Jag, en 1700-talsmänniska?

Jag läste* att i en enda söndagsupplaga av New York Times finns mer information än vad en beläst 1700-talsmänniska skulle ta till sig under hela sin livstid. Oavsett om detta stämmer till 100% eller ej så finns det en poäng att hämta här. Det finns så mycket information och fakta att hämta och lära sig att det kan bli för mycket. Det blir svårt att fokusera på en sak och bli expert när man hela tiden måste ta till sig intryck och information från alla håll och kanter. Till sist är korven stoppad och man kan inte ta till sig mer. Det handlar kanske inte bara om att jag har svårt att minnas vad jag läser eller har fel instuderingsteknik, jag kanske helt enkelt hade platsat bättre på 1700-talet. Eller?

*Zygmunt Bauman (2007) Consuming Life sida 39, refererar till Ignazio Ramonet.

Kommentarer

Men shit, i en enda söndagsupplaga alltså. Det är ju helt otroligt. Hur är det egentligen, vet man idag bara lika stor mängd eller vet man mer? Jag menar om det bara fanns så mycket att veta då eller fanns det mer plats. Om det inte fanns mer plats så borde vi ju sortera ut sjukt mycket som vi vet till förmån för andra saker.
Matilda sa…
Linda >> Ja du, ingen aning. Jag tror att man idag utsätts för så mycket information att man inte kan bearbeta det i en lugn takt. Det kommer ju intryck från alla håll och kanter samtidigt. I alla fall jag blir så splittrad att jag inte vet var jag ska börja med resultatet att jag inte kan gräva djupare i något.