Prispress på våra identiteter

Besökte idag passpolisen för att skaffa nytt ID-kort. Tiden går så fort och vips har det gått fem år och man undrar vad som egentligen hänt. Priset på pass och ID-kort skiljde sig med femtio kronor och jag frågade personalen hur det kunde komma sig. Passet som tycks vara betydligt större, viktigare och i mina ögon mer tekniskt avancerat än ett vanligt identifikationskort då det går att scanna och jag allt möjligt var billigare. Kvinnan på passexpeditionen förklarade att de tidigare kostat samma men att man nu lyckats pressa ner produktionskostnaden något. Vilket medfört att fler valt att skaffa pass istället för ID, något som förbryllade både henne och mig eftersom det är lite knöligt att springa runt med passet i fickan dagligen.

Allting ska ju pressas i pris numera, kostnaden för produktionen ska vara så låg som möjligt. Kläder, mobiltelefoner, skolmat, äldrevård och tydligen även våra identitetshandlingar som ger oss reserättigheter. Undantag verkar vara bostäder och kollektivtrafikresor. För min del så ser jag hellre lägre hyror, billigare bussresor och bättre vårdstandard än sparar en femtiolapp på ett pass. 400 kronor per fem år känns som en liten summa i sammanhanget om man inte är en storfamilj som behöver nya pass exakt samtidigt. Men jag kanske har lite galna prioriteringar?

I övrigt så hängde stadens borttappade nycklar på väggen till allmän beskådan. Vårens skörd var imponerande minst sagt. Fast det kanske också såg maffigare ut för att varje nyckelknippa oftast bestod av mer än en nyckel.