Grön på rätt sätt?

Den här veckan har jag brottats med boken Real Green: Sustainability after the End of Nature av Manuel Arias-Maldonado. Nu har jag i och för sig inte läst boken från pärm till pärm utan läst valda delar och skummat mycket. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Jag pendlar mellan att tycka att han har en hel del poänger till att vilja kasta boken i väggen.

Om jag förstått Arias-Maldonado rätt så måste vi sluta med att tänka på naturen som statisk och göra upp med föreställningar om en apokalyptisk framtid och istället för att fokusera på dåligt samvete till att övergå till sympati. Bitvis känner jag att mina egna anteckningar är lite luddiga men kontentan är att vi måste göra upp med enviromentalismen som tidigare målat upp naturens undergång. Naturen är inte något statiskt, utan föränderligt. Dessutom är naturen som koncept en social konstruktion av människan, vilket jag till stor del håller med om då idén om naturen är skapad i kontrast till den mänskliga kulturen (kultur = odling). Vidare argumenterar författaren att hållbarhet har setts som en myt som fokuserat på framtiden. Vi kommer inte nå hållbarhet genom att fortsätta se det på samma, fokus måste istället ligga på socionaturliga (socionatural) relationer.

Lösningen, och det är här jag inser att jag mina personliga åsikter kanske begränsar min mottaglighet, är grön liberalism (green liberalism). Staten ska se till att vissa grundläggande hållbarhetsaspekter genomförs, men i grund och botten är det upp till individen att göra det mesta och göra sin egen tolkning av vad hållbarhet är. Och vill man inte så kan man inte tvingas till det, typ, vilket också hänger ihop med hur demokrati ska kunna infogas i ett hållbart samhälle. Lite som att många kommuner nu introducerat sopsortering för matrester men det är upp till varje hushåll att faktiskt använda påsarna och kärlen de fått. Tanken är att eftersom miljöproblem och klimatförändringar är ett globalt problem måste man hjälpas åt globalt, vilket kräver en global sympati. Här talar han mycket om ekologiskt medborgarskap (ecological citizenship) som han också problematiserar och inte tycks vara helt övertygad om eftersom detta skulle kränka individens frihet att bestämma över sitt liv.

Boken är i mångt och mycket teoretiskt, det saknas flera konkreta och praktiska exempel. På ett ställe talar han om problematiken med att vägleda medborgarna på en hållbar väg utan att inskränka deras rättigheter och nämner ett exempel på att låta hälsosam mat få ta större plats i skolans matsal för att få eleverna att välja denna mat. Vad jag saknar är dock de något mer komplexa frågorna om hur vi ska minska vår oljedominanta konsumtion. Är det verkligen en rättighet eller frihet att kunna köpa en ny platt-tv om året eller flyga utomlands på semester varje år? Alla i världen har inte denna möjlighet så borde det inte vara mer lämpligt att tala om en ynnest eller en lyx att kunna göra så, snarare än en självklar rättighet?
"We are not going through any crisis of civilisation, nor are we on the verge of an ecological disaster. Let us leave sentimentalism and hyperboles aside: environmental problems, serious as they are, can be handled by humanity without giving up the best features of a liberal-democratic society. The challenge of sustainability is an opportunity for heading towards a richer, cleaner and more enlightened society. Sustainability, in short, is not about coming back to nature, but about giving shape to a best version of ourselves." (Arias-Maldonado 2012:178f)
Har någon annan läst boken lite mer ingående än mig? Eller någon som har spontana reflektioner och åsikter? Jag är öppen för tanken att det kanske behövs nya teorier eller samhällsformer för att nå ett hållbart samhälle. Men jag känner mig väldigt tveksam till idén om den gröna liberalismen.

Kommentarer

cat sa…
Spontant kan jag säga att det där är en bok som jag aldrig kommer att läsa.
Tycker dock av din sammanfattining att döma, att den verkar som du säger både vettig och mindre vettig.
Matilda sa…
Cat >> Det är ingen direkt kvällsläsning om man säger så...
Den boken låter faktiskt intressant. Jag skulle vilja läsa den. Jag håller med honom om att man kan vägleda utan att inskränka på rättigheter, men vad händer när man helt ställs inför att man måste välja allt själv? Jag tror också att man måste se till att hållbarhet för alla är olika och det kanske inte riktigt går att låta var och en bara göra som den vill. Eller jag vet inte hur jag ska förklara. Jag vill läsa den i allafall.
Matilda sa…
Läs den för all del Linda, det hade varit kul att se vad du får ut av den :) Hade varit kul att diskutera efteråt!