måndag 13 maj 2013

Den andra vågen

Igår tittade jag på dokumentären Den andra vågen av Folke Rydén som tar avstamp i miljögifter i Östersjön. Jag har haft dålig koll på det här med miljögifter i naturen och hur det påverkar djur och människor. Jag har ju insett att det finns, men inte reflekterat så mycket över hur mycket och vilka konsekvenser det får. Dokumentären visar mycket pedagogiskt hur gamla och nya gifter lagras och överförs mellan vattenburna djur, fåglar och människor. Hur förbjudna kemikalier fortfarande finns kvar i våra blod och hur nya gifter får konsekvenser för djuren. Bland annat gjorde de tester på en kvinna under och efter graviditeten och även på barnet vilket visade sig att mamman överfört gifter till barnet. Jag undrar hur mycket kemikalier jag går och bär på?

Spontant blir jag trött. Vill bara stänga öronen. Samtidigt börjar jag mer och mer förstå varför många andra plastbantar och upprörts av perflourerade ämnen, något som jag tidigare inte orkat ta in. Det är för mycket information, för mycket råd, för mycket "fel". Men hädanefter ska jag försöka mitt yttersta att undvika nykonsumtion av farliga vattenavstötande material och teflon. De gamla får dock hänga med ett litet tag till, tills de är utnötta eller lämnas till loppis (å andra sidan, hur ansvarsfullt är det att ge vidare farligheter till andra?).

6 kommentarer:

Hanna sa...

Kemikalier är nästan det som skrämmer mig allra mest. Samtidigt tycks faran leva ett liv lite i skymundan. Horribelt.

Linda i Berlin sa...

Åh, men visst blir man trött? Jag vill också bara lägga av och skita i allt ibland. Men sen tänker jag att det måste ju pratas om det här.
Så himla bra att undvika nykonsumtion och farliga saker som teflon! Som vi sa nån annan gång, man måste ju börja någonstans och med någonting. Inte allt på en gång.

Jag tar varje chans jag får att diskutera med folk om miljön och gifter. Jag berättar om mitt val att inte använda konstiga ämnen i skönhetsprodukter och bara använder sånt som finns i skafferiet. Ekologisk mat och att bli vegan (mja, men nästan då) känns som ett bra steg i rätt riktning.

Hanna sa...

Tack för tipset, den ska jag se!

Jag tycker personligen att det är bra att man tar ett eget ansvar, samtidigt som det inte är konstruktivt att gå runt och ha dåligt samvete för att man konsumerar och för att man gör "fel" val. Det är bättre att försöka driva en politisk kamp för att få till stånd en förändring på ett större, samhälleligt plan. Även om många tillsammans är starka så tror jag mer på att skapa opinion än att sitta hemma med egen klimat/miljöångest.

Matilda sa...

Hanna >> Skrämmande som sagt. De finns överallt och är så osynliga.

Linda >> Absolut, ett steg är bättre än inget steg! Fortsätt kämpa! :)

Hanna >> Klokt sagt. Jag vill i och för sig att politikerna tar ett större ansvar, men som du säger, då måste det skapas en opinion så att de fattar att vi verkligen bryr oss! "Klimatångest" känns som ord att beskriva 2010-talet.

cat sa...

Ja jösses vad ska man ta sig till?! Jag stoppar nog fortfarande delvis huvudet i sanden när det gäller sådan här information, för jag blir så uppgiven och rädd.

Matilda sa...

Cat >> Vi får flytta ut i skogen, bygga oss en hydda av granris och hamstra kantareller och lingon.