fredag 5 juli 2013

Barnböcker och vuxendom - att rensa ut en bokhylla

Hur många barnböcker är det okej att ha i sin bokhylla när man är vuxen och inte avser att skaffa egna barn? 10? 25? 100?

Den stora utrensningen har börjat men har visat sig något svårare än väntat. Böckerna är troligen det stora problemet. Jag har stora högar som ska säljas på loppis/ges bort men jag måste banta bokhyllan ännu mer. Måste och måste, men de kommande åren kommer troligen innbära ett antal flyttar till och böcker är klumpigt. Var börjar man? Böcker som jag läst men som inte var favoriter eller kommer läsas igen är lättast. Därefter bort med alla andra hyllvärmare som endast är där för att få mig själv att se beläst och intelligent ut, skulle någon ställa en fråga på innehållet så skulle jag avslöjas direkt. Under denna kategori kommer historieböcker. Jag tycker om historia men har sällan orken att ta en 400 sidor bok som kvällslektyr för att varva ner. Men det är likt kurslitteratur, de går att hitta på biblioteket, således behövs inte två böcker om Kalmarunionen. Så har vi böcker som är arvegods eller gåvor. Är det legitimt att spara en bok bara för att den är gammal och en gång i tiden tillhörde en släkting?

Svårast är barnböckerna. De läser jag inte längre. Det räcker att jag ser på omslaget så tänker jag "men den måste sparas!" Jag antar att det hör ihop med att romantisera sin barndom, eller åtminstone att vilja behålla en del av den och inte tvingas växa upp. Kanske är det något i bakhuvudet som säger att "gör du av med böckerna så kommer du säkert skaffa barn och då kommer du ångra dig." Det händer förstås att jag har besök av barn men jag tror inte att de hinner läsa igenom 100 böcker på två timmar. Jag skulle kunna låna ut på obestämd framtid, men risken är att de inte kommer tillbaka. Å andra sidan, kommer jag sakna dem om de inte skulle komma tillbaka?

Det här är som sagt en lång process, det sker inte över en timme utan rensningen måste återupptas på olika dagar. Har ni några bra utrensningsknep för böcker?

2 kommentarer:

cat sa...

Som bibliotekarie har jag lärt mig att inte binda sig vid böcker. Fast det är ju klart lättare att gallra på jobbet än det är hemma. För ca 2 år sedan åkte jag iväg med större delen av min pocketboksamling till tippen faktiskt. Böckerna var inte i gott skick efter x antal år och flyttar. Sedan dess har jag som du gjort bedömning för respektive bok och bestämt mig för att behålla de som har varit en fantastisk läsupplevelse. Huruvida läsupplevelsen ägde rum i barndomen eller senare har inte haft någon betydelse. Har boken gett mig glädje och om den är inbunden, då blir den kvar.

Matilda sa...

Cat >> Kan tänka mig att gallring kan bli väldigt ångestfyllt för en bibliotekarier som har inställning att allt ska sparas till varje pris.
Det är synd att pocketböcker har så dålig kvalitet att de ofta endast mäktar med 2-3 läsningar.