fredag 28 juni 2013

Bröllop på italienska

Alla träden i allén till kyrkan var insvepta i blommor och band.
Jag var i Italien en vecka och gick på bröllop. Italienskt bröllop. Det var en väldigt intressant upplevelse! Allt var på italienska, ett språk jag inte behärskar mer än ett ord hit och dit (har blivit fenomenal på att säga grazie och prego dock). Ceremonin i kyrkan som varade ungefär en timme var nog precis som för det vanliga folket på medeltiden när de gick i kyrkan och allt var på latin - ganska obegripligt. Å andra sidan så kände jag ju igen flera moment och förstod i princip vad som hände. Två stycken skulle förenas under prästens välsignelse under översyn av en proppfull kyrka fylld med i princip bara släktingar.
Den vackert dekorerade kyrkan. En av få som det varit tillåtet att fotografera i.
Risattack. Brudparet ville ha något blommor eller något annat istället för hårt ris, men nunnorna satte stopp. Riset städar tydligen fåglarna bort.
Efteråt var det en himla massa mat. Lunchen inledes med en plock-buffé med ost, kött, grönsaker och bröd. Jag trodde att detta var lunchen. Men nej. Sedan skulle vi sitta till bords. Så blev det lasagne. Och sen kom det in ravioli. Vid det här laget var jag och de andra icke-italienarna ganska mätta. Då skulle det in en huvudrätt också, med potatis och sallad. Och sen blev det både bröllopstårta och fruktspett. Phew.

Önsketräd. Från banden hängde små burkar där gästerna kunde skriva meddelanden till de nygifta.
2½-3 timmar senare var det dags för middagen dit vännerna var bjudna. Den inledes med välkomstdrink och småtugg. Därefter blev det ännu en plockbuffé men med lite andra slags rätter. Det kändes lagom. Men sedan kom det in en buffé med varmrätter också, inte så stor men ändå. Denna avstod jag! Efterrättsbuffén kan ni se på bilden. Den intogs runt klockan 11-12 på kvällen. En hel dag med ätande med andra ord. Inte nådigt, men mycket gott! Blir ni bjudna på bröllop i Italien så tacka för all del ja, men se till att ni är hungriga och packa kläderna i handbagaget (återkommer om denna historia).
Efterrättsbuffén. Det är inte en tårta längst till vänster utan en hållare för fruktspetten.

4 kommentarer:

Linda i Berlin sa...

Fast det låter härligt. Jag blir genast sugen på att åka på ett italienskt bröllop.

Jag ser fram emot klädhistorien :)

Hanna sa...

Jag blir mätt och lite matt bara av att läsa detta. Pjuh!

cat sa...

Oj så överdådigt! Kan tänka mig att det var en annorlunda upplevelse :)

Matilda sa...

Linda >> Lär känna ett italienskt par som kan tänka sig gifta sig :D

Hanna >> Det var verkligen en pärs! I södra Italien håller de tydligen på så här i två dygn!!

Cat >> Absolut, och då var detta ändå inte ett jättejättestort bröllop à la Gudfadern...