Ett stycke teaterhistoria går i graven?

Fem stycken VHS-band inehållande filmbevis från min tidiga scenkarriär. Allt mellan Bellman och Vreijswik-musikalen och Spice Girls-immitationer från skolan till större uppsättningar av Alice i Underlandet och Hello Dolly. Jag har varken TV eller VHS-spelare så om de ska sparas måste de digitaliseras. Frågan är om det är en bra investering då det inte funnits någon större efterfrågan de senaste två decennierna. Eller finns det någon som vill se mig som Klumpedumpe trilla ner från en mur och framföra ett oerhört sällsynt (och omusikaliskt) solo?