söndag 17 februari 2013

Att hänga med i galoppen

Apropå veckans hästköttsskandal känner jag ett visst inre lugn med beslutet att inte äta kött. Problemet tycks inte ligga i att det är hästkött i maten, det är snarare att det inte står med på innehållslistan vilket väcker frågor kring vad mer som ingår i olika produkter men som inte står som ingrediens. Dessutom verkar köttet ha rest runt i de mest märkliga banorna innan det hamnat i frysdiskarna i Sverige. Att köpa ett svenskt märke betyder således inte att innehållet är svenskt eller ens producerat i Sverige. Eftersom hästköttslasagner dragits in i flera länder så kan man se ett mönster att många producenter köper från samma leverantör och från samma matlagningsfabriker. Nu måste all felmärkt mat kasseras. Som jag förstått det så får de inte säljas ifall företagen dragit in produkten.

För några år sedan grubblade jag över hur det kom sig att sillburkar från olika märken drogs in samtidigt på grund av larm om glasbitar. Då undrade jag ifall det kunde vara så att all inlagd sill tillverkades på samma ställe och sedan slevades upp i burkar med olika etiketter. Kunde det vara så att innehållet var det samma? Recepten är kanske något annorlunda, vad vet jag, men det känns inte lika konstigt längre att olika märken köper produkter tillverkade i samma fabrik. Samma råvaror används och lite hästkött hamnar i Storbritannien och lite hästkött i Sverige, kanske delar av samma djur hamnar i flera olika länder.

Jag har som tidigare sagt inget problem med att folk äter kött. Jag har inte heller problem med att vissa äter hästkött om djuret ändå ska slaktas (men jag har förståelse för att folk tycker det är jobbigt då hästen är ett tamdjur). Vad som oroar mig mest är vilka resvägar ingredienserna i en och samma rätt tagit innan de hamnar i frysdiskarna i mataffären.

Jag har också köpt färdiglagade lasagner i mina köttätande dagar. Det händer att jag köper vegetariska halvfabrikat också. Den senaste veckans debatt har fått mig att undra om jag någonsin kan ha full kontroll på det som står i innehållsförteckningen. Kan jag lita på vad som är i maten? Kan jag vara säker på var ingredienserna kommer ifrån och att de inte rest fram och tillbaka i ologiska banor på grund av leverantörer, grossister, producenter och butikkedjor? Hur mycket orkar jag bry mig om de frågorna när jag står hungrig i mataffären och inte har ork att stå en timme vid spisen innan jag får något i magen?

Jag kan i alla fall trösta mig med att en morot är en morot. Inget annat (med undantag från eventuella rester av jord och besprutningsmedel). Och hemmalagad vegetarisk lasagne med morot och linser är väldigt gott det med. Garanterat fritt från hästkött på turné.

Ps. Jag blev tvungen att aktivera ordverifiering för kommentarer, jag vet att det är ett åbäke med alla otydliga ord- och sifferkoder men det har haglat in spam de senaste veckorna. 

4 kommentarer:

Linda i Berlin sa...

Hästköttsskandaler har jag missat pga av läser ej nyheter. Men jag förstår att en vill veta vad det är för ingredienser i maten en köper. Är det billigare med hästkött förresten? Jag kan förstå varför de inte skriver med hästköttet på ingredienslistan, folk ser hästen som ett husdjur och husdjur äter man ju inte. Men samtidigt förstår jag inte alls varför man skulle undvika att skriva en ingrediens. Det får mig bara att undra vad mer de utelämnat.

Jag tycker också att vegetariskt är bättre. Ännu bättre är ju att inte äta färdigmat heller. Jag vet inte vad man skulle ha för argument att sätta kött i en vegetarisk rätt, det är ju dyrare.

Matilda sa...

Linda >> Det handlar i korta drag att någonstans under livsmedelskedjan så har nötköttet blandats upp med hästkött som sedan blivit rätter som deklarerar 100% nötkött i sina produkter. Fusk och bedrägeri med andra ord.

cat sa...

Jag är också väldigt nöjd med att jag inte äter däggdjurskött sedan många herrans år tillbaka. Att äta hästkött skulle jag som hästälskare aldrig kunna göra, men det är dessutom farligt att äta eftersom det innehåller väldigt mycket medicinrester som inte är bra för människor att få i sig. Hästar är ju inte uppföda för att slaktas och hamna på middagsbordet, så därför står de inte under livsmedelskontroller.

Matilda sa...

Cat >> Jag kan absolut förstå att hästälskare har svårt att tänka sig att äta hästkött!
Där sa du något klokt också, om att de inte är uppfödda för att ätas och därmed medicineras annorlunda.