Scrapbooking, hobbies och hållbarhet

 Trogna bloggläsare känner till att jag under några år sysslade med scrapbooking och hade en pysselblogg. Pysslandet avstannade helt vid utlandsflytten och stämpeldynorna torkade sakta ut. I lådor har jag massor av pysselmaterial till drömprojekt och datorn är fylld med foton från de senaste två åren som kan bli ett fint minnesalbum.

Var kommer då miljötänket in? Jo, scrapbooking är en ganska farlig hobby. Man börjar smått och kommer snart fram till att man behöver fler färger att stämpla med, fler mönstrade papper, olika rub-ons och dekorationer, en drös pappersblommor i femton olika färger så att du kan matcha olika teman, si så där 10, 20, 50 stämpelmotiv så att du kan göra julkort och födelsedagskort som passar olika åldrar och stilar. Sedan behöver du en stansmaskin och mallar till den med olika alfabet och bilder. Och en skärlinjal. Och en sån, och en sån, och en sån... Det tar aldrig slut. Ju mer inbiten du blir, ju mer du följer andra personers bloggar, ju mer vill du ha. Det eskalerar fort.

Används allt? Nej. Traven med fina papper ökar snabbare än du hinner pyssla upp dem. Om en återanvändbar stämpel med fint motiv använts en eller två gånger, är den verkligen en bra investering? När man väl finner tid och ro till att pyssla har man i alla fall massor att välja och vraka i. Jag var ingen storshoppare och hade tillsammans med en vän pysselträffar där vi lånade varandras prylar och material, torts det fick jag införa köpstopp tills mitt lager hade minskat drastiskt.

Ironiskt nog så vill jag föreställa mig hobbyns ursprung uppstod i att använda använda "scraps and pieces" för att rama in minnen. Men idag på 2000-talet känns det inte riktigt som en fritidsaktivitet med hållbarhetstänk. Även om jag försökte återanvända pappersspill i andra projekt så uppstod det onödigt svinn. Därtill kommer dubbelhäftande tejp, lim, plastförpackningar osv. Nyligen gjorde jag mig av med en hel del av alsterna från min tidiga scrapbook"karriär". Alster jag inte var nöjd med estetiskt och med foton från ett avslutat kapitel. En del kunde sorteras som papper, det andra fick gå i brännbart. Till vilken nytta hade jag då pysslat?

Samtidigt saknar jag pysslandet, det är lite terapeutiskt. Förhoppningsvis har jag inom det närmsta halvåret ett fast och eget boende igen och kan hämta hit allt och väcka kreativiteten till liv. Men frågan är om jag inte bör sälja av en hel del av sakerna. Dels för att få tillbaka lite pengar och dels för att ju mer tid som går, desto mindre realistiskt förefaller det sig att allt kommer att användas.

Många hobbies är lite som scrapbooking, de kräver konsumtion. Ju mer inbiten man blir, desto fler och bättre attiraljer måste införskaffas. Om det så är papper, träningskläder, sytråd, datorspel, lajv-rekvisita... Andra fritidsaktiviteter kräver endast ett schackspel eller lånekort. Det sätter saker och ting i perspektiv - jag vill ju gärna framställa mig som miljövänlig och klimatsmart, men bevisen tycks peka på det motsatta...