni-ar mig! De får en liten föreläsning och jag ber dem säga du till mig! ;-) Höjden var dock häromvecka då jag i en annan stad långt norrut träffade på en annan skåning, i min egen ålder, som ni-ade mig!! Ja, du gissar rätt, han blev också tillsagd! ;-)

Vi är alla lika, och har samma värde. Vi ska alla vara du med varandra och det gäller Carl-Gustav med fru och barn också!
cat sa…
Jag har i min ungdom tilltalat vår herr Konungen med du. Det var i Åre och herr Konungen och hans säkerhetsvakter tyckte att jag skulle flytta mig från ett bord där jag satt och åt. Då sade jag bara att du får väl sätta dig där det finns plats, jag flyttar inte på mig. Det slutade med att hans säkerhetsvakter förhandlade med mig om att tränga ihop mig lite, vilket jag var snäll och gjorde.
tantmamman sa…
En stor bukett rosor till dig Cat! Så ska de behandlas! ;-)
Matilda sa…
Mamma >> 1973 hade reformen alltså inte ännu hunnit slå rot.

Cat >> En eloge till dig!